En magisk man

by Maria Maunsbach

Ibland när Mikael äter maten hon lagar till honom – sjömansbiff, larb, ugnsstekt kyckling eller bara friterade fläsksvålar – blir han blöt av svett på armarna. Det älskar hon, på samma sätt som hon älskar hans djupa doft när han kommer hem efter en dag på jobbet. Han är flyttgubbe; förr i tiden var han på väg att bli MMA-proffs.

Är det hans förgångna som gör honom så magisk? De många åren på gymmet i Thailand eller alla hundratals tjejer han varit med innan henne? Att hans liv överhuvudtaget handlat så mycket om det kroppsliga? Hon är inte säker, men hon vet att Mikael har förändrat henne i grunden. Hon vet också att hon älskar honom som hon aldrig älskat någon annan.

En magisk man är en intensivt köttslig och varmt humoristisk kärlekshistoria, men allra mest är det ett ömsint porträtt av en man och hur han blivit den han är.

Genres: Fiction, Roman

300 pages, Hardcover

Published August 15, 2025

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström)]

Maria Maunsbach gör bakom denna ljuvligt vackra framsida en djupdykning i den manligaste av män. Självklart vill jag läsa hennes förståelse av en man som håller på med MMA, observera HENNES FÖRSTÅELSE. Jag skulle aldrig annars ha plockat upp en bok som handlar om ett MMA-proffs. Tyvärr ska det visa sig att jag har för höga förväntningar på den här romanen.

”En magisk man” är som Thailands natur: fuktig, mättad, het men också långrandig. Jag är beredd på det explicita, köttiga, kladdiga men tycker kanske att det är väl flottigt. Jag som är mera team Lena Andersson blir snabbt övermätt.

Jag känner verkligen författarens försök att
göra läsupplevelsen fysisk men tyvärr ser jag bara boksidorna med bokstäverna som förblir ord. Många bra ord i och för sig. Men jag varken känner smakerna eller känslorna eller hettan.

Vi får lära känna den magiske mannen Mikael genom berättarjaget Jenny. Hon tycks på flera sätt lika författaren med sin fylliga kropp och kärlek till och från mat och matlagning. Tyvärr förstår jag aldrig någon av bokens karaktärer. Ingen är som någon jag träffat eller ens hört talas om.

”De låg med varandra så som människor som hatar varandra ligger med varandra: med en enorm frenesi.”

Men folk som hatar varandra ligger inte med varandra - i min värld. Har jag blivit en tråkig tant?

Men inte heller mamman Solja blir begriplig för mig. ”Det var inte bra för honom [Mikael] att vara nära henne [mamman]”, står det gång på gång. Solja skuldbelägger sin son, gnäller på honom men hon skulle aldrig komma på tanken att begära pengar av honom för uppehälle. Är hon psykopat eller en vanlig morsa? Jag fattar inte.

Det jag saknar mest av allt är gestaltning. Det är för mycket tell” och för lite ”show”, det finns inget för mig som läsare att göra, tolka, fundera på. Jag känner mig skriven på näsan. Exempel: ”Mikaels drömtillvaro, livet han lärt sig tro att han älskade, fick Caroline att känna att hon stagnerade.” Är det säkert alltså att han ”lärt sig tro att han älskade”? Jag önskar få dra den slutsatsen själv. Och eftersom jag och författaren/berättarjaget inte delar uppfattning om vad som är vettigt eller eftersträvansvärt (vilket märks bla när hon kallar det ”halvmesyr av den storslagna tonårsdrömmen; en sjöbod vid en insjö istället för en pampig villa vid Medelhavet”), då blir det problem för mig att acceptera romanens slutsatser.

Det står att Mikael är smart men absolut inget i diegesen visar det (han knarkar, svälter sig, övertränar, använder farlig kukförlängare, bastar i ett tält i vardagsrummet när han inte bor hemma vid mamma, tröttnar aldrig på att spela skitgubbe, drömmer orealistiskt och tror att han ska kunna bli lycklig utan kärlek, han gör (minst) två kvinnor på smällen trots att han inte vill ha barn).

