What do you think?
Rate this book
En magisk man
Ibland när Mikael äter maten hon lagar till honom – sjömansbiff, larb, ugnsstekt kyckling eller bara friterade fläsksvålar – blir han blöt av svett på armarna. Det älskar hon, på samma sätt som hon älskar hans djupa doft när han kommer hem efter en dag på jobbet. Han är flyttgubbe; förr i tiden var han på väg att bli MMA-proffs.
Är det hans förgångna som gör honom så magisk? De många åren på gymmet i Thailand eller alla hundratals tjejer han varit med innan henne? Att hans liv överhuvudtaget handlat så mycket om det kroppsliga? Hon är inte säker, men hon vet att Mikael har förändrat henne i grunden. Hon vet också att hon älskar honom som hon aldrig älskat någon annan.
En magisk man är en intensivt köttslig och varmt humoristisk kärlekshistoria, men allra mest är det ett ömsint porträtt av en man och hur han blivit den han är.
Är det hans förgångna som gör honom så magisk? De många åren på gymmet i Thailand eller alla hundratals tjejer han varit med innan henne? Att hans liv överhuvudtaget handlat så mycket om det kroppsliga? Hon är inte säker, men hon vet att Mikael har förändrat henne i grunden. Hon vet också att hon älskar honom som hon aldrig älskat någon annan.
En magisk man är en intensivt köttslig och varmt humoristisk kärlekshistoria, men allra mest är det ett ömsint porträtt av en man och hur han blivit den han är.
300 pages, Hardcover
Published August 15, 2025
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 87 reviews
August 6, 2025
Maria Maunsbach gör bakom denna ljuvligt vackra framsida en djupdykning i den manligaste av män. Självklart vill jag läsa hennes förståelse av en man som håller på med MMA, observera HENNES FÖRSTÅELSE. Jag skulle aldrig annars ha plockat upp en bok som handlar om ett MMA-proffs. Tyvärr ska det visa sig att jag har för höga förväntningar på den här romanen.
”En magisk man” är som Thailands natur: fuktig, mättad, het men också långrandig. Jag är beredd på det explicita, köttiga, kladdiga men tycker kanske att det är väl flottigt. Jag som är mera team Lena Andersson blir snabbt övermätt.
Jag känner verkligen författarens försök att
göra läsupplevelsen fysisk men tyvärr ser jag bara boksidorna med bokstäverna som förblir ord. Många bra ord i och för sig. Men jag varken känner smakerna eller känslorna eller hettan.
Vi får lära känna den magiske mannen Mikael genom berättarjaget Jenny. Hon tycks på flera sätt lika författaren med sin fylliga kropp och kärlek till och från mat och matlagning. Tyvärr förstår jag aldrig någon av bokens karaktärer. Ingen är som någon jag träffat eller ens hört talas om.
”De låg med varandra så som människor som hatar varandra ligger med varandra: med en enorm frenesi.”
Men folk som hatar varandra ligger inte med varandra - i min värld. Har jag blivit en tråkig tant?
Men inte heller mamman Solja blir begriplig för mig. ”Det var inte bra för honom [Mikael] att vara nära henne [mamman]”, står det gång på gång. Solja skuldbelägger sin son, gnäller på honom men hon skulle aldrig komma på tanken att begära pengar av honom för uppehälle. Är hon psykopat eller en vanlig morsa? Jag fattar inte.
Det jag saknar mest av allt är gestaltning. Det är för mycket tell” och för lite ”show”, det finns inget för mig som läsare att göra, tolka, fundera på. Jag känner mig skriven på näsan. Exempel: ”Mikaels drömtillvaro, livet han lärt sig tro att han älskade, fick Caroline att känna att hon stagnerade.” Är det säkert alltså att han ”lärt sig tro att han älskade”? Jag önskar få dra den slutsatsen själv. Och eftersom jag och författaren/berättarjaget inte delar uppfattning om vad som är vettigt eller eftersträvansvärt (vilket märks bla när hon kallar det ”halvmesyr av den storslagna tonårsdrömmen; en sjöbod vid en insjö istället för en pampig villa vid Medelhavet”), då blir det problem för mig att acceptera romanens slutsatser.
