What do you think?
Rate this book
9,3 på Richterskalan
Nyss antagen till UD:s diplomatprogram skickas Andreas Norman till Thailand, dagarna efter tsunamin i Indiska oceanen den 26 december 2004. Oförberedd hamnar han mitt i krishanteringen efter en av de värsta naturkatastroferna i modern tid. Tio år efter flodvågen skriver han nu om sin om sina upplevelser, sin sorg och sin vrede.
9,3 på Richterskalan är en ögonvittnesskildring ur en ung UD-tjänstemans perspektiv - det kaotiska arbetet, hanteringen av döda och mötet med överlevande. En uppgörelse med hopplös byråkrati och ett utforskande av misslyckandets mekanik och en helvetesskildring, där Norman inte väjer för det mest fruktansvärda. Tio år efter katastrofen skriver han nu om sin maktlöshet och sin vrede.
Från Adlibris.
9,3 på Richterskalan är en ögonvittnesskildring ur en ung UD-tjänstemans perspektiv - det kaotiska arbetet, hanteringen av döda och mötet med överlevande. En uppgörelse med hopplös byråkrati och ett utforskande av misslyckandets mekanik och en helvetesskildring, där Norman inte väjer för det mest fruktansvärda. Tio år efter katastrofen skriver han nu om sin maktlöshet och sin vrede.
Från Adlibris.
274 pages, Hardcover
First published October 1, 2014
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 11 of 11 reviews
December 30, 2014
It has been ten years since the fatal tsunami struck the cost of Thailand. In ”9,3 på Richterskalan”, Andreas Norman reveals great flaws in utrikesdepartementets, the Ministry of foreign affairs, help efforts. The tone is critical. Norman was a young official in the Ministry's diplomat program 2004, and got his first mission in relation to the catastrophe, without experience and preparation. The officials' telephone numbers were inaccessible during Christmas and Norman was contacted since his name was on a list of people that had been on a previous school class journey.
During his time in Krabi he tries to understand the impossible. Small belongings as bracelets and bus tickets remind him of the fact that these people have recently been alive. The prose is beautiful and colorful, the content dark and horrible. The text transforms into something similar to a movie and one of the most affecting scenes is that when a man comes up and want help with transporting two plastic bags home to Sweden. In the bags are his dead, infant children.
Andreas Norman was in Krabi for a week. He describes a world where people break down from despair and sorrow, and how inadequate he feels. Officials within the Ministry, Räddningsverket and Rädda barnen tried to remain professional and objective. That was easier said then done. Some of them broke and was sent home.
Norman witnessed a Ministry that was waiting, not reacting, in the beginning of the crisis. They opposed proposals about help efforts. The management is mapped out and the result isn't pretty. It's an uncomfortable and unforgettable read. UD is described as a Ministry with a byreaucracy and hierarchy that complicated, delayed and almost prevented its purpose. No one was prepared for the catastrophe, but according to Norman, the Ministry was nearly paralyzed, almost incapable of acting. Lower officials reacted, but the Office culture, with its ideal of self control, prevented early moves.
One has to remember that this is one man's story. One man that was situated in the middle of the catastrophe. On the other hand, this is an important testimony - for the same reason. It is an account of someone that was in the actual place, and was a part of the practical work. This story isn't polished as the Ministry's formal statements, this is the catastrophe, experienced by a help worker.
When Norman went home after a week he wasn't sure about how to return to his normal life. He had changed. It was a strange feeling to disappear into his every day life again. He had got a glimpse of the life of unfortunate people. For them the loss is constantly present, regardless of what day of the year it is. This book isn't letting go of the reader when finished. It stays with you and reminds you of the people that died that day and their relatives.
During his time in Krabi he tries to understand the impossible. Small belongings as bracelets and bus tickets remind him of the fact that these people have recently been alive. The prose is beautiful and colorful, the content dark and horrible. The text transforms into something similar to a movie and one of the most affecting scenes is that when a man comes up and want help with transporting two plastic bags home to Sweden. In the bags are his dead, infant children.
Andreas Norman was in Krabi for a week. He describes a world where people break down from despair and sorrow, and how inadequate he feels. Officials within the Ministry, Räddningsverket and Rädda barnen tried to remain professional and objective. That was easier said then done. Some of them broke and was sent home.
