Fädernesland

by Carl Åkerlund

När kriget kommer är de långt borta. En svensk familjs semester i Pyrenéerna får ett abrupt slut i samband med att hemlandet invaderas. Snart finner de sig som flyktingar i ett sydeuropeiskt land, utlämnade åt främlingars välvilja och med tidningen Solnytt som den enda svenska fria pressen.

På samma gång, i en annan tid, följer vi efterbörden av det senaste slaget på svensk mark. Det är tidigt 1800-tal och freden har åter hunnit lägga sig över Västerbotten. Men vad är det som gömmer sig i skogarna? Nybyggarna gäckas och skräms, fast det finns också de som nyfiket söker sig närmare. Det ska inte gå obemärkt förbi.

Fädernesland är en debutroman med mytologiska rötter och förgreningar ut i den europeiska samtiden. En berättelse om nationell självbild och historieskrivning, och om ansvaret för vår nästa i oroliga tider.

310 pages, Hardcover

Published August 1, 2025

Reviews

[David Karlsson]

För full transparens är Carl en av mina bästa vänner, och det här har kanske varit den bok jag har sett fram emot mest i år (sorry Knausgård, Lina Wolff med flera). När jag fick ett förhandsex i händerna fick alla annan läsning ta paus och av förklarliga skäl har jag kanske svårt att vare helt objektiv i min läsning (men när är man å andra sidan det?). Med det sagt är det här en helt enastående romandebut som till och med överträffar mina förväntningar!

Det är en berättelse som utspelar sig i två parallella plan, men skilda av plats och tid. I nutid vandrar en svensk familj i Pyrenéerna när ett krig bryter ut i Sverige vilket gör att de strandsätts, samtidigt som familjen drabbas av en personlig katastrof. Två århundranden tidigare har freden kommit till Sverige och Västerbotten efter kriget mot Ryssland 1808–1809 men spåren av det finns fortfarande kvar, inte minst i viskningarna om att det fortfarande kan finnas ”skogsryssar” kvar i trakterna. Här kämpar en annan familj med sin tillvaro som småbrukare.

Boken växlar sömlöst mellan de två berättelserna utan att den ena känns mer intressant än den andra, och inom dem skiftar också perspektiven. Språkmässigt har båda en helt egen ton, och stilistiskt är det här ett verk som klarar att hantera både det jordnära och vardagliga och det upphöjda. Den västerbottniska berättelsen är såklart tydligt inspirerad av Sara Lidman och ett citat ur ”Jernbanan” inleder också boken. Åkerlund har också tidigare dramatiserat just Lidmans ”Tjärdalen” för Riksteatern i en fantastisk uppsättning och det här blir ytterligare en hyllning till Sara, men samtidigt något helt annat med hur den kopplas till vår samtid.

Det finns så mycket att älska här att det är svårt att få med allt: Språket är som sagt en stor del, men lika mycket bokens teman som känns oerhört aktuella och samtidigt tidlösa. Vidare vad som skrivs ut och vad som utelämnas, hur vissa karaktärer förblir namnlösa, relationerna, slutet. Ja, ni hör ju!

Enklare är kanske att försöka relatera till andra verk och utöver Lidman tänker jag under läsningen bland annat på Elisabeth Rynells ”Hohaj”, Valeiria Luisellis ”De förlorade barnen” och Maria Turtschaninoffs ”Arvejord”. Idel storverk med andra ord, och jag kan bara hoppas att ”Fädernesland” får en tillstymmelse av samma uppmärksamhet.

Boken kommer ut i handeln mot slutet av augusti så egentligen borde jag kanske vänta lite med min hyllning men jag startar hajpen nu istället. Min varmaste rekommendation med andra ord och en bok att hålla utkik efter!

[Åsa Svensson]

Premissen för den här boken är jättespännande.
En familj på skärmfri semester förvandlas ovetandes från turister till flyktingar när krig utbryter i Sverige medan de vandrar i Pyrenéerna.
Jag hade gärna läst mycket mer om det yttre skeendet. Det nämns bara ytterst kortfattat att den svenska regeringen har kapitulerat på ett mycket svekfullt sätt som riktiga ynkryggar som bara ser om sitt eget bo. Spaniensvenskarna på solkusten mobiliserar flyktingmottagande för sina landsmän som lyckas ta sig dit.
Boken fokuserar mer på familjens inre konflikter, och det tycker jag är synd, för romaner om välbärgade medelklassfamiljer med truliga tonåringar och uppdämda konflikter finns det gott om. Jag var inte intresserad av att läsa en till sådan.

[Frue_s]

Började mycket lovande men tyckte sen att den blev för spretig, tyvärr.

[Mina Widding]

Jag älskade premissen och det blev kanske mitt downfall, jag la in förväntningar i det som jag inte upplever infriades, jag blev mest bara förvirrad, är jag rädd. Jag tänker att det bland annat beror på att boken fuckar med läsarkontraktet. Vi börjar i ett jagperspektiv, och sen dör jaget och det fortsätteri tredjeperson. Ungefär där tappar jag tråden, och det kommer väldigt tidigt.
Vi har ett parallellt spår med en familj från förritin (jag lyckas inte få grepp om när, riktigt, upplevde det lite flytande), som jag heller inte lyckas knyta ihop med berättelsen om familjen i Spanien. Jag får inget grepp om kriget. Jag får inget grepp om paret de får bo hos i Spanien, efter pappans död och att de inte kan ta sig hem, eftersom där pågår ett diffust krig ingen bryr sig om riktigt. Just detta tänker jag kan spegla vad som möjligen kan vara upplevelsen av kriget i Ukraina kanske, eller Gaza, i en tid där omvärlden är distraherad av sig själv. Men texten leder mig inte riktigt dit. Faktum är att jag flera gånger undrar vad jag egentligen läser och varför, jag famlar.
Här finns bitvis mycket fint språk, och passager där det närmast är prosalyriskt, men vid det laget har jag tappat intresset och känner mig mest frustrerad. På något vis känner jag mig alltså lurad på konfekten, och tror att en annan läsning, med en annan ingång då jag vet vad jag har att vänta mig, kan ge mig något annat.

[V]

Hade svårt för den här boken. Bokens grundpremiss, om att kriget kommer till Sverige och att författaren varvar Sveriges senaste krig mot Ryssland med idag tillsammans med mytologi lät spännande, men slutar i massa onödiga sexscener (något många manliga författare tenderar att trycka in, och vilket är en av anledningarna till att jag typ slutat läsa böcker skrivna av snubbar) plus segt att huvudkaraktärerna är en tråkig medelklassfamilj på vandringssemester. Skönt att ha läst klar den.

[Joseflagerkvist]

kanske lågt betyg men ville ha mer av den ”roliga” ramen