What do you think?
Rate this book
Det krävs tusen vackra ord
Den morgonen Ulrika ställer sig på vågen och ser 143 kilo bryts förlamningen. En gräns har passerats. Någonstans mellan tjugofyra och trettiosex tappade hon bort sig själv. Hon blinkar mot siffrorna, 143 kilo.
Tre små pojkar leker på vardagsrumsmattan. Hon tar sin handväska och går ut genom dörren, lämnar sitt liv bakom sig. Hon fortsätter att gå.
Molly är sju år. Fröken säger att hon har en vild fantasi när hon berättar om monstren under sängen. Monstren som kom fram när mamma dog. Med sina fräknar och skrubbade knän med Bamseplåster på korsar Molly Ulrikas väg.
En sommar på landet, en liten hand i en större hand.
Ulrika väntar på att få dö, Molly på att livet ska börja igen.
Det krävs tusen vackra ord är en berättelse som letar sig in i ditt hjärta med en känsla av både värme och vemod. Den stannar där långt efter att sista sidan är läst.
Recensioner (utdrag i vissa fall):
"Det här en vacker bok. Både på utsidan (för jösses vilket vackert omslag. Definitivt årets vackraste!), men även insidan är vacker. Jag kommer på mig flera gånger under läsningen att tänka att jag verkligen tycker om den här boken. Sättet Rose Marie Bouw för historien framåt är underbart. Jag tar både Ulrika och självklart även Molly till mitt hjärta. Det finns en hel del att tänka på och saker vi människor borde ta i beaktande när det gäller våra medmänniskor men framför allt det som Alva säger: Man ska vara snäll mot sig själv, det är inte så många andra som är det. Det krävs tusen vackra ord är en en underbar bok. En bok att älska!"
Boktokig
En av de bästa jag läst
"Fantastiskt vacker - både berättelsen och språket flödar lätt som smält smör. Den får mig att tänka på Tove Jansson och Jonathan Safran Foer bland andra. Varje kapitel skulle kunna delas upp för sig, som fri vers, och tonen tillsammans med det melodiska språket är verkligen i symbios (för att inte tala om berättelsen i sig).
Romanen behandlar en del svåra ämnen, och jag blev förvånad över hur lätt det kändes att ta in alla starka känslor samtidigt som de verkligen gick rakt in. Jag brukar läsa långsamt, men denna kunde jag inte släppa förrän den var slut. Jag kan inte komma på en enda människa jag känner som inte skulle tycka om den här romanen."
Amanda Åkerlind
"Det krävs tusen vackra ord berörde mig djupt och där finns också en hel massa tankar som jag kommer att bära med mig länge efter att jag nu läst boken. Och vissa av de raderna borde man egentligen läsa och fundera över varje morgon - så vackra är de.
Det krävs tusen vackra ord hamnar nu direkt bland mina årets favoriter."
Boklysten
"En väldigt bra och mycket stark historia."
Jenniesboklista
Tre små pojkar leker på vardagsrumsmattan. Hon tar sin handväska och går ut genom dörren, lämnar sitt liv bakom sig. Hon fortsätter att gå.
Molly är sju år. Fröken säger att hon har en vild fantasi när hon berättar om monstren under sängen. Monstren som kom fram när mamma dog. Med sina fräknar och skrubbade knän med Bamseplåster på korsar Molly Ulrikas väg.
En sommar på landet, en liten hand i en större hand.
Ulrika väntar på att få dö, Molly på att livet ska börja igen.
Det krävs tusen vackra ord är en berättelse som letar sig in i ditt hjärta med en känsla av både värme och vemod. Den stannar där långt efter att sista sidan är läst.
Recensioner (utdrag i vissa fall):
"Det här en vacker bok. Både på utsidan (för jösses vilket vackert omslag. Definitivt årets vackraste!), men även insidan är vacker. Jag kommer på mig flera gånger under läsningen att tänka att jag verkligen tycker om den här boken. Sättet Rose Marie Bouw för historien framåt är underbart. Jag tar både Ulrika och självklart även Molly till mitt hjärta. Det finns en hel del att tänka på och saker vi människor borde ta i beaktande när det gäller våra medmänniskor men framför allt det som Alva säger: Man ska vara snäll mot sig själv, det är inte så många andra som är det. Det krävs tusen vackra ord är en en underbar bok. En bok att älska!"
