Det finns en oberättad del av vår nutidshistoria som handlar om ursprunget till det svenska IT-, musik- och spelundret vi i dag gärna skryter om. Berättelsen kretsar kring världens mest sålda hemdator, Commodore 64, och den grupp unga som under åttiotalet byggde sina liv kring den.
I Generation 64 intervjuas en mängd kända och okända svenskar som berättar om sin uppväxt med Commodore 64; om nätter fyllda av spelande - om hacken, knäcken och demopartyn.
Fram träder en tydlig historia om en generation ungdomar som hade samhällets starkaste krafter - skola, massmedia, politiker och fackföreningar - emot sig, men struntade i vilket. I dag har flera av dem framgångsrika karriärer i landets mest innovativa företag, vetenskapliga institutioner och medier.
Detta är en bok för dig som satt med en Commodore 64 som ung och kände dig delaktig i något större men kanske inte visste exakt vad. Den kommer att få dig att skratta, minnas, fundera och skaka på huvudet.
Författare är Jimmy Wilhelmsson, till vardags skribent och kommunikatör som arbetar med att hjälpa entreprenörer och startups att kommunicera enklare. På fritiden driver han retrobloggen Spelpappan.se som ofta handlar om saker han själv upplevde i sin barndom: Commodore 64, Amiga 500, Star Wars och rollspel - blandat med modern teknik som 3d-utskrift, mobilteknologi samt pappaskap.
Säg Commodore 64 till företrädesvis ett något livstrött januariansikte i medelåldern och chansen är stor att du tänder något. Att du drar några nya linjer i det allra mest förfrusna och av livspusselleda stelnade uttryck. Många är vi som har någon sorts relation till datorn och ser tillbaka på tiden med glädje. Det kan vara spelen, programmeringen, upptäckarlustan, eller kanske helt enkelt uppväxten och de minnen som är förknippade med datorns epok. Jag får tag i boken och det första som slår mig är hur stor den är. Ungefär som en gammal Commodoremonitor, och lika vackert grå. Och redan där, innan jag ens har hunnit vända mitt första blad i boken har bilder och förväntningar tänts. Det är exakt likadant som mitt första möte med 64:an. Det är nyskapande och innovativt. Och jag tänker på vilka fantastiska saker den måste innehålla. De pixlade intro- och spelbilderna, historierna om människorna från den tiden, vad det blev av dem. De som var drivande inom de olika scenerna.
Och jag blir inte besviken, boken är verkligen vacker på alla de sätt och täcker in den digitala historien från åttiotalet till nutid. Det som föregick allt det där som vi nu tar för givet, det som bereddes av 64:an och dess användare. Där senare de mest drivna och talangfulla kom att bli nyckelpersoner inom framgångsrika företag. Sergey Brin - grundaren av Google, och Tommy Palm - en av nyckelpersonerna bakom Candy Crush Saga är bara två exempel på människor som startade sin karriär med att hobbyprogrammera en 64:a. Genom sina ändlösa timmar i pojkrummen förvärvade de kunskaper som ingen högskola i världen hade kunnat lära dem. Det var en tid när möjligheter och användningsområden åskådliggjordes genom kreativ upptäckarlusta. Detta i en tid när ingen riktigt kunde forma exakt vad man skulle ha en hemdator till. Skapande av lust för skapandets skull. 64:an var datorn som ledde till Amigan – vilken tillägnas ett avsnitt i boken. Datorn som föregick Hem-Pc:n och det som senare skulle blir årets julklapp 1996, internetabonnemanget och Dotcom-eran. Då hade generation 64 redan haft dator i tio år. Men det är inte bara den digitala historien om Commodores uppgång och fall som berättas. Fokus i generation 64 ligger på människorna som kom att använda och tänja på tekniken. Och det är också det som drar ner betyget en smula. För även om boken är fantastisk som sådan, så tenderar upplägget att bli lite väl statiskt. Den skulle helt enkelt ha vunnit på att växla ”scener” lite tätare, med en mer dynamisk disposition. Några välbekanta namn som delar med sig av tankarna kring 64:an och vad den senare ledde dem till är: Peter Sunde – En av grundarna till Pirate Bay, Henrik Schyffert – Komiker, Rikard Söderberg – sångare och debattör, Howlin ’Pelle ’ Almqvist – Sångare i The Hives. Alla bidrar de med minnen, reflektioner, anekdoter och svar på vad 64:an egentligen betydde och hur den präglade dem.
