Naturhaverierna

by Malin Kivelä

Malin Kivelä närmar sig de femtio, barnen har blivit stora och hon som aldrig skulle ha något husdjur faller till föga och skaffar sig en katt. Hon funderar över vad vi människor gör med kunskapen om hur vi bör leva för att själva må bättre och framför allt hur vi ska leva för att den enda jord vi har ska må bättre. Hon vill närmare naturen. I nattlampans sken, beväpnad med popcorn plöjer hon litteratur om vildmännen, hon hittar den polska biologen Simona Kossak och den kontroversiella ekofilosofen Donna Haraway. Men naturen är inte bara romantisk vildmark och utrotningshotade djurarter, den är också destruktiv förödelse i den egna kroppen. Ångesten över sjukdomssvar driver henne mot havet och surfingen; att lära sig att kapitulera inför naturkrafterna, att själv utgöra ett stycke natur. Och samtidigt utstå vådan av att alltid vilja vara bäst.

192 pages, Hardcover

Published August 12, 2025

Reviews

[Lotta · Rating 5 out of 5]

Wow! Jag är mäkta imponerad, väldigt fängslad av Malin Kiveläs senaste bok, en essäroman, som Malin Kivelä kallar den själv. Personlig, men utforskande, innehåller en stor del av Malin Kivelä själv men också historia och människans förflutna förhållande till naturen och det vilda, samt det nuvarande. Något som verkligen står i mitt intresse. Mina tankar är många och positiva och jag tror att jag behöver samla dem lite, men då jag i början hade läst endast en inledande och sakta framväxande del av boken kände jag redan ett behov av att uttrycka mig om boken.

"Jag vet inte vad jag hade för förväntningar då jag fick syn på den här boken, Naturhaverierna, i Förlagets höstkatalog, utöver att jag visste att ämnet stod mig nära - naturen och människans förhållande till det - och att jag kände till författaren, Malin Kivelä. På basis av det reserverade jag boken och såg till att biblioteket anskaffade boken. Då boken för ungefär en vecka sedan anlände dök jag genast in i den - och blev förvånad!

Många böcker överlag har överraskat mig och visat sig vara för komplicerade, eller för ingående och kan hända för svåra för mig. Jag visste att det här inte skulle vara en roman, liksom de jag vanligtvis läser, utan en essä. Jag var kanske rädd att en essä är något för svårt för mig.

Idag, på Finska naturens dag dessutom, förvånas jag ännu mer över hur fängslad jag är av boken, hur den håller mig i sitt grepp, dag efter dag och jag inte kan lämna den ifred. Idag har jag läst ca. en tredjedel av boken och främst om Simona Kossak och om hur Malin Kivelä upptäckte allt mer om henne. Jag också för den delen. Visst, Simona Kossaks namn hade jag hört förut, men det var nästan allt. Idag fann jag mig själv leta ännu mer kunskap om henne. Lustigt, men samtidigt fascinerande.

Boken, Naturhaverierna, är enastående och jag kan knappt vänta att jag igen får möjligheten att öppna den och fortsätta. Naturen, djuren, vi mitt i allt detta och dessutom det som blir allt mer aktuellt för varje dag, det som vi alla känner till och helst undviker att tänka på, vår jord, naturen och hur den, dess invånare, djuren, vi själva, mår och klarar av att leva vidare."

Stort tack till Malin Kivelä som öppnar mina ögon allt mer 🙏🏻