Sommaren 1914 fotvandrar kokerskan och skomakardottern Malin Blomsterberg från Skåne till Östergötland. Målet med vandringen är Ellen Keys Strand vid Vättern, och avsikten är att bli kvar. För Malin vill komma nära de stora tankarna och tänkarna, och allra mest nära författaren Ellen Key.
Det blir som hon önskar, hon blir Ellens trotjänarinna, lärjunge och vän, sekreterare och förtrogna. Men med den stora tacksamheten kommer också rädslan för att inte duga, och för att förlora allt.
Den som följer en stjärna vänder inte om är en gripande roman om hushållerskan Malin Blomsterberg som levde bredvid den världsberömda Ellen Key, men som inom sig bar en helt egen värld. Det är en berättelse om arbetets och psykets gränser, om klass och längtan efter tillhörighet i en tid då allt är på väg att förändras
Malin Haawind romandebuterade 2021 med boken De kom från öar som tar sin början strax efter krigsslutet 1945. De kom från öar handlar om vuxenblivande och familj, om systerskap, arbete och längtan. Det är första delen i en romantrilogi som formar berättelsen om en familj i folkhemmet, från små kustsamhällen till nybyggda höghus i industristaden. Andra delen i serien, Och havet gav igen kommer i september 2022, och tredje delen, In mot stenig strand, hösten 2023. Malin Haawind har tidigare skrivit fyra fackböcker om gräl, föräldraskap, mat och smuts. Hon är även verksam som redaktör och skrivarkursledare.
Tvärtemot en annan recension här kände jag gång på gång att "wow, vad genomarbetat allt är, vilket gediget arbete rakt igenom". Det måste ha varit ett jättejobb att sätta sig in i alla brev och annat material, och därefter ta in det, göra berättelsen till sin egen och få ut en så finstämd, tonsäker gestaltning. Malin Haawind är ett sånt proffs! Det här hade kunnat bli en puttrig historia, men istället pyr hela tiden oron under ytan. Ellen Key hade kunnat bli totalt glorifierad - eller svartmålad - men istället förmänskligas hon. Hade gärna rotat mer i hur hon kunde föra kvinnokampen och klasskampen men ändå vara så blind för villkoren hon satte för en av sina allra närmaste. Hur skulle man någonsin kunna bli jämlik med någon man begär att bli kallad matte av?
En gripande, vackert berättad roman som lyfter fram Malin Blomsterberg och hennes livs historia på ett starkt och fint sätt som verkligen berör. Malin Blomsterberg arbetade som hushållerska till Ellen Key. Hon levde i skuggan av den världsberömda författaren, men inom sig bar Malin en helt egen fascinerande värld. Och just denna värld av intellekt, filosofiska tankar, höga prestationskrav, tvivel och mörka stråk skildrar Malin Haawind på ett fantastiskt sätt.
Romanens titel ”Den som följer en stjärna vänder inte om” är både vacker och tänkvärd och säger så mycket om både Malin Blomsterberg och om romanens innehåll. Malin Haawinds vackra språk fängslar mig och jag läser sakta och njuter av finurliga formuleringar, av det historiska perspektivet, de levande beskrivningarna, detaljerna och lär mig mycket om kvinnan som stod i skuggan av den stora stjärnan.
Det här är en fantastisk roman om ett fängslande levnadsöde och en stark historia som berör och stannar kvar. Jag vill besöka Strand igen till våren och se platsen med ny kunskap och ny blick.
Jag hade en del förväntningar med denna bok. För historien om Malin Blomsterbergs liv är fascinerande som en idé och research arbetet är imponerande , men och här kommer en stor men. Det tar sig inte. Halvvägs var jag beredd att ge upp - berättelsen går inte vidare … den blir för lång och repetitiv . Beskrivningen av Malins mentala problem haltar och blir inte trovärdigt heller. Sista 50 sidor blir lite mera genuint eller åtminstone mera intressant. Dialogen är väldigt stelt och låter falskt. Sättet att berätta i presens och utifrån betraktarvinkeln vad som sker fångar inte mej. Det är som att författaren brinner för mycket för sin idé som inte är färdigt bearbetat hos henne. Prematura helt enkelt. Men som sagt. Idén till boken är bra. Därför 2 stjärnor.