Det står att Mikael är smart men absolut inget i diegesen visar det (han knarkar, svälter sig, övertränar, använder farlig kukförlängare, bastar i ett tält i vardagsrummet när han inte bor hemma vid mamma, tröttnar aldrig på att spela skitgubbe, drömmer orealistiskt och tror att han ska kunna bli lycklig utan kärlek, han gör (minst) två kvinnor på smällen trots att han inte vill ha barn).
Jag gillar inte heller greppet med retoriska frågor. ”Fighten då?” ”Ville han ens vinna?” ”Sumpade Mikael sin chans?” Är det spännande då? Nej!
De sista hundra sidorna får jag verkligen kämpa mig igenom. Jag är antagligen för gammal/tråkig/allvarlig för att roas av att läsa om när Mikael använder den erigerade penisen som katapult och skjuter lösgodis med den.
Och miniananasar är inte så häftiga att de tål att upprepas i den här omfattningen. Tyvärr.
”En magisk man” är som Thailands natur: fuktig, mättad, het men också långrandig. Jag är beredd på det explicita, köttiga, kladdiga men tycker kanske att det är väl flottigt. Jag som är mera team Lena Andersson blir snabbt övermätt.
Jag känner verkligen författarens försök att
göra läsupplevelsen fysisk men tyvärr ser jag bara boksidorna med bokstäverna som förblir ord. Många bra ord i och för sig. Men jag varken känner smakerna eller känslorna eller hettan.
Vi får lära känna den magiske mannen Mikael genom berättarjaget Jenny. Hon tycks på flera sätt lika författaren med sin fylliga kropp och kärlek till och från mat och matlagning. Tyvärr förstår jag aldrig någon av bokens karaktärer. Ingen är som någon jag träffat eller ens hört talas om.
”De låg med varandra så som människor som hatar varandra ligger med varandra: med en enorm frenesi.”
Men folk som hatar varandra ligger inte med varandra - i min värld. Har jag blivit en tråkig tant?
Men inte heller mamman Solja blir begriplig för mig. ”Det var inte bra för honom [Mikael] att vara nära henne [mamman]”, står det gång på gång. Solja skuldbelägger sin son, gnäller på honom men hon skulle aldrig komma på tanken att begära pengar av honom för uppehälle. Är hon psykopat eller en vanlig morsa? Jag fattar inte.
Det jag saknar mest av allt är gestaltning. Det är för mycket tell” och för lite ”show”, det finns inget för mig som läsare att göra, tolka, fundera på. Jag känner mig skriven på näsan. Exempel: ”Mikaels drömtillvaro, livet han lärt sig tro att han älskade, fick Caroline att känna att hon stagnerade.” Är det säkert alltså att han ”lärt sig tro att han älskade”? Jag önskar få dra den slutsatsen själv. Och eftersom jag och författaren/berättarjaget inte delar uppfattning om vad som är vettigt eller eftersträvansvärt (vilket märks bla när hon kallar det ”halvmesyr av den storslagna tonårsdrömmen; en sjöbod vid en insjö istället för en pampig villa vid Medelhavet”), då blir det problem för mig att acceptera romanens slutsatser.
Det står att Mikael är smart men absolut inget i diegesen visar det (han knarkar, svälter sig, övertränar, använder farlig kukförlängare, bastar i ett tält i vardagsrummet när han inte bor hemma vid mamma, tröttnar aldrig på att spela skitgubbe, drömmer orealistiskt och tror att han ska kunna bli lycklig utan kärlek, han gör (minst) två kvinnor på smällen trots att han inte vill ha barn).
Jag gillar inte heller greppet med retoriska frågor. ”Fighten då?” ”Ville han ens vinna?” ”Sumpade Mikael sin chans?” Är det spännande då? Nej!
De sista hundra sidorna får jag verkligen kämpa mig igenom. Jag är antagligen för gammal/tråkig/allvarlig för att roas av att läsa om när Mikael använder den erigerade penisen som katapult och skjuter lösgodis med den.
Och miniananasar är inte så häftiga att de tål att upprepas i den här omfattningen. Tyvärr.
