Författarinnan

by Christine Falkenland, Isa Widerståhl (Efterord)

Yvonne tillbringar en stipendievistelse i ett stort hus med vacker trädgård. Det är länge sedan hon skrev en bok. I huset finns också debutanten Rebecka, ung, vacker och sorglös. Yvonne dras till henne, både avundas och speglar sig i henne. Yvonne har svårt att urskilja sin egen röst, och andras ord smyger sig in i hennes texter. Hon har under åren velat imponera och behaga. Hon har härmats, avundats och ljugit för sina skrivarelever – och sig själv. Allt tycks glida henne ur händerna – både attraktionsförmågan och författarskapet. ”Författarinnan” är ett dramatiskt kammarspel – om skrivande och åldrande; poetiskt, sorgligt, modigt, elakt och roligt.

Genres: Fiction

235 pages, Hardcover

Published October 14, 2025

Reviews

[Stina · Rating 4 out of 5]

Ett tätt, kvavt sommarresidens där allt är förljuget och våldsamt ärligt. Stark, klar prosa som inte ursäktar sig. Yvonne är värd att älska och svår att tycka om. Jag grät flera gånger.

[Yuliya Yurchuk · Rating 3 out of 5]

Історія про письменницю, яка уже 20 років не може нічого написати. По суті, ми бачимо людину, яка, можливо, впадає в деменцію. Принаймні я саме так зрозуміла цю книгу, яка написана фрагментами і з частими повторами.

[Mina Widding · Rating 3 out of 5]

Det är märkligt med en bok vars huvudperson, som är författare, liksom tar upp de intryck man självt gjort, som kritik mot sitt eget skrivande och man ba jo, men hmm, det var ju lite så? Det blir snårigt, och kanske snärjer jag in mig i min läsning och kommer till andra insikter då läsningen fått sjunka in men, min invändning/kritik handlar just om gestaltning, att jag upplever karaktärerna och scenerna som platta, och inte riktigt greppar vad boken vill berätta, tror jag.
En något opålitlig, osympatisk till viss del, huvudperson som är osäker både i sitt författarskap och i sin sociala kontext. Jagperspektiv, så nej, vi kan nog inte lita på jagets återgivning av händelser, och det finns ju en metasvängning här, som på sätt och vis var lite kul, men som inte riktigt grep mig.
Berg - Strand btw? Självklart nördigt att försöka ringa in motsvarighet i verkligheten, det behöver det naturligtvis inte vara. Lite Donna Tartt-vibbar också, och det finns ju flera som skrivit om sånna här författarresidens, tex Rachel Cusk (och Pola Oloixarac, men meden betydligt mer skruvad ändelse.)
Men iaf, första intrycken blev inte så djupa ändå, och blev lite uttråkad i läsningen, av det upprepande sättet attbeskriva vad de gjorde, åt osv. Kanske sjunker det djupare efteråt eller i samtal om boken. Jag älskar ju i regel meta.

[Erika Johnson · Rating 2 out of 5]

Detta hade kunnat bli en riktigt bra bok, intrigen fanns ju där. Men språket, herregud. Så torftigt, tråkigt och slätstruket att jag blev på dåligt humör och inte kunde läsa klart. meningar som ”Jag framstod antagligen som rätt misslyckad.” Och ”Jag vände mig
om. Där stod Rebecka. Hon pekade mot ett hörn av rummet” får förstås finnas i alla böcker. Men när hela boken består av denna sorts satser och inte en enda
djupare, originellare eller mer stämningsskapande mening? Då vill jag nästan veta namnet på denna kejsare vars nakenhet recensenterna tiger så samstämmigt om. Stilen är gymnasial och trivial, helt enkelt.

[Eva Wennås]

Vred mig lite invärtes. Ej så förtjust, vare sig i handling eller språk.

[SuperNova · Rating 4 out of 5]

Läste i ett svep. Beroendeframkallande.

[Linda · Rating 2 out of 5]

Inte min grej. En åldersfixerad författarinna åker på skrivarretreat och vad? Blir galen? Är galen? Tragisk? Jag tog nog inte riktigt till mig den.

[Jenny E.]

Det är alldeles för torrt och för stolpigt språk för min smak. Jag ger därför upp efter 15 sidor (= 7 %).

[Martina · Rating 3 out of 5]

https://minervablogg.wordpress.com/20...

[Arne Enarsson · Rating 3 out of 5]

Fem författare har fått en stipendievistelse i ett stort hus på landet där diskret personal sköter mat och städning. Yvonne är 67, etablerad men har inte skrivit något på länge, till skillnad från den 24-åriga Rebecca som nyligen gjort succédebut. Pierre är en ung poet medan Hector och Jovan är äldre, den senare är en tidigare älskare till Yvonne. Hon dras till den frimodiga Rebecca, hon påminner om henne som ung. Men samhörigheten skuggas av avund, en avund som stör samvaron i hela gruppen. Yvonne tappar kontrollen, allt tycks glida ur hennes händer. Mellan henne och Rebecca utvecklas en erotisk maktkamp som bara kan sluta på ett sätt...

"Författarinnan" är ett psykologiskt kammarspel där Falkenland lämnat det utnyttjande och de religiösa grubblerier som kännetecknar hennes tidigare böcker. Men den sexuella besattheten finns kvar och Yvonne sörjer sin förlorade attraktionskraft mer än sin borttappade skrivförmåga. Istället för att leva på sin litterära erfarenhet i gruppens samtal urartar hon till kritik, illa dold svartsjuka och jagfixering. När Rebecca och Pierre får ihop det reagerar Yvonne med egna närmanden och skriver små lappar som hon skjuter in under hans dörr. Sånt man förväntade sig av fjortisar innan nätet fanns. När Rebecca så dumpar Pierre för nästa man fortsätter Yvonne sin självdestruktiva dans till det slutliga nederlaget. Hon är både gränslös och sorglig och känns inte helt trovärdig.
Falkenlands böcker är ofta tunga och närmast plågsamma i sin närgångna granskning av mänsklig förnedring och förfall. Lite så här också men den är ändå ljusare och mer lättläst, med luftig text på ibland bara några rader per sida. Det psykologiska spelet mellan de fem är intressant och igenkännbart och de är sinsemellan väldigt olika som personer. Greppet med en äldre kvinna som sexhäxa som har svårt att få till det känns fräscht och boken är klart läsvärd.

[Tina Persson · Rating 4 out of 5]

Jo, men den har något. Ett lätt klaustrofobiskt författarresidens där skrivandet nagelfars på ett pompöst vis. Det är motbjudande och ovänskapligt, som tvärsnitt av ett kommentarsfält fast vackrare uttryckt. Kanske uppenbara skildringar av hur kvinnor och män tillåts åldra olika, men icke desto mindre intressant. Också huvudkaraktären Yvonne som en både vill örfila och krama.

[Lina Palm · Rating 2 out of 5]

Nja, det här var inget för mig. Det känns högtravande och jag får ingen känsla för nån av karaktärerna. Det är spänningar i luften men de är inte tillräckligt spännande för att skapa spänning, mest upprepande och på gränsen till tråkigt.

[Anni Brandström · Rating 2 out of 5]

2.25!

[Lina · Rating 3 out of 5]

3.5

[Eva Gustafsson · Rating 4 out of 5]

4-

[Elisabit · Rating 4 out of 5]

Så oväntat rolig mitt i allt!
Fantastiska repliker (vill ogärna kalla det dialoger).