De wederhelft

by Gun-Britt Sundström, Janny Middelbeek-Oortgiesen (Translator)

Martina en Gustav ontmoeten elkaar tijdens hun studententijd in Stockholm en raken halsoverkop verliefd. Maar wat betekent het om samen te zijn? Voor Gustav is liefde een belofte, het begin van iets duurzaams. Voor Martina is het precies het tegenovergestelde: een vraagteken, een spanningsveld tussen verlangen en onafhankelijkheid. Terwijl hun vrienden trouwen en gezinnen stichten, blijft Martina twijfelen. Ze wil niet vastzitten of opgaan in conventies. Liever protesteert ze, denkt ze na, leeft ze – op haar eigen voorwaarden.
In vlijmscherpe dialogen en geestige overpeinzingen legt Sundström bloot hoe ingewikkeld het is om lief te hebben zonder jezelf te verliezen.

Genres: Fiction, Classics, Swedish Literature, Feminism, Sweden, Book Club, Romance

Paperback

First published January 1, 1976

About the author

Gun-Britt Sundström är en svensk författare, översättare och litteraturkritiker.

Som författare är Sundström mest känd för Maken (1976), en diskussionsroman om parförhållanden, och För Lydia (1973), som återberättar Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken med handlingen sedd ur kvinnans perspektiv och flyttad sextio år framåt i tiden. Sedan 90-talet är hon även verksam som översättare av barnböcker och skönlitteratur. Då hon 2003 utnämndes till hedersdoktor vid Stockholms universitet löd motiveringen bland annat: "hennes språkliga lyhördhet gör henne till en ypperlig översättare ... Genom sin medverkan i bibelkommissionen 1980-2000 har hon kommit att betyda mer för den stilistiska utformningen av Gamla Testamentets text än någon annan enskild svensk författare."

Reviews

[Lisa · Rating 5 out of 5]

If you want to laugh at the misery of human relationships while still feeling the sting of truth, this is just the book for you.

Don't expect any solutions. If anything, the main character gets more clueless as she probes deeper into the experiment of becoming a "we" instead of an "I". Not to mention the pain of making the choice to "unwe" and regain the "I".
Martina's insight is something to the effect that adolescent anxiety was based on the fear that nobody would want her, and that the mature anxiety was based on the fear that she didn't want anybody. We can't manage in couple, we can't manage alone, and it isn't any easier if we invite a third or fourth person into the mix either. It all boils down to the ambivalent relationship we have to ownership. We would very much like to own our partner's unconditional love, but we don't want to be owned ourselves. Despite that, we loathe the people who get to dependent on us, and we gravitate towards people who show no interest.

Bizarre is not the word! And what about losing a perfect summer place that happens to belong to the other half in the "we" that the "I" decided to break up from. Is it possible to stay together for the island?

This is a self-no-help-book that makes nonsense of the whole thing called marriage. A classic.

[Ella · Rating 4 out of 5]

Det känns som att jag skilt mig.

[Izabelle · Rating 5 out of 5]

Jag trodde inte alls att jag skulle gilla den här boken. Började bara läsa den för att det var vår nuvarande bokklubbsbok. Men oj oj oj så fel man kan ha om sin egen smak. Det är språket och alla dundercitat som gör boken. Och igenkänningen. Och karaktärerna.

Lite lång kan jag tycka, skulle ha mått bra av en strängare redaktör. Men vill gärna äga ett eget exemplar någon dag som jag kan stryka under och anteckna i.

Det jag mest kände igen mig i:
* att vara i en vänsterbubbla och sen plötsligt inse att HERREGUD det finns faktiskt människor som röstar höger.
*Ett citat som gick typ: "när jag var yngre var jag rädd att ingen ville ha mig. Nu är jag rädd att jag inte vill ha någon.
* Att vilja vara självständig, helt sin egen varelse, men ändå vilja vara i en relation.
* Det här att begrunda hur annorlunda livet hade kunnat bli om man fattat andra beslut.

[Annika Kronberg · Rating 5 out of 5]

Fantastiskt välskriven bok fullproppad med vackra citat för en kärlekskrank läsare att relatera till. Jag tycker om Martinas självständighet, och även om kärlekshistorierna och kvinnoskildringarna i 1900-talets litteratur är mer alternativa, så tycker jag att denna sticker ut ur mängden. Trots att den är skriven för 40 år sedan känns den både modern och klassisk.

