När jag först fick klart för mig att Sara Bergmark Elfgren skulle komma med en ny bok fick jag intrycket "skräck" och blev mycket taggad! Sen läste jag en recension (eller vad den nu var) som skrev att Bergmark Elfgren lämnat det övernaturliga för att skriva om det allra farligaste; män. Blev... well, mindre intresserad. Inte för att inte mäns våld mot kvinnor är viktigt, utan för att jag så sällan vill läsa den sortens historier. Jag läser för att fly verkligheten. Hur som lånade jag ändå hem Ö när den dök upp på jobbet.
Mirjam blir på sin fyrtioårsdag lämnad av sin sambo sedan tio år. Han har träffat en nya kvinna och Mirjam, som är lärare, har ett oändligt sommarlov med bara sin sorg som sällskap. Tillbaka på jobbet i början av höstterminen är hon ur form och med tårarna ständigt nära. Då hör hennes syster, Nia, av sig. Nia som är lika gammal som Mirjam men som Mirjam inte ens visste fanns förrän det året de fyllde fjorton. Nia, resultatet av deras gemensamma fars otrohet. Precis som Mirjam ska Nia strax fylla fyrtio och hon vill att Mirjam kommer till ön för att fira. Ön där Mirjam spenderade många somrar som liten och där nu Nia bor med sin man Konrad.
Mirjam åker till ön för att fira sin syster och medan födelsedagsdagen och kvällen pågår får vi i tillbakablickar följa med i kvinnornas liv, uppväxt och relation. Följa med i det mörka och svarta som numera är Nias vardag.
Ö är en riktig bladvändare! Höll på att missa min hållplats när jag skulle kliva av bussen för jag var så inne i berättelsen. Jag har en soft spot för böcker om syskon, så Ö har en handling som passar mig prefekt. Språket är målande och det är lätt att se allt framför sig (blir mycket förvånad om ingen vill plocka upp och göra film av Ö).
Att skriva om "problematiskt ämnen" skönlitterärt är svårt. Författaren, tänker jag, har en ambition att förmedla något viktigt. Eller belysa något i vårt samhälle. Det är extremt lätt att det tippar över och blir föreläsande. Vi är alla olika, men jag gillar INTE att bli skriven på näsan. En skönlitterär bok om prostitution/misshandel/transpersoner/rasism blir lätt osmidig. Det viktiga ämnets angelägenhet trumfar "konsten". Det blir uppfostrande istället för läsvärt. I ungdomsböcker kan jag ha viss fördragsamhet, men även där vill jag att det angelägna ämnet ska vara en smidig del av historien. Jag tycker Sara Bergmark Elfgren balanserar på kanten i Ö, men hon trillar inte över den. Eftersom det är Mirjam som berättar, och Mirjam verkar vara en klok och reflekterande människa, köper jag hennes inre tankar bättre än exempelvis en polis ska förklara något (självklart) för en ny kollega. Det är då det blir stolpigt och föreläsande och trist litteratur. I Ö känns som sagt Mirjams reflektioner som om de skulle kunna ha hänt.
Nia hade berättat sanningen, och det var en obekväm sanning för många i hennes omgivning. För dem fanns det fysiska våldet alltid någon annanstans, i förorten, på landsbygden, hos en bekants bekant kanske, men inte i deras egen närhet. De såg inte, eller ville inte se, att vålden var insprängt i samhället, en marmorering av mörker vars förgreningar sträckte sig överallt. Och när man väl blev tvungen att erkänna våldets närvaro, att jo, den där trevlige mannen har faktiskt slagit sin fru, då fanns alltid en bortförklaring redo. Något om korta stubiner och tappade humör, missbruk och psykisk ohälsa.
Men att slå och förnedra andra är alltid ett val.
När Nia och Konrad var i våningen i stan drog han för gardinerna innan första slaget föll, även när han var påverkad. En psykolog Nia talat med sa att det var mycket vanligt. Hon sa att om mannen som slog verkligen inte hade kontroll, då skulle han ju inte kunna sluta slå när polisen verkligen dök upp. Då skulle han inte kunna se till att skada bara där det var lätt att dölja blåmärken och sår. Det handlade inte om att tappa kontrollen. Det handlade om att utöva kontroll. s. 226
Jag tycket väldigt mycket om Ö. Jag drogs in, den var spännande och boken skildrar det svåra och snåriga i relationer. Både de vi har genom blod och de som sker längst livet slingriga väg. Tror Ö kommer att ligga på min topplista över läsningen 2024.