Men det som boken framförallt väcker är mina egna bilder och tankar. Hur man tillbringade veckor med att programmera textbaserade äventyrsspel, utan någon som helst tanke på vem som egentligen skulle spela dem. Zaxxon, Ghost & Ghoblins och Commando. Mr Z och Turbo 250. Last Ninja – som köptes för den allra första månadslönen. Cracktros och Demos. Fairlight och Triad. Bandstationen som krävde en femkrona i dess botten för att kunna ladda in spelen korrekt. Allt fladdrar omkring som en laddningsscen i mitt huvud när jag läser boken. Den om min egen historia. Allt det där som rymdes på ett utrymme om 64kb - ungefär samma storlek som femton Windowsikoner, och allt det som växte i dess anslutning. Generation 64. ”Press play on time.”
Slumpstycket: ”Man ska komma ihåg att spel som ”Fist 2” inte har någon som helst sparfunktion utan när du dör får du börja om från början – ett enda liv har du; när din hälsomätare når noll tar det obönhörligen slut. Efter att du slagit slutbossen i ”Fist 2” ska du hoppa ner i ett hål - men absolut inte innan dess. Jag klantade till det och gjorde en baklängesvolt rakt ner i hålet. Det var midnatt och omedelbart Game Over. Jag minns att vi tittade på varandra, nickade och körde om hela spelet igen: Vi slog tillsist ”Fist 2” efter ytterligare sex, sju timmar.
Nice, nostalgic coffee table book with interviews from the generation of kids that grew up with the Commodore 64 (named Generation 64). I was born too late to grow up with the C64 when it was still relevant, but I got to "inherit" one from my uncle in the mid 90s. Actually I still have a Commodore 64 today, sitting by my TV.
Det här blev en rejäl långläsning. Nästan prick tre månader. Jag har plockat upp den då och då och läst ganska rejäla stycken. Sen har den blivit liggande långa perioder. Just så funkar boken alldeles utmärkt.
Upplägget är i grund och botten en lång serie artiklar om fenomen, företag och framför allt människor som använde och fanns runt C64:an. Det gör det väldigt lätt att ta upp och lägga ner boken.
Och, ja, jag är målgruppen.
Min första dator var en VIC 20 ca 1982. Några år senare fick jag en C64 och jag följde upp med en Amiga 500 så snart den släpptes. Hann med en 1200 också innan jag switchade till Mac för gott ca 1994.
Jag har lätt att skriva under på en stor del av grundtesen i den här boken, att C64 lärde oss allt vi kan. Men ibland känns det ändå som om det saknas någon avvikande röst. Det blir helt enkelt aningen självgott emellanåt. Hade jag läst hela boken i ett svep hade jag kanske storknat?
Men! Hatten av! Det är fin läsning om en tid som var väldigt viktig för mig och som förmodligen format mig på fler vis än jag förstår.
Är så klart väldigt sugen på att skaffa mig en C64 mini. Det känns faktiskt oändligt mer praktiskt än att leta upp en gammal originalburk. Tror inte ens jag pallar väntetiden för att ladda spel från kassett idag.
A nostalgic look at the Commodore 64 and how it took off in Sweden.
Featuring a look at the demo & cracking scene, along with some of the big players on the scene.
It features an interview with Mahoney (of Mahoney and Kaktus fame) who I once interviewed for an Amiga disk magazine. There's also an interview with Fairlight founder Strider; Claim to fame, my first ever modem was bought from a Fairlight senior and was previously owned by Strider.
The shape of the book sadly makes it difficult to read and the colour of some of the pages makes it hard to see at night.