Jag läste ”Vit Volvo” första gången i somras och kände redan när jag slog ihop den att det var en bok jag behövde läsa en gång till innan jag kunde säga något om den. När jag nu har gjort det, den här gången med bokens soundtrack på kassett i bakgrunden, blir det delvis med insikten att det inte är en bok som man fullt ut ska förstå, men som inte heller får läsas slarvigt.
Som titeln antyder handlar det om Sverige; ett kontrafaktiskt 80-tal där såväl Palmemordet som Tjernobylolyckan spelar viktiga roller men omstöpta i Svetofts alltid skruvade version av verkligheten. Det är inte i ett kärnkraftverk som en olycka sker utan i en fabrik som producerar något högst oklart med lovecraftianska varelser från underjorden som råvara, utan att någon verkar lyfta på ett ögonbryn åt detta faktum. Och det är inte en politiker som utsätts för mordförsök utan en hög företagsledare, som när han bärs ut på bår gör det på en helsida som parafraserar Karl XII likfärd.
Boken blandar element av skräck och thriller på ett sätt som inte gör att det inte är helt lätt att veta vilket ben den helst vill stå på. Här finns agenter, intriger, industrispionage och politiska mord men där allt detta bleknar mot den kosmiska skräck som både bildligt och bokstavligt hänger som ett svärd över skeendena. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det i slutändan blir för spretigt eller om det är så vansinnigt att det inte spelar någon roll; underhållande är det i vilket fall som helst.
Grafiskt är det helt fantastiskt och det finns hur mycket som helst att titta på och fastna i; det går inte att underskatta hur ambitiös och unik Svetoft är bland serieskapare såväl i Sverige som internationellt. Att persongalleriet är så pass stort gör att jag hela tiden bläddrar fram och tillbaka i boken för att orientera mig, men det blir på sätt och vis passande med tanke på intrigen.
Kassetten då? Jag uppskattar alltid när litterära verk även har ett soundtrack och gillade att läsa boken med Svetofts musik i högtalarna, men det är nog inget jag kommer att lyssna särskilt mycket mer på förrän nästa gång jag ger mig i kast med boken.