En magisk man

by Maria Maunsbach

Ibland när Mikael äter maten hon lagar till honom – sjömansbiff, larb, ugnsstekt kyckling eller bara friterade fläsksvålar – blir han blöt av svett på armarna. Det älskar hon, på samma sätt som hon älskar hans djupa doft när han kommer hem efter en dag på jobbet. Han är flyttgubbe; förr i tiden var han på väg att bli MMA-proffs.

Är det hans förgångna som gör honom så magisk? De många åren på gymmet i Thailand eller alla hundratals tjejer han varit med innan henne? Att hans liv överhuvudtaget handlat så mycket om det kroppsliga? Hon är inte säker, men hon vet att Mikael har förändrat henne i grunden. Hon vet också att hon älskar honom som hon aldrig älskat någon annan.

En magisk man är en intensivt köttslig och varmt humoristisk kärlekshistoria, men allra mest är det ett ömsint porträtt av en man och hur han blivit den han är.

Genres: Fiction, Roman

300 pages, Hardcover

Published August 15, 2025

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Maria Maunsbach gör bakom denna ljuvligt vackra framsida en djupdykning i den manligaste av män. Självklart vill jag läsa hennes förståelse av en man som håller på med MMA, observera HENNES FÖRSTÅELSE. Jag skulle aldrig annars ha plockat upp en bok som handlar om ett MMA-proffs. Tyvärr ska det visa sig att jag har för höga förväntningar på den här romanen.

”En magisk man” är som Thailands natur: fuktig, mättad, het men också långrandig. Jag är beredd på det explicita, köttiga, kladdiga men tycker kanske att det är väl flottigt. Jag som är mera team Lena Andersson blir snabbt övermätt.

Jag känner verkligen författarens försök att
göra läsupplevelsen fysisk men tyvärr ser jag bara boksidorna med bokstäverna som förblir ord. Många bra ord i och för sig. Men jag varken känner smakerna eller känslorna eller hettan.

Vi får lära känna den magiske mannen Mikael genom berättarjaget Jenny. Hon tycks på flera sätt lika författaren med sin fylliga kropp och kärlek till och från mat och matlagning. Tyvärr förstår jag aldrig någon av bokens karaktärer. Ingen är som någon jag träffat eller ens hört talas om.

”De låg med varandra så som människor som hatar varandra ligger med varandra: med en enorm frenesi.”

Men folk som hatar varandra ligger inte med varandra - i min värld. Har jag blivit en tråkig tant?

Men inte heller mamman Solja blir begriplig för mig. ”Det var inte bra för honom [Mikael] att vara nära henne [mamman]”, står det gång på gång. Solja skuldbelägger sin son, gnäller på honom men hon skulle aldrig komma på tanken att begära pengar av honom för uppehälle. Är hon psykopat eller en vanlig morsa? Jag fattar inte.

Det jag saknar mest av allt är gestaltning. Det är för mycket tell” och för lite ”show”, det finns inget för mig som läsare att göra, tolka, fundera på. Jag känner mig skriven på näsan. Exempel: ”Mikaels drömtillvaro, livet han lärt sig tro att han älskade, fick Caroline att känna att hon stagnerade.” Är det säkert alltså att han ”lärt sig tro att han älskade”? Jag önskar få dra den slutsatsen själv. Och eftersom jag och författaren/berättarjaget inte delar uppfattning om vad som är vettigt eller eftersträvansvärt (vilket märks bla när hon kallar det ”halvmesyr av den storslagna tonårsdrömmen; en sjöbod vid en insjö istället för en pampig villa vid Medelhavet”), då blir det problem för mig att acceptera romanens slutsatser.

Det står att Mikael är smart men absolut inget i diegesen visar det (han knarkar, svälter sig, övertränar, använder farlig kukförlängare, bastar i ett tält i vardagsrummet när han inte bor hemma vid mamma, tröttnar aldrig på att spela skitgubbe, drömmer orealistiskt och tror att han ska kunna bli lycklig utan kärlek, han gör (minst) två kvinnor på smällen trots att han inte vill ha barn).

Jag gillar inte heller greppet med retoriska frågor. ”Fighten då?” ”Ville han ens vinna?” ”Sumpade Mikael sin chans?” Är det spännande då? Nej!

