Det har gått tre år sedan Julias make Martin dog och hemma i Sverige känns det som om sorgen drar henne nedåt. När de två barnen lämnar hemmet blir ensamheten alltmer smärtsam. I ett infall bokar hon en resa till Nice, där solen alltid skiner åtminstone enligt de gamla turistplanscherna från 1930-talet.
På Rivieran möter Julia två kvinnor som liksom hon har sökt en nystart. Lisa, entreprenören som har sålt sitt företag och lämnat sin exmake och son i Sverige, och Michelle som flytt Paris sedan hennes hemliga relation med chefen avslöjades. Att få nya vänner efter 50 ger Julia hopp. Men hur ska hon kunna bli förälskad igen när hennes hjärta är stelfruset och låst med dubbla lås?
Under vinjetten Rivieradrömmar börjar Julia skriva en krönika för ett svenskt magasin där hon utforskar nya platser med sina väninnor. Sakta men säkert vågar hon öppna upp för möjligheten till kärlek igen. Kanske kan hon likt lavendelfälten, hitta en väg att blomma ut och blomma om. Om och om igen.
Där lavendelfälten blommar är den första delen i den nya romanserien Rivieradrömmar om Julia och hennes nyfunna väninnor Lisa och Michelle. Gripande feelgood om vänskap, kärlek och nya livsvägar.
Näe, jag börjar bli trött på det här 😮💨 Feelgood där en kvinna (ofta i medelåldern) bryter sig lös från sitt liv hon har haft och tar steget mot det okända (och ÄNTLIGEN för sin egen skull) genom att göra något väldigt plötsligt, något som hon länge har drömt om eller något som hon aldrig någonsin skulle ha gjort i sitt ”förra liv”.
Dessutom komponerat av ett par klassiska och för genren återkommande ingredienser, bland annat skilsmässa, hitta totalt nya vänner, smutta på alkohol mest hela tiden, ligga runt, känna efter vilken man hon passar bäst med, återupptäcka sin njutning och ha yoga med havsutsikt 😐
Missförstå mig inte, livsförändringar kan absolut behövas och vi kan behöva vara modiga i våra beslut och stå på oss, men jag blir lite trött på ”mallen” från feelgoodvärlden för hur det görs. Jag vet att det inte bara finns en sorts story inom genren, men jag anar ändå en ny arketyp här i den kvinna som ofta finns med som huvudperson 🙈
En förändrad livsriktning måste inte innebära en resa långt bort eller en skilsmässa där man äntligen sätter ner foten. Det kan innebära det, men även så mycket annat. Man kan också få den genom att börja ta en skogspromenad i närområdet. Eller genom att äntligen stegvis börja säga sanningen till sin partner om hur man upplever relationen.
Det måste inte vara stort, dyrt och dramatiskt. Det kan vara det, men de små valen, allra minst om de är fler till antalet, kan ha minst lika stor effekt.
Jag vet att all feelgood inte är så här, men mycket ryms in dit i någon mån. Och det känns trist. Det jag stör mig på är summa summarum den smala bilden av hur mod och förändring kan gå till. Förändringar och insikter kan komma på så många olika sätt och i så mycket lugnare mått än vad som ofta porträtteras.
Nu blir det paus från feelgood ett tag för mig 😅 Det finns ju så mycket annan, i min mening mer meningsfull och givande litteratur! 📚
Det här var en riktigt fin och inspirerande historia som var både välskriven och gripande. Jag växlade mellan att läsa på min läsplatta när jag var hemma och lyssna på ljudboken när jag var ute och promenerade i skogen. Tiden bara flög förbi så jag slutade inte läsa förrän den var slut. Jag kan varmt rekommendera båda format!
Det märks att Carina skriver utifrån egna erfarenheter och hjärtat när hon berättar om sorgen och minnena som Julia bär på, men även i beskrivningen av alla platser de besöker, maten, naturen och dofterna. Jag kan nästan se det framför mig och jag har aldrig varit i Provence.
Omslaget är för övrigt helt ljuvligt och man kan nästan känna doften av den underbara lavendeln bara genom att titta på det.
Det här är feelgood när den är som bäst! Det är underhållande läsning samtidigt som den förmedlar en positiv känsla, man kan gå vidare i livet efter att man upplevt hjärtskärande sorg och förlust.
