Hur gör vi för att komma tillbaka till ett samhälle där det är viktigare att göra rätt än att inte göra fel?
Det här är en bok om det mänskliga omdömets revansch. En uppgörelse med ett samhälle präglat av en övertro på mätetal, processer och riktlinjer. Där vanliga människor ute i våra organisationer inte får, vill eller vågar göra vad som krävs i ögonblicket för att skapa värde för kunden.
När Ingalill och Bo bygger ett attefallshus på tomten vet de inte att huset av misstag hamnar 35 centimeter för nära tomtgränsen. Kommunen meddelar att huset därför måste rivas fastän det inte står på någon annans mark. Och när en rutten telefonstolpe lutar farligt över vägen kommer en kille från energibolaget för att ta bort den, men när han får frågan om inte den lika ruttna stolpen intill borde tas bort på samma gång, svarar han: ”Nej, jag har ju ingen beställning på den.”
”Rätt räcker inte” riktar blicken mot spänningen mellan regler och verklighet, om hur organisationer kan fastna i att göra saker “rätt” på papper men fel i praktiken. Författarna försvarar det mänskliga omdömet och pekar på vikten av flexibilitet och modet att tänka själv i regelstyrda miljöer.
Boken lyfter centrala begrepp som funktionell dumhet, ansvarsdiffusion, psykologisk trygghet och ”förpappring”, för att peka på hur överdriven reglering kan beröva medarbetare både agens och värdeskapande, samt bli kontraproduktivt för organisationen i stort. Är man sedan tidigare bekant med böcker som exempelvis Alvessons ”Dumhetsparadoxen” och Bornemarks ”Det omätbaras ränessans” samt har stött på typiska organisationspsykologiska begrepp är en stor del av bokens innehåll inte direkt nyheter (dock fanns det en del forskning de refererade till som var nytt för mig). Men författarna gör ett väldigt bra jobb med att kombinera allt detta till en koncis och tankeväckande bok, där de väver samman fakta med flera exempel från sin egen vardag. Författarna är även tydliga med att boken inte riktar sig till alla och att det finns verksamheter som inte alls borde följa deras råd utan snarare tvärtom styra upp mer.
Min enda direkta kritik är när författarna försöker överföra resonemangen i boken till politiken. De menar att vi borde vara mer toleranta inför makthavares misstag, personligen ser jag snarare hård kritik som nödvändig i ett samhälle där politiker redan tar sig friheter utan konsekvenser. Självklart behöver vi ledare som vågar använda sitt omdöme, men frågan är om ökad förståelse och ett förlåtande förhållningssätt hos befolkningen verkligen är vägen dit.
Inspirerande bok om organisationsfilosofi byggd på kreativt värdeskapande, bort från manualer och tvingande regelverk. Tillbaka till reflekterande praktik.
Så enkel, så självklar, så klok och så viktig bok. Dessutom väldigt underhållande, som alltid när Klas Hallberg är i farten. Dock mycket mer djup än vad hans föreläsningar/shower bjuder på.