Den lilla pojken smög från rum till rum. Han letade efter tystnaden. Någonstans måste den väl finnas. Någonstans satt den nog i en stol och gungade och läste i en stor bok. Pojken sköt upp dörr efter dörr och lyssnade. Det var tunga dörrar och trösklarna var höga och skodda med guld. Själv var han liten och ganska ängslig. Hjärtat tickade i bröstet som en klocka som går alldeles för fort. Nu stod han på den sista tröskeln, och där måste han blunda, ty vem vet hur tystnaden kan se ut.
En pojke smyger runt i sin farmors hus och letar efter tystnaden. Han söker genom hela huset men hittar den inte, och när den väl dyker upp så måste han snabbt fylla den. I farmors hus får i denna bok sällskap av en av Stig Dagermans mest kända berättelser, Att döda ett barn. Den bräckliga gränsen mellan liv och död blir smärtsamt påtaglig i dessa två noveller, som likt många av Dagermans verk skildrar livets förgänglighet.
Stig Dagerman was one of the most prominent Swedish authors during the 1940s. In the course of five years, 1945-49, he enjoyed phenomenal success with four novels, a collection of short stories, a book about postwar Germany, five plays, hundreds of poems and satirical verses, several essays of note and a large amount of journalism. Then, with apparent suddenness, he fell silent. In the fall of 1954, Sweden was stunned to learn that Stig Dagerman, the epitome of his generation of writers, had been found dead in his car: he had closed the doors of the garage and run the engine.
Dagerman's works deal with universal problems of morality and conscience, of sexuality and social philosophy, of love, compassion and justice. He plunges into the painful realities of human existence, dissecting feelings of fear, guilt and loneliness. Despite the somber content, he also displays a wry sense of humor that occasionally turns his writing into burlesque or satire.