Jag gillar inte heller greppet med retoriska frågor. ”Fighten då?” ”Ville han ens vinna?” ”Sumpade Mikael sin chans?” Är det spännande då? Nej!

De sista hundra sidorna får jag verkligen kämpa mig igenom. Jag är antagligen för gammal/tråkig/allvarlig för att roas av att läsa om när Mikael använder den erigerade penisen som katapult och skjuter lösgodis med den.

Och miniananasar är inte så häftiga att de tål att upprepas i den här omfattningen. Tyvärr.

[Pernilla (ett_eget_rum)]

Tyckte så mycket om. Väldigt bra om kärlek.

[Josefin]

Sättet jag slängde ifrån mig boken på när jag läst klart? Jag har läst alla Maria Maunsbachs böcker. Första boken, typ föregångaren till Halva Malmö, var en ingen höjdare. Sen kom nästa bok som jag tror var ännu sämre. Sen kom "Lucky Lada" som var helt otroligt bra både sett till handling och stil. När skrivandet bara blivit bättre tänkte jag att "En magisk man" skulle vara next level. Istället måste jag stå ut med att läsa om en fullkomligt vidrig man i 330 sidor, där jag hela tiden väntar på att få svar på vad det är som gör honom så magisk, och varför vi inte får veta något alls om huvudpersonen (förutom hur hennes kropp ser ut). Då kan inte ens de ibland mer än snygga liknelserna och metaforerna rädda vad som blir en bok med brister i både handling och berättande.

[Stina]

Helvete, vilken studie av en man. Att bli betraktad så noga, så vaksamt, så omsorgsfullt. Av en som ser allt, verkligen allt, och älskar djupt trots eller på grund av det. Maunsbachs kanske ömmaste och sköraste hittills, även om den tack och lov också innehåller sin beskärda del av pung och röv!

[Jenny]

Aldrig har jag läst ordet ”miniananas” så många gånger förr.

[Ali Esbati]

En alldeles förträfflig och sprudlande bok, detta. Visst finns en del "lätthet", onödiga upprepningar (mini-anannasen?!) och inte helt färdigkokta litterära grepp här och där. Men å andra sidan finns det passager som har verklig klassikerpotential, som andra författare kunde studera för att kunna skriva bättre om begär, sex och kärlekens omtumlande ambivalens. Karaktärerna i den här boken har väldigt, väldigt få sidor som jag så att säga biografiskt och sociologiskt kan känna igen mig i. Ändå är de inte omöjliga att förstå och framför allt inte trista och platta; de gör det som bra romankonst kan göra ̣- vidgar världen lite. Jag kommer aldrig att skjuta smågodis med min penis eller söka mig till sammanhang där någon gör det, men jag är glad att jag har läst om detta i den här boken. I ett avseende läser jag också detta som arbetarlitteratur (där tog Maunsbach ett stort kliv fram med Lucky Lada). Inte i betydelsen kollektiv klasskildring eller uppbygglig och framåtsyftande, men som en levnadsteckning som inte väjer för kroppslighet och för andra valmöjligheter än de som hör mellanskikten till och därmed blir de som vanligen skapar litterärt skildrad ångest, och att blicken är horisontell, varken heroiserande eller föraktfullt von oben, men mycket nyfiken. Kul läsning alltså. Oironiskt mustig.

[Julia Eriksson]

Köttig, kroppslig, klibbig, ibland på ett kul och lite uppfriskande objektifierande sätt, men ibland enbart cirkulerande runt samma saker (svällande lår, miniananaser, kärleksfullt lagad husmanskost). En stundtals kul story där jag lite för ofta anser mig bli skriven på näsan.

[Stina Arrhenius]

Som en grövre och mer skånsk ’Den första boken’

[Elsa]

Gillade skildringen av att älska en knepig man som nog inte är magisk för någon annan än en själv. Och hur man förhåller sig till den kärleken och till den smärta som kommer. Gillade också att han blev mindre magisk ju längre in i romanen man kom för ja så är det ju i verkligheten… men inte slutar man älska dom för det.

