1 september 1997. På Danderyds sjukhus föds två barn. En pojke och en flicka som kommer växa upp på varsin sida av Sollentuna. Josef med en ensamstående, invandrad mamma. Antonia i en kärnfamilj i den övre medelklassen. Två delar av samma kommun som innebär två helt olika världar.
Josef växer upp på Malmvägen och ser Klanen ta makten över gatan. Här finns ingen lag. Bara familjen Mansour. Han vill inte bli en del av dem men alternativen är få för en ung kille som vill skydda sin mamma och sina vänner. Polisen Hjalmar ser hur hans hemort sakta med säkert hamnar i Klanens våld, har han ens en chans att stoppa deras framfart?
Familjens överhuvud Ali Mansour leder Klanen med precision. Sonen Muhammed fostras till att en dag ta över verksamheten medan dottern Zara går från att vara Alis ögonsten till en kvinna som måste tyglas. Samtidigt krackelerar den värld som Antonia alltid tagit för given och hon börjar drömma om att ta sig långt bort ifrån villaförorten Sollentuna.
Pascal Engman is a former journalist. Affected by the increasingly threatening rhetorics towards journalists in Sweden, he took some time off and travelled to Chile, where he wrote Patrioterna: a dark thriller about what can happen when people begin to act after their vitriolic words on social media.
Betyg: 5 av 5. . Jag har läst alla dom tolv utgivna böckerna av författaren Pascal Engman. Den fristående boken Patrioterna. Alla sju delarna i Vanessa Frank-serien. Och dom fyra delarna i bokserien Skymningsland, som han skriver tillsammans med Johannes Selåker. Jag har tyckt väldigt mycket om alla böckerna, och dom flesta av dom har fått det allra högsta betyget från mig. . Så jag hade självklart höga förväntningar på den här boken, Klanen, som är den första delen i en planerad bokserie, Klanenserien. Och förväntningarna infriades med råge. För det här är den helt klart bästa boken som författaren har skrivit, tycker jag. . Boken känns nästan dokumentär. Den är väldigt välskriven. Och oerhört aktuell. Viktig är den också. Och otäck och hemsk. Men även berörande och gripande. Jag kan verkligen rekommendera boken. Och jag kommer helt klart att följa serien. Jag vill absolut veta hur det går för alla huvudpersonerna i boken. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Stefan Sauk. .
Holy moly, det här är utan tvekan en av de bästa svenska böckerna jag läst på sjukt länge. Kunde inte lägga ifrån mig den. Sjukt glad att det kommer två delar till för jag behöver mer!! Gillade hur den var skriven och tycker man märker att författaren har lagt ner mycket tid på researchen kring de olika miljöerna.
En bok jag aldrig skulle ha kommit över om det inte var för bokklubben. Ja den var rå och jag fick pausa från den ibland när det blev för jobbigt. Men den var välskriven och det var intressant att få en inblick i gängkriminaliteten och dess påverkan både på medlemmar och människor i näromgivningen. Pascal hade gjort ett jättebra jobb med efterforskning för att få det så verklighetstroligt som möjligt. Det var många karaktärer att hålla reda på men ändå funkande det. Josef blev min favorit karaktär, även om jag inte står bakom alla val han gjorde. Ett litet minus för språket, förstår att det behövs för att beskriva deras språkanvändning men ibland var det svordomar i var och varannan mening vilket var lite tungt att lyssna på.
På baksidan av boken står "Klanen är en episk berättelse om den framväxande gängkriminaliteten i Sverige under 2000-talet. Utifrån ett antal individers olika perspektiv skildras eskalerandet av droghandeln, våldet och de ständiga dödsskjutningarna. Romanen är också en skildring av hedersvåld, familjerelationer, människors olika förutsättningar och kärleken som krossar alla murar." Det är PRECIS vad boken handlar om. Och den är episk. Den går rakt in. För det här är verkligheten. Sverige 2025. Fruktansvärt. Samtidigt fantastiskt välskriven. Pascal Engman är fenomenal!
Generellt sett är jag extremt skeptisk mot svenska böcker och författare. Inte för att jag ogillar de utan mer på grund av vana.
Klanen är en brutal bok som handlar om hur en familj styr hela Stockholm genom rädsla för att deras droghandel ska blomstra. Till en viss början var jag skeptisk till boken eftersom jag sällan läser thrillers numera.
