Den som följer en stjärna vänder inte om är en fascinerande och intressant roman. Jag tycker Malin Haawind har en fin berättarton med respekt för människorna och deras styrkor och svagheter. Att teckna verkliga personer, som här Ellen Key och hennes hushållerska Malin Blomsterberg kan inte ha varit enkelt.
Den som följer en stjärna vänder inte om är en berättelse om klass, bildning och kvinnors rättigheter i en tid där mycket hände. Sättet att teckna relationerna och deras mående, i synnerhet Malin Blomsterbergs, berör mig. Det är inte alltid enkelt att visa på psykisk ohälsa, men Malin Haawind gör det på ett sätt som gör att jag lever mig in i det.
Berättelsen är uppbyggd med relativt korta kapitel i kronologisk ordning och med lite olika perspektiv. Invävt finns en del brev och noteringar, men inte alls så det tar över. Jag tycker om språket, som ibland är konkret, ibland är mer svävande. Man får läsa en del mellan raderna och tolka, vilket är något jag gillar. Jag mer ”show” än ”tell”.
Ibland brukar jag säga att historisk fiktion inte är min genre. Men om och om igen får jag också erkänna att jag läser historisk fiktion som definitivt är min typ av bok. Den som följer en stjärna vänder inte om är en sådan bok. Ellen Key är en person som jag kände till innan, men utan någon detaljkunskap. Den som följer en stjärna vänder inte om kan väl också sägas vara autofiktion, med en stark bas i den dokumentation som finns, men också där fantasin är en del. Jag funderade mycket på Ellen Key och hur hon både är en förkämpe för lika rättigheter och har noll förståelse för Malins arbetssituation. Och jag reagerade starkt på att hon ville bli kallad ”matte”!
Medan jag läste så googlade jag mycket, och hittade både historierna som vävts in och en del av fotografierna. Fascinerande det också, även om Den som följer en stjärna vänder inte om står på egna ben. Men jag tycker om böcker där jag lär mig mer. Och Strand vill jag ju besöka!
Jag är nu nyfiken på att läsa mer av Malin Haawind!
Betyg: 5-