Tänk att det finns människor som Karin. Så engagerad, så vidsynt, så osjälvisk. Kort sagt: en god människa. Inte alls så inskränkt som de andra i villaförorten där Karin och hennes familj hamnat som av en slump – ja, kanske rentav av misstag. På dagarna arbetar hon som gynekolog på ett sjukhus, på kvällarna jobbar hon extra på en mottagning för illegala flyktingar. Det är där hon träffar Katerina, en ung kvinna från Moldavien som blivit utnyttjad i den familj där hon arbetar som hushållerska och barnflicka. Karin bestämmer sig genast: Katerina får följa med hem till henne och hennes familj. Där kommer hon i lugn och ro få hämta sig för att kunna ta itu med sitt liv. Redan samma kväll installeras Katerina i gästrummet.
Men inget blir som Karin tänkt sig. Katerina är inget offer som tacksamt tar emot – och själv är hon inte den goda människa hon trott sig vara. Och när ytan krackelerar kan vad som helst hända.
Fågelbovägen 32 är en berättelse om relationer och makt. Mellan människor och mellan kulturer. Mellan dem som har allt och dem som har inget. Sara Kadefors har tidigare skrivit ungdomsromanen Sandor slash Ida, som belönades med Augustpriset 2002, samt dramatik för film, teater och TV. Fågelbovägen 32 är hennes första vuxenroman.
Vad händer när man inser att man inte är så god som man trott och ens värderingar man trodde var gjutna naggas i kanten? De här frågeställningarna tar Sara Kadefors upp i sin första vuxenroman. Det kan låta som en tung bok men tvärtom är den lättsam och rolig.
Karin bor med sin man och två barn på Fågebovägen 32, ett bra villaområde. På dagarna arbetar hon som gynekolog och på kvällen som volontär på en mottagning för illegala invandrare. Där möter hon Katerina från Moldavien som blivit illa behandlad av familjen hon arbetar hos. Karin som är en mycket god person och som verkligen vill ta hand om Katerina tar med henne hem till gästrummet där hon får bo och vila upp sig. Karin känner sig omåttligt nöjd över sin godhet men Katerina visar inte den tacksamhet som Karin förväntar sig. Så sakteliga krackelerar hela Karins värld..
En intressant berättelse som håller intresset uppe hela vägen.
Det tog ett tag innan jag kom in i boken, men när jag gjorde, kändes allting så äkta. Hur en människa kan tvivla på sig själv så mycket, nästan förstöra sitt och andras liv. Väldigt bra, Sara, och din uppläsning är verkligen fantastisk.
Den börjar så intressant, romanen om den goda och duktiga läkaren Karin. Vi sugs in och engageras i hennes vardag som läkare på mer än heltid och fritid som villafru med två skolbarn och förstående make. Detta är en tendensroman som illustrerar mottot ”det är saligare att giva än att taga” och hur tackla vår tids sociala orättvisor. Berättelsen håller tyvärr inte hela vägen. Den blir alltmer upprepande, mer illustrerande än gestaltande. Åtminstone jag förlorar helt intresset. Rekommenderas inte, men läsvärd trots allt för första delen av boken.
Gillar att denna boken har så många olika lager. Å ena sidan ger Karin luft till de alla innersta tankar man bär på men inte vågar yttra. Å andra sidan representerar hon den där ensamheten som ingen vågar erkänna.
Tycker också att denna boken blev en fin representation av hur samhället faktiskt ser ut. Av vilken anledning utnyttjar rika människor fattiga? Och vilken roll ser man sig själv spela? Anledningen till att det inte blev 5 stjärnor, var att jag upplevde boken lite förutsägbar och tradig sista 100 sidorna.
Sara Kadefors skriver som vanligt snabbt, rappt och engagerande. I ”Fågelbovägen 32” blandas det med ilska, samhällskritik och frågor om godhet, medkänsla och att hitta sig själv, på ett sätt som gör att berättelsen snabbt griper tag i en.
Tyvärr är handlingen lite spretig och slutet väldigt abrupt, vilket troligtvis beror på att det är hennes första vuxenroman. Det får i slutänden blir tre starka stjärnor.
1 Was it useful? What for? 2 Did I like it, and why? 3 Did it change the way I think? How? 4 Will it change the way I behave?
1 Kan väl representera analys av sin egna självmedvetenhet. 2 Jag ogillade huvudpersonen hela första halvan och läste för att jag tänkte att plågan var meningen. Men efter halva boken blev jag istället investerad. 3 Gillar att den utmanande mitt eget tålamod. 4 Kanske påminna om att iaktta sina känslor mer.
De Zweedse auteur Sara Kadefors probeert in haar boeken de lezer te doen nadenken over belangrijke, actuele maatschappelijke thema's en mee te sleuren in de menselijke gevoelens die daarbij komen kijken. Dat was zo in "Borta bäst" en "Kast med liten kniv", de boeken die ik reeds las, en dat is zelfs nog meer het geval in "Fågelbovägen 32".