Jag lyssnade på den här boken och jag tyckte verkligen om den första och sista timmen men däremellan är det alldeles för långrandigt och kladdigt. Den är väldigt kroppslig och intim - jag är inte jättepryd men kände ibland: men herre gud jag vill inte höra - och jag tycker det krävs för berättelsen men ibland känns det typ som att författaren söker en chockfaktor som efter att man dragit samma trick femton gånger inte håller?

Efter två timmar tänkte jag ”hur är det sex timmar kvar av den här romanen?” - det är för lite handling och rörelse för att det ska hålla igenom så det blir väldigt, väldigt mycket upprepning.

Tyckte om idén för berättelsen, jag tyckte om att följa Jenny och Mikaels relation och hur det känns att vara fullkomligen uppslukad av en annan människa, det fanns igenkänning, jag tyckte om en del iakttagelser men jag tror den hade behövt vara typ hälften så lång för att hålla. Tror dock kanske att det är bättre om man inte lyssnar på den. Det var några av mina tankar!

[Signe Strand]

Äcklig och ÄKTA! Skickligt komponerad berättelse från början till slut. Varvade med att läsa och lyssna och tyckte oväntat mycket om uppläsningen. Denna kommer nog stanna kvar i mig ett bra tag vare sig jag vill eller inte

[Johan Frick]

Den som rekommenderade boken sa att den är äcklig, men också fin, och att jag nog skulle känna igen mig en hel del. Och så är det ju.

En magisk man handlar om två personer som älskar varandra djupt men som redan från start vet att relationen är dömd att gå under. Varför? För att en har bestämt sig för att det behöver bli så, men behöver det verkligen bli så? Antagligen inte. Men det gör inte mindre ont för det, för båda känner ju att de aldrig kommit så nära någon tidigare och blir helt golvade av just det. Närheten mellan Mikael och berättarjaget är på en nästan molekylär kroppslig nivå, de vill göra allt med varandra, och gör nog också det.

”Tänk så mycket vi ätit ihop”, säger berättarjaget på nåt ställe. Verkligen inte det finaste citatet men det är ändå talande för många par. För i boken liksom i verkligheten är ju ätande en väldigt intim paraktivitet. Också en viktig sådan. Hur man är när man äter tillsammans. Utan att säga för mycket tas just detta till en ny nivå i boken.

Om boken var en låt: ”SPIDERS” med Lola Young.

[Fanny Svärd]

Jag tror på kärleken och ömhetsbetygelsen i boken men den är också lite platt.

[molly hirschfeldt]

imponerande Fysisk. på många sätt. snyggt slut. lite många parenteser.

[Frida Lund]

Rakt in på livets topplista

[Mia Åsberg]

Rekommenderas som ljudbok: fantastisk inläsning på underbar skånska av författaren själv.

[Moa]

Älskade den. En annan blick, kanske en blick jag inte alltid skulle hålla med om men en blick jag förstod och såg världen genom. Och en magisk man, ja, ja absolut. För sån är kärleken. Någon annans blick. Så perfekt fångat, och så kropp kropp kropp på det. Och manlig uppväxt, ett vuxenblivande. Dessutom härligt opretentiös, till skillnad från detta som min egen lilla recension svävade ut till att bli. Nåja. 5/5!!

[Frida]

Aj. Det är ju så här det känns. Inte beredd på hur mycket det skulle kännas bara. Blev varm, glad- skrattade högt flera gånger, hungrig(!!) och ledsen. ❤️

Passande att jag återupptäckt Roger Sanchez - Another Chance otroliga musikvideo i samband med denna läsning.

Älskade att vara i Mikaels huvud! Vill ha mer! Och älskade Marias inläsning av boken.

[Minna Höggren]

Inte alls min typ av bok men kan förstå att folk älskar den. Jag tycker ordet *ll*n ska vara förbjudet att använda, typ en skymf mot svenska språket? Skoja men jag är djupt ointresserad av mat och kött och allt där emellan. det va kul när Mikael va i Thailand men ville tbh bara bli klar med den här. Kanske är pryd? Hade också höga förväntningar så är besviken på min egna besvikelse :(

[Fia]

Förvånad över hur bra den var som ljudbok efter att först ha dömt den som en DNF, då jag hade läst några kapitel.
Jag känner mig drabbad, av mycket, bland annat av flashbacks och Maria Maunsbachs ofantliga förmåga att skapa köttighet.
Hur gott? Så så gott.