Boktokig
En av de bästa jag läst
"Fantastiskt vacker - både berättelsen och språket flödar lätt som smält smör. Den får mig att tänka på Tove Jansson och Jonathan Safran Foer bland andra. Varje kapitel skulle kunna delas upp för sig, som fri vers, och tonen tillsammans med det melodiska språket är verkligen i symbios (för att inte tala om berättelsen i sig).
Romanen behandlar en del svåra ämnen, och jag blev förvånad över hur lätt det kändes att ta in alla starka känslor samtidigt som de verkligen gick rakt in. Jag brukar läsa långsamt, men denna kunde jag inte släppa förrän den var slut. Jag kan inte komma på en enda människa jag känner som inte skulle tycka om den här romanen."
Amanda Åkerlind
"Det krävs tusen vackra ord berörde mig djupt och där finns också en hel massa tankar som jag kommer att bära med mig länge efter att jag nu läst boken. Och vissa av de raderna borde man egentligen läsa och fundera över varje morgon - så vackra är de.
Det krävs tusen vackra ord hamnar nu direkt bland mina årets favoriter."
Boklysten
"En väldigt bra och mycket stark historia."
Jenniesboklista
271 pages, Paperback
First published August 1, 2014
3 people are currently reading
42 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 18 of 18 reviews
September 15, 2025
En bok som jag nu läste för andra gången. Jag tyckter att det en fantastisk bok. Den griper tagvi en och är svår att lägga ifrån sig. Väldigt beskrivande när det kommer till känslor och mående.
February 19, 2018
Jag läste just ut den här boken på pendeltåget och kämpar för att inte storböla mitt bland folk.
Rose Marie Bouw har skrivit en bok som gör ont, som är så smärtsam att jag mest vill sluta läsa, samtidigt som språket är bland det finaste jag har läst på länge. Känslan av att läsa poesi är ständigt närvarande.
Samtidigt som boken är mörk finns ljuset ständigt närvarande och mot slutet är det övervägande ljust men med mörka detaljer.
Rose Marie Bouw har skrivit en bok som gör ont, som är så smärtsam att jag mest vill sluta läsa, samtidigt som språket är bland det finaste jag har läst på länge. Känslan av att läsa poesi är ständigt närvarande.
Samtidigt som boken är mörk finns ljuset ständigt närvarande och mot slutet är det övervägande ljust men med mörka detaljer.
December 29, 2017
DNF... orkar inte med allt gnäll...!
August 12, 2025
Läste ut snabbt! Lättläst som sjutton, vilket jag uppskattar. Väcker tankar
December 2, 2014
Rose Marie Bouw har skrivit en otroligt bra bok, unik, fängslande, med ett alldeles eget språk. Författaren går under skinnet med sina ord, de fängslar, får ögonen att tåras, de sliter itu och blottar huvudpersonen. Önskar verkligen att du vill läsa den! Omslaget är otroligt vackert och skildrar innehållet mycket bra. Lövet på rutan får mina ögon att rinna igen, vid minnet av vad det symboliserar.
Boken handlar om Ulrika/Ullis, som är mamma till 3 små pojkar och en vuxen karl. Maken lämnar allt ansvar på henne, gör ingenting, kräver desto mer. Ungarna är odrägliga, makens skjortor börjar få läppstiftsmärken och Ulrika äter till tröst. En morgon visar vågen 143 kilo och då rinner allt över.
Ulrika reser sig upp och lämnar sina tre bråkiga pojkar, går till närmaste bankomat, tömmer kontot på alla pengar och reser till ett avlägset pensionat vid havet där hon stänger in sig på sitt rum och tröstäter. Gästerna äcklas av hennes vikt, alla tittar på henne och hon vill inget hellre än att bara dö. Hon försöker skriva ett brev till sina barn för att förklara varför hon lämnat dem.
Medan hon funderar på orden börjar hon promenera, inga långa sträckor, för låren gnider mot varandra och ger brännmärken på insidan och smärtande blåsor, händer och fötter svullnar och hjärtat verkar vilja stanna vilken sekund som helst. Men det är just det hon vill: Dö. Så hon fortsätter plåga kroppen.
En dag kommer Molly, sju år, fram och tilltalar Ulrika. Något händer inom henne. Molly har förlorat sin mor till cancern, båda är svikna, har fått sina hjärtan krossade och känner sig oändligt ensamma mitt bland alla människor.
Det krävs tusen vackra ord för att ta bort självföraktet, hatet, besvikelsen och dödslängtan inom Ulrika.