Fågelbovägen 32 is eigenlijk het eerste boek dat Kadefors schreef voor volwassenen. De titel verwijst naar het adres van een typisch Zweeds gezin dat een optrekje heeft in een rustige villawijk. Vader Jens en moeder Karin hebben beiden een goede baan met veel verantwoordelijkheid en de kinderen Albin en Julia - een jongen en een meisje uiteraard, om het plaatje perfect te maken - doen het (op het eerste zicht) meer dan goed. En dat is blijkbaar ook belangrijk voor Karin. Deze ambitieuze gynaecologe hecht veel belang aan wat mensen van haar denken. Hoe de dingen de ze doet en heeft op mensen overkomen. Ze vindt het bijzonder belangrijk dat ze als een "goed" persoon gezien wordt. Alles moet perfect zijn en vlot verlopen. Vandaar ook dat ze bovenop haar normale werkuren 's avonds nog bijklust als art in een kliniek voor illegale vluchtelingen in Zweden. Door deze personen, die niets hebben en zich in nood bevinden, te helpen, hoopt ze een "goed persoon" te zijn.
Maar wanneer ben je dan precies een goed persoon? En de dingen zijn misschien niet zoals ze lijken en wat heb je dan aan al dat uiterlijk vertoon? En hoe ver kan je jezelf eigenlijk brengen in een poging om alles perfect te hebben? In welke mate leidt perfectie ongewild tot destructie?
Op een dag ontmoet Karin de Moldavische Katarina, een vluchtelinge die in het zwart bij een Zweeds gezin werkt als poetsvrouw. 's Nachts wordt ze er in een koude kelder opgesloten, en het gezin kijkt niet naar haar om. Het resultaat? Een venijnige longontsteking. De redder in Karin komt boven en tegen het advies van manlief en vriendinnen in, neemt ze Katarina in huis om haar te verzorgen en te helpen, uiteraard weer om een "goede" persoon te zijn. Maar dan loopt niet alles zoals Karin het had verwacht….
Want wat gebeurt er als diegene die je helpt, niet geholpen wil worden? En dus het gewenste effect van bevestiging uitblijft? Wat gebeurt er als je, door het goede te willen doen, plots geconfronteerd wordt met gevoelens van jaloezie (naarmate Katarina zich meer en meer thuisvoelt in het gezin en een plaats inneemt, het hart van de kinderen verovert, voelt Karin zich meer buitengesloten, bovendien blijkt ook man Jens niet ongevoelig voor Katarina's schoonheid)? Wat als alles niet zo perfect is als het lijkt en je moet toegeven dat je ook maar een mens bent? En wat gebeurt er als je dan onverwachts in manipulatieve machtsspelletjes terechtkomt?
Het centrale thema in het boek is niet zozeer dat van de vluchtelingenproblematiek in Zweden, hoewel dat wel wordt toegelicht, dan wel hoe relaties tussen mensen kunnen evolueren, hoe machtsverhoudingen ontstaan en welke gevolgen deze kunnen hebben. De menselijke gevoelens die daarbij komen kijken worden SCHITTEREND vertaald in het personage van Karin; een personage dat je op het ene moment tegen de muur zou kunnen plakken en een draai om de oren zou willen geven (stop met dat zelfmedelijden), om twee pagina's verder in je armen te willen sluiten en bijna mee te willen huilen. Sara Kadefors weet met sublieme dialogen, situatieschetsen en beschrijvingen de lezer in de huid van Karin te doen kruipen. Tegelijkertijd wordt ook heel duidelijk hoe haar omgeving haar gedrag ervaart.
Een interessant, boeiend en emotioneel boek met stof tot nadenken. De vijfde ster kan ik niet geven omdat ik het boek in het midden iets te langdradig vond, terwijl de ontknoping op het einde dan weer veel te snel ging en gerust nog wat meer uitgediept had mogen worden. Voor de rest: TOP!
Präktiga läkaren Karin tar sig an Katarina, en ung kvinna från Moldavien och installerar henne i gästrummet hemma på Fågelbovägen 32. Katarina visar dock inte den tacksamhet som Karin förväntat sig. Hon ser iställlet Karin som sin nye arbetsgivare. Situationen får Karins självbild som god och världsförbättrande medborgare att gradvis kollapsa. Kadefors karaktärer, i synnerhet Karin, utsöndrar ångest och desperation. Kan man leva med insiken om att man kanske inte är den goda människa man trodde sig vara? Vad händer när de värderingar man byggt upp sitt liv på faller ihop under yttre press? Det är viktiga frågor som Kadefors undersöker skönlitterärt. Tyvärr är hennes karaktärer, särskilt Karin, nästan övertydligt skildrade vilket sönker mitt betyg något. Trots det, en bra bok som uppmanar till tanke och där spänningen växer på varje sida.
Temat för den här romanen känns angeläget: hur är man en god människa i förhållande till sin omgivning, till dem som har det sämre, till sin familj? Gestaltningen är utmärkt, jag får bitvis en förvirrande känsla av att inte veta vem som är jag (som läsare) och vem som är romanens huvudperson. Och ändå tycker jag inte om det. Det är ojämnt, jag hinner inte alltid med i svängarna. Jag har trovärdighetsproblem med slutet och jag slutade läsa flera gånger under tre månaders tid(!) och undrade varje gång jag tog upp boken igen varför jag borde läsa vidare.
Jag vet fortfarande inte varför jag skulle ha läst vidare. Fick jag svar på hur man är en god människa eller fick jag veta något annat?
Karin jobbar extra på en hemlig vårdmottagning för papperslösa. Det är vanligt att de som kommer dit ofta jobbar svart och utnyttjas hänsynslöst av sina "arbetsgivare". Så är också fallet med Katerina från Moldavien som Karin får ta hand om vid ett pass. Hon erbjuder henne husrum och arbete. Dessvärre blir det inte som hon tänkt sig. Bra och lättläst roman om ett tungt ämne. Hur långt kan man gå för att följa sitt samvete?