Efter succén med Hjortronmyren är Ulrika Lagerlöf tillbaka med fortsättningen på serien Timmerfolk.
I Blekjorden är året 1949 när Siv på nytt tar arbete i skogshuggarkojan i Västerbottens djupa skogar. Livet som hemmafru är ensamt och hon finner vänskap i Märta, en ung kocka som hon ska lära upp. Men hemligheter gör sig påminda och hotar att förändra allt – för både Siv och hennes familj.
I nutidens Djupsele tampas Eva med sin tonårsson Vilgot, vars engagemang i skogen sätter dem på kollisionskurs. Mitt i avverkningskonflikter och ett hotat kulturarv hittar Eva svar på hur hennes egen historia är sammanlänkad med skogslandskapets tidlösa kraft.
"Blekjorden" är den andra delen i romansviten Timmerfolk, där kvinnorna står i centrum i berättelsen om den svenska skogens historia och de konflikter som omger den. 2024 utkom första romanen, "Hjortronmyren". Den har hyllats av både läsare och recensenter och nominerats till Årets bok 2025.
Ulrika Lagerlöf works in communications within forestry since the past ten years. She lives in Uppsala and made her debut in 2021 with the novel Stanna hos mig (Stay with me).
Her second novel, Cloudberry Mire (2024) is the first part in a series, and inspired by Ulrika Lagerlöf’s own family history. It has been praised by both readers and critics, and in 2025 the eagerly awaited second installment, Pale Soil will be published in Sweden, as well as six international launches of the first part. Cloudberry Mire starts in the late 1930’s, Pale Soil unfolds in the 1950’s and Heartwood in the 1960’s.
I somras så läste jag Hjortronmyren av Ulrika Lagerlöf, och så snart jag läst ut den ställde jag mig i kö för Blekjorden på biblioteket. I september var det min tur.
Blekjorden är en välskriven berättelse berättad med en fin ton. Jag gillar Ulrika Lagerlöfs språk och sätt att bygga en historia. Precis som i Hjortronmyren är det två tidslinjer och vi får följa samma personer men lite längre fram i tiden. Den om Siv börjar 1949, tio år efter Hjortronmyren, och handlar om Siv och hennes son Nils. I nutiden har det gått kortare tid, och Eva och hennes son Vilgot åker igen norrut. Ulrika Lagerlöf tecknar de här karaktärerna på ett finstämt sätt, där deras goda och dåliga sidor kommer fram utan fördömande. Båda tidslinjerna är bra, men jag är något mer förtjust i Evas historia som talar mer till mig. Jämfört med Hjortronmyren känns Sivs historia inte lika tydligt kopplat till skogsbruket, även om det finns där.
Jag är imponerad av Ulrika Lagerlöfs sätt att beskriva konflikterna kring skogen invävt i berättelsen. Utan att ta ställning får hon, som i Hjortronmyren, fram de olika perspektiven som ändrats över åren. Miljöperspektivet som är tydligt i nutidsberättelsen är mer indirekt i dåtiden. Blekjorden och Hjortronmyren blir som tidsdokument där dåtiden och nutiden bryts mot varandra.
När folk frågar mig om jag läst något bra det här året så nämner jag Hjortronmyren och Blekjorden. Inte minst så är det en berättelse om förutsättningarna i norra delarna av vårt land som jag tycker fler borde ta del av. För egen del hoppas jag det kommer fler delar i den här serien.
Ulrika Lagerlöf - Hjortronmyren - Betyg: 4,5 av 5. Ulrika Lagerlöf - Blekjorden - Betyg: 4 av 5. . Nu har jag läst dom två första böckerna i den planerade romansviten som kallas Timmerfolk. Den första heter Hjortronmyren, och den andra heter Blekjorden. Båda böckerna utspelas parallellt i vartannat kapitel i dåtid och nutid. Dåtiden under 30- och 40-talet. Och nutid i år 2022. . Jag tyckte riktigt mycket om båda böckerna, även om den första boken var snäppet bättre. Mycket intressant handling både i dåtid och i nutid. Och jag kommer absolut att följa bokserien i framtiden. Och jag kan varmt rekommendera böckerna. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, inläst av Katarina Ewerlöf. .