Jag tycker att boken är en brutal men ärlig story om hur livet kan se ut för ungdomar - oavsett ursprung och oavsett vart i Sverige. Boken berättar inte bara om droghandeln utan även tjejen i familjen som heter Zara som lever under hedersförtryck, unga killen Josef som hamnar i skiten efter ett liv med ekonomiska problem. Boken berättar även om en tjej vid namn Antonia som är med om näthat, sexuella trakasserier bland annat. ”Värsta delen” av boken var när man fick reda på att historian i princip är sann. Det är riktiga personer med dolda identiteter som har återberättat för författaren.
VARNING: Däremot måste jag erkänna att det irriterade mig liiiiite att familjen var från Mellanöstern. Känns väldigt stereotypiskt att familjen ska vara från Mellanöstern med typiska Mellanöstern namn. Till slut fick jag put my ego to the side. Jag insåg att det hade stört mig oavsett vart familjen kommer ifrån för att JAG inte är etniskt svensk och indirekt upplevs det som en förolämpning mot mig och alla andra som inte är etniskt svenska att man gör en stereotyp av personer som säljer droger. Hade det varit en etnisk svensk familj istället för familjen Mansour så hade jag också tagit åt mig, för ”svenskar håller inte på med droghandel”. Eller?
Jag upplevde boken som lättläst. Det gör det lite enklare att läsa klart boken när man går allt berättat till sig från olika karaktärers synvinklar när man väl läser. Omöjligt att lägga ifrån sig boken.
Skulle jag rekommendera boken till alla? Nej. Den är brutal. Som jag tidigare skrev består den av flera olika ämnen som kan vara triggande för läsare. Skulle jag säga att det är en bra bok? Ja.
4/5 donuts 🍩🍩🍩🍩/ 🍩🍩🍩🍩🍩
This entire review has been hidden because of spoilers.
Svårt att betygsätta denna bok, för den är bra skriven och med gedigen research, MEN den är så otroligt rå, hemsk och uslig. Det är nog en av de få böckerna som jag nästan ångrat att jag läst, för den kommer att förfölja mig länge. Jag har nog aldrig förut haft så fysiska reaktioner på en bok, när jag vissa gånger skakade av ilska och avsky, och andra gånger nästan fick spy för att jag blev så illa berörd. Det tog mig ganska länge att komma mig igenom den för jag ville inte ta upp den och läsa vidare. Och det hade jag nog inte heller gjort om den inte var en bok som lästes till bokklubben.
Det fanns egentligen inga ljuspunkter i boken, utan man väntade bara på exakt HUR usligt det skulle bli i nästa kapitel. Det fanns inga karaktärer att känna igen sig i, och inte heller många som man kände någon sympati för. Zaras historia är den enda som känns något hoppfull, hon är så otroligt stark och att försöka kämpa mot hedersförtryck är verkligen inte det lättaste. Det fanns många lösa trådar, men så kommer det ju också fler böcker i denna serie, vilket gjorde mig lite besviken. För jag kommer nog inte att läsa nästa bok, det klarar jag inte av, men ändå vill man ju veta hur det går för många av karaktärerna, om det blir något bättre över huvud taget.
En av de värsta läsupplevelserna, och jag kan inte ens säga att jag är glad att jag läste boken. Men nu är det gjort och jag har fått bekanta mig med Pascal Engman som författare.
Otroligt jobbig, tung och hemsk att läsa stundvis. Inte en bok jag längtade efter att läsa men tillräckligt välskriven, uppslukande och berörande för att jag skulle fortsätta gång på gång.
Det var många karaktärer att hålla reda på och jag förväntade mig att deras historia skulle knytas ihop ytterligare. Jag förväntade mig samtidigt att något mer skulle hända? trodde att historien byggde upp till någon speciell händelse som aldrig kom. Inte för att boken var händelselös eller tråkig - tvärtom. Men tog ett tag för mig att inse att det handlar om människors livsöden, inte en specifik händelse som förändrar allt.
Det kändes som att Engman har gjort grundliga efterforskningar vilket förhöjde läsupplevelsen och mitt betyg. Jag trodde också att boken skulle påminna om det jag tidigare läst av honom, men det här kändes som en helt annan författare. På ett bra sätt.
Summa summarum: bra men jobbig. Jag kommer nog behöva läsa nästa bok också. Nu behöver jag läsa något lättare 🌈🌸☀️
In Engman's book "Klanen" (Translated: "The Clan"), we get to see through different point of views how gang violence have been on the rise in Sweden over the past few years. His depiction of gang crime is believable, only I managed to read around 48 pages before I've had enough. There were too many point of view's, and how the book switched from different characters might have given me a whip lash.