October 4, 2025
Sättet jag slängde ifrån mig boken på när jag läst klart? Jag har läst alla Maria Maunsbachs böcker. Första boken, typ föregångaren till Halva Malmö, var en ingen höjdare. Sen kom nästa bok som jag tror var ännu sämre. Sen kom "Lucky Lada" som var helt otroligt bra både sett till handling och stil. När skrivandet bara blivit bättre tänkte jag att "En magisk man" skulle vara next level. Istället måste jag stå ut med att läsa om en fullkomligt vidrig man i 330 sidor, där jag hela tiden väntar på att få svar på vad det är som gör honom så magisk, och varför vi inte får veta något alls om huvudpersonen (förutom hur hennes kropp ser ut). Då kan inte ens de ibland mer än snygga liknelserna och metaforerna rädda vad som blir en bok med brister i både handling och berättande.
October 3, 2025
Tyckte så mycket om. Väldigt bra om kärlek.
January 26, 2026
En alldeles förträfflig och sprudlande bok, detta. Visst finns en del "lätthet", onödiga upprepningar (mini-anannasen?!) och inte helt färdigkokta litterära grepp här och där. Men å andra sidan finns det passager som har verklig klassikerpotential, som andra författare kunde studera för att kunna skriva bättre om begär, sex och kärlekens omtumlande ambivalens. Karaktärerna i den här boken har väldigt, väldigt få sidor som jag så att säga biografiskt och sociologiskt kan känna igen mig i. Ändå är de inte omöjliga att förstå och framför allt inte trista och platta; de gör det som bra romankonst kan göra ̣- vidgar världen lite. Jag kommer aldrig att skjuta smågodis med min penis eller söka mig till sammanhang där någon gör det, men jag är glad att jag har läst om detta i den här boken. I ett avseende läser jag också detta som arbetarlitteratur (där tog Maunsbach ett stort kliv fram med Lucky Lada). Inte i betydelsen kollektiv klasskildring eller uppbygglig och framåtsyftande, men som en levnadsteckning som inte väjer för kroppslighet och för andra valmöjligheter än de som hör mellanskikten till och därmed blir de som vanligen skapar litterärt skildrad ångest, och att blicken är horisontell, varken heroiserande eller föraktfullt von oben, men mycket nyfiken. Kul läsning alltså. Oironiskt mustig.
October 2, 2025
Helvete, vilken studie av en man. Att bli betraktad så noga, så vaksamt, så omsorgsfullt. Av en som ser allt, verkligen allt, och älskar djupt trots eller på grund av det. Maunsbachs kanske ömmaste och sköraste hittills, även om den tack och lov också innehåller sin beskärda del av pung och röv!
October 26, 2025
Köttig, kroppslig, klibbig, ibland på ett kul och lite uppfriskande objektifierande sätt, men ibland enbart cirkulerande runt samma saker (svällande lår, miniananaser, kärleksfullt lagad husmanskost). En stundtals kul story där jag lite för ofta anser mig bli skriven på näsan.
September 20, 2025
Aldrig har jag läst ordet ”miniananas” så många gånger förr.
January 13, 2026
Som en grövre och mer skånsk ’Den första boken’
January 29, 2026
Äcklig och ÄKTA! Skickligt komponerad berättelse från början till slut. Varvade med att läsa och lyssna och tyckte oväntat mycket om uppläsningen. Denna kommer nog stanna kvar i mig ett bra tag vare sig jag vill eller inte
May 28, 2026
Den som rekommenderade boken sa att den är äcklig, men också fin, och att jag nog skulle känna igen mig en hel del. Och så är det ju.
En magisk man handlar om två personer som älskar varandra djupt men som redan från start vet att relationen är dömd att gå under. Varför? För att en har bestämt sig för att det behöver bli så, men behöver det verkligen bli så? Antagligen inte. Men det gör inte mindre ont för det, för båda känner ju att de aldrig kommit så nära någon tidigare och blir helt golvade av just det. Närheten mellan Mikael och berättarjaget är på en nästan molekylär kroppslig nivå, de vill göra allt med varandra, och gör nog också det.
”Tänk så mycket vi ätit ihop”, säger berättarjaget på nåt ställe. Verkligen inte det finaste citatet men det är ändå talande för många par. För i boken liksom i verkligheten är ju ätande en väldigt intim paraktivitet. Också en viktig sådan. Hur man är när man äter tillsammans. Utan att säga för mycket tas just detta till en ny nivå i boken.
