Jõulude eel saabub Tällbergis asuvasse Åkerbladsi hotelli endine tuntud ajakirjanik Louise Collins, et teha ettevalmistusi sealkandis uue majutusasutuse avamiseks. Hotelli ettekandja ja lauljanna Jessie hellitab endas tundeid noore pianisti Augusti vastu. Ent peagi leitakse mees hukkununa ja nagu selgub, polnudki tegemist õnnetusjuhtumiga. Oli siin mängus armukadedus? Kättemaks? Jessiel on omad kahtlused ja ta jagab neid Louise´iga. Louise´i õde Lina on pärast abielulahutust alles oma uut elu üles ehitamas, kui ta kistakse ühe naise otsingutesse. Niidid juhatavad Lina kunagise Långbro psühhiaatriahaiglani, mis asub samuti Tällbergis. Häid veine ja hõrgutavaid roogasid hindavad tarmukad õeksed ühendavad jõud ja asuvad hämaraid minevikusaladusi lahti harutama. Mis selles psühhiaatriahaiglas kolmekümne aasta eest õigupoolest juhtus?
„Hõrk pimedus“ on muhekrimisarja „Krimilood Rootsimaal“ teine osa. Esimene teos „Hinnaline saak“ ilmus 2024. aastal.
Att fira jul i vackra Tällberg låter ju hur idylliskt som helst. I ”Ett delikat mörker”, den andra delen i serien ”Morden längs kartan” får vi följa med när julförberedelserna är i full gång på det anrika hotellet Åkerblads. Vi får återse Louise Collins som vi lärde känna i ”En dybar fångst”. Nu får vi på nytt följa hennes och systern Linas nya äventyr. Det blir inte riktigt så idylliskt som man kan tro när den unga pianisten August hittas död vid Siljans kant…
Som alltid i Christoffers böcker får vi både mys och en massa godsaker i kombination med spänning och härliga karaktärer. Och den här gången inramat med juliga inslag. Charmigt, klurigt och roande läsning. Jag gillar de där systrarna och att få resa med dem ut på nya äventyr. Jag undrar just vart de och Dolly tar vägen på nästa tur?
Här snackar vi grejer, det jag saknar i första boken får jag verkligen i denna plus lite till. Vi kan ju börja med ordet mentalsjukhus och maktmissbrukande vårdare, ja bara det skapar ju obehag. Berättelsen bjuder även på ett lik, mord och betydligt mer detektiv arbete, vilket jag uppskattar skarpt.
Det jag också gillar med denna bok är att relationerna de olika karaktärerna har till varandra beskrivs med ett annat djup och får ta mer plats.
Ja hittills är serien helt okej och absolut läsvärd. Jag är oerhört nyfiken på hur den kommer att utvecklas i framtiden.
Kan vara svår i början att hänga med de olika karaktärerna då man får följa flera olika, men i slutet förstår man verkligen varför boken är skriven på just detta sätt. En sån mysig och spännande bok. Alldeles lagom balans mellan spännande, mysig och lättläst. Kunde inte sluta läsa! Rekommenderar starkt!
Christoffer Holst - Et delikat mørke // leseeksemplar fra Cappelen Damm
Det er snart jul i Tallberg og Louise Collins flytter in på Åkerblad hotell for research til det kommende hotellet familiebedriften skal starte der. I løpet av de første dagene finner hun en omkommet ung musiker som har kræsjet bilen. Ved obduksjon kommer det fram at han ble drept med rottegift. Hans eldre elskerinne føler seg forfulgt og begynner å mistenke kollegaene rundt seg. I Södermalm bestemmer Lina seg for å videreføre privatdetektivarven etter butikknaboen. Neste sak på agendaen er en forsvunnet kvinne fra et mentalsykehus på 1980-tallet.
Likte jeg bok to enda bedre enn bok en spør du? Mye mulig! Christoffer Holst skriver så sabla bra og jeg koser meg bestandig når jeg leser bøkene hans. Atmosfæren i Et delikat mørke er mørkere, mer klaustrofobisk og spent. Perfekt for vintermørket! Selv om det nærmer seg juletider i boka, er det ikke mye julehygge å finne her. I stedet er det et flott komponert mysterium.
Settingen på mentalsykehus likte jeg utrolig godt! Det var spennende og forfriskende og igjen, klaustrofobisk. Det er skremmende hvordan ansatte kan misbruke makten sin på den måten og det gjorde vondt å lese. Det er en ekstra sårbarhet blant pasienter på slike steder og hvordan enkelte ble behandlet i denne boka gjorde meg så sint og lei meg.
Videre likte jeg parallellhandlingen, en i 1986 og en i dag. Skulle kanskje ønske meg litt mer fra 1986, men koste meg gløgg. Syns de ulike mysteriene flettes godt sammen og byr på en uforutsett løsning.