Det känns som 70-talets version av Egenmäktigt förfarande. Gillade du Lena Anderssons bok skulle jag definitivt rekommendera Maken, och vice versa.

[Johanna · Rating 5 out of 5]

Att jag tagit mig igenom över femhundra sidor på bara några få dagar borde säga det mesta om den här boken. Men jag vill säga mer än så.

”Maken” är en känsloroman. Jag vet inte hur annars jag skulle beskriva den. Det är känslor på känslor och så är det aldrig riktig något som händer, mer än att känslorna förändras och kommer tillbaka igen. Den här romanen är inget för er som vill ha spänning, eller storartade dramatiska händelseförlopp - den är till för er som vill förstå hur man kan känna så starkt utan att riktigt veta vad man känner.

Den handlar om Martina och Gustav, som är gifta fast inte på riktigt. Den handlar om kärlek och kanske framförallt mänskliga förhållanden - och inte mycket mer än så. Men det är något som fastnar hos mig, något som man känner igen sig i och något man önskar sig ha, något man önskar sig bort från. Jag längtar tills jag ser den här boken i någon bokhandel igen om fem år och väljer att läsa om den - och jag undrar om jag kommer tycka om den lika mycket även då.

[Maja Palm · Rating 5 out of 5]

3<3

[Elina Mäntylammi · Rating 4 out of 5]

Ai jai ja voi ei! Martina ja Gustav, yrittäkää nyt päättää - oletteko yhdessä vai ettekö ole yhdessä?

Vuonna 1976 ilmestynyt Gun-Britt Sundströmin rakkaussuhteen syväluotaus "Suhteista parhain" on ihana sukellus vapaan rakkauden (nykyään puhuttisiin ehkä avoimesta parisuhteesta) syövereihin.

Martina ja Gustav haluavat rakastaa toisiaan rehellisesti. He onnistuvat luomaan rakkauden, jossa vatuloidaan parisuhdetta (omia ja toisen haluja ja tunteita) kyllästymiseen asti. Hyvä, että opiskeluihin ja töihin ehditään. Ja muihin suhteisiin.

Jos ei Martina minäkertojana olisi myös umpirehellinen itselleen, olisi kirja puuduttavaa tylsä. Onneksi hänen itseironinen ja parhaimmillaan poskettoman hauska havainnointinsa sen kun vaan terävöityy loppua kohti.

Opiskeluajan rakkaussuhteet voisivat olla tällaisia - nuoren aikuisen elämä on ehkä edelleen tällaista. Opiskelijoiden poliittinen aktiivisuus ja älykkökeskustelut kuuluvat 70-lukuun, eivät ehkä nykypäivään. Kirjasta muodostuu rakkaustarinan lisäksi myös oivallinen 70-luvun pohjoismaisen elämäntyylin kuvaus.

[Mimmi J. · Rating 5 out of 5]

Vissa böcker glömmer man aldrig och jag tror detta är en av dem.

Boken är lättläst men samtidigt lång och utdragen. Känns lite som en serie man kommer tillbaka till när man vill till en annan plats; tänka på något annat. Vill nästan beskriva den som en ”comfort-book”, fast det vore inte riktigt rättvist. Enstaka kapitel är inte avgörande för bokens helhet men den är väldigt ofta intressant och framåtdrivande. Tempot är dock ganska lågt men den utspelar sig under så pass lång tid att det känns som att vi får ta del av ett helt INTRESSANT liv!

Jag älskar språket, älskar ironin, älskar komplexiteten i dilemmana som dyker upp. Boken är svår och frustrerande men känns ändå enkel och igenkännbar.

Helt enkelt en otrolig bok. Sorglig men rolig; tragisk men optimistisk. Läs❤️

[Liina · Rating 4 out of 5]

I was deeply moved by this smart, funny, but excruciatingly honest book. It is easily the realest description of a (long-term) relationship I have read. Written in the 1970s, it was way, way ahead of its time and read as shockingly modern.

Gustav and Martina are Swedish students who spend years trying to make their relationship work, tiptoeing around the need for safety and the need for freedom and novelty. They try polygamy (doesn't work), trial-separation (doesn't work), and separating for real (does not really work, either).

Martina is the party in the relationship who is a real nonconformist, despising marriage and any other societal well-trodden paths - even holding down a steady job is a difficult task for her. She skyrocketed to my all-time favorite female characters list right away, maybe because there was so much about relationships in her views that I have also thought about - how to stay true to myself while sharing my life at the same time. How the need for solitude collides with cohabitation. How to be with another person, without losing some parts of yourself.