[Rebecca Fexby]

(Låren).

[Joseflagerkvist]

lockigt hår, vältränad och bra sex skapar magi, men resten då? handlar väl mest om en tjej som är väldigt kär i en rätt pantad kille och som försöker förstå honom

[Emelie]

Nä, jag har vissa problem med denna samtidens skildringar av sex och åtrå. Fingrar i näsan, karapultlekar med penis och gelegodis är inget för mig. Jag är alldeles för oldschool-romance. Jenny och Mikaels förehavanden blir dock aldrig äckliga även om det ibland porträtteras ganska close up. Snarare parodiska, som en burlesk fusion av stora lår, djupa svankar och ryggbiff med sojamajonäs. Men mat är mat och sex är sex och ”En magisk man” är ingen magisk läsupplevelse, snarare en mycket kvalmig sådan.

[Nora Jonsson]

Tyckte om delarna med Mikaels barndom! Hade önskat att boken bara utspelade sig där. Det som var kul först (det mustiga, kroppsliga, fläsksvålar och svett och flott) var jag bara trött på efter 300 sidor. Det blev övertydligt tillslut.

[Melina Roy]

Har verkligen gillat! Älskar författarens inläsning, att höra berättelsen på rejäl skånska. Otroligt språk och inlevelse. Det var ett litet tag som den kändes seg och motig, därav 4 ist för 5.

Vill ställa mig och laga mat åt min pojkvän.

[Linda]

Besatthet eller kärlek... Konstig... Men en miniananas vill man ju ha. Vackert språk!

[Emmy Stiernblad]

En så rolig roman, och Mikael, och arten kvinnokarl, är väldigt intressant. Jag är inte pryd, men på slutet fick till och med jag skippa några delar… men den är så roligt skriven, så roligt att läsa om kärlek, och så roligt att läsa om män!

[Josefin Den skalliga kulturtanten]

Alla som överväger att läsa Miranda Julys ”Alla fyra” borde läsa den här istället. ”En magisk man” utmanar föreställningen om den romantiska kärleken. Hos Maunsbach är den sinnlig, köttig och lekfullt barnslig. Det liknar inget annat jag läst. Jag älskar det! Kanske är det för att jag, likt Maunsbach, är uppväxt i en skånsk håla. Jag känner igen mig i kontexten, arbetarklass-skånskan, kill-typen. Det var en erfarenhet jag inte riktigt visste att jag hade, men som plötsligt fick form och färg. Kan varmt rekommendera att lyssna på Maunsbachs inläsning. Där fick skånskan bre ut sig ordentligt. Det var fint!

[Kalle Eriksson]

liiide ball!

[Emma Green]

Månadens svenska bok fick bli denna tokiga bok jag haft på min att-läsa-lista ett tag. Hade önskat mer objektifiering av män och mat, men fick mig en rejäl dos av konstiga scener med sex och mat. Gillade inte alls Mikael som karaktär; en riktigt stereotypisk man som jag tyckte var en red flag och jag blev provocerad varje gång han beskrevs som en magisk man.

[Clara Mage]

Jag lyssnade på Maria Maunsbachs sommarprat i somras och tyckte hon var så jävla charmig, kände direkt att jag måste läsa en bok av henne. När jag förstod att hon skrivit den där boken med det underbara omslaget blev det köp direkt.
Sen jag tog upp den har jag inte kunnat lägga ner den. Jag har liksom vräkt i mig den här boken (typ som Mikael vräker i sig Jennys goda mat).
Vilket otroligt kärleksporträtt. Man tränger liksom fullkomligt in i dem båda, även rent fysiskt typ med alla sexscener. Man blir så engagerad i hur de är som gjorda för varandra men ändå kanske inte.
Boken är rolig, rapp, smart, ömsint, vacker, äcklig, sorglig.
Extra bonus för all skånska, gud vad det gör mig glad efter att ha lämnat Skåne sen många år. Och omslaget! Äntligen har bilden målats av någon som faktiskt läst boken den gör omslag till. Hatar när omslagets bild inte alls stämmer överens med hur karaktären beskrivs.