Malin Blomsterberg är en enkel skomakardotter som arbetar som kokerska. Men hon är även beläst och älskar böcker. Sommaren 1914 bestämmer hon sig för att vandra från Skåne till Östergötland, från sitt hem till författaren Ellen Keys Strand. Malin hoppas få stanna där som kokerska och hennes önskan slår in. Hon blir även Ellen Keys sekreterare, förtrogna och vän, men i all tacksamhet lurar också rädslan över att inte duga, att en dag förlora allt.
Många har spridit lovord över Malin Haawinds trilogi "De kom från öar", men eftersom författaren snart kommer till min stad för att prata om denna bok så blev det den istället. Det är absolut ingen dålig bok och jag är väldigt förtjust i uppläsaren, det är bara inte riktigt en bok helt i min smak.
Vi får följa Malin från 1914 till 1925 och boken börjar faktiskt med slutet. Av det förstår vi att mental ohälsa kan ha ett finger med i spelet - vilket det har. Malin kämpar med känslan av otillräcklighet, trots Ellen Keys ständiga beröm och uppmuntran. Både Malin och jag som läsare uppskattar alla författare som kommer på besök till Strand, allt prat om litteratur och feminism som flödar, men ändå får hon allt svårare att stå emot mörkret.
Ellen Key var en av dem som kämpade för kvinnlig rösträtt och frihet, en av dem som har gått före. Malin Blomsterberg arbetade i 12 år hos Key. Haawind har använt sig av brev och andra källor och inte tagit sig några större friheter när det gäller avgörande händelser, men när det kommer till dialoger, tankar och känslor har hon förstås använt sig av fantasin.
Det jag tyckte om med den här boken var det komplicerade förhållande som uppstod mellan Malin och Ellen. Det blev ju som att Ellen ville vara PK , visa omvärlden att alla är vi lika, och hon själv ansåg att deras relation var jämbördig vilket inte alls blir fallet enligt M (och enligt mig).
Lätt att tillfredsställa sin längtan efter bildning som en fattig kvinnlig hushållerska var det ju inte riktigt. Och att omdana Malin till framtida föreståndarinna var ju inte ens önskvärt.
Malins känsla av otillräcklighet var ju igenkänning från hur många kvinnor känner idag och kanske alltid har gjort?
Återigen en mycket välskriven bok av Malin Haawind. En fantastisk berättelse om kokerskan som tar anställning hos den stora tänkaren Ellen Key. Boken präglas av de fantastiska bildningsideal och stänk av samhällsdebatt som präglade Ellen Keys tankevärld. Men väcker också liv i något som ofta blir en passus i historien, lojala kvinnor i förgrunden av berömmelse. En otroligt fin berättelse som väcker läslust och vetgirighet om Ellens skrifter. Skriven på ett typiskt sätt för Haawind, med ett snabbt och intensivt språk som håller intresset uppe. Lite väl snabb i vissa passager i berättelsen men en otroligt läsvärd bok!
Nja, den var sådär. Intressant grepp att ha hushållerskan hos Ellen Key som huvudperson istället för Ellen. Och alltid roligt med historiska referenser. Men överlag tyckte jag det var lite tråkigt
En annorlunda bok. En berättelse om hur är det att tjäna någon annan, att ha blandade känslor mot personen, att upptäcka att ens egna idol har skavanker. Att inte duga, att förlora sig själv i tjänandet, att inte ställa sig själv på första platsen. Den pickande fågel som slut fick sitt. Tyckte om dem korta meningar, kändes att det bygger upp en spänning genom boken.
Författaren Malin har en helt egen ton i sitt språk, ett sätt att berätta som jag först kände var alltför ödesmättat, spekulativt och långrandigt, men som sakta växte på mig. När jag började närma mig slutet på boken hade jag kanske vant mig, men också insett att jag blivit förd inpå huden, ja under huden på huvudpersonen Malin, Ellen Keys hushållerska, trotjänarinna och... vän? eller kanske snarare projekt?