Om boken var en låt: ”SPIDERS” med Lola Young.
En magisk man handlar om två personer som älskar varandra djupt men som redan från start vet att relationen är dömd att gå under. Varför? För att en har bestämt sig för att det behöver bli så, men behöver det verkligen bli så? Antagligen inte. Men det gör inte mindre ont för det, för båda känner ju att de aldrig kommit så nära någon tidigare och blir helt golvade av just det. Närheten mellan Mikael och berättarjaget är på en nästan molekylär kroppslig nivå, de vill göra allt med varandra, och gör nog också det.
”Tänk så mycket vi ätit ihop”, säger berättarjaget på nåt ställe. Verkligen inte det finaste citatet men det är ändå talande för många par. För i boken liksom i verkligheten är ju ätande en väldigt intim paraktivitet. Också en viktig sådan. Hur man är när man äter tillsammans. Utan att säga för mycket tas just detta till en ny nivå i boken.
Om boken var en låt: ”SPIDERS” med Lola Young.
February 8, 2026
Jag tror på kärleken och ömhetsbetygelsen i boken men den är också lite platt.
Read
December 10, 2025imponerande Fysisk. på många sätt. snyggt slut. lite många parenteser.
January 11, 2026
Rakt in på livets topplista
October 12, 2025
Rekommenderas som ljudbok: fantastisk inläsning på underbar skånska av författaren själv.
June 15, 2026
Älskade den. En annan blick, kanske en blick jag inte alltid skulle hålla med om men en blick jag förstod och såg världen genom. Och en magisk man, ja, ja absolut. För sån är kärleken. Någon annans blick. Så perfekt fångat, och så kropp kropp kropp på det. Och manlig uppväxt, ett vuxenblivande. Dessutom härligt opretentiös, till skillnad från detta som min egen lilla recension svävade ut till att bli. Nåja. 5/5!!
October 5, 2025
Aj. Det är ju så här det känns. Inte beredd på hur mycket det skulle kännas bara. Blev varm, glad- skrattade högt flera gånger, hungrig(!!) och ledsen. ❤️
Passande att jag återupptäckt Roger Sanchez - Another Chance otroliga musikvideo i samband med denna läsning.
Älskade att vara i Mikaels huvud! Vill ha mer! Och älskade Marias inläsning av boken.
Passande att jag återupptäckt Roger Sanchez - Another Chance otroliga musikvideo i samband med denna läsning.
Älskade att vara i Mikaels huvud! Vill ha mer! Och älskade Marias inläsning av boken.
October 1, 2025
Förvånad över hur bra den var som ljudbok efter att först ha dömt den som en DNF, då jag hade läst några kapitel.
Jag känner mig drabbad, av mycket, bland annat av flashbacks och Maria Maunsbachs ofantliga förmåga att skapa köttighet.
Hur gott? Så så gott.
Jag känner mig drabbad, av mycket, bland annat av flashbacks och Maria Maunsbachs ofantliga förmåga att skapa köttighet.
Hur gott? Så så gott.
December 5, 2025
(Låren).
Read
April 5, 2026Nej fy hur skriver någon nått sånt här…
(Vet inte om det är på ett bra eller dåligt sätt men jag är minst sagt oerhört disturbed)
(Vet inte om det är på ett bra eller dåligt sätt men jag är minst sagt oerhört disturbed)
February 18, 2026
Nä, jag har vissa problem med denna samtidens skildringar av sex och åtrå. Fingrar i näsan, karapultlekar med penis och gelegodis är inget för mig. Jag är alldeles för oldschool-romance. Jenny och Mikaels förehavanden blir dock aldrig äckliga även om det ibland porträtteras ganska close up. Snarare parodiska, som en burlesk fusion av stora lår, djupa svankar och ryggbiff med sojamajonäs. Men mat är mat och sex är sex och ”En magisk man” är ingen magisk läsupplevelse, snarare en mycket kvalmig sådan.
November 18, 2025
Tyckte om delarna med Mikaels barndom! Hade önskat att boken bara utspelade sig där. Det som var kul först (det mustiga, kroppsliga, fläsksvålar och svett och flott) var jag bara trött på efter 300 sidor. Det blev övertydligt tillslut.
