Måste vi åldras som vi gör? Kan vi leva mer fullt ut och längre? Vad kan vi lära av forskarna, medicinska traditioner och av de blå zoner där långlevarna bor?
Maria Borelius har under sju års tid rest i de blå zonerna och samtalat med de forskare och gurus som ligger längst fram i världen. Ur detta växer nya verktyg för ett längre liv fram. Det handlar om fasta, träning, mikrobiota, grupptillhörighet, affirmationer och en ny blick på genetiken.
Det är en intressant och ambitiös bok som lämnar några frågetecken och en viss del förvirring eller beror det kanske på att jag själv känner mig förvirrad efter att ha läst fyra böcker den senaste tiden om just långlevnad. Med Långlevnadsrevolutionen, känns det som att M Borelius tar ett visst avstånd från sin tidigare bok, hälsorevolutionen och välkomnar nya rön till sina dagliga rutiner. Så det verkar som att det är detta som nu gäller att t.ex. inte äta lika mycket proteiner vilket prioriterades i hälsorevolutionen. Det jag saknar är ett kritiskt förhållningssätt till många av rönen i boken. Exempelvis beskrivs det i boken att ett för högt intag av proteiner framförallt animaliska, skulle kunna skynda på åldrandet och som exempel beskrivs hur body builders ser gamla ut trots vältränade kroppar men oftast stort proteinintag.
Periodisk fasta anses också vara ett bra exempel på hur vi skulle kunna stimulera långlevnad genom hämning av mTOR och dess aktivitet. Dessa grundläggande idéer kommer från David Sinclair vars bok om långlevnad jag också har läst, det var dock ett tag sedan den kom ut och mer forskning har gjorts sedan dess. Borelius håller inget kritiskt tänkande till hans idéer eller forskning vars resultat om långlevnad och mTOR enbart har bevisats hos möss.
Peter Attia i boken Outlive, analyserar dock denna data mer kritiskt och anser efter själv ha fastat mycket tidigare i sitt liv, att för att få de positiva effekter av fastan måste man fasta under flera dagar men detta påverkar muskelmassan negativt. Han dömer därmed ut periodisk fasta som en effektiv metod. Viktigare än fasta är enligt Attia att hålla nere det totala kaloriintaget och äta PROTEINER. Han anser vidare att den förlust vi får av muskelmassa när vi blir äldre är för betydelsefullt för att vi ska våga att inte ha ett högt intag av proteiner ca 2g/ kg kroppsvikt/ dag. Det är enligt honom svårt att få i sig för mycket protein. Han anser vidare att animaliskt protein är viktigt då de innehåller samtliga aminosyror som behövs för muskeluppbyggnad. En ökad muskelmassa ökar dessutom glukosmetabolismen i kroppen vilken också minskar med åldern och för att hålla en metaboliskt frisk kropp är därför kost med protein och att hålla en jämn glukosnivå viktig. Peter Attia ger även handfasta råd hur mycket och vad man bör träna för att få en stark och välfungerande kropp livet ut eller ett mer hälsosamt slut.
Boken Outlive ger kanske mer handfasta råd och mer djupgående svar som baseras på forskning om varför vi bör leva enligt långlevnadsteorin. Just detta är något som jag personligen saknar i Borelius bok om långlevnad. I boken presenteras prova på helg i långlevnadens tecken och det är alltid bra med en hälsosam helg med eftertanke och utan socker men ännu mer tacksamt hade varit att få nycklar till hur nya rutiner ska fastna för livet. I boken Outlive försöker Attia i stället få oss att ändra om tankesättet helt och se träning som en naturlig del av livet precis som att spara pengar till framtida pension eller lika naturligt som att borsta tänderna varje dag.
Det finns många intressanta kapitel i Borelius bok om långlevnad, men lämnar mig i bland med mer frågor än svar. Boken beskriver vackert om de blå zonerna som får mig att tänka på hur den äldre bondegenerationen levde i Sverige, rörde på sig naturligt hela dagen, jobbade med sin kropp, åt biodynamiskt egenodlade grönsaker och närproducerat kött. All mat lagades från grunden och en stark sammanhållning mellan generationer och tro till kyrkan och gud fanns. De levde dock inte så länge. ..
Jämför jag de tre huvudsakliga böckerna om långlevnad av David Sinclair, Peter Attia och Maria Borelius, finns där självklart många liknelser; vikten av att röra på sig och lyfta vikter men även betydelsen av mental eftertanke. David Sinclair ger en mer vetenskaplig syn på långlevnad vilket är intressant, men om man läser boken skall man tänka på att det är hans egna forskning som framförallt presenteras och att alla försök inte har kunnat återskapats av andra oberoende forskare och de flesta resultat har visats hos möss och inte människor. Vill man ha en mer ” så här bör du leva om du ska ha ett friskt liv och en bra ålderdom” läsning så rekommenderas Attias bok och det är den bok som jag personligen känner att jag gärna tittar tillbaka i för råd. Borelius bok är trevlig läsning som tar lite från varje vetenskaplig hypotes, men efter denna boken känns det som att man kan slänga hälsorevolutionen i soporna och det förvånar mig att inte podden har bytt namn. Det samtliga tre författarna verkligen har gemensamt är driften att vilja sätta sig själv i centrum, därav får ingen bok högsta betyg, men kanske är böckerna ett slags manifest för dem själva hur de vill/ bör leva och som de känner behovet av att sprida.
Slutligen kanske det är så att långlevnad och hur ålderdomen blir, framförallt beror på individens gener mer än yttre påverkan , men med de sagt kan vi ju alla göra det bästa med det vi fått. Motion, rörelse i vardagen och bra kost har vi ju alltid vetat är bra för oss men tydligen behöver vi bli påminda om det då och då i våra stillasittande liv. Min förhoppning efter att ha läst böckerna är att viljan och motivationen stannar kvar lite längre nu när jag fått kännedom om mekanismerna bakom åldrandet och vad vi har att förlora om vi inte tar hand om oss.