Norman witnessed a Ministry that was waiting, not reacting, in the beginning of the crisis. They opposed proposals about help efforts. The management is mapped out and the result isn't pretty. It's an uncomfortable and unforgettable read. UD is described as a Ministry with a byreaucracy and hierarchy that complicated, delayed and almost prevented its purpose. No one was prepared for the catastrophe, but according to Norman, the Ministry was nearly paralyzed, almost incapable of acting. Lower officials reacted, but the Office culture, with its ideal of self control, prevented early moves.
One has to remember that this is one man's story. One man that was situated in the middle of the catastrophe. On the other hand, this is an important testimony - for the same reason. It is an account of someone that was in the actual place, and was a part of the practical work. This story isn't polished as the Ministry's formal statements, this is the catastrophe, experienced by a help worker.
When Norman went home after a week he wasn't sure about how to return to his normal life. He had changed. It was a strange feeling to disappear into his every day life again. He had got a glimpse of the life of unfortunate people. For them the loss is constantly present, regardless of what day of the year it is. This book isn't letting go of the reader when finished. It stays with you and reminds you of the people that died that day and their relatives.
July 30, 2015
Oj! Den här boken var verkligen så spännande att jag inte kunde sluta läsa. Först är den skriven som en dagbok under 1 vecka i Thailand efter Tsunamin 2004 då författaren gick på diplomatutblidningen och blev hastigt och lustig ivägskickad till kaoset. Sedan är den andra halvan skriven om arbetet på UD innan hjälpinsatser sattes in. Vilken rysare!!
December 29, 2015
Vilken bok ska man läsa efter att man har avslutat den mest gripande och känsloladdade berättelse man någonsin läst?
Språket är fantastiskt. Målande. Det är som jag är där. Mitt i kaoset, i lidandet.
Jag är mållös, ilsken och förtvivlad. Är rasande över hur bristfälligt vårt land agerar i den största naturkatastrofen i vår tid. Att chefer på högsta nivå inte är närvarande, förstår ej allvaret. Över hur de drabbade, volontärer, unga och oerfarna personer får arbeta och vistas i en situation som kommer påverka dem resten av deras liv... Detta är en av de böcker som har berört mig mest, någonsin. Läs den!
Språket är fantastiskt. Målande. Det är som jag är där. Mitt i kaoset, i lidandet.
Jag är mållös, ilsken och förtvivlad. Är rasande över hur bristfälligt vårt land agerar i den största naturkatastrofen i vår tid. Att chefer på högsta nivå inte är närvarande, förstår ej allvaret. Över hur de drabbade, volontärer, unga och oerfarna personer får arbeta och vistas i en situation som kommer påverka dem resten av deras liv... Detta är en av de böcker som har berört mig mest, någonsin. Läs den!
February 15, 2015
Den här boken läste jag ut på en dag. Det gick inte att slita sig från den.
Jag minns tsunamin i Thailand som om det var igår.
I boken tas jag med till Thailand den 26 december 2004, då Andreas Norman från UD skickas dit för att hjälpa de drabbade svenskarna.
Han beskriver det ofattbara arbetet med att ta hand om alla döda, om sorgen, vanmakten och vreden över att myndigheterna hemma i Sverige inte förstår vidden av katastrofen.
Det är en skrämmande berättelse, just för att den är sann. Ändå andas den hopp och berättar om hur den lilla människan kan uträtta stordåd med stark vilja och stort hjärta.
Läs den!
Nyss antagen till UD:s diplomatprogram skickas Andreas Norman till Thailand, dagarna efter tsunamin i Indiska oceanen den 26 december 2004. Oförberedd hamnar han mitt i krishanteringen efter en av de värsta naturkatastroferna i modern tid. Tio år efter flodvågen skriver han nu om sin om sina upplevelser, sin sorg och sin vrede.
9,3 på Richterskalan är en ögonvittnesskildring ur en ung UD-tjänstemans perspektiv - det kaotiska arbetet, hanteringen av döda och mötet med överlevande. En uppgörelse med hopplös byråkrati och ett utforskande av misslyckandets mekanik och en helvetesskildring, där Norman inte väjer för det mest fruktansvärda. Tio år efter katastrofen skriver han nu om sin maktlöshet och sin vrede.
