Най-добрите ловци на перли – момичетата Миранда и Сирса, придружени от лечителката Лидия, тръгват от опожарения Северен град към високите планини на Източния регион. Там някъде жадуващата да има безмерна власт Иберис е скрила Всевиждащия камък – вълшебната перла, за която се говори, че може да сбъдне всяко желание.
В планините обаче най-голямата опасност не са стръмните водопади, а човешката алчност. Обичаите на изток са различни от тези на север. Всичко си има цена и всичко е за продан.
Миранда, Сирса и Лидия се изправят смело срещу студа и отхвърлянето на местните и си проправят път през мрака на планините. Мисията им обаче има последици, които дори не са и подозирали.
This is a wonderful fantasy series. I wish it get translated to every language :-D
The girls/women continue seeking for the Apple of the Eye, and end to the mountains. The people who live on the mountains are very no-nonsense and won't offer help without payment. The girls don't have much to exchange, but something any way. Miranda gets caught by the longing, and won't get out until she is about to lose something precious, and she realizes what really is important. I love it that Miranda isn't a marysue.
Bergsklättraren är tredje delen i legenden om ögonstenen och börjar där Fågeltämjaren slutade. Den östra regionen är stenig och grå, inte så konstig när den består av berg. Miljön beskrivs bra, jag kunde klar och tydligt föreställa mig hur det kunnat se ut. I större delen av boken klättrar Miranda, Syrsa och Lydia, eller går i mörka gångar i berget. Jag tyckte det blev lite långtråkigt. Men sen när dom kom till Silverbyn tog spänningen fart igen.
Lydia, Miranda och Syrsa har blivit som en familj, som tre systrar. Lydia är helt klart min favorit, hon är så snäll och bryr sig om alla. Jag störde mig ganska mycket på Miranda. Jag tyckte inte om att hon blev besatt och längtade efter ögonstenen igen. Om jag hade varit Lydia hade jag nog rutit till fler gånger. Slutet var både sorgligt och spännande. Jag började lyssna direkt på nästa del, Segraren, som också är fjärde och sista delen i denna serie.
,,Grotołazka" to trzeci tom Legendy o źrenicy oka. Podobnie jak w poprzednich częściach, Miranda wraz z towarzyszkami poszukuje mitycznej źrenicy oka - perły, która jest obiektem pożądania w niemal całym państwie. Tym razem przenosimy się w górskie tereny regionu wschodniego i razem z Mirandą, Syrsą i Lydią wyruszamy w niebezpieczną podróż.
👣🧭
Czekałam na tę książkę od momentu, gdy skończyłam poprzedni tom i zdecydowanie się nie zawiodłam.
Jestem pod wrażeniem pióra autorki i tego, jak barwnie potrafi ona odmalowywać przeróżne krajobrazy. W ,,Poławiaczce pereł" mogłam zanurzyć się w morzu pełnym niezwykłych, kolorowych pereł. ,,Poskramiaczka ptaków" ukazała mi piękno zimowego lasu i kołyszących się wierzchołków drzew, a podczas lektury ,,Grotołazki" miałam okazję poznać piękne, ale też surowe i bezwzględne górskie rejony.
Choć seria kierowana jest do czytelników 9+, jestem pewna, że pokochają ją osoby w każdym wieku. Krótkie rozdziały i wartka akcja sprawiają, że bardzo łatwo można wsiąknąć w świat wykreowany przez Karin Erlandsson. Styl autorki jest oszczędny, ale jednocześnie bardzo poruszający. Nie stroni ona od trudnych emocji ani nie lukruje stworzonej przez siebie rzeczywistości.
Jeśli lubicie historie o niebezpiecznych podróżach, przyjaźni i pięknie natury, koniecznie dajcie szansę tej serii!
Det känns som det knappt händer någonting, de går, de klättrar och de klagar. När jag läste denna, som är del tre i serien, kändes det som att serien inte har utvecklats överhuvudtaget, att det är samma bok som den första.
Jag stör mig otroligt mycket på huvudkaraktären, Miranda. Jag stör mig på att hon blev besatt av ögonstenen IGEN. Liksom hallå vi var ju redan förbi det och vi var så imponerad av Miranda som var en av de få som kunde stå ut? Under hela den här boken är hon självisk, precis som i första boken, och det är som att hennes karaktärsutveckling från den första och andra delen är helt bortsuddad.
Men författaren imponerar däremot ännu en gång med sitt världsbygge och kreativitet.
Det var nära att jag DNFa den här boken flera gånger. Känner att jag vill vänta ett tag innan jag börjar läsa den fjärde och sista delen, Segraren.
On se hieno. Silmäterästä Mirandan ja useiden muiden kaipaamasta helmien helmestä tulee mieleen Tolkienin sormus. Vanhemmat hylkäävät lapsensa ollakseen sen lähellä! Nyt seikkailu jatkuu vuoristoon. Liikkumisen erilaisuus, erilaiset ihmiset rikastuttavat tarun maailmaa. Lasten/nuorten kirja josta nauttii aikuinenkin. Hyvin toimi nyt itse luettuna vaikka olin kuunnellut kaksi ensimmäistä osaa äänikirjana.
Om del två kändes som ett mellanspel är trean fantastisk. Klart mörkare än tidigare och för den som har klaustrofobi är den delvis tuff att läsa. Besattheten av ögonstenen och resan påminner om Sagan om ringen. En riktig upplevelse oavsett läsarens ålder.
Jag fattar inte hur Erlandsson lyckas göra varje del i serien så bra och unik. Man kan inte sluta läsa, man vill veta hur det går för Miranda, Syrsa och Lydia. Längtar till sista delen.