In other words: I will not be finishing this, unfortunately.
The story itself wasn't bad, it just threw me off. The subject of gang criminality and violence is for sure on the rise in Sweden, as well in Norway where I live. It's frightening to wake up to news of shooting, stabbing, grenades, etc. I wanted to try a book from Engman due to his rise of popularity. We have sold a lot of his book at the book store I work at and I wanted to see what all the fuss was about. Maybe I should give his other books a try, or not. We will see.
Don't let this throw you off from reading this, it just wasn't my cup of tea 🫶
3.8 Fettttt bra!! Hade lite svårt att komma in i den så därav får den lite lägre betyg, förstod inte riktigt vart storyn var på väg men sen insåg jag typ att det bara är folks livs historier som kanske inte behöver vara påväg till något specifikt ställe. Såklart finns det någon slags röd tråd men är van vid böcker som verkligen reder ut något vilket inte denna gör, men vill läsa de andra Pascal böckerna också !! Hejar på Sara tills jag dör asså usch och fy stackars tjej.
Tvisten på slutet borde verkligen inte ha varit så chockerande som den var but still had me shook. Obligatorisk läsning som ny Sollentunabo kände jag, är taggad på uppföljarna! -1 stjärna för att övergångarna var lite svåra att hänga med i på ljudbok
Familjen Mansour regerar i Stockholm, det är dem som kallas för klanen. Den kontrollerar allt, och har främst byggt upp sitt imperium på droger. Josef & Antonia föds samma dag och möts på bb, det som skiljer dem åt är deras olika förutsättningar. Josef med en ensamstående fattig mamma, och Antonia i en välbärgad kärnfamilj. Ändå hamnar både i en värld av droger, våld och kriminalitet. - ganska annorlunda från Pascals tidigare böcker då denna fokuserade på kriminaliteten och våldet från gängens perspektiv, och behandlar knappt polis-sidan - mådde så dåligt stundtals av vad jag läste, arg och uppgiven genom i stort sett hela boken - på nått sätt hölls spänningen ständigt uppe att veta mer trots att den va ”bred och ingen specifik händelse eller brott var i fokus - otrolig
Från första sidan var jag som tagen och kunde inte bärga mig efter att lyssna vidare på boken! Pascal Engman har ett sätt att främja samhällets alla sidor på ett så oerhört intressant och samtidigt spännande sätt som gör att man inte kan lägga ifrån sig boken. Rekommenderar alla att läsa den här 🤍
Besviken på den här (läste till bokklubben). Väldigt många karaktärer och tråkig handling. Vill ta upp alla samhällsproblem som finns men gör det också på det mest typiska och icke originella sättet som finns. En ätstörd modell som behöver ta droger för att ”ta sig till toppen”. En duktig kille som bara inte kan förmå sig att ställa sig mot kriminaliteten. En polis som försöker vända den onda spiralen i samhället men misslyckas totalt. ”Klanens” dotter som blir utsatt för hedersförtryck och så grova hemskheter att man blir rörd till tårar. Finns liksom inget ljus nånstans över den här boken. Världen fallerar sakta men säkert för var dag som går. Har inget problem med att läsa sorgliga historier men då brukar det litterärt sett finnas något som legitimerar det hemska med att känna något för karaktärerna. Här hoppas det kors och tvärs och karaktärerna blir snarare rätt så blasé.
Kände bara för den hedersförtryckta flickan men annars ville jag bara att boken skulle vara över.
Tydligen unpopular opinion: denna boken var inte för mig. Hade svårt för Engmans sätt att skriva, jag fick inte riktigt samma inlevelse som av andra författare. Tycker också boken var alldeles för fullproppad med misär, misär och ännu mera misär. Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen böcker som lyfter olika människors verkligheter och sanningar men i denna bok blev det lite kaka på kaka enligt min mening. Lite för mycket mörker, lite för lite flyt i karaktärernas liv (allt jag ber om är EN liten ljusglimt)!
Det blir 5 stjärnor!! Så otroligt spännande, man känner verkligen hur bra research som gjorts innan denna skrevs. Är så taggad på nästa del!! Vill verkligen att Antonia och Josef ska mötas!!! Pray for that
Intressant och välskriven skildring av Sveriges gängkriminalitet!
