Året är 1936 när Alma Matsson lockas tillbaka till statsministerns hemliga underrättelsetjänst Moder Svea i Stockholm. Under täckmantel skickas hon till Storlien i de jämtländska fjällen, dit den alltmer populäre högerledaren Konrad Crantz har dragit sig undan. Alma får plats som städerska i Crantz jaktslott, men hennes verkliga uppdrag är att avslöja vad han och hans anhängare planerar inför höstens val, för att det nya partiets framfart ska kunna stoppas. När en ung människa sprängs i luften blir uppdraget på liv och död. Samtidigt drabbas Alma av omvälvande kärlek. Men vem kan man egentligen lita på?
En av mina favoritförfattare sen många år tillbaka är Elin Olofsson. Ja, ända sedan jag 2013 läste hennes debut, Då tänker jag på Sigrid. Det var några år sedan hennes senaste bok, Herravälde, kom så jag blev oerhört glad att se att det skulle komma en ny. Lika glad blev jag när jag blev bjuden på releasen av Lakej, och omedelbart därefter började jag läsa.
Lakej är en välskriven och intressant roman. Jag är, som jag skrivit förut, imponerad av hur Elin Olofsson kan skriva olika typer av berättelser och göra det mycket bra. Hon har en sällsynt förmåga att fånga läsaren. Lakej är klassad som skönlitterär roman, men har tydliga spänningsmoment på ett sätt som jag inte sett tidigare i Elin Olofssons böcker.
Språket är modernt men passar ändå förunderligt väl till berättelsen. I en recension av en tidigare bok skrev jag så här: … det är intressant hur hennes språk och berättelser utvecklas och förändras. Ingen bok är den andra lik och ändå är det tveklöst Elin Olofssons alldeles egna ton. Det håller fortfarande. Spänningsmomenten i berättelsen tänker jag inte skriva så mycket om, men det är väl uppbyggt och bidrar till att läsningen flyter på bra. Det innehåller politik, samhällsreflektioner, kvinnans roll i samhället och klassfrågor.
Lakej utspelar sig 1936, men när man läser den så känns det så välbekant. Liknelserna till det som händer idag är skrämmande, och skapar en obehaglig fond. Framväxandet av en extrem högerrörelse som inte tvekar att ta till vapen, och hur det passar i bilden av det svenska folkhemmet är ett intressant tema. Svensk spionverksamhet är något vi inte pratar högt om, och jag undrar hur mycket av den delen av berättelsen som är baserad på verkliga händelser. Jag gissar en hel del.
Flera gånger under läsandet så var jag övertygad om att karaktärerna var verklighetsbaserade, i synnerhet de som har någon form av ledande ställning i samhället. Så levande är karaktärerna tecknade. Det närmaste verkar vara att statsministern i historien har lånat drag från den dåvarande statsministern.
Huvudkaraktären, spionen Alma Matsson, är en fascinerande person, och känns ovanlig för en karaktär i en historia som utspelar sig på 30-talet. Hon är kaxig, rapp i käften, smart men också sargad och sårbar. En oväntad spion, men på många sätt en passande. Hennes reaktion när det är kris är handlingskraftig. I början av berättelsen vet jag inte vad jag ska tycka om henne, men hon växer till den karaktär som jag tycker allra bäst om, för hon är omtänksam och osjälvisk och hennes handlingar är därefter. Det är intressant hur man ur hennes ögon får se Herman, och vilka saker hon lägger märke till hos henne. Det bäddar för ett annorlunda mansporträtt som jag gillar. Däremot så känner jag inte kemin mellan dem i så hög grad som jag hade väntat.
Jag hoppas och tror att det kommer fler böcker från Elin Olofsson!
Så roligt med en svensk spionroman! Väldigt härligt språk, sjukt spännande, intressanta karaktärer. Riktigt härlig läsning, finns för lite intelligent underhållningslitteratur
En underbar historia med en älskvärd huvudkaraktär som jag snabbt knöt an till. Skildringen av både Stockholm och fjällvärlden under mitten av 30-talet, en tid som pyrde av oro i världen, fångade och höll mitt intresse i ett järngrepp. Detaljerna i vardagssysslorna liksom i Almas arbete under sitt spionuppdrag, hennes klurande för att lägga ihop pusselbitarna och hennes kärlekshistoria med Herman tillsammans med de stundtals filmiskt berättade scenerna var så bra! En stark hjältinna med, på många sätt, klassiska fiender som ligger väl i tiden. Almas styrka och självklarhet var befriande, stundtals kändes hon som en blandning mellan 007 och Miss Marple i en yngre version. Den var spännande, lagom klurig, sorglig, bitvis satirisk, stundtals poetisk och en gnutta romantisk. Så glad att jag hade förmånen att få förhandsläsa den ☺️.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Blev helt golvad av Herravälde, denna not so much. En huvudperson som känns ganska orealistisk, och en berättelse som inte är mycket bättre, ganska förutsägbar, bara lite spännande. Handlingen flyter på i en rak tråd, men griper aldrig riktigt tag. Underhållande för stunden men kommer inte att ge något bestående.