Det är märkligt med en bok vars huvudperson, som är författare, liksom tar upp de intryck man självt gjort, som kritik mot sitt eget skrivande och man ba jo, men hmm, det var ju lite så? Det blir snårigt, och kanske snärjer jag in mig i min läsning och kommer till andra insikter då läsningen fått sjunka in men, min invändning/kritik handlar just om gestaltning, att jag upplever karaktärerna och scenerna som platta, och inte riktigt greppar vad boken vill berätta, tror jag.
En något opålitlig, osympatisk till viss del, huvudperson som är osäker både i sitt författarskap och i sin sociala kontext. Jagperspektiv, så nej, vi kan nog inte lita på jagets återgivning av händelser, och det finns ju en metasvängning här, som på sätt och vis var lite kul, men som inte riktigt grep mig.
Berg - Strand btw? Självklart nördigt att försöka ringa in motsvarighet i verkligheten, det behöver det naturligtvis inte vara. Lite Donna Tartt-vibbar också, och det finns ju flera som skrivit om sånna här författarresidens, tex Rachel Cusk (och Pola Oloixarac, men meden betydligt mer skruvad ändelse.)
Men iaf, första intrycken blev inte så djupa ändå, och blev lite uttråkad i läsningen, av det upprepande sättet attbeskriva vad de gjorde, åt osv. Kanske sjunker det djupare efteråt eller i samtal om boken. Jag älskar ju i regel meta.