Jeg digger fortsatt søstrene og samholdet deres. Kanskje enda mer nå som Lina og mannen har gått fra hverandre. Jeg er forresten veldig nysgjerrig på fortsettelsen der. Virker som mer drama er i gjære? 👀 Gleder meg til neste bok!
Louise Collis on endine ajakirjanik, kes tegutseb nüüd hoopis hotellinduse valdkonnas. Ta valmistub Tällbergis uue hotelli avamiseks, tahab piirkonnaga lähemalt tutvuda ning üürib endale koha peal kolmeks nädalaks toa. Ta õde Lina peab gurmeeäri ja on huvitatud nii juustust, kui mõrvadest. Siis leitakse selle hotelli noor muusik, kus Louise peatub, surnuna. Esialgne arvamus on, et ta suri autoõnnetuse tagajärjel, aga hiljem selgub, et ta mürgitati. Lina on vahepeal ka eradetektiiviks hakanud ning otsib taga naist, kes 1980ndatel vaimuhaiglas oli. Jäljed viivad täpselt samasse kohta, kus Louise peatub ja nii juhtuvaki õed juhtumid lahendama. See on vist kõige muhekrimilikum muhekrimi, mida ma elus lugenud olen. On mõrv ning jõhker medõde, aga see kõik jääb isuäratavate roogade kirjelduste varju. Ei mingit paanilist ringijooksmist, kõik kulgeb väga rahulikult ning lõpuks Lina-Louise praktiliselt koperdavad lahenduse otsa. Rahulikku jõuluaega sobib imehästi, võtke aga juustuvaagen ja klaas veini kohe ligi ja nautige. Pärast raamatu läbilugemist on niikuinii isu midagi süüa-juua ja siis on need kohe käepärast.
PS. Ma ei tea, kuidas Rootsimaal asjad on, aga Eestis küll ei soovitata terve päeva pliiti kütta. Võib tulekahju tekkida.
Louise tar in på hotell Åkerlunds i Tällberg. Hon säger att hon ska vara där och skriva en deckare. Men egentligen ska hon se vilka möjligheter det finns att starta ett nytt hotell. När en ung pianist hittas död i sin bil blir Louise indragen i mysteriet när det visar sig att han blivit förgiftad. Louise syster Lina har fått en förfrågan om hon kan hitta en kvinna som var inlagd på Långbro mentalsjukhus för länge sedan. I sitt sökande hamnar även hon i Tällberg.
En stunds avkoppling, men är inte en deckare för min del lägger sig på minnet. Det verkar ha blivit lite bråttom att få till ett slut på att få fatt på mördaren.
Overall, I think this book solved a lot of the issues I had with the first book in the series. The pacing is much better, – we're no longer wasting too much time setting up the characters before getting into the plot – it didn't feel repetitive, and the case felt much more engaging.
Looking past the conveniently aligning circumstances that get the two sisters independently involved in the same case – I enjoyed the mental health themes and how the case came together throughout the story.
Det är alltid lika irriterande att läsa en av Christoffer Holsts deckare för jag kan aldrig lista ut vem mördaren är och den här var inget undantag! Men det hade ju inte varit så kul det heller så fler sådana här böcker tack, och gärna väldigt snart för jag längtar redan till nästa del!
Riktigt antiklimax. Under läsning dunkar ordet "underwhelming" i huvudet som ett ofrivilligt mantra.
Christoffer Holst kan i vanliga fall skriva men här är de vanligtvis snärtiga metaforerna avdankade och urpysta. _För_ många gånger får vi information vi redan fått i förra och/eller förrförra kapitlet. Är inte Holst redaktör? Här hade det i alla fall behövts en. Antar Holst att hans läsare är så lågbegåvade att de behöver höra samma sak tre gånger för att fatta eller har jag råkat läsa en lättläst version?
Sen kommer avslutningen som aldrig riktigt tar sig eftersom den helt enkelt inte är spännande. Efter halva boken kan man inte bara gissa vad som hänt, det står också uttryckligen i texten (en eller fler gånger). Takten - den dramaturgiska valen, om man så vill - är helt av och jag hinner inte ens förstå att något står på spel förrän boken är slut. Skriv en längre bok och ge läsaren möjlighet att känna något? Det är så avhugget, intrigen känns rent av amputerad.
Jag fattar att man ska skriva deckare/spänning/krim om man vill kunna sälja, men det här kan ju inte kallas spänningsroman. För min del läser jag gärna vidare om Louise och Lina, karaktärerna är engagerande och verkliga, och maten kan man brodera ut ännu längre, det är ju därför jag läser Christoffer Holst böcker, men låt nästa bok bli helt krimfri så tror jag vi har en vinnare.
