Carl Cronhammer är på många sätt en helt vanlig göteborgare. Han bor med sina två katter, tycker om att läsa och är duktig på dataspel. Han är stolt över sin lägenhet och sin dyrbara köksutrustning, men mest tycker han om att få vara ifred. Det är med andra ord inget som är särskilt konstigt med honom ̶ om man bortser från det faktum att han är en seriemördare som tillbringar dagarna dold under stadens gator.
Carl tillhör ett litet och löst sammansatt sällskap som har varit aktivt under så lång tid att deras ursprung och historia har gått förlorade, till och med för dem själva. Under århundradenas lopp har de haft många olika namn, från strigoer och rakshasas till vrykolakas och upirer. Själva kallar de sig vriker, ett ord de inte längre känner till betydelsen av men som ändå definierar dem och obönhörligt tvingar dem att fortsätta sin blodiga verksamhet.
Med sin penna förmedlar Carl en fasansfull och brutal berättelse om sitt liv. Samtidigt är det en historisk resa, ett äventyr som utspelar sig i fästningsstaden Göteborg och svunna tiders Köpenhamn, men också i vikingarnas Normandiet och 1700-talets London.
En fantastisk skräckhistoria som lyckas kännas både fasansfull och förtjusande på samma gång.
Vi får en skräckberättelse med extra allt. Det är Anne Rice och en ödmjukare variant av Lestat, historia ända tillbaka till vikingatiden och en dos av Mary Shelleys Frankenstein på toppen. Jag tycker mig dessutom känna igen en variant av creepypastan Den leende mannen här. Underbart.
Vilket otroligt slut! Det var som om hela boken bara var skriven för detta hårresande ovanliga slut! Jag tyckte även mycket om de historiska miljöerna med många igenkänningspunkter då jag bor i Göteborg. Författaren verkar otroligt kunnig och har nog forskat en hel del kring stadens historia och om det gamla normandiet. Dock blev det ibland under Blackys berättelse mer som en historielektion än en faktisk skönlitterär bok.
För mig var Blacky och Blankas historia en aning lång, särskilt när de endast kände Carl i ungefär tre veckor. Det var absolut intressant hur de träffade hans far, men det fanns så många delar i deras berättelse som var helt oväsentliga, där andra detaljer om Carl och hans far hade kunnat stoppas in istället. Nu blev Carls historia nästan som en ramberättelse till deras händelser vilket gjorde berättelsens komposition underlig eftersom han uppenbarligen är huvudpersonen och de bikaraktärer.
Efter att Blacky och Blanka lämnat Carl i Göteborg och Cecilia dött var det som om musten gick ur berättelsen. Jag förväntade mig att han på ett snillrikt sätt skulle starta något slags företag eller lurendrejeri för att tjäna pengar med hjälp av Rasken. Istället hände det tyvärr inte mycket... fram tills den lilla slutstriden och det fantastiska slutet. Ja, han skaffade sig en katt... som aldrig nämndes igen.
Jag saknar även lösningar och ihopknytanden av en hel del lösa trådar och detaljer. För att nämna några undrar jag vad som hände med damen under trädet, den kloka gumman, katten, den inneboende soldaten etc. Jag undrar också hur någon möjligtvis kan bo i samma stad i över 200 år utan att någon börjar misstänka något? Lägenheter renoveras exempelvis.
För att sammanfatta: Riktigt spännande historiska miljöer, blodisande och mystiska myter och legender. Jag älskade skeppshistorien. Men lustigt uppbyggd berättelse och mycket detaljer och trådar som inte fångades upp.
I en uppföljare skulle jag vilja se honom leva på 2000-talet :)
This entire review has been hidden because of spoilers.
Detta är (om jag förstått det rätt) Peter Erik Du Rietz första roman. Han har skrivit flertalet noveller i olika längder. Då denna har några år på nacken så finns det redan en fortsättning på denna bok vid namn, Boken Om Vinterdöda Ting.
Detta är en skräckbok och handlar om vampyrer, eller inte vampyrer, för de nämns aldrig vid det namnet. Personerna kallas för virker och man kan säga att de bygger på folktro och sägner som i in tur skapade myterna om vampyrer.