De sista hundra sidorna får jag verkligen kämpa mig igenom. Jag är antagligen för gammal/tråkig/allvarlig för att roas av att läsa om när Mikael använder den erigerade penisen som katapult och skjuter lösgodis med den.

Och miniananasar är inte så häftiga att de tål att upprepas i den här omfattningen. Tyvärr.

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 4 out of 5]

Tyckte så mycket om. Väldigt bra om kärlek.

[Josefin · Rating 2 out of 5]

Sättet jag slängde ifrån mig boken på när jag läst klart? Jag har läst alla Maria Maunsbachs böcker. Första boken, typ föregångaren till Halva Malmö, var en ingen höjdare. Sen kom nästa bok som jag tror var ännu sämre. Sen kom "Lucky Lada" som var helt otroligt bra både sett till handling och stil. När skrivandet bara blivit bättre tänkte jag att "En magisk man" skulle vara next level. Istället måste jag stå ut med att läsa om en fullkomligt vidrig man i 330 sidor, där jag hela tiden väntar på att få svar på vad det är som gör honom så magisk, och varför vi inte får veta något alls om huvudpersonen (förutom hur hennes kropp ser ut). Då kan inte ens de ibland mer än snygga liknelserna och metaforerna rädda vad som blir en bok med brister i både handling och berättande.

[Stina Arrhenius · Rating 4 out of 5]

Som en grövre och mer skånsk ’Den första boken’

[Ali Esbati · Rating 4 out of 5]

En alldeles förträfflig och sprudlande bok, detta. Visst finns en del "lätthet", onödiga upprepningar (mini-anannasen?!) och inte helt färdigkokta litterära grepp här och där. Men å andra sidan finns det passager som har verklig klassikerpotential, som andra författare kunde studera för att kunna skriva bättre om begär, sex och kärlekens omtumlande ambivalens. Karaktärerna i den här boken har väldigt, väldigt få sidor som jag så att säga biografiskt och sociologiskt kan känna igen mig i. Ändå är de inte omöjliga att förstå och framför allt inte trista och platta; de gör det som bra romankonst kan göra ̣- vidgar världen lite. Jag kommer aldrig att skjuta smågodis med min penis eller söka mig till sammanhang där någon gör det, men jag är glad att jag har läst om detta i den här boken. I ett avseende läser jag också detta som arbetarlitteratur (där tog Maunsbach ett stort kliv fram med Lucky Lada). Inte i betydelsen kollektiv klasskildring eller uppbygglig och framåtsyftande, men som en levnadsteckning som inte väjer för kroppslighet och för andra valmöjligheter än de som hör mellanskikten till och därmed blir de som vanligen skapar litterärt skildrad ångest, och att blicken är horisontell, varken heroiserande eller föraktfullt von oben, men mycket nyfiken. Kul läsning alltså. Oironiskt mustig.

[Julia Eriksson · Rating 3 out of 5]

Köttig, kroppslig, klibbig, ibland på ett kul och lite uppfriskande objektifierande sätt, men ibland enbart cirkulerande runt samma saker (svällande lår, miniananaser, kärleksfullt lagad husmanskost). En stundtals kul story där jag lite för ofta anser mig bli skriven på näsan.

[Stina · Rating 4 out of 5]

Helvete, vilken studie av en man. Att bli betraktad så noga, så vaksamt, så omsorgsfullt. Av en som ser allt, verkligen allt, och älskar djupt trots eller på grund av det. Maunsbachs kanske ömmaste och sköraste hittills, även om den tack och lov också innehåller sin beskärda del av pung och röv!

[molly hirschfeldt]

imponerande Fysisk. på många sätt. snyggt slut. lite många parenteser.

[Signe Strand · Rating 4 out of 5]

Äcklig och ÄKTA! Skickligt komponerad berättelse från början till slut. Varvade med att läsa och lyssna och tyckte oväntat mycket om uppläsningen. Denna kommer nog stanna kvar i mig ett bra tag vare sig jag vill eller inte

[Frida Lund · Rating 5 out of 5]

Rakt in på livets topplista

[Mia Åsberg · Rating 4 out of 5]

Rekommenderas som ljudbok: fantastisk inläsning på underbar skånska av författaren själv.

