När vatten närmar sig

Valmåsens döttrar #1

by Karin Härjegård

Cecilia inser att hon måste lämna sin man, sina barn och det vackra hem som de har skapat tillsammans. För att överleva och gå vidare. Samtidigt som allt börjar rasa runt omkring henne blir hon kontaktad av Rut, en äldre släkting som kräver hennes hjälp. Och som bär på en historia som påverkar Cecilia i grunden.

Sextio år tidigare kämpar den unga Elsa för sin egen och för byn Valmåsens framtid. Sverige behöver mer elektricitet och vattenkraften måste byggas ut. En damm kommer snart att dränka hela byn och byborna tvingas lämna sina hem. De kommer aldrig att kunna återvända. Samtidigt som hon samlar byn till kamp, pågår den största kampen i hennes hjärta.

”När vatten närmar sig” är en drabbande roman som bygger på verkliga händelser. Om kärlek, banden mellan människor och vad som gör oss till dem vi är.

368 pages, Hardcover

First published August 20, 2025

Reviews

[Bibliotekarien läser]

Nä fy, den här boken gav mig ångest ... :(

[Linda Eskilsson]

Boken gjorde mig på något sätt ledsen. Jag är född och uppvuxen i Tännäs och har alltid haft Valmåsen som ett smultronställe. Jag har fiskat, lekt och badat i Lossen, som är en väldigt levande sjö på grund av vattenkraftverket. När vattnet är lågt kan man gå hela vägen ut till sjöns största ö, och när vattnet är som högst måste man vada längs bilvägen ut till Jolarsgropen. För mig har Valmåsen aldrig varit, eller setts som en by med liv, utan just en plats i naturen.
Det är just därför boken gör mig ledsen. Inte för att Valmåsen, så som jag känner den, inte är densamma som för många år sedan, utan för att så många människor for illa av statens planer för att förse Sverige med energi.

Jag har såklart alltid känt till historien om byn som dränktes. Min egen familj blev av med ett stort hus med gård, samt skog, när kraftverksbygget startade. Vi blev utköpta för en väldigt liten summa, som bara räckte till att bygga ett hus som var ungefär hälften så stort. Mina gamla farföräldrar blev till och med skuldsatta efter att bygget stod klart. Det som kanske retar mig mest är att man med facit i hand kan se att gården egentligen aldrig hade behövt rivas, vattennivåerna nådde aldrig upp till den höjd där vår gård låg.

Tack för en fin bok. Jag kanske inte vurmade så mycket för alla karaktärer, men jag tycker att det är en viktig historia att dela. Hade det varit idag, hade det aldrig hänt!

[Britt-Marie Kullin]

Betyg: 4,5 av 5.
.
Författaren Karin Härjegård verkar ha skrivit sju romaner tidigare. Tre böcker, historiska romaner, i bokserien Kvinnorna och historien, och fyra böcker, feelgoodromaner, i bokserien Våffelbruket på fjället. Jag har läst en bok av henne tidigare, den första delen i feelgoodserien, som heter Kallbaderskan bland fjällen, och jag tyckte att den var bra.
.
Men nu har jag läst den första boken i en planerad ny romanserie, en trilogi, som heter Valmåsen. Och jag ser verkligen fram emot att få läsa dom kommande två böckerna, för jag tyckte riktigt mycket om den här boken.
.
Boken var riktigt intressant, och jag gillade att boken varvade kapitel om tiden vid slutet av femtiotalet och om nutid. Välskriven, berörande, intressant, lättläst, gripande, och väldigt bra. Så jag kan varmt rekommendera boken.
.
Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, mycket, mycket bra inläst av min stora favorit Lo Kauppi.
.

[Madelen Rytterstam]

Denna var deprimerande rakt igenom. Jag förstår detta är hemskt, det de går igenom. Men att de två huvudkaraktärerna i olika tider båda mår så dåligt gör att boken för mig bara blir jobbig. Jag blir arg på Cecilia som inte tar tag i sitt liv. Jag blir arg på hennes vänner som inte ser till att hon får hjälp för hon har uppenbarligen ett bagage som hon inte kan reda ut själv. Jag har verkligen gillat alla Karin Härjegårds böcker men denna fixade jag inte ens att lyssna klart på.

