En man och en kvinna möts på en järnvägsstation. De är båda främlingar, gäster i ett annat land. Deras väntan blir ett sätt att besjäla ursprunget och deras historiska bakgrund. Mannen är på väg hem från en prisutdelning. Kvinnan missade bussen efter en basketmatch. Han ritar av kvinnan och hon ger honom sin historia om farfar Harry i gåva. Hennes kärlek till Harry följer henne som en hjälpande kraft genom livet. Hennes livliga kärleksberättelse är "som om hon ålagts att utföra ett heligt uppdrag" och påminner mannen om hans egna minnen från hemlandet. Barndomen öppnar nya fåror i den nya vardagen. En farfar lever kvar i sinnet hos dem båda.
Väldigt speciell och mysig bok om kärlek mellan barnbarn och farfar och att passa in och komma till nytt land. Varm och kärleksfull kort liten historia. Lättläst.
Det här är en mycket fin, men relativt kort historia. Med tanke på att den är så fin och så kärleksfull, utan större motstånd, blir den för mig aningen tråkig. Berättelsen berör och väcker saker i mig, kärleksfullheten till trots väcker bokens karaktärer en slags irritation hos mig. Särskilt Harry då han är så mycket; han tränger sig på, han avbryter, lyssnar inte på andra, köper kärlek osv. Barnbarnet pratar dock oerhört gott om honom, så detta blir för mig en slags krock. Folket runt omkring honom verkar också tycka mycket om honom, med undantag av hans fru. Å andra sidan är allt berättat av barnbarnet och därmed är berättelsen strödd med skimmer. Jag gillar handlingens knutpunkt, dit vi hela tiden i korta snuttar återkommer: järnvägsstationen. Ibland byts dock platsen och tidpunkten väldigt abrupt, mitt i ett stycke, vilket gör det lite svårt att alltid hänga med i svängarna.