Vi ses i Äppellunden (Vänskap i Varberg Book 2)

by Sofia Ymén

Sommaren har anlänt till Varberg, men i Äppellunden är lyckan bitterljuv. Ett år efter att Max förlorat sin älskade Margit börjar hans barn ifrågasätta hans förmåga att ta vara på sig själv. Det är då Rosa kommer in i bilden. Med sin viljestyrka och den godhjärtade Solveig till hjälp, är de fast beslutna att hjälpa Max vara kvar i hans älskade Äppellunden.

Rosa blir ett ovärderligt stöd och när hennes syster Fredrika, som kämpar med sin återhämtning från utbrändhet, blir indragen i Max problem inser de alla att de har mer gemensamt än de trott.

Samtidigt är Patrik borta på uppdrag med Läkare utan gränser. Rosa och Patrik håller kontakten, men att vara ifrån varandra har satt sina spår. När Patrik väl återvänder förväntar sig Rosa hans stöd, men står de verkligen på samma sida? Kommer Max strid om Äppellunden att driva dem isär, eller vara startpunkten på den andra chans som i alla fall Patrik hoppats på?

"Vi ses i Äppellunden" är den efterlängtade fortsättningen om vännerna i Varberg, en rörande feelgoodroman från Sofia Ymén.

194 pages, Kindle Edition

Published July 16, 2025

Reviews

[Ulrica Kulturladyn · Rating 3 out of 5]

Jag har haft förmånen att få förhandsläsa Sofia Yméns nya roman ”Vi ses i äppellunden”, som är andra delen i Sofias serie ”Vänskap i Varberg” där vi får återse gänget från mysiga julromanen ”En önskan om julefrid”. Det handlar om tvivel och längtan, ärlighet och öppenhet, gemenskap och att våga ta språnget mot nya steg i livet.

Det här är en varm och charmig feelgoodroman med fina karaktärer och härliga Varbergsmiljöer. Det handlar om vänskap, familjerelationer och kärlek, men 0också om svårigheter, hinder och att våga se framåt trots tvivel.

[Marie Englund · Rating 5 out of 5]

Vi ses i Äppellunden tar skickligt vid några månader efter det att En önskan om julefrid lämnat läsaren med en smula förhoppning inför framtiden. Att då nästan omgående mötas av Max (välmenande?) äldsta son lägger grunden för min inställning till den äldre mannens fortsatta liv. Försvar med näbbar och klor för att han ska kunna bo kvar, han är ingen hjälplös stackare. Max är dessutom fortfarande klar i knoppen och drar sig inte för att säga precis vad han tycker. Däremot är Rosa fortfarande en soft spot för honom och ibland önskar jag att, trots allt löser sig väl, han ibland satte ner foten mot henne och hans gode vän Solveig. Det är tydligt att, mot de två, vågar han inte riktigt vara helt ärlig.

Relationen mellan Rosa och Patrik är uppfriskande tveksam och när Fredrika börjar ifrågasätta anledningen till sin sjukskrivning gläds jag åt att även detta ämne (tänker inte spoila något här) tas upp i litteraturen, speciellt i en feelgood.
Max, Solveig och deras bekanta verkar stå för det goda åldrandet och jag är glad för att de har möjligheten. Samtidigt kan jag inte dra mig för att känna sorg över de boende på Björkbacken som Max såg sitta i en ring och kasta en boll. De är, som Rosa säger, vid slutstationen och om övervägande del äldreboenden ser ut som på Björkbacken önskar jag att fler hade en Rosa som förde deras talan, när inte själva längre kan.

[Fröken W · Rating 4 out of 5]

Mysig

[Marran · Rating 3 out of 5]

Ska vi prata om att Rosa vid ett tillfälle hette Sara... Vad kom det namnet ifrån? .. En snabbläst feelgood.. Lite tjatig kanske och inte hennes bästa men ändå ok