What made the book stand out from others, was its humor and almost lightness in tackling those themes. It never felt dramatic or sentimental for its own sake. There was something almost cosy about it, the repetition (it is 500 pages) suited it so well, because sooner or later all relationships become repetitive, that's what creates the illusion of security in them - the continuum and predictability. Things being as they always are and it feels good and tedious simultaneously. Sundström pinpointed it so masterfully. If anything, maybe it could have been about 100 pages shorter, but I loved it still all the same.

[Ella · Rating 5 out of 5]

Är det inte det jag sagt hela tiden: det borde vara förbjudet att älska så. Eller den som gör det borde i varje fall vara förbjuden att sluta med det, om han en gång har varit vanvettig not att ge sig in i det. När han en gång har åtagit sig att vara meningen i mitt liv. ''Vilket som är värst, att älska eller vara älskad'', filosoferade den blå Mahjonggossen. Här är en annan gåta: Är det värst att aldrig ha varit älskad eller inte längre vara det?

alltså.... jävla! jävla! jävla! jävla! jävla!!!! glöm allt jag sagt om exakt alla böcker som ska ha varit min favorit.... kan inte sätta fingret på känslorna jag fick av boken och kan heller inte avgöra om detta är den bästa eller värsta boken man kan läsa som nydumpad. sentimental och igenkännande kanske är de rätta orden. jävla bok!!

jävla

Gustav lider mest av att vi är tillsammans, jag lider mest av att vi är skilda. Om det är moral att andras lidande är viktigare än ens eget, då är det hans plikt att stå ut med mig och min att lämna honom. Om man å andra sidan måste räkna också med sitt eget lidande och var och en i första hand ansvarar för sig själv, borde Gustav ha gått ifrån mig för länge sedan och jag har rätt att hänga mig om hans hals.

[Jennopenny · Rating 5 out of 5]

Det är väldigt oklart varför jag tidigare har gett denna fyra stjärnor när den så tydligt är en femma.
Även om jag läste den 2017 så tänker jag fortfarande på den ibland. Och på Gun-Britts sätt att skriva och ge en historia liv. Att den fortfarande känns relevant med dagens ögon mätt även om det var många år sen den skrevs.
Hur jag under tiden jag läste den tyckte att så mycket var sådant som jag själv upplevt eller kanske i framtiden kommer uppleva. Det är en bok med hundöron, understrykningar samt syns tydligt att den har blivit läst, medtagen i väskor om och om igen. Det fanns delar där jag stannade och lade ner boken för en mening eller del hade skapat någon ny tanke i mig.
Ibland är den kanske för lång på sina delar men som en helhet är den fantastisk. Den kommer stå i min bokhylla så länge jag finns och jag ser mig själv bläddrades tillbaka, läsa om, stryka under mer och vika fler öron i framtiden. Längtar nästan tills dess.
Rekommenderar till alla och kommer fortsätta göra det länge till.

[alva hedberg · Rating 5 out of 5]

en bok som nästlar sig in och bosätter sig permanent någonstans i bakhuvudet. sista kapitlet gjorde ont. all makt åt gun-britt sundström!


soundtrack: säkert! - stetoskop

[Hanna Törnquist · Rating 5 out of 5]

Otroligt bra!!! Känner igen mig mycket i Martinas tankar och så roligt att läsa om hur det var att vara ung i Stockholm på 60-talet

[Lina Jonsson · Rating 5 out of 5]

Jaa vad ska man säga, typ 100% relate på det mesta

[Matilda · Rating 4 out of 5]

"En förhållanderoman." Ni vet ju vid det här laget vad jag tycker om förhållanderomaner överlag. Spontant tycker jag det känns ointressant – i alla fall de amerikanska varianterna tycker jag ofta mest känns gnälliga, overkliga eller lite fåniga. Det krävs mycket för att jag ska känna mig verkligt berörd av hur fiktiva ungdomars kärleksdraman förhåller sig, kanske för att jag har svårt att relatera till (och därmed identifiera mig med) det som skrivs. Ett visst mått av engagemang krävs ju för att man ska ryckas med.

