Äktenskapet mellan Tone och Måns är definitivt över. Nu behöver hon bevisa för sig själv att hon kan stå på egna ben och ger sig därför av för att vandra den åttio mil långa pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Redan första dagen knyter hon kontakt med den betydligt yngre Clara och de två kvinnorna bestämmer sig för att slå följe. Snart får de sällskap av en till synes sorglös bohem och en man som precis har förlorat sin fru.
Omgivna av vackra berg och små, pittoreska byar kommer den lilla skaran allt närmare varandra. Under stekande sol och våldsamma åskmoln förenas de genom såväl skavsår och värkande ben som djupa samtal om livet.
När de anländer till en av byarna står plötsligt Rickard där, mannen som Tone tidigare träffat och inte kunnat släppa sedan dess. Återföreningen väcker starka känslor hos dem båda och Rickard ser en chans att de äntligen kan hitta fram till varandra. Men frågan är: Vad vill Tone?
Vart vägen än bär är den avslutande delen i Birgitta Bergins trilogi om kvinnlig vänskap. Det är en varm skildring av hur nyfunna vänner kan få oss att omvärdera livet.
Sista boken i serien om Tone. Första boken gillade jag väldigt mycket, andra boken var OK-bra, den här boken var bäst av alla tre. Här fick jag verkligen se Tones förändring, utveckling, från det hon satt på tåget och behövde någon att stötta sig på, till avslutningen när hon var stödet men även kunde söka stöd hos andra. Underbar bok 🥰
läste via biblioappen .Boken skulle gå att läsa som en egen bok men det var för mycket som hänvisades till vad som redan hänt i den första boken så det var ibland svårt att förstå vissa vändningar och handlingar. Boken blev därför trögläst och mitt intresse var till slut väldigt lågt Men jag läste trots det ut boken vilket jag ändå är glad över
Om man är intresserad av att vandra pilgrimsleden i Spanien rekommenderar jag denna bok absolut, den är lätt att läsa och den är inte helt förutsägbar. Trevlig läsning. Men något gör att den stannar kvar på ytlig nivå och inte riktigt berör mig. Javisst intresserar den mig. Javisst läste jag enkelt ut den på några dagar. Men kommer nog inte bära med mig karaktärerna längre än tills imorgon.
Boken påminner mycket om Camilla Davidssons feelgood-bokserie ’Caminon’. Människor och möten utmed caminon som blir en del i tankeprocessen, det inre äventyret, tillsammans med naturupplevelser. Mysig läsning!
3,25/5 (ljudbok) En bok med många häftigt beskrivna miljöer. Tyvärr fångades jag inte riktigt på samma sätt som i de två första böckerna, men ändå ett bra avslut på trilogin