Majken's husband is an idiot. He is abominable and his behaviour is so demeaning. I have no idea why she loves him. Were all men like that in the fifties? Like "Little girl, be a good housewife and wait apatheticly for me every day, and don't you dare have fun or have your own opinions!". I liked Majken at first though, because she felt more independant then.
"Det sparades inte på starka ord och känslor denna dag, de flödade i övermått och allting dröp av sirap, tyckte Majken och stod där och önskade att hon kunnat sluta ögon och öron för skådespelet omkring henne. Så själviska, så självupptagna, så utan hänsyn alla var i sin belåtna glädje."