Vad ska jag packa?

by Tova Brodin

Tova ska ut och resa, men först måste hon packa sin kappsäck. Varje sak hon packat med väcker ett minne från hennes förflutna.

"Vad ska jag packa" är en självbiografisk serieroman om att möta sina minnen och acceptera det som format en.

96 pages, Häftad

Published August 1, 2025

Reviews

[David Karlsson · Rating 4 out of 5]

Tova Brodins illustrationer sticker med sin färgsprakande naivitet ut så fort man ser dem. Kanske är det den enkla anledningen till att DN valde att sätta henne på en framsida häromdagen med anledning av att hennes debutserieroman släpptes. Att serier får den uppmärksamheten hör ju knappast till vanligheterna, än mindre en debutant, och när det dessutom är någon från Umeå är det omöjligt att inte hurra.

”Vad ska jag packa?” är en självbiografisk berättelse om uppväxt. Seriens Tova, serien igenom tecknad som någon slags bebis i sparkdräkt(?), rotar runt i sitt stökiga hem och plockar upp saker som skapar associationer till tidigare händelser i hennes liv. Men istället för madeleinekakor är det tomma Coca-Cola-burkar, spritflaskor, serietidningar och snabbmatspåsar som sätter igång minnet, och det handlar allt som oftast om händelser långt från en rosenskimrande uppväxt: lsd-trippar, slagsmål på festivaler, psykisk ohälsa eller till och med att bli indragen i en polisutredning om mordförsök.

Att som tonårsförälder läsa om Tovas erfarenheter gör mig nästan kallsvettig och jag har svårt att inte försöka sätta mig in i hennes föräldrars situation. När de är med är det mycket riktigt med befogad oro, men också med en god portion humor som när de föreslår att använda Tovas ”mugshot” från ett polisförhör som bild på hennes studentplakat.

För att återkoppla till illustrationerna är det som sagt naivt och färgsprakande, lite som ett möte mellan Simon Gärdenfors och Stina Wirsén kanske. Alla bokens bilder är handmålade med akrylfärg på tavelramar och skannade så att dukens struktur fortfarande är synlig och man nästan förväntar sig att känna knottret om man stryker handen över sidorna. Snyggt är bara förnamnet och det är helt klart en debut som lovar mycket för framtiden.

3 för berättelsen, 4 för illustrationerna, avrundat uppåt av lokalpatriotiska skäl.

[Ellen Zaine · Rating 5 out of 5]

Supergullig bok! köp

[Anders Eklöf · Rating 4 out of 5]

Härlig liten serieroman om att minnas tillbaka till saker man kanske inte vill minnas tillbaka till. Riktigt imponerande illustrationer.

[Frida · Rating 3 out of 5]

Kul med serie från Umeå! Gillade färgerna och stilen mycket.

[Andreas Mars · Rating 4 out of 5]

Tova ska ut och resa och packar på måfå sin väska, en väska, som när hon packat färdigt känns egendomligt tung fast den innehåller så lite. Hon inser att om någon skulle se vad hon packat så skulle de tro att hon tappat förståndet, men även om det mesta är gammalt meningslöst skräp så är de mycket viktiga för Tova. De är saker som alla bär på minnen – fula som fina. Minnen, känslor och gamla versioner av Tova. Saker som gjort henne till den hon är idag.

En av 2025 års debutanter på den svenska seriescenen är 25-åriga Umeåbon Tova Brodin som studerar konst i hemstaden och vars bok Vad ska jag packa? ges ut på Lystring förlag. Det är en självbiografisk serieroman om hennes vilda tonårstid, med andra ord ett upplägg som känns föga inspirerande och nyskapande när det gäller nya serieböcker, men Tovas bok är något alldeles enastående. Den är faktiskt just det jag beskrev – mycket inspirerande och framförallt nyskapande – och den placerar Tova Brodin i samma stjärnliga av framstående och spännande serieskapare i den nya svenska seriegenerationen där vi till exempel hittar Cecilia Vårhed, Iris Hautaniemi, Matilda Josephson eller Ditte Lindroth.

Det som slår an direkt är det härliga bildspråket med drag av japansk pop art med underbara tjocka linjer och praktfulla färger där varje sida är handmålad med akrylfärg. Rent visuellt är boken en fullpoängare men den är också kryddad med en perfekt mix av svart humor och mörkaste allvar och som grädde på moset så avbildas Tovas egen persona som en gullig liten bebis med rosiga kinder och en prickig blå sparkdräkt med söta öron. Kontrasten mellan det supergulliga och det nattsvarta som psykoser, tvångstankar, droghallucinationer och polisförhör kan knappast vara mer extrem, men det är också ett skickligt grepp som både fångar och fascinerar mig.