En dramatisering av 9,3 på Richterskalan har urpremiär på Malmö stadsteater i februari 2015, i regi av Sara Cronberg.
Jag minns tsunamin i Thailand som om det var igår.
I boken tas jag med till Thailand den 26 december 2004, då Andreas Norman från UD skickas dit för att hjälpa de drabbade svenskarna.
Han beskriver det ofattbara arbetet med att ta hand om alla döda, om sorgen, vanmakten och vreden över att myndigheterna hemma i Sverige inte förstår vidden av katastrofen.
Det är en skrämmande berättelse, just för att den är sann. Ändå andas den hopp och berättar om hur den lilla människan kan uträtta stordåd med stark vilja och stort hjärta.
Läs den!
Nyss antagen till UD:s diplomatprogram skickas Andreas Norman till Thailand, dagarna efter tsunamin i Indiska oceanen den 26 december 2004. Oförberedd hamnar han mitt i krishanteringen efter en av de värsta naturkatastroferna i modern tid. Tio år efter flodvågen skriver han nu om sin om sina upplevelser, sin sorg och sin vrede.
9,3 på Richterskalan är en ögonvittnesskildring ur en ung UD-tjänstemans perspektiv - det kaotiska arbetet, hanteringen av döda och mötet med överlevande. En uppgörelse med hopplös byråkrati och ett utforskande av misslyckandets mekanik och en helvetesskildring, där Norman inte väjer för det mest fruktansvärda. Tio år efter katastrofen skriver han nu om sin maktlöshet och sin vrede.
En dramatisering av 9,3 på Richterskalan har urpremiär på Malmö stadsteater i februari 2015, i regi av Sara Cronberg.
March 29, 2015
Ok this is a interesting book, chocking and everything, But i must say the most interesting part was the last chapters about how the government of sweden acting in the first day of the tsunami disaster.
May 13, 2015
Helt jävla fantastisk, om man får säga så om en bok som behandlar något så fruktansvärt och horribelt.
April 7, 2015
Stark! På min blogg skriver jag mer om boken:
http://www.jennyforsberg.nu/2015/04/0...
http://www.jennyforsberg.nu/2015/04/0...
August 29, 2018
Andreas teki fiksun uravaihdoksen siirtyessään virkamiehen hommista kirjailijaksi. Hän osaa hienosti kuvailla sitä tunnelmaa, mikä hänen pään sisällään vallitsi vuoden 2005 ensimmäisinä päivinä. Hän ei todellakaan säästele sanojaan kritisoidessaan Oskaria tai Ruotsin valtiota. Hetkittäin oli vaikea saada ote tapahtumien ajallisesta järjestyksestä, aikajanalla tunnuttiin hyppivään taiteilijan vapaudella (tai sitten tämä oli vain oma kokemukseni asiasta). Olisin toivonut, että kritisoidessaan pelastustoimien käynnistämisen hitautta, Andreas olisi selvästi ilmaissut, miten oltaisiin voitu toimia paremmin. Vihjailuja parannusehdotuksiin on nyt lähinnä upotettu rivien väliin. Teos on kuitenkin mielestäni merkittävä siinä mielessä, että jatkossa pitäisi pyrkiä välttämään edellisen kerran karikot. Andreas voisi kantaa oman kortensa kekoon olemalla ehdotuksissaan yhtä rohkea kuin kritiikissään.
August 8, 2018
En oerhört stark bok, målande och välskriven. Man ser allt framför sig. En ung UD- tjänsteman blir ivägskickad till en uppsamlingsplats i Krabi efter tsunamin och får inte bara möta överlevande som är förtvivlade, frustrerade och arga över det dåliga strid de för. Han hjälper till att fylla i rätt blanketter för att de ska kunna komma hem eller få hem sina döda. Han får också arbeta rent fysiskt i den glödande hettan medalj stanken med de vanställda kropparna som väller in, och hjälpa till med identifiering. Han är där bara en vecka men det känns längre, precis som för honom
This entire review has been hidden because of spoilers.
February 21, 2023
Alright. Loved the grisly details, but he was a bit preachy and I got bored with it halfways in.
March 29, 2015
Actual rating: 3,5 stars
Displaying 1 - 11 of 11 reviews