[Frida · Rating 5 out of 5]

Aj. Det är ju så här det känns. Inte beredd på hur mycket det skulle kännas bara. Blev varm, glad- skrattade högt flera gånger, hungrig(!!) och ledsen. ❤️

Passande att jag återupptäckt Roger Sanchez - Another Chance otroliga musikvideo i samband med denna läsning.

Älskade att vara i Mikaels huvud! Vill ha mer! Och älskade Marias inläsning av boken.

[Fia · Rating 4 out of 5]

Förvånad över hur bra den var som ljudbok efter att först ha dömt den som en DNF, då jag hade läst några kapitel.
Jag känner mig drabbad, av mycket, bland annat av flashbacks och Maria Maunsbachs ofantliga förmåga att skapa köttighet.
Hur gott? Så så gott.

[Jenny · Rating 4 out of 5]

Aldrig har jag läst ordet ”miniananas” så många gånger förr.

[Nora Jonsson · Rating 3 out of 5]

Tyckte om delarna med Mikaels barndom! Hade önskat att boken bara utspelade sig där. Det som var kul först (det mustiga, kroppsliga, fläsksvålar och svett och flott) var jag bara trött på efter 300 sidor. Det blev övertydligt tillslut.

[Melina Roy · Rating 4 out of 5]

Har verkligen gillat! Älskar författarens inläsning, att höra berättelsen på rejäl skånska. Otroligt språk och inlevelse. Det var ett litet tag som den kändes seg och motig, därav 4 ist för 5.

Vill ställa mig och laga mat åt min pojkvän.

[Emmy Stiernblad · Rating 4 out of 5]

En så rolig roman, och Mikael, och arten kvinnokarl, är väldigt intressant. Jag är inte pryd, men på slutet fick till och med jag skippa några delar… men den är så roligt skriven, så roligt att läsa om kärlek, och så roligt att läsa om män!

[Rebecca Fexby · Rating 4 out of 5]

(Låren).

[Josefin Den skalliga kulturtanten · Rating 4 out of 5]

Alla som överväger att läsa Miranda Julys ”Alla fyra” borde läsa den här istället. ”En magisk man” utmanar föreställningen om den romantiska kärleken. Hos Maunsbach är den sinnlig, köttig och lekfullt barnslig. Det liknar inget annat jag läst. Jag älskar det! Kanske är det för att jag, likt Maunsbach, är uppväxt i en skånsk håla. Jag känner igen mig i kontexten, arbetarklass-skånskan, kill-typen. Det var en erfarenhet jag inte riktigt visste att jag hade, men som plötsligt fick form och färg. Kan varmt rekommendera att lyssna på Maunsbachs inläsning. Där fick skånskan bre ut sig ordentligt. Det var fint!

[Kalle Eriksson · Rating 4 out of 5]

liiide ball!

[Anna · Rating 2 out of 5]

Fäll i fällan av för höga förväntningar men nej, detta var nog inget för mig.

[Lovisa Lindh · Rating 2 out of 5]

Gääääsp. En man så magisk att han fick tiden att stå stilla (på det sämsta sättet)

[sjuttonfem · Rating 3 out of 5]

3.5

[Emma Majanen · Rating 4 out of 5]

Borde inte ha läst slutet på lokal (började grina). Tyckte mkt om den här - otroligt fin, romantisk, rolig, ömsint och sorglig.

[Mika · Rating 4 out of 5]

Jag hade inte så höga förväntningar för jag var egentligen inte så sugen på att läsa fler böcker om kvinnor som är besatta av en man, men jag blev faktiskt överraskad. Det är ett ömt, kärleksfullt porträtt och det kändes väldigt fint och äkta. Om ock lite väl köttigt ibland. Jag gillar Maunsbachs sätt att skildra kvinnlighet på också.

[Clara Dahlgren · Rating 4 out of 5]

Om du ogillar ingående beskrivningar av slafsigt sex och kropp är den här boken inte för dig! Jag tycker MMs stil har mognat även om temana är desamma. Inte lika haha-rolig som Lucky Lada men rolig. Hon är typ Lena Dunhamsk i sitt sätt. Kul att få komma in i hennes lite sjuka huvud.