Det krävs tusen vackra ord är en bok som det kommer att talas om, som borde stå etta på försäljningslistorna och hyllas med utmärkelser. Det är en bok som stannar kvar inom mig efter att jag har lagt undan boken och jag vet att den här boken för alltid är inristad i mitt hjärta. Läs den!!!
Det krävs tusen vackra ord av Rose Marie Bouw
Ordberoende förlag
270 sidor
Boken handlar om Ulrika/Ullis, som är mamma till 3 små pojkar och en vuxen karl. Maken lämnar allt ansvar på henne, gör ingenting, kräver desto mer. Ungarna är odrägliga, makens skjortor börjar få läppstiftsmärken och Ulrika äter till tröst. En morgon visar vågen 143 kilo och då rinner allt över.
Ulrika reser sig upp och lämnar sina tre bråkiga pojkar, går till närmaste bankomat, tömmer kontot på alla pengar och reser till ett avlägset pensionat vid havet där hon stänger in sig på sitt rum och tröstäter. Gästerna äcklas av hennes vikt, alla tittar på henne och hon vill inget hellre än att bara dö. Hon försöker skriva ett brev till sina barn för att förklara varför hon lämnat dem.
Medan hon funderar på orden börjar hon promenera, inga långa sträckor, för låren gnider mot varandra och ger brännmärken på insidan och smärtande blåsor, händer och fötter svullnar och hjärtat verkar vilja stanna vilken sekund som helst. Men det är just det hon vill: Dö. Så hon fortsätter plåga kroppen.
En dag kommer Molly, sju år, fram och tilltalar Ulrika. Något händer inom henne. Molly har förlorat sin mor till cancern, båda är svikna, har fått sina hjärtan krossade och känner sig oändligt ensamma mitt bland alla människor.
Det krävs tusen vackra ord för att ta bort självföraktet, hatet, besvikelsen och dödslängtan inom Ulrika.
Det krävs tusen vackra ord är en bok som det kommer att talas om, som borde stå etta på försäljningslistorna och hyllas med utmärkelser. Det är en bok som stannar kvar inom mig efter att jag har lagt undan boken och jag vet att den här boken för alltid är inristad i mitt hjärta. Läs den!!!
Det krävs tusen vackra ord av Rose Marie Bouw
Ordberoende förlag
270 sidor
April 5, 2017
WOW vilken bok! Jag råkade hitta den på ÖB av alla ställen och fastnade för titeln. Den var fängslande från första sidan. En poetiskt skriven bok utan att vara dravlig och med tunga ämnen som behandlas, depression, övervikt, svek, otrohet och död. Och ändå blir den inte deppig eller tung men rörande och tankeväckande, den lever kvar.
Ulrika har nått en magisk övre gräns på sin vikt när hon bara får nog av allt och sig själv, lämnar sitt hem och sina barn och går. Går och går till ett pensionat på landet där hon kan möta döden, där små möten blir stora och avgörande.
Ulrika har nått en magisk övre gräns på sin vikt när hon bara får nog av allt och sig själv, lämnar sitt hem och sina barn och går. Går och går till ett pensionat på landet där hon kan möta döden, där små möten blir stora och avgörande.
May 3, 2018
När jag läste den här så gick mina åsikter upp och ner som en bergochdalbana. Först var jag arg, det frossades i negativa beskrivningar av feta kroppar. Valross, lår som dallrar i trappor och måste dras isär med händerna för att någonsin kunna säras. Svett. Svullna fötter. Kan aldrig ha kjol. Tjocka är såklart tjocka för att vi äter kakor hela tiden. Fett får en att vilja dö tydligen. En viss siffra på vågen kan få en att tippa över. Men inte depression och utmattning, det är inte det som får Ullis att inse att hon vill dö? Nej. "Jag vägde 143 kg. Det var dags att dö."
Men ju längre jag läste desto mer började jag förstå och känna med Ullis. Det är en ganska extrem gestaltning över hur det kan vara att vara tjock men en hel del träffade ganska nära hem (även om jag aldrig någonsin har velat dö, och definitivt inte pga mitt fett). Jag menar, när har jag någonsin läst om en tjock person i huvud taget? Tror det här är tredje boken i mitt liv jag läst med en tjock huvudperson och bara det gör den väldigt speciell.