November 24, 2025
Har verkligen gillat! Älskar författarens inläsning, att höra berättelsen på rejäl skånska. Otroligt språk och inlevelse. Det var ett litet tag som den kändes seg och motig, därav 4 ist för 5.
Vill ställa mig och laga mat åt min pojkvän.
Vill ställa mig och laga mat åt min pojkvän.
May 18, 2026
Inte alls min typ av bok men kan förstå att folk älskar den. Jag tycker ordet *ll*n ska vara förbjudet att använda, typ en skymf mot svenska språket? Skoja men jag är djupt ointresserad av mat och kött och allt där emellan. det va kul när Mikael va i Thailand men ville tbh bara bli klar med den här. Kanske är pryd? Hade också höga förväntningar så är besviken på min egna besvikelse :(
May 6, 2026
Besatthet eller kärlek... Konstig... Men en miniananas vill man ju ha. Vackert språk!
April 9, 2026
lockigt hår, vältränad och bra sex skapar magi, men resten då? handlar väl mest om en tjej som är väldigt kär i en rätt pantad kille och som försöker förstå honom
September 10, 2025
En så rolig roman, och Mikael, och arten kvinnokarl, är väldigt intressant. Jag är inte pryd, men på slutet fick till och med jag skippa några delar… men den är så roligt skriven, så roligt att läsa om kärlek, och så roligt att läsa om män!
October 27, 2025
Alla som överväger att läsa Miranda Julys ”Alla fyra” borde läsa den här istället. ”En magisk man” utmanar föreställningen om den romantiska kärleken. Hos Maunsbach är den sinnlig, köttig och lekfullt barnslig. Det liknar inget annat jag läst. Jag älskar det! Kanske är det för att jag, likt Maunsbach, är uppväxt i en skånsk håla. Jag känner igen mig i kontexten, arbetarklass-skånskan, kill-typen. Det var en erfarenhet jag inte riktigt visste att jag hade, men som plötsligt fick form och färg. Kan varmt rekommendera att lyssna på Maunsbachs inläsning. Där fick skånskan bre ut sig ordentligt. Det var fint!
October 6, 2025
liiide ball!
February 26, 2026
En väldigt speciell läsupplevelse, på både bra och dåliga sätt. Den kändes exotifierande av arbetarklassmannen som utför kroppsarbete samt väldigt fysisk på ett äckligt eller underligt sätt, snarare än sexigt. Jag tyckte mest om delarna som visade på geniun omsorg mellan karaktärerna men också deras brister. Jag tycker det var positivt att den kändes annorlunda från många andra kärleksskildringar. Boken hade dock kunnats förkortas en del då den gick i rundgång ibland.
Jag insåg inte förrän efter jag hade läst romanen hur väldigt autofiktiv den var, vilket gör att den känns ännu svårare att förhålla sig till. Kanske hade jag tyckt mer om den som en sjuk fantasi än en verklig historia. Det är en tankeväckande bok och det finns definitivt mycket att diskutera om den, men samtidigt skulle jag inte säga att det är någon stor litteratur.
[Ljudbok, 2.5☆]
Jag insåg inte förrän efter jag hade läst romanen hur väldigt autofiktiv den var, vilket gör att den känns ännu svårare att förhålla sig till. Kanske hade jag tyckt mer om den som en sjuk fantasi än en verklig historia. Det är en tankeväckande bok och det finns definitivt mycket att diskutera om den, men samtidigt skulle jag inte säga att det är någon stor litteratur.
[Ljudbok, 2.5☆]
February 27, 2026
3,5
Den må innehålla nån metafor för mycket, ha fler ingående beskrivningar av kroppsvätskor än jag behövde, och genomsyras av en fullkomlig förståelse för varför en man beter sig som han gör (spoiler: det är såklart mammans fel) som jag ej kan identifiera mig med. Men, den va faktiskt rätt så jävla bra ändå?
Den må innehålla nån metafor för mycket, ha fler ingående beskrivningar av kroppsvätskor än jag behövde, och genomsyras av en fullkomlig förståelse för varför en man beter sig som han gör (spoiler: det är såklart mammans fel) som jag ej kan identifiera mig med. Men, den va faktiskt rätt så jävla bra ändå?
Displaying 1 - 30 of 87 reviews