Läsvärdhet:
Språk: 10 % - svagt svagt svagt Intrig: 30 % - Inte bra, inte särskilt välkittad, berör inte så som man tänker att en bok ska Mitt engagemang: 60 % - Bra till en början men dök ju med det jäkla slutet Karaktärer: 90 % - bokens starkaste komponent Slutet: 0 % - Uff Stannar boken med mig: 20 %
Serien Morden längs kartan fortsätter och den här gången ska det byggas ett Collins-hotell i Tällberg, Dalarna. I ett antal gamla fäbodar vid Siljans strand kommer det att byggas ett lyxigt hotell med fokus på smakupplevelser och guldkant. Louise, äldsta dottern i Collinskoncernen åker till platsen för att planera projektet och spåna vidare kring sina kreativa idéer. Hon checkar in i en svit, för en längre vistelse, på ett konkurrerande lyxhotell. Där är planen att arbeta, koppla av och njuta av vintern i Dalarna ända fram till jul. Maten är utsökt och underhållningen fantastisk. Livemusik och en oerhört begåvad sångerska ger upplevelsen det lilla extra. Louise trivs som fisken i vattnet. En morgon tar hon en promenad i det idylliska landskapet. När hon precis är på väg att vända tillbaka till hotellet ser hon något mystiskt i terrängen vid sidan av vägen. Nyfikenheten tar över och hon traskar in bland buskarna. Det slumpar sig inte bättre än att hon trillar över ett mysterium av ett obehagligare slag. Med sin syster Linn vid sin sida nystar hon upp ett drama som spänner över många årtionden och innefattar institutioner med tvivelaktiga metoder och anställda. Vad är det egentligen som pågår i idyllen?
Mysrysare med obehagliga inslag likväl som kulinariska höjdare, matchat med rätt tempererad dryck, som kittlar smaklökarna hos läsaren. Vintrigt, mysrysigt och härligt! Holst är verkligen fantastisk på att skriva om mat och dryck så att du känner doft och smak. Jag ser fram emot nästa mat och mysrysarstopp på kartan...
Vill man ha en julig juldeckare så vänta inte med denna och tro du ska få värsta julstämningen bland mord. Ta den här först I så fall för speciellt juligt är det inte.
Mysdeckare är rätt ord dock.. Mysigt och lättsamt. Och god mat så man blir både lite hungrig och lite besviken över att allt skafferiet har att erbjuda är glutenfritt hårdbröd och inte ens den goda sorten för den är för dyr för att ha hemma jämt. 🙄
Jag gillar att både Louise och Lina är något äldre. Jag är 51 och tycker ibland det känns trist att de flesta huvudpersonerna i böcker är runt 25-35..ibland är det svårt att relatera. Även om mord eller dyra vanor och mat inte heller är nåt jag kan relatera till (hej arbetslöshet och celiaki) men ni fattar 😁 Kommer absolut läsa fler i serien när dom dyker upp.
Det är omöjligt att inte komma i julstämning av att läsa den här boken. Lika mysigt som alla andra Christoffer Holst böcker. Gillar att det är ett fokus på mat, alltid välkommet för en foodie. Det som stör mig är att lösningen och slutet kommer så abrupt, det blir platt fall där.
Dock ser jag fram emot att följa Lina och Louise i många böcker till.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Tycker om karaktärer och miljöer, lättlästheten och blandningen av humor och spänning. Dock ger den maniska hyllningen till döda djur på tallriken, gräddsåser, ostar och alkohol en djupt obehaglig bismak till anrättningen tyvärr. Tycker man inte att det är något som hör till ”livets goda” kan det vara bra att vara medveten om den delen.
Jag skulle ju inte läsa nästa del, men så fick jag den gratis och … Särskilt bra är den inte, men den hänger lite bättre ihop än del ett. Trovärdigt? Nej. Välskrivet? Nej. Snabbläst? Ja. Något som är bra? Huvudpersonerna har en viss charm.
Äntligen får vi umgås med Lina och Louise igen! Den här gången så håller de till inte långt ifrån mina favorittrakter i Dalarna. Jag spenderade många vintrar i Orsa Grönklitt och det är inte så olikt Tällberg. Som med alla Christoffers böcker så vet man vad man får, högkvalitativ läsning med mycket fokus på mat och dryck. Boken skiftar lite mellan dåtid och nutid när Lina agerar amatördetektiv och följer ett spår som börjar vid Långbro mentalsjukhus i Stockholm och leder henne till Tällberg där storasyster Louise befinner sig. Det är spännande och mysigt utan att bli för läskigt trots mord och blod. Jag gillar som sagt de två systrarna och hur de kompletterar varandra. Även bikaraktärerna tyckte jag om och jag gillade bakgrundsmysteriet som långsamt nystas upp, även om slutet kändes lite rushat. Boken hade gärna fått vara några kapitel längre. I övrigt så är det inte mycket julstämning även om den utspelar sig kring jul, men det är faktiskt ganska skönt nu när jag snart läst och recenserat 20 julböcker för min adventskalender. Den här boken kan jag varmt rekommendera till er som tröttnat på vanlig feelgood romance och vill läsa en välskriven och spännande mysdeckare i jul!