Men ju längre jag läste desto mer började jag förstå och känna med Ullis. Det är en ganska extrem gestaltning över hur det kan vara att vara tjock men en hel del träffade ganska nära hem (även om jag aldrig någonsin har velat dö, och definitivt inte pga mitt fett). Jag menar, när har jag någonsin läst om en tjock person i huvud taget? Tror det här är tredje boken i mitt liv jag läst med en tjock huvudperson och bara det gör den väldigt speciell.
March 21, 2022
En morgon när Ulrika ställer sig på vågen och den visar 143 kg brister det. Hon vill bara bort. Hon tar sin väska, lämnar de tre pojkarna lekande på golvet och ger sig av.
Hon flyr. Flyr från sig själv. Och hon vet inte vart hon är på väg.
📖
Ulrika hamnar på ett pensionat. Hon mår riktigt dåligt. Hon mår fysiskt dåligt och hon ältar hela sitt liv och vill inte leva längre. Världen har det bättre utan henne.
📖
På pensionatet kommer människor, och går. En dag möter Ulrika Molly, en liten sjuårig flicka som bor med sin pappa. Han är väldigt upptagen sen hennes mamma dog och i kontrast till Ulrika vill Molly inget hellre än att leva livet.
📖
”Det krävs tusen vackra ord” är en bok om att gå vilse, om vad mobbning kan skapa och om att hitta sig själv.
Första halvan är ganska bitter och sorgsen. Det är ett tungt ämne som belyses frankt och hårt.
Mycket elände avslutas ändå med visst hopp.
📕📗av 5📚
#detkrävstusenvackraord #rosemariebouw @ordberoendefrlag #bobbokoutlethjo #caritasläsning2020 #33 #älskarattläsasvenskt #hemmamedenbok
Hon flyr. Flyr från sig själv. Och hon vet inte vart hon är på väg.
📖
Ulrika hamnar på ett pensionat. Hon mår riktigt dåligt. Hon mår fysiskt dåligt och hon ältar hela sitt liv och vill inte leva längre. Världen har det bättre utan henne.
📖
På pensionatet kommer människor, och går. En dag möter Ulrika Molly, en liten sjuårig flicka som bor med sin pappa. Han är väldigt upptagen sen hennes mamma dog och i kontrast till Ulrika vill Molly inget hellre än att leva livet.
📖
”Det krävs tusen vackra ord” är en bok om att gå vilse, om vad mobbning kan skapa och om att hitta sig själv.
Första halvan är ganska bitter och sorgsen. Det är ett tungt ämne som belyses frankt och hårt.
Mycket elände avslutas ändå med visst hopp.
📕📗av 5📚
#detkrävstusenvackraord #rosemariebouw @ordberoendefrlag #bobbokoutlethjo #caritasläsning2020 #33 #älskarattläsasvenskt #hemmamedenbok
February 5, 2019
This book took me through several emotional phases. Heavy subjects (literally and figuratively), many of which I can't personally relate to, were made relatable and engaging. Bouw's language drew me into the story within the first few sentences and kept me invested throughout the entire book. Certainly, the need to put it down and breathe between chapters was sometimes overwhelming, and I cannot count the tears I shed while reading, but sometimes that is exactly what we need. What I need.
This is a book that made me think, made me reflect, and, by allowing myself to do so, gave me nudges about my own life and my own thinking which I believe are very necessary for my own personal life — and growth. It's not a book to approach light-heartedly, but perhaps one that a lot of people need to have read.
Overall, I'd say this is not a book I will read again and again, but it will stay with me for a very long time nevertheless.
This is a book that made me think, made me reflect, and, by allowing myself to do so, gave me nudges about my own life and my own thinking which I believe are very necessary for my own personal life — and growth. It's not a book to approach light-heartedly, but perhaps one that a lot of people need to have read.
Overall, I'd say this is not a book I will read again and again, but it will stay with me for a very long time nevertheless.
August 28, 2021
En fin, lite udda bok. Stundtals lite dryg att läsa då Ulrika tenderar att upprepa sig en hel del, något som jag har sett andra kalla "gnällig" (vilket dock är ätstörningen i sitt esse).
Tyckte om att Ulrikas resa inte resulterade i att hon blev smal och på så sätt fann lycka, var lite orolig för att det var dit boken var påväg när hon började med sin träningsmani i mitten av boken. Det var fint att se henne glad i sin övervikt mot slutet (trots alla hjärnspöken).
