”Plötsligt hördes höga röster hördes bakom mig, människor som var upprörda. Det var Dramatens chefer som kom gående i snabb takt i mörkret bakom mig. De hade precis som jag läst uppropet och visste liksom jag vad som just hade hänt: en bomb hade slagit ner, ett sår hade öppnat sig."
Vanja Hermele befann sig redan på Dramaten med sitt forskningsprojekt om jämställdhet och maktstrukturer i teaterns vardag när uppropen metoo, tystnadtagning och så småningom också metoobackstage publicerades, och kastade nytt ljus både på forskningens frågor och teaterns vardag.
Som enda inifrån-skildring ges läsaren, utifrån ett material bestående av timmar av bandade intervjuer och hundratals deltagande observationer, en unik inblick i den dagliga verksamheten på en av de mest uppmärksammade – men också slutna – kulturorganisationerna i Sverige under en ovanligt turbulent tid; Dramaten under metoo.
Men framförallt är Antiorganisationen en berättelse om det dagliga nötandet av ojämställdhet i en teaters vardag, en vardag som föregick uppropen, till viss del pågick under uppropen och som kommer att finnas kvar långt efter dem – om den inte lyfts fram, analyseras och hanteras på rätt sätt.
4.5! Intressant, tankeväckande och oväntat lättbegripligt utan att ha någon förkunskap om teaterorganisationer eller Dramaten. Skrämmande läsning som ändå inger hopp. Mycket är applicerbart på andra branscher. Nästan så att jag skulle vilja ha boken och kunna gå tillbaka till den igen. Bibblolån, den stod frontad i lokala biblioteket, annars hade jag nog inte hittat och läst den.