[Madelene Appelqvist]

Förutsägbar

[Annika Jacobsson]

Lite svårtillgänglig bitvis. Man vill inte gärna identifiera sig med jaget i boken.

[Lotten]

En författare som jag varit nyfiken på ett tag är Karin Härjegård, inte minst för att hon skriver böcker som utspelar sig i Härjedalen. Närheten till Jämtland och Medelpad har lockat. Men det som fick mig att slå till och köpa och läsa När vatten närmar sig var historien om Valmåsen, byn som dränktes. Dess öde påminner om något jag läst om tidigare och som ligger närmare Sundsvall, nämligen byn Hemgraven som sattes under vatten när vattennivån i Ljungan skulle höjas.

När vatten närmar sig är en välskriven och lättläst berättelse. Jag gillar Karin Härjegårds sätt att berätta och bygga en historia. Den har en nutidstråd, och en tråd som utspelar sig i början av 1950-talet. Självklart hör trådarna ihop. Jag tycker mycket om miljöskildringarna i När vatten närmar sig. Beskrivningarna av Valmåsen är intressanta på många sätt, men till min glädje innehåller När vatten närmar sig många för mig välkända miljöer, både i Sundsvall (där en av karaktärerna bor) och i Jämtland/Härjedalen. Sånt faller alltid väl ut hos mig när miljöbeskrivningarna är bra som de är i När vatten närmar sig.

Karaktärerna i När vatten närmar sig är intressanta på flera sätt. De är inte lätta att gilla, vilket är ett spännande drag från Karin Härjegård. I nutidstråden möter vi Cecilia som är gift och har två små barn. Hon längtar desperat efter något annat, längtar sig bort och vantrivs med allt. Det gör att hon finner sig i nedåtgående spiral. Jag gillar inte alls Cecilia, hon är totalt egocentrerad vilket jag har svårt för och de bitarna gör mig frustrerad. Men på ett sätt är hon intressant och annorlunda tecknad. I dåtidstråden finns systrarna Elsa och Rut som när historien börjar får reda på att Valmåsen där de bor ska läggas under vatten. Ett spontant agerande av Elsa påverkar deras framtid på olika sätt. Det är bra porträtt av två kvinnor som färgas av tiden de lever i. Jag tycker också att Karin Härjegård på ett naturligt sätt får in det tryck som kvinnor både nu och då utsätts för, förväntningar om hur man ska vara. Det har ändrat sig, men kanske inte så mycket som man kan tro. Det jag hade önskat av När vatten närmar sig är att det hade varit mer om Valmåsen och elektrifieringen av Sverige, mer fakta invävt.

Andra delen i trilogin Valmåsens döttrar har redan kommit ut, och jag lär läsa den såsmåningom. Det lämnas trådar i När vatten närmar sig som jag räknar med kan få sin förklaring i kommande böcker. Jag är också sugen på att läsa andra böcker av Karin Härjegård.

Betyg: 4

[Helena Persson]

En roman som bygger på verkliga händelser och som utspelar sig både på 1950-talet och i nutid. Elsa och Rut är två tvillingsystrar som växer upp i byn Valmåsen i Härjedalen. Även fast dom är tvillingar är dom väldigt olika. Elsa är utåtriktad, populär och anses var söt. Rut tycker mest om att läsa böcker och drömmer om att studera till sjuksköterska. En dag får dom veta att myndigheterna planerar att dämma upp sjön Lossen och dränka deras älskade by. Elsa samlar byn så att dom gemensamt ska kunna stoppa dammbygget. En kväll när Elsa och Rut är ute på dans fattar Elsa ett beslut som får stora konsekvenser för dom båda och som splittrar deras familj.

