De älskar sin storslagna natur. De kämpar globalt för mänskliga rättigheter och mot krig och fattigdom. Norrmännen, de hederliga och jämställda. Men i en tid då planetens framtid står på spel trampar landet samtidigt gasen i botten med rekordinvesteringar i olja – även på nya, känsliga platser på jorden. Journalisten Lisa Röstlund prisades för boken Skogslandet om den svenska skogsindustrin. Nu granskar hon den norska oljeutvinningen och det som miljömässigt sägs väga upp för den: djuphavsgruvbrytningen, vindkraften, den grönare laxindustrin, klimatkompensationen och koldioxidinfångningen. Hon tar sig in i fossilbranschens värld av bubbel och ballonger, besöker Norges hotade Jurassic Park och möter människor som står på olika sidor i kampen om det som finns kvar att bevara.
Jag bor i Norge sen 2007 och också om jag inte jobbar i oljeindustrin så är jag beroende av den. Också fast jag direkt jobbar med det gröna skiftet. Jag lever i ambivalensen mellan att ha levebröd idag och lämna efter mig en beboelig planet. Norge säljer nästan bara elbilar, som fortfarande är kraftigt subventionerade av staten (iallafall till slutet av 2025). Staten äger oljebolag och har inga planer om att avveckla den, oavsett hur mycket den säger sig stödja den gröna omställningen. Många i Norge anser att klimatkrisen är en överdrift. Boken är informativ och viktig, hoppas den blir översatt!
En viktig bok som borde läsas av många. Jag är väl bekant med den norska paradoxen - som författaren belyser så gäller den dock alla rika länder - men det är något läskigt fascinerande hur oljan blivit en del av den norska folksjälen och ska försvaras och utökas till varje pris. Boken känns grundligt researchad, det enda jag ogillar är den återkommande referensen till att både klimatuppvaknande och actions ska kopplas till individers och även författarens egna barn. Detta är samma argument som att misogyna män ska bli feminister för att de har en dotter. Vi måste väl som människor kunna förstå vad som är rätt eller fel utan att explicit utgå från vår egen avkomma?
Jag är kanske inte riktigt målgruppen för den här? Tänker att man ska lära sig av en sådan här bok, och tänka till, men det här är ju det jag jobbar med dagarna i ända. Kanske inte ett rättvist betyg alltså. Älskade Skogslandet och om man gjorde det och inte är klimatforskare så älskar man kanske den här med.
Är du mycket intresserade av Lisa Röstlund som person? Hennes vardagsliv med hämtningar och lämningar, hennes egen klimatångest, tankar om naturen (den är bra vacker den) och upprördhet över kapitalismen.
Då är detta boken för dig.
Mellan raderna kan man ana något ganska intressant om norrmännens kognitiva dissonans kring oljan men tyvärr försvinner det i massa onödigt dravel.
Höjdpunkt är reportage från Petro Ladies Club (en klubb för girl bosses inom oljeindustrin) sommarfest. SÅ trevligt verkar de ha det. Kanske oljan är en framtidsindustri??
En ganska dystopisk men viktig bok att läsa. Den är välskriven och faktan är lätt att ta till sig, men önskar att författaren hållit sig borta från anekdoterna ur sitt eget liv. Inte att rekommendera för dom med kraftig klimatångest, de kan läsa någon annan bok än just den här.