Det är en bok om person som avgudade Ellen, men en bok som verkligen inte sätter henne på en piedestal, utan närmast övertydligt visar på ojämlikheten och allt som skavde i deras relation. Bara en sådan sak som att Ellen ville bli kallad "Matte" av Malin! Det är en bok om klassklyftor som inte ens en jämställdhetkämpande föregångskvinna som Ellen kunnat frigöra sig från, men också en bok om sakta påkrypande psykisk ohälsa.
Det är fascinerande att läsa romaner som bygger på verkliga människors liv och historia, men samtidigt upplever jag att det finns något oerhört problematiskt i det. Det är så klart ett ypperligt sätt att levandegöra en person och en tid, men hur mycket research man än gör, går det ju inte att veta vad som försiggår inom en annan människa eller vad som sker i det privata. Hur skulle Malin upplevt det porträtt som tecknas av henne?
Väldigt intressant! Behöver åka till Strand (varför har jag inte redan varit där?) plus känns lite som att jag kunde läst den på arbetstid med tanke på hur många personer jag hänger med där som figurerar i boken. (Ska till exempel genast kolla Alice Trolles anteckningsböcker från 1925 när jag är tillbaka på jobbet.)
Välbärgare, bildade kvinnor i sin samhällsklass hade möjligheten att påverka och att få sin röst hörda i kampen om kvinnornas rösträtt, lön, ledighet etc. Ellen Key var en av dessa kvinnor. MEN ack, det blir en konflikt mellan Ellen Keys ord i sina böcker, artiklar och föreläsningar , och Ellen Keys krav på sin hushållerska Malins arbetsinsats. Ellen Key tar ingen hänsyn till Malins arbetsbörda, betalar ingen lön under de första åren, ingen veckoledighet utan Malin ska vara dygnet runt tillgänglig för Ellen Key. Ellen Key utnyttjar omedvetet eller medvetet Malins enorma hunger för bildning och att vara behövd och omtyckt.
Hur skulle det ha varit om Ellen Key hade lyssnat och ” sett” Malin som en individ med egna tankar? Hur skulle Malins situation varit om hon hade haft någon att prata med om vardagen, sina tankar och funderingar? Skulle fågeln pickat färre gånger i fönstret då?
En välskriven historisk roman med verklighetskoppling vars berättarröst påminner mig om Nina Wähäs ”Testamente” och vars huvudkaraktär Malin får mig att tänka på Kristina Sandbergs böcker om Maj. Rolig och intressant att diskutera i bokklubben utifrån temana om makt och roller och klass. Gillade skarpt sättet som Haawind beskriver ett liv med ångest på, det är verkligen som en pickande fågel som alltid dyker upp oinbjuden.
En annorlunda bok. Välskriven och fin. Jag kommer dock inte se tillbaka och minnas den. Kan hända att jag hade för höga förväntningar. Men den var för ojämn för min smak och berörde mig inte på djupet.
En underbar berättelse om herrskap och tjänstefolk, Sverige för 100 år sedan, kvinnorörelsen, Ellen Key och hennes tjänarinna. Att vilja leva upp till förväntningar, rädsla för att förlora allt, alltings sammanhang som hela tiden hittas i böckerna och naturen.
En väldigt vacker bok. Måste därför gå vidare direkt till Anneli Jordahls bok om Ellen Key och kärleken.
En fantastisk bok, och så vacker gestaltning. Man är verkligen där på Strand tillsammans med Malin, och Ellen, hundarna, barnen. Jag rekommenderar den ömt.
Gripande. Ellen Keys värld. Malin Blomsterbergs värld. En hemsk fågel. Strand. John Bauer med familj. Kvinnans rösträtt. Eslöv. Skåne. Skomakardotter. Kokerska. Verner von Heidenstam. Kate Bang. Hedda Key. Väldigt speciell bok. Bokcirkeln Alma skvinnoklubb Göteborg. Tack för boken Malin Haawind. Rekommenderas varmt.
Det går inte att sätta lägre än 4⭐️. Jättebra bok. Och förstås en otrolig historia om förhållandet mellan Malin o Ellen. Samma hus men så olika världar. Och hur Malin är Ellens blinda fläck . Så toppenbok men jag var lite trött på temat begåvad kvinna med läshuvud som får jobba som hushållerska eller hemmafru. Tänker på liknande böcker ex de om Maj eller Betty.