I nutid får vi följa Cecilia. Hon jobbar som personlig coach till både företag och privatpersoner. Hon meddelar sin man att hon tänker lämna honom och att barnen får bo växelvis hos dom. Ett ödesdigert misstag på jobbet får hennes kunder att uppmärksamma att hon faktiskt inte har någon formell utbildning för det hon gör och hon förlorar kunder. Samtidigt så meddelar Cecilias hemliga älskare att han inte är intresserad av att fortsätta förhållandet med henne. När hennes släkting Rut hör av sig bestämmer hon sig för att åka dit, om inte annat för att undkomma sitt tilltrasslade liv. För vad vill hon egentligen med sitt liv? Cecilia försöker hjälpa sin släkting och sakta men säkert får hon veta vad som hände den där ödesdigra natten när Elsa och Rut var på dans.

[Bloggbohemen]

Det är alltid intressant när romaner skildrar samhällsutveckling. Ibland blir det ett riktigt lyckat grepp där karaktärer och historia samspelar, ibland får något av det för mycket utrymme. Härjegårds roman lyckas med att vara någonstans i mitten.

Vi följer en familj i Valmåsen som behöver flytta (tvångsförflyttas) för att vattenkraften ska byggas ut. Modern tar det hårt, fadern försöker vara pragmatisk. De båda systrarna, Elsa och Rut, är också påverkade och främst Elsa driver på protesterna. Vi befinner oss i sent 50-tal och här står staten och bolagen starka och den enskilda människan svag. Det är också en samhälle präglat av starka normer som inte går att lösgöra sig från och får konsekvenser. Parallellt med detta möter vi Cecilia som i nutid kämpar med äktenskap, modersrollen och yrkesliv och inget går väl särskilt bra.

Det här är inte en feelgood och det uppskattar jag. Ämnet behöver faktiskt sitt allvar, men jag kan samtidigt sakna ljusglimtar. Kanske kommer de i nästa bok. Jag måste också säga att för mig är det dåtidsberättelsen som är den bärande delen, och Elsa den starkaste karaktären. Rut behöver bli tydligare i kommande böcker. Cecilia. Ja, även om det såklart finns en koppling mellan berättelserna så känner jag inget större behov av henne faktiskt. Den delen tillför inget nytt. Möjligen lite mer deppighet till en redan tung roman.

Med det sagt så är det läsvärt och jag kommer att läsa även del 2, När vatten stiger.

[Ann-Louise Olofsson]

Den här boken grep tag i mig. De första raderna fick hjärtat att hoppa till. Vad är det som gör att man vill lämna sina nära och kära? Boken handlar om en historisk händelse. Den handlar också om vad som händer med människor i svåra situationer och hur händelser kan följa med i släkten i generationer utan att man vet om det. Känslor av utanförskap, att bli bortvald, ledsamhet över att välja bort sin dröm och sökandet av bekräftelse kan ställa till och följa med i generationer. Karin Härjegård skriver så bra. Jag känner personernas ångest, ledsamhet och frustration så tydligt.
Jag blir också nyfiken på fortsättningen och ser fram mot del 2.

[Linda F]

En huvudperson som jag inte tycker om, men en bok som jag gillar skarpt! Historiskt verklighetsförankring, en plats jag skulle vilja besöka, ett språk som flyter och en berättelse som fascinerar. Längtar efter del 2.

[Andrea Strömberg]

En intressant historia och en riktigt mustig bok med många dimensioner. En sak jag gillar är hur karaktärerna är så mångfacetterade. Ingen är rakt igenom ond eller god utan alla har sina förtjänster och tillkortakommanden.

[Emelie Karlsson]

Jag har ingen aning vad denna bok är värd för betyg. Jag har en sorts hatkärlek till den: huvudkaraktären är AVSKYVÄRD, alltså verkligen vad-är-felet, men jag kunde också inte sluta läsa.

[Inger Sandsten]

3,5⭐️

[Anna]

ojämn

[mleriksson]

Intressant ramberättelse men irriterande och självupptagen hvdperspn. Tyckte om den gamla tiden.
Återkommer.

[MinstaKvadrat]

Som alltid när Lo Kauppi läser ljudboken blir det bra. Mest lyssnat men också läst de sista kapitlen i boken

[Elin Lund]

Första delen i en triologi

[Emma Ribbholm]

Gripande och bra

[Cecilia Westlund]

Alldeles lagom!!