Tack för att jag fick läsa, det var en perfekt start på sommaren och det fick mig att längta efter att resa och uppleva mer! Ser fram emot kommande delar i den ljuvliga serien Rivieradrömmar.
Denna bok beskrivs som ”healing fiction”, och vilken otroligt passande genre. Tycker alltid att feelgood har helande egenskaper, den svärtan som karaktärerna gått igenom, och sen deras resa för att ta sig igenom den? Otroligt läkande, och utvecklande. I denna bok får vi följa tre helt olika kvinnor, som är i samma stadie i livet åldersmässigt, men så vitt skilda på det personliga. Var väldigt intressant, och fint, att få följa deras resa och utveckling. Största fokuset ligger på Julia, som verkligen gått igenom (och går igenom) något jag inte önskar någon ska behöva. Skulle tro att vi kommer fokusera mer på Lisa och Michelle i kommande delar i serien.
Miljöbeskrivningarna är magiska. Alltid varit fascinerad av Frankrike och den avslappnade inställning de har till livet. Det långsamma livet, att njuta av det lilla och undvika onödig stress. Något jag verkligen eftersträvar och längtar efter. Vill ju absolut boka en biljett till Nice, typ direkt.
Underbart slut, som knöt ihop säcken helt perfekt på en mycket härlig bok, som gav en lugn och vilsam känsla i kroppen 🪻
Vacker och tankeväckande! Där lavendelfälten blommar av Carina Nunstedt är en fin och stämningsfull bok, som doftar lite som ett gammalt vykort från Nice - soligt, vackert och med ett lätt vemod i kanterna. Jag måste sluta läsa böcker med vackra miljöer, nu vill jag boka en biljett till Nice.
Jag hade lite svårt att komma in i berättelsen, kanske för att jag läste i korta snuttar just innan läggdags. Men så fort jag gav mig själv lite mer lästid märkte jag hur historien började växa - den blev både mer engagerande och lättare att följa. Även om jag inte blev helt uppslukad, så finns det ändå mycket fint att ta med sig från läsupplevelsen.
Miljöbeskrivningarna är helt klart bokens starkaste sida. Dofter, smaker och platser får liv, och man kan nästan känna den sydfranska solen mot kinden. Det märks att Nunstedt har skrivit med hjärtat, särskilt i skildringen av sorg och vänskap. Men karaktärerna… tja, de blev lite röriga för mig. Jag hade svårt att hålla isär Julia och Lisa, vilket gjorde att jag tappade tråden då och då.
Vill du ha mjuk feelgood med inslag av systerskap, nystart och lite fransk flärd är Där lavendelfälten blommar en perfekt bok för dig.
Jag gillar att Julia följer den vägledning hon får och som tar henne till Nice. Miljöbeskrivningarna ger mig en känsla av att vilja vara där. Andligheten lyser igenom med promenader och yoga på stranden,det gillar jag. Det är också igenkänning på att känna skuld och känslan av svårigheter att ta rätt beslut. Rädsla för att det blir fel. Jag hade önskat mer av tydligare konflikter och vändningar för att höja tempot. Lite mer överraskningar.
Här har vi en härlig feelgood som utspelar sig i Frankrike. Jag gillar hur denna författare har byggt upp härligheten både bland karaktärerna & omgivningen runt dom. För mig så vart detta en riktigt mysig bladvändare på hög nivå där ingenting har uteslutits.
Som jag älskade den här boken! Stor igenkänningsfaktor på persongalleriet och en resa till mitt älskade Rivieran. Tyvärr kändes den ménage a trois som dök upp i slutet inte helt trovärdig men förutom det en fin romandebut. Ser fram emot nästa del!
Mysig bok över lag. Men får inte riktigt grepp om vänskapen mellan kvinnorna. Lite rörigt. Känns lite platt och ”banal” Men man längtar ju ändå lite efter att se lavendelfälten 😊.
Lättläst mysbok som får mig att drömma (ännu mer)om den franska rivieran. Måste få åka tillbaka, och då gärna både i februari för att få se Mimosaträden blomma och i juli för Lavendelfälten!
En underbar feelgood som tog mig rakt till Rivieran! 🌸 Doften av lavendel, de vackra miljöerna och de levande karaktärerna gjorde läsningen både lugnande och inspirerande. Jag tyckte om att följa karaktärerna på deras resa, både i det yttre och det inre. En varm och hoppfull berättelse som stannar kvar länge i hjärtat. 💜🌿