Alla blivande författarinnor och författare kan ni inte skriva varsin sådan här semi-biografisk semi-skönlitterär bok om varsin intressant person tack på förhand!
Ett stycke kvinnohistoria berättad i ganska långsamt tempo. Jag visste inte mycket om Ellen Key och ingenting om hennes hushållerska Malin. Nu vet jag mer och även en del om Strand vid Vättern, som även nu är öppet för stipendiater under sommaren. Vi som inte skriver böcker kan få gå på en guidad tur.
Malin älskar böcker och vill bilda sig och komma närmare litteraturen. Hon lämnar sin familj (pappan är skomakare) i Skåne och vandrar till Ellen Keys hus Strand, vid Vättern. Hon hoppas få bli Ellens nya hushållerska. Det blir hon. Eller, hon blir hennes allt i allo, hon hjälper till med brevskrivning och de läser böcker tillsammans. Ellen ser henne som sin bästa vän och i viss mån som sin dotter. Ellen kämpar för de arbetande kvinnorna, de som arbetar på fabrik ska få komma till Strand och vila några veckor - att Malin sliter ut sig för att hinna tvätta, städa, bädda, förbereda och laga all mat året runt och till alla gäster, det ser Ellen inte som ett arbete, för Malin är ju "hemma". Ellen har ingen förståelse för hur hushållsarbete tar tid och aldrig tar slut, hon tycker att Malin utöver allt detta ska hinna med att åka in till stan med henne, för att som hon säger få vila lite. Men Ellen förstår ju inte att det bara stressar Malin ännu mer, eftersom alla sysslor och alla gäster fortfarande finns kvar.
"Människan kan drivas av två ting. Antingen av att någon tror på en. Eller att ingen gör det."
"Det man inte vattnar blommar inte heller."
"Förnäma utbildningar, upphöjda positioner och tjusiga titlar är inte alltid en garant på verkligt intellekt och fint sätt, precis som en enkel bakgrund inte är ett tecken på det motsatta."
"Jag kan inte låta det som skett begränsa det som sker nu, det vore att förolämpa livet."
"Ska man behöva erfara förlust för att verkligen stå öga mot öga med kärleken?"
"Första advent har passerat och Malin har skrivit listor över allt som måste hinnas innan jul. Mattor ska tvättas, bokhyllor torkas, silver putsas. Och så all maten. Nå, det kunde ha varit värre. Hon kunde ha ingenting att ta sig för."
Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind är en roman, byggd på gedigen research, om Malin Blomsterberg. Hon var hembiträde / kokerska / allt-i-allo / litteraturadept / ”vän” till den beundrade författaren och kvinnosakskvinnan Ellen Key.
Ett hembiträde i början av 1900-talet hade ett oerhört hårt arbete och vars tillgänglighet kunde krävas när som helst på dygnet, sju dagar i veckan. Ellen Key kämpade för att t ex fabriksarbetande kvinnor skulle få bättre villkor, men verkar inte ha förstått att även hembiträden behövde åka med på det tåget. Hon visste inget om hushållsarbete, hade exempelvis ingen insikt i konsekvenserna för Malin när hon samma dag instruerades att det blir förresten inte sex gäster till middagen utan tio. Av okunskap drev hon Malin in i utbrändhet, psykisk ohälsa och till sist självmord (får man veta direkt i början av boken).
Det är värt att tänka på. Att man kan ha goda intentioner men ändå orsaka skada.
Det jag mest tar med mig är hur gränslöst det var att vara hembiträde, även med en god och vänskaplig relation till arbetsgivaren. Hur det kunde innebära en sorts vänskap som dock var ojämlik, köpt. Hur man kan arbeta för någon villigt av hela sitt hjärta, men samtidigt själv kompromissas bort utan att man förstår vad som händer.