Del två i serien Timmerfolk. Jag gillar dessa böcker väldigt mycket av flera olika anledningar. Dels tycker jag mycket om att läsa om skogen och skogsbruk både i nutid och dåtid, och alla de komplexa konflikter som finns inom skogen och brukandet av den. Jag tycker också om att boken växlar mellan olika tidsperioder, det driver handlingen framåt på ett bra sätt. Slutligen gillar jag personerna och deras relationer till varandra och till skogen. Jo, och så är det ju såklart också ett stort plus att handlingen utspelar sig just i Västerbotten och Uppsala.
De två parallella kvinnoprträtten från hjortronmyren fortsätter, 10 år senare typ.
Siv, huvudpersonen 1950 , less på att livet är så enformigt och verkar böra på en ilska och hon vill mer av livet. En ilska som går i arv. Det jag läser om Siv är kanske inte det bästa i boken.
Eva från 2020-talet stressar på med sitt och försöker vara en skogens försvarare och en god särbo och mamma. Det går väl sådär ibland.
I boken finns andra personer som är intressanta, och knepiga situationer som blir svåra och tragiska. Här förekommer mobbing, utsatthet och ohälsa, detta mycket snyggt skildrat och ger boken en stark trea tillsammans med det man lär om skogen och hur denna nyttjas.
Åh, vad jag tycker om denna! I Blekjorden av Ulrika Lagerlöf blir jag direkt tagen av det historiska perspektivet. Att få följa berättelsen ur skogssamernas synvinkel känns både viktigt och berikande, och det ger romanen en tyngd som stannar kvar länge. Språket är lättläst men samtidigt vackert, med miljöskildringar som gör att jag nästan känner doften av myrmark och ser ljuset sila genom skogen.
Jag tycker särskilt om karaktärerna, de är väl gestaltade och deras relationer känns äkta, ibland ömsinta och ibland kantade av konflikter. Det är en styrka att Lagerlöf låter oss följa olika generationer, där tidsmarkörerna ger berättelsen en naturlig rytm och förankring.
Intrigen är känslosam och vacker, men det är inte bara kärlek och sorg som berör mig. Jag lär mig också mycket om skogsbruket, miljötänket och samspelet mellan djur och växter. Det gör romanen både gripande och lärorik.
Blekjorden är en bok som lyckas förena det personliga med det historiska, och jag lämnas med en känsla av att ha fått både kunskap och starka upplevelser. - Visa kortare text
En fantastisk uppföljare till Hjortronmyren. Hade höga förväntningar och dessa infriades verkligen. En berättelse som förs fram som en vacker visa. Noga utvalda ord för att beskriva det karaktärerna upplever, ser och hör. Målande miljöbeskrivningar. Visst står man där mitt i elden, känner Sivs förtvivlan och Nils oro! I möten med Niila får vi ta del av Sivs tudelade känslor som river och sliter i hennes bröst, tillika när hon förstår att hennes son far illa-utan att nå honom. Att parallellt få följa Eva och sonen Vilgot 72 år senare än då Sivs berättelse äger rum gör Ulrika mycket snyggt! Är ett flyt i hela storyn och skogen och vad den ger är fokus i hela boken. Dåtidens syn på den och dagens. Vems är den egentligen?
Blekjorden av Ulrika Lagerlöf är en fortsättning på Hjortronmyren och utspelar sig dels 1949-50 dels 2022. Liksom Hjortronmyren kretsar handlingen i Blekjorden kring skog i Västerbotten. Om motsättningarna mellan skogsbruk och bevarande av artrik värdefull skog, om avståndet mellan unga idealister och luttrade vuxna, kommunikationssvårigheterna mellan föräldrar och deras tonårsbarn och även tonåringar emellan.