...Men Sundström lyckas i den här moderna klassikern vara just det; medryckande! Språket flyter så lätt att jag tog mig igenom 500+ sidor på ovanligt kort tid, och längden på boken gör också att man blir medryckt varesej man vill eller inte. Det är något med Martina och Gustavs relation som känns så oerhört mänsklig , jag tror att historien tilltalar så många just för att den är så oromantisk som verklig kärlek kan vara. Martinas känsloliv förmedlas på ett sätt som nästan blir ett slags stream-of-consciousness i ordnat format, och dessutom upplevde jag att även Gustavs känslor blir transparenta trots att de förmedlas ur Martinas ögon. Martina är inte en karaktär jag alltid håller med eller tycker speciellt mycket om, men den mänskliga nerven upprätthålls av att hon inte själv anser att hennes handlande alltid är så rationellt. I känslosvall så agerar man inte alltid som man vill, något som Sundström förmedlar på ett sätt som känns nära. Även jag har fått min del av tumulta relationer och som så många andra så kan jag känna igen mig i många delar.

En annan sak jag inte hade förväntat mig var att Maken skulle vara en såpass rolig bok. Martinas humor är mörk och ofta underbar när hon resonerar med sig själv. Jag tror att det bidrog till att jag läste så snabbt, det kändes inte präktigt eller påklistrat. Utan att ta sig själv på för stort allvar så vrider och vänder Martina på begreppet kärlek, och på hur man ska behålla sig själv när man samtidigt ska ge sig hän någon annan. Speciellt i den moderna kvinnliga rollen förespråkas ofta en stor grad av självständighet och att den starkaste identiteten finns däri, vilket ju skär sig mot de traditionella synerna på kärlek och relationer. Att vara någon annans, men att samtidigt vara sin egen. Hur är man det? Och till vilket pris? Vad väger egentligen tyngst?

"Kärlek" är ett så abstrakt begrepp, och talar vi och resonerar om det på rätt sätt så blir jag alltid begeistrad. Kan inte låta bli att sätta Martina och Gustavs problem i relation till Den rödaste rosen slår ut, världens bästa seriealbum, där det mytologiserade begreppet vrids och vänds på utifrån olika teorier.

När det talas om kärlek måste vi tala om det på ett sätt vi kan identifiera oss med, precis som det görs i Maken. Då skapas magi! Det enda jag önskar är väl kanske att jag hade läst den här boken tidigare. Jag tror att den hade berört mig ännu mer för en sisådär 5-6 år sedan, för det här är en skildring av främst ungdomlig kärlek. Eller ja, jag kan ju inte påstå att jag med mina 25 år har varit med om allt i känsloväg, men ni förstår vad jag menar förmodar jag. Vissa problem paret ställs inför berörde mig inte lika mycket som andra.

[Lovisa · Rating 3 out of 5]

otrolig bok! blev helt tagen av slutet. i början sympatiserade jag med Martina och avskydde Gustav, men allt eftersom bytte de plats med varandra (och det hände flera gånger) och till slut klarade jag inte av någon av dem ty cynism (och det var väl det som drog ner mitt helhetsomdöme: ibland var de bara FÖR jobbiga och FÖR mycket. man orkade liksom inte med dem). tyckte verkligen att jag stundom kunde se mig själv i dem båda två, på gott och ont såklart; att älska för mycket och att älska för lite, aldrig i symbios. mycket bra och läsvärd bok iaf!!!!!

[Sofia Carlsson · Rating 5 out of 5]

fram och tillbaka har jag våndats i Martina och Gustavs relation. det har varit otroligt att få följa en kärlek så tätt inpå, nästla sig in och observera när bråken avlöses av fröjdefulla dagar. jag kommer bära med mig många idéer och tankar från Maken; inte minst om hur man bestämmer vem som har rätt i en tvåsamhet där inga domare finns, men även tacksamheten för att livet kan ge en personer att dela sina dagar med.

[Ellen · Rating 5 out of 5]

omläsning. men typ bättre nu? kan inte skriva ngt normalt om den. aaaaaaaaaaaaa

[SiriVagberg · Rating 3 out of 5]

Tog lång tid att läsa och störde mig ganska mkt på båda huvudkaraktärerna, men fick med mig några bra citat ur boken som fångar in känslor man har och har haft angående relationer:

”Men det är ju så mycket intressantare att vara olyckligt kär än lyckligt! Och det är ju så mycket estetiskare att vara olyckligt kär än olyckligt gift!”

”Menar inget Sånt, jag menar bara att eftersom Maria har familj så störtar hon hem till den varje dag klockan fem som de andra, och man kan inte umgås. Lite småprat på kafferasterna, närmare kommer man aldrig varandra. Aldrig som med skol-och studentkamraterna, aldrig fråga om att hänga på fik och gå på bio och sova över på varandras golv.”

