Kenneth Gärdestad berättar nu för första gången om sin bror och den musikaliska resa de gjorde tillsammans. Om barndomen i Sollentuna och det stora genombrottet då Ted Gärdestad var bara 15 år. Om skivinspelningar, folkparksturnéer, idolhysteri, publikrekord och försäljningsrekord. Om familjens idrottsintresse och Teds framgångar i tennis. Om sökandet och tiden i Bhagwanrörelsen. Om anklagelser och förföljelse. Om vägen tillbaka, sjukdomen och den alltför tidiga bortgången i juni 1997. Flera av dem som stod Ted nära intervjuas i boken: Björn Borg, Björn Ulvaeus, Janne Schaffer, Ann Zacharias, Robert Wells, Lotta Ramel, Bengt Bedrup, turnékompisen Harpo, Teds filosofiske mentor Per Ragnar och många fler. Berättelsen om Ted Gärdestad är en sann framgångssaga och samtidigt en smärtsam livshistoria med grymma inslag - om en begåvad och känslig sökare som ville finna sanningen om sig själv.
Väldigt intressant för dem som är intresserade av Ted Gärdestad och hans liv. Det känns som att läsa en Shakespeare-tragedi; man vet att det kommer att sluta olyckligt men hoppas ändå att allt ska lösa sig. Boken tar upp både smått och stort. Man får en inblick i Teds liv, men den begränsas av att det är hans bror som berättar och vad som hände under 80-talet i Amerika förblir därför oklart. Det gör mig egentligen ingenting, lite privatliv ska man få ha, men om man vill veta vad som hände med honom då så ger den här boken inga direkta svar. Jag tror dock att biografin hade blivit bättre om inte Kenneth skrev den. Det blev lite väl mycket Kenneth-anekdoter för mig, med tanke på att biografin handlade om Ted. Men kul att Kenneth har haft så många flickvänner, antar jag.
Ofantlig artist, vilken gåva han gav världen och vilken underbar människa. Men, obeskrivligt sorglig bortgång och psykiska ohälsans stålhänder som förstör och förvissnar även det vackraste. Väldigt glad att Ted finns kvar i musiken, melodierna och Kenneths texter. Hade så gärna velat ha mer av honom - såsom troligen resten av Sverige, även dem, velat. Vacker bok
Det främsta man tar med sig från denna utöver Kenneths kärlek till sin bror måste ju vara varför Ted inte fick mer vård? Han kanske fick det men det framgår inte så tydligt i boken.