Tova Brodins illustrationer sticker med sin färgsprakande naivitet ut så fort man ser dem. Kanske är det den enkla anledningen till att DN valde att sätta henne på en framsida häromdagen med anledning av att hennes debutserieroman släpptes. Att serier får den uppmärksamheten hör ju knappast till vanligheterna, än mindre en debutant, och när det dessutom är någon från Umeå är det omöjligt att inte hurra.
”Vad ska jag packa?” är en självbiografisk berättelse om uppväxt. Seriens Tova, serien igenom tecknad som någon slags bebis i sparkdräkt(?), rotar runt i sitt stökiga hem och plockar upp saker som skapar associationer till tidigare händelser i hennes liv. Men istället för madeleinekakor är det tomma Coca-Cola-burkar, spritflaskor, serietidningar och snabbmatspåsar som sätter igång minnet, och det handlar allt som oftast om händelser långt från en rosenskimrande uppväxt: lsd-trippar, slagsmål på festivaler, psykisk ohälsa eller till och med att bli indragen i en polisutredning om mordförsök.
Att som tonårsförälder läsa om Tovas erfarenheter gör mig nästan kallsvettig och jag har svårt att inte försöka sätta mig in i hennes föräldrars situation. När de är med är det mycket riktigt med befogad oro, men också med en god portion humor som när de föreslår att använda Tovas ”mugshot” från ett polisförhör som bild på hennes studentplakat.
För att återkoppla till illustrationerna är det som sagt naivt och färgsprakande, lite som ett möte mellan Simon Gärdenfors och Stina Wirsén kanske. Alla bokens bilder är handmålade med akrylfärg på tavelramar och skannade så att dukens struktur fortfarande är synlig och man nästan förväntar sig att känna knottret om man stryker handen över sidorna. Snyggt är bara förnamnet och det är helt klart en debut som lovar mycket för framtiden.
3 för berättelsen, 4 för illustrationerna, avrundat uppåt av lokalpatriotiska skäl.