”kanske är det så, jag börjar tro det, att man odlar sin smärta. Att jag lider med avsikt: därför att det är det enda som ännu håller oss samman, att jag är olycklig. Om jag slutar bry mig om, då finns ingenting kvar, då finns bara ingenting. Så länge jag lider består ett förhållande mellan oss. Kanske också en vidskeplig föreställning om att lider jag bara tillräckligt länge och mycket, då måste jag till sist få min lön.”

[Julia Stappers · Rating 5 out of 5]

Elke pagina opnieuw alle mogelijke sterren.
Over de onmogelijkheid van de liefde en de lichtheid van het dagelijks bestaan. Trefzeker en grappig, verbazingwekkend modern en pijnlijk herkenbaar.

[Kate O'Shea · Rating 3 out of 5]

Engagement is an in-depth look at a relationship from one woman's point of view.

Martina is an independently-minded woman who reluctantly begins a relationship with Gustav at a time when they are both students in 1970s Sweden. At first Martina balks against them being a "couple" and continues to see other people. As their relationship develops she realises Gustav is a jealous boyfriend but she almost revels in not being faithful to him.

As the years pass the pair live together for short periods then split up. Martina refers to them as married even though no formal ceremony ever takes place. She falls in love with Gustav's family's summer cabin but finds Gustav's personality quite clingy.

I'd like to tell you that the narrative develops over the 500 pages but what actually happens is that the pattern continues to repeat itself throughout the book: they become a couple, one or both have an affair, they split up, one or both of them stops their affair, they get back together.

I honestly thought that something other than 450 pages of navel-gazing would occur, but it didn't. Martina is a thoroughly unlikeable character who wants to be wanted, doesn't want to be tied down, wants a relationship, doesn't want to stay faithful, wants her partner to be free but is affronted when they are unfaithful. She really got on my nerves with her constant whining and double standards.

This book would probably appeal to anyone who likes deeply introspective novels that have no obvious storyline. I'm afraid that, even though it's considered a classic, it wasn't to my taste. I would have dumped Martina after about a week.

Thankyou to Netgalley and Allen Lane, Particularly, Pelican, Penguin Classics for the advance review copy.

[Sabine · Rating 3 out of 5]

En intellektuell skildring av kärlek och tvåsamhet, skriven vasst med humor och feministisk blick. Chockerade mig själv med att inte tokälska denna bok som innehåller allt jag tycker är intressant att läsa om.

Början och slutet är jättebra men mittenpartiet är väldigt långt och går i cirklar. Jag håller inte med Martina om att ett "vi" nödvändigtvis står i konflikt med att behålla sitt "jag", och kanske var det därför boken inte klickade helt med mig.

[Mindy Svenlin · Rating 4 out of 5]

Alltså (!) jag är helt matt efter att ha läst ut den här. Den är så mycket av allt: humor, underfundiga formuleringar, sylvass samhällskritik, mångbottnad tematik och moralfilosofiska funderingar. Så imponerande läsning. Lite väl utdragen (men hade den varit kortare hade det kanske varit på bekostand av trovärdigheten), i övrigt fantastisk läsning.

[Ebba · Rating 3 out of 5]

3/5 pga fööör jävla utdragen. Gillade den supermkt men efter typ halva kändes det som att allt ba va för långt? Aja bra läsupplevelse hur som!!

[märta · Rating 5 out of 5]

gun-britt sundströms språk!!!!!

[Max Edgren · Rating 5 out of 5]

Kanske den ultimata kärleksromanen, om än lite för polygam.

[Clara Dahlgren · Rating 4 out of 5]

Den e så bra. Läste för några år sedan men tror den tog mer nu. Så sorglig också? Vill röka pipa och läsa tidning.

[Emelie Talledo · Rating 4 out of 5]

4,5 ⭐️

[Linnéa Flystam · Rating 5 out of 5]

Läste ut denna för över en vecka sedan och har tänkt på den varje dag sedan dess. Om att vilja vara i en relation olika mycket och kanske även på olika sätt. Aldrig relaterat så mycket till en bok tror jag

Maken är allvarsam och rolig på samma gång, och språket 10/10. Lite Samlade verk-vibes fast från en annan tid

[Lo Inga · Rating 3 out of 5]

tyckte jättemycket om Gunn-Britts sätt att skriva, dock hade boken kunnat vara 200 sidor kortare