Gillade verkligen att man fick följa flera olika karaktärer, med olika slags roll och koppling. Tyckte den kändes spännade hela vägen, så ska bli intressant att läsa de andra delarna i serien!
«Skal vi drepe en politimann?» Karim nikker. «Hvorfor ikke? Politifolk blør som alle andre. Og de har regler de må følge. Det har ikke vi.»
Klanen er ikke en vanlig krim, men et dybdeportrett av det vi i Norge kaller “svenske tilstander”. Klaner, kriminelle nettverk, og gjenger - Engman infiltrerer dem og beskriver dem både innenfra og utenfra i alle ledd. Karakterene er realistiske og det er skremmende hvor lett det er å vikle seg inn i noe du ikke kommer deg ut av. Engman skildrer mesterlig, voksende kriminalitet fra år til år i en serie som spenner 20 år.
Klanen er bare første bok og viser hvordan det så ut mellom 2007-2016, i denne perioden brukte man fortsatt mye kontanter, og kriminell aktivitet hadde mye mer tilgang til å stjele penger, rane, hvitvaske penger osv. mye av dette ble vanskeligere da vi begynte å tappe, vippse osv, og kontantene forsvant. Han viser oss kreative måter nettverkene smugler narkotika, hvor lett det er å la seg rive med, med ønske om et bedre liv og mer penger, samtidig som han aldri glorifiserer denne livsstilen.
En scene som skremte meg var hvordan en «helt vanlig» svenske, anmelder en gutt for å ha seksuelt trakassert hans unge datter ved badebassenget, og blir et offer for klanens grusomme vold. Dette viser at de kriminelle miljøene ikke bare angriper innenfor sine miljøer, men også tilfeldige mennesker på feil sted til feil tid.
Vi får følge klanens døtre som frykter æresdrap, en politimann som gjør alt han kan for å stoppe klanen, Klanens overhode, kronprinsen, tilfeldige som jobber for dem og en hel by som rammes. For det rammer jo oss alle. Og hovedpersonene Josef og Antonia som er født på samme dag på samme sykehus, og vokser opp i samme område. To forskjellige liv, som vi heier på mens vi ser hvordan livene deres blir påvirket av hvor de vokste opp.
Dette er en mørk bok, vi vet at det blir mørkere fremover og vi vet at dette eksporteres over til Norge også. Vi ser at dødstallene stiger år etter år, når skal vi se toppen? En episk fortelling med imponerende research og tall man ikke kan ignorere. Vil ha bok 2 nå!
Det är lätt att förstå intresset för gängkriminaliteten. Pascal Engman väver en historia, med trasiga uppväxter, frånvarande fäder, ekonomiskt armod. De dokumentära anspråken gör att man ibland studsar till och undrar över verkligheten kontra dikten. Jag tror ändå att det är väldigt träffsäkert på många sätt. Och det är kanske bokens styrka, att den skildrar ett slags psykotiskt tillstånd i narkotikakriminalitetens ekonomi. Men det svåra är ändå att ta del av den här typen av elände så deskriptivt. Det blir lite som en väldigt extensiv kriminaljournalistik där man ändå inte helt förstår. Någonstans där kliar något i mig. Någon känsla av att berättelsen trots allt inte riktigt kommer in under ytan, in i tänkandet och kännandet, bakom de trasiga fasaderna.
Otroligt bra och gripande! Tårögd flertalet gånger. Samma höga nivå som vanligt.
Blir dock aningen källkritisk. Det är så himla hemskt och blir svårt att greppa vad som egentligen sker och i vilken omfattning. Jag vet inte mycket om Pascal och hur han efterforskar eller har växt upp, men funderar emellanåt om det är rätt person att diskutera samhällsproblemen så ”ensidigt”? Allting blir så ”stereotypisk och normativt” att det ibland är lätt att glömma av att han skriver om (vad jag hoppas är) ”extremfall”. Det är svårt att formulera.
Alltid imponerad av hans research. Även fast det är hittepå, men liknar verkligheten, så måste han ha pratat, intervjuat massor av människor innan han ger sig in i skrivandet. Plus all annan info han skaffat på olika sätt. Rent språkligt lite slarvigare skriven än hans tidigaste böcker.
Otroligt spännande, rå och hemsk men ändå galet bra. Spänning från första stund och när den var slut ville jag bara att den skulle fortsätta. Vilken skildring av hur delar av samhället ser ut idag . Ni måste läsa!!