Det krävs tusen vackra ord upplevde jag som en väldigt mysig bok, trots att den handlar om så tunga ämnen. På något sätt var den så vardaglig, trots allt det svåra. Mysig och läsvärd, men ingen wow-upplevelse eller något som påverkat mig starkt.
Tyckte om att Ulrikas resa inte resulterade i att hon blev smal och på så sätt fann lycka, var lite orolig för att det var dit boken var påväg när hon började med sin träningsmani i mitten av boken. Det var fint att se henne glad i sin övervikt mot slutet (trots alla hjärnspöken).
Det krävs tusen vackra ord upplevde jag som en väldigt mysig bok, trots att den handlar om så tunga ämnen. På något sätt var den så vardaglig, trots allt det svåra. Mysig och läsvärd, men ingen wow-upplevelse eller något som påverkat mig starkt.
This entire review has been hidden because of spoilers.
August 20, 2025
utspelar sig i Sverige trebarnsmamma med olycklig barndom mäktigt olycklig även som vuxen, vågen står på över 140 kilo och ingenting utom tröstätning hjälper. Hon lämnar hemmet. Barnen ensamma. I frånvaron märket hon att enda barndomsvännen är mannens älskarinna. Psykologiskt tung men ändå finns en ljusglimt. Drunkningskänslan läskig
January 26, 2022
Nej men den här var så mörk och stundvis nästan gnälligt repetitiv. Ensamhetens många dunkla sidor kläddes bara och ställdes i ljuset, ändå berör inte berättelsen riktigt på det sätt som den har potential till. Tyvärr.
May 20, 2021
Den hade potential men sen blev det inget. Tyvärr kände jag inte så mycket med huvudkaraktären och allt gick så snabbt ibland. Så en bok som jag troligtvis inte kommer minnas framöver.
July 9, 2022
Nope, boken var för mycket offerkofta för att falla mig k smaken. Lät lovande på baksidan men det var samma tugg hela boken igenom.
September 7, 2017
En lite udda och konstig bok men jag uppskattade den ändå och läste ut den på en dag. En kvinna som är överviktigt och trött på sig själv och sitt liv och går helt enkelt hemifrån en dag och åker iväg till en annan ort och checkar in på ett pensionat och försöker lära känna sig själv. Hon börjar röra på sig och gå ner i vikt utan att hon ens märker det, hon får nya vänner och när hon tillslut, efter mycket lång tid, återvänder hem är det för att hennes ena barn har råkat ut för en olycka. Boken slutar med en relation som jag verkligen hejade på!! Ingen wow-faktor men ändå en rätt mysig och härlig bok med inslag av allvar!
February 12, 2016
Hittade den av en slump faktiskt. Flummande runt på adlibris och där dök den upp. Omslaget var det som fångade mig, otroligt vackert!
En fin och snäll berättelse om att känna sig oälskad av andra och sig själv.
Mellan varven kanske lite väl självömkande och många gånger påminde den mig om Wally Lambs bok She's come undone. Språket är däremot fantastiskt, dialoger blandade med beskrivningar som är makalösa och som tjockis själv kan jag känna igen beskrivningarna om skav och värk, hela joggingprocessen huvudkaraktären gick igenom fick mig att svettas kulor, och det är alltid ett tecken på gott författarskap enligt mig. Rekommenderar den till alla som behöver skratta men mest gråta en skvätt och alla som någonsin känt att glaset borde ha ett tredje alternativ, gärna blandat med något gott.
En fin och snäll berättelse om att känna sig oälskad av andra och sig själv.
Mellan varven kanske lite väl självömkande och många gånger påminde den mig om Wally Lambs bok She's come undone. Språket är däremot fantastiskt, dialoger blandade med beskrivningar som är makalösa och som tjockis själv kan jag känna igen beskrivningarna om skav och värk, hela joggingprocessen huvudkaraktären gick igenom fick mig att svettas kulor, och det är alltid ett tecken på gott författarskap enligt mig. Rekommenderar den till alla som behöver skratta men mest gråta en skvätt och alla som någonsin känt att glaset borde ha ett tredje alternativ, gärna blandat med något gott.
April 26, 2016
"It Requires a Thousand Beautiful Words" was exquisite--you deeply feel the heroine's pain and experience the small specks of light that make her life just a little bit bearable. The writing style was interesting, quite repetitive but not in an annoying way, more like poetry. It's kinda like being inside a mind that's fixated on one thing at a time. Really well done.
December 9, 2015
Recension: ZellysBokhylla
Displaying 1 - 18 of 18 reviews