Jag hade hoppats lära mig mer om Ellen Key, vilken samhällsutveckling hon bidrog till och hur. ”Tolfterna” glimtar förbi ett par gånger men förklaras inte ordentligt, och inte om hennes kamp ledde till förbättringar för kvinnor och barn, och i så fall vilka. Det ingick väl inte i författarens idé med boken, som var att skildra Malin Blomsterbergs historia, men synd ändå. Det hade gått att få in naturligt i romanen genom samtal mellan Ellen och Malin och genom Malins läsning av dagstidningar.
Det är intressant med en bok där den kända historiska personen får stå tillbaka och strålkastarljuset riktas åt ett oväntat håll, lite vid sidan om. I den här boken berättar Malin Haawind historien om Malin Blomsterberg, kokerskan och skomakardottern som söker upp sin stora idol, Ellen Key, och blir kvar hos henne som hushållerska och sällskapsdam. Haawind skildrar väldigt behagligt ett personligt öde som inte är helt igenom lika behagligt. Självklart uppskattar Malin att få vara så nära den hon länge beundrat på avstånd, men hushållerskans utsatta position är lika tydlig som Ellen Keys oförmåga att förstå vad hushållsarbete innebär i praktiken. Det är också något som skaver med Malins position på Keys Strand. Hon ansvarar för hela hushållet men hon fungerar också som sällskap och sekreterare, visas upp som en kuriositet vid middagar (en hushållerska som är bildad) och blir uppmanad att kalla sin husmor för Matte, vilket jämställer henne med Ellen Keys högt älskade hund.
Det är sällan en bra idé att placera någon på piedestal och den här utmärkta boken visar verkligen hur problematiskt det blir för Malin att under så lång tid inta den självutplånande rollen hon har, så nära sin stora förebild. Mycket intressant bok! #åretsbok2025
Inledningsvis gjorde boken mig intresserad av att fortsätta läsa.
Jag tycker Malin ser Ellen Key som vi idag skulle kalla idoldyrkan, där man är beredd att göra mycket nästa allt utan att förstå att man blir utnyttjad. Ellen ger Malin bekräftelse genom att hon får delta i de "fina sammanhangen" med de stora litterärerna under den tiden. Känner Malin att genom dessa sammanhang måste hon hinna läsa också för att kunna vara med att diskutera. Hon vill också framstå som duktig och servera god mat något Ellen Key tar förgivet.
Ellen Key är också lite oansvarig som köper en stor hund som hon de faktum inte klarar av att ta hand om, det blir mycket Malins ansvar. Ellen Key bjuder också in till plötsliga kalas etc något Malin bara räknas ta hand om.
Jag tror att Malins sömnbesvär i mångt och mycket berodde på det ansvar hon behövde ta och att hon inte i sin egen mening lyckades leva upp till de högt ställda krav. Och utan sömn blir man tokig och det blev hon när hon gick ut i sjön. Boken tyckte jag var ganska långsam och tråkig, händelselös. Det som inte kommer fram i boken som gör mig nyfiken var varför Malin fick Ellen Key som förebild och vad det var som gjorde att hon ville jobba för henne.
Värd att läsa, nej tyvärr
This entire review has been hidden because of spoilers.
Åååhh vad den här bokens anspråk fångade mig! Genom tid och rum spårar Malin Haawind ljuset på Strand - Ellen Keys belästa hushållerska Malin Blomsterberg och dom två kvinnornas ojämlika och symbiotiska liv tillsammans fram tills den dag Malin söker sömnen utan slut i Vättern.
Romanen skildrar klass och tjänstefolkets roll på ett s�� oerhört bra, sorgligt och finstämt sätt och och både Ellen och Malin framträder som verkliga människor av kött och blod (och Ellen ofta som en irriterande, förblindad liberal, men mänsklig, varken romantiserad eller demoniserad). Och Malin som både älskar och vördar och både blir och utplånar sig själv.
Fyran i betyg kommer sig av att det initialt att det gick lite trögt och möjligen kändes lite pretentiöst, men den får verkligen upp farten och jag drabbas och på slutet läste jag med tårar i ögonen och efteråt hade jag ett stort behov av att prata om den. Jag är väldigt glad för den här romanen. Bonus för den vackra titeln som verkligen fångar berättelsens essens. Tack Malin Haawind!