Cecilia inser att hon måste lämna sin man, sina barn och det vackra hem som de har skapat tillsammans. För att överleva och gå vidare. Samtidigt som allt börjar rasa runt omkring henne blir hon kontaktad av Rut, en äldre släkting som kräver hennes hjälp. Och som bär på en historia som påverkar Cecilia i grunden.
Sextio år tidigare kämpar den unga Elsa för sin egen och för byn Valmåsens framtid. Sverige behöver mer elektricitet och vattenkraften måste byggas ut. En damm kommer snart att dränka hela byn och byborna tvingas lämna sina hem. De kommer aldrig att kunna återvända. Samtidigt som hon samlar byn till kamp, pågår den största kampen i hennes hjärta.
”När vatten närmar sig” är en drabbande roman som bygger på verkliga händelser. Om kärlek, banden mellan människor och vad som gör oss till dem vi är.
Boken gjorde mig på något sätt ledsen. Jag är född och uppvuxen i Tännäs och har alltid haft Valmåsen som ett smultronställe. Jag har fiskat, lekt och badat i Lossen, som är en väldigt levande sjö på grund av vattenkraftverket. När vattnet är lågt kan man gå hela vägen ut till sjöns största ö, och när vattnet är som högst måste man vada längs bilvägen ut till Jolarsgropen. För mig har Valmåsen aldrig varit, eller setts som en by med liv, utan just en plats i naturen. Det är just därför boken gör mig ledsen. Inte för att Valmåsen, så som jag känner den, inte är densamma som för många år sedan, utan för att så många människor for illa av statens planer för att förse Sverige med energi.
Jag har såklart alltid känt till historien om byn som dränktes. Min egen familj blev av med ett stort hus med gård, samt skog, när kraftverksbygget startade. Vi blev utköpta för en väldigt liten summa, som bara räckte till att bygga ett hus som var ungefär hälften så stort. Mina gamla farföräldrar blev till och med skuldsatta efter att bygget stod klart. Det som kanske retar mig mest är att man med facit i hand kan se att gården egentligen aldrig hade behövt rivas, vattennivåerna nådde aldrig upp till den höjd där vår gård låg.
Tack för en fin bok. Jag kanske inte vurmade så mycket för alla karaktärer, men jag tycker att det är en viktig historia att dela. Hade det varit idag, hade det aldrig hänt!
Betyg: 4,5 av 5. . Författaren Karin Härjegård verkar ha skrivit sju romaner tidigare. Tre böcker, historiska romaner, i bokserien Kvinnorna och historien, och fyra böcker, feelgoodromaner, i bokserien Våffelbruket på fjället. Jag har läst en bok av henne tidigare, den första delen i feelgoodserien, som heter Kallbaderskan bland fjällen, och jag tyckte att den var bra. . Men nu har jag läst den första boken i en planerad ny romanserie, en trilogi, som heter Valmåsen. Och jag ser verkligen fram emot att få läsa dom kommande två böckerna, för jag tyckte riktigt mycket om den här boken. . Boken var riktigt intressant, och jag gillade att boken varvade kapitel om tiden vid slutet av femtiotalet och om nutid. Välskriven, berörande, intressant, lättläst, gripande, och väldigt bra. Så jag kan varmt rekommendera boken. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, mycket, mycket bra inläst av min stora favorit Lo Kauppi. .
Den här boken grep tag i mig. De första raderna fick hjärtat att hoppa till. Vad är det som gör att man vill lämna sina nära och kära? Boken handlar om en historisk händelse. Den handlar också om vad som händer med människor i svåra situationer och hur händelser kan följa med i släkten i generationer utan att man vet om det. Känslor av utanförskap, att bli bortvald, ledsamhet över att välja bort sin dröm och sökandet av bekräftelse kan ställa till och följa med i generationer. Karin Härjegård skriver så bra. Jag känner personernas ångest, ledsamhet och frustration så tydligt. Jag blir också nyfiken på fortsättningen och ser fram mot del 2.
En huvudperson som jag inte tycker om, men en bok som jag gillar skarpt! Historiskt verklighetsförankring, en plats jag skulle vilja besöka, ett språk som flyter och en berättelse som fascinerar. Längtar efter del 2.
Jag har ingen aning vad denna bok är värd för betyg. Jag har en sorts hatkärlek till den: huvudkaraktären är AVSKYVÄRD, alltså verkligen vad-är-felet, men jag kunde också inte sluta läsa.