Boken börjar starkt med mord och i den blodigaste benämningen, med detta får vi en föraning om vad som komma skall. För de skall jag säga, den sparar inte på det våldsamma och brutala. Blod och inälvor, samt andra inre organ, kommer att flyta och ätas. Så de som inte gillar sådant kanske skall titta efter en annan bok.
Efter detta starka kapitel så tas vi tillbaka till en tid där våran huvudperson fortfarande är mänsklig. Vi blir indragen i 1800-talet, som är smutsig och fattig. Det är ingen enkel tid att leva och det är en ständig kamp om överlevnad.
Miljömässigt så dras tankarna till klassiker som Dracula och Frankenstein. Det är en perfekt miljö och tid att lägga en skräckberättelse i. Stämningen är pricken över i:et. Det känns att det ligger ett digert arbete för att få miljöerna historiskt korrekta. Vi vandrar tillsammans med karaktärerna i gamla London och Göteborg.
Boken är delvis berättad ur huvudpersonens synvinkel, den innehåller två berättelser kan man säga. Tack vare detta och vampyr-temat så går tankarna även direkt till Anne Rices böcker om vampyren Lestat, dock så är denna bok inte lika filosofisk som hennes böcker är. Vi får ta del av ett liv som har varit med om mycket.
Jag rekommenderar denna till alla som gillar lite blodigare böcker med vampyr-tema, samt gillar att uppleva den gamla tiden. Men det är inte bara en orgie i blod och våld utan det är även en välskriven berättelse med intressanta karaktärer. Jag kommer absolut att läsa nästa bok om Carl Cronhammer också.
Jag fastande i boken redan vid den allra första meningen: ”Att döda någon handlar om inställning och vilja, ungefär som när man beslutar sig för att sluta röka.” Boken är spännande och bjuder på äventyr genom olika tidsåldrar. Att bara kalla boken för en skräckroman är inte tillräckligt. Det är även en historisk roman där Du Rietz skickligt skildrar en värld vi lagt bakom oss. Då stanken att leva i en storstad var påtaglig, då Göteborg hade utegångsförbud och soldater patrullerade innanför murarna. Den mörka atmosfären är lockande och dessa varelser som liknar vampyrer känns som något nytt och fascinerande. Det är inte en skräckbok där man följer offret och vill att de ska klara sig. Det är istället en bok där vi får följa de så kallade vrikerna, deras liv, och deras liv efter döden. Det är en bok där man känner obehaget krypa under skinnet. Peter Erik Du Rietz är absolut en författare jag nu vill läsa mer av.
Peter Erik Du Rietz har med skräckäventyret "Natten jag dog" skapat en helt ny mytologi, nya monster och universum. Med ett slut som får mig att längta till nästa bok.
Häftig bok! Jag har aldrig läst en bok med så grafiska beskrivningar av kroppar som går sönder, vilket va ruskigt på ett spännande sätt. Det var lätt att läsa på under första delen av boken, man med meddragen genom Carls historia och hur han hamnade i Göteborg. Det njöt jag av. När han träffar Blakki och Blanka dör det lite, det är spännande men sen blir man inkastad i deras historia som varar nästan en tredjedel av boken. Här är även lite oväsentliga delar som gjorde att jag la undan boken ett tag. Dock vänder det en bit in i deras berättelse. Jag började intressera mig mer av dem än av vår huvudkaraktär, så när det sedan går tillbaka till han och de ger sig av blir jag lite besviken. Dock gillade jag storyn när de träffar hans pappa.
Slutet av boken va lite anti-klimax. Hans älskade dör och han tappar sig själv, jag upplevde det som att han aldrig riktigt plockade upp sig själv och det gör slutet rätt så tråkigt? Jag hade velat ha något mer. Men i sin helhet är jag glad att jag läste den! Hittade en signerad kopia på second hand. Även en av hans andra romaner - vinterdöda ting, också den signerad. Ska läsas i vinter.
This entire review has been hidden because of spoilers.