Blekjorden ger inte så mycket nytt om de skogsrelaterade frågeställningarna (jämfört med Hjortronmyren), det är mer fokus på hur det går för huvudpersonerna. Ett mobbat barn tar till slut itu med sin mobbare på ett sätt som inte känns realistiskt, vilket är synd.
En fin fortsättning på serien om människor i och från ”Djupsele” i Västerbottens inland, saxat mellan tidigt 1950-tal och nutid. Skogen är fonden i berättelsen och brukandet av den, då och nu. Känslor och relationer mellan människorna är fint beskrivna. Ulrika beskriver också de konflikter som finns om hur skogen ska nyttjas på ett balanserat sött. Kanske är ”reservatsprocessen” aningen fyrkantigt beskriven, men det tycker jag nog mest som tidigare statstjänsteman 😉 Hur som helst mycket läsvärt!
Attans, så bra hon skriver, Ulrika Lagerlöf. I första delen av Timmerfolket är miljöerna, det historiska perspektivet det som greppar tag om läsaren. Vi får lära känna människorna i berättelsen och anar deras levnadsöden. I del två fördjupas personporträtten, historien är rapp och boken blir snabbt en bladvändare som det är svårt att lägga ifrån sig. Längtar efter nästa del.
Har haft en lång lässvacka. Lite för att jag lärt in italienska på Duolingo och lite för att jag äntligen fått bredband och en tv med Chromecast. Blekjorden är andra delen i en trilogi som växlar mellan nutid (2022) och dåtid (1950). I början tyckte jag att nutiden mest störde handlingen i dåtid, men efterhand så vände det. Nu hoppas jag på att snabbt kunna koncentrera mig på en ny bok.
Mycket välskriven och lärorik berättelse om timmerfolket. Om att allas olika intressen i ett skogsbruk. Om vardagslivet förr och nu. Mycket hög trovärdighet på grund av författarens gedigna kunskap om ämnet.
En högst värdig uppföljare till första boken. Jag tycker om människorna, naturskildringarna, nyanserna kring skogsbrukandet, kärlekshistorierna och såklart tempot! Likt den första boken blir det aldrig tråkigt!
Jag gillar då och då att läsa en historisk roman, framförallt om jag ges möjlighet att lära mig något. I serien om Timmerfolket lär jag mig en hel del och jag njuter mest när historien utspelar sig på 1950-talet. Delen som utspelar sig i nutiden försöker få in för mycket händelser på en kort tid.
Mycket bra uppföljning, den kändes inte som en lång passage i väntan på sista delen där många frågor kanske kommer få svar. Lagom blandning av dåtid och nutid. Ser fram emot del tre men förstår att det blir något års väntan
Lika fin och tänkvärd som del 1. Även denna bok gav en lärorik och tragisk inblick i en svunnen tid. Dåtidens problem möter nutiden och relationer kan vara lika komplicerade idag som då. Mycket bra och passande uppläsare till boken.
Det tog tid att komma in i boken, men när det väl släpper så fängslas man. Jag gillar tiden hos Siv mest, dramatik med glädje varvas boken genom och den berör igen. Jag hänger inte riktigt med på alla benämningar kring skogen och känner mig ibland lite lost. Hoppas på en fortsättning!
Tyckte mycket om även denna del, även om den var snäppet sämre än den första boken. Kanske lite mindre Siv denna gången, vilket känns naturligt, och kanske lite mer Vilgot, vilket också känns bra. Avverkningsproblematik och kärleksbekymmer är nog vad som genomsyrar boken mest.
Ganska bra men den första boken i serien var bättre eller rättare sagt jag tyckte bättre om huvudpersonen som hon framställdes i den första boken. i denna boken gillade jag henne inte särskilt mycket
Ulrika Lagerlöf har lyckats igen, en bra handling och det är svårt att släppa boken. Samtidigt lärorik då man får inblick i samernas situation och skogsbruk.