This is a love story som Fleabag hade sagt.

[Frida Hjort · Rating 4 out of 5]

Ingen pratar skånska som Maunsbach. Ett vackert personporträtt av en man som jag inte känner att jag förut läst. Mycket känslor och fint att den slutade där den började.

[Moa Leppämäki · Rating 3 out of 5]

Jag har många tankar om den här boken:

Det är en berättelse om en man och hans oförmåga att binda sig, om hur han tar till organiserat våld (boxning och MMA) för att på något sätt stå ut med sig själv och sina mörka demoner, om avsaknaden av en fadersfigur och en komplex mor-och-son relation skildrad ur en kvinnas perspektiv. Samtidigt får läsaren förvånansvärt lite information om berättarrösten, Jenny. Nästan allt fokus ligger i stället på att beskriva Mikael och hans behov och förflutna liv tillsammans med modern och mormodern och liv i Thailand, vilket gör att Jennys perspektiv bara fungerar som ett redskap för Mikaels historia (vilket jag tycker är synd).

Jag tyckte ändå allt som allt att det var en intressant bok, särskilt i hur den framställde våld, begär och passion och kanske värdighet? Däremot förstod jag aldrig riktigt varför Mikael beskrevs som en sån ”magisk” man. För mig framstod han snarare som manipulativ och oförmögen, någon som aldrig lyckas leva upp till andras – och kanske inte heller sina egna – förväntningar; istället ständigt på jakt bort och iväg från sig själv och samtliga former av förbindelser.

Dessutom blir den återkommande, närmast maniska, detaljbeskrivningen av hans kropp – låren, könshåret, tyngden, svettlukten – till slut tröttsam. Det som kanske är tänkt att förstärka hans fysiska närvaro förlorar efter hand sin effekt och känns övertydlig, nästan repetitivt. I stället för att fördjupa karaktären tar dessa beskrivningar över och gör läsupplevelsen stundom ganska monoton.

Att jag ändå sögs in i berättelsen så pass mycket att jag inte kunde slita boken ifrån mig gör att jag måste ge den en stark 3/5!

[Erik Sundblom · Rating 4 out of 5]

Lite tveksam fyra. Men sällan har man läst något så livsbejakande och passionerat, det är inte fy skam, det är härligt. Men kanske kunde boken ha varit lite mindre babblig, och några av alla de blommiga liknelserna hade kanske kunnat kapas. Samtidigt som det definitivt finns en charm i det oförblommerat orgiastiska betraktandet och skrivandet, som bara tar plats och brer ut sig, som de där jäkla låren.

Somligt hade kanske kunnat gestaltas bättre – jag tänker väl då mest på hur det skrivs ut gång på gång att den magiske mannen har sin ångest eller mår skit, men att det där själsliga mörkret trots allt förblir lite diffust för mig.

Vid sidan av den köttiga romantiken gillade jag även delarna om kampsporteriet. Fastän MMA är mig helt främmande. Men Maunsbach beskriver på ett spännande och målande sätt kampsportarnas råtuffa homosociala verksamhet med egna och andras kroppar. Inklusive en intressant relation till en upphöjd tränare. Detta tema blir förstås en flott, nyanserad spegling (fördjupning?) av det sexiga romantiktemat. Ack en så köttig bok.

[Sara Bergstrom · Rating 5 out of 5]

Så fantastiskt bra! Med Maria Maunsbach själv själv som uppläsare kände jag verkligen språket som också fyller upp karaktärerna och börjar själv tänka på skånska.

Allt fokus i den här boken riktas mot Mikael. Vi får hans historia genom Jenny som beskriver hans nyckfulla mammans oförmåga att visa omsorg och kärlek mot sin son. Vi får ta del av hans liv i Thailand, hans önskan om att bli MMA -proffs men också om det extremt destruktiva livet med både sorger och besvikelser.

Även om boken handlar om deras kärlekshistoria är det
Mikaels återkommande flykt och svårighet att ta emot kärlek som blir det intressanta. De vet egentligen båda två att deras relation inte kommer att bestå och Maunsbachs förmåga att beskriva detta svider i hela kroppen!