I skrivande stund

by Merete Mazzarella

Merete Mazzarella, nyss fyllda 80, skriver kanske sin mest personliga bok hittills: I skrivande stund är en essäistisk dagbok om åldrandet, kärleken, gympaprogrammen och att försöka leva i flodtid snarare än tågtid.

Åldrandet har länge intresserat Merete Mazzarella, men hon har jämnåriga som säger att de aldrig ägnar det en tanke. Somliga verkar uppfatta hennes intresse som smått perverst, som en form av självupptagenhet eller som ett tecken på att hon helt enkelt har för mycket tid och för lite att göra. ”Men åldrandet är något jag är nyfiken på, jag ser både mitt eget och andras åldrande som något existentiellt, som en resa”, skriver Mazzarella.

I likhet med Från höst till höst (2021) är I skrivande stund en dagbok som drar åt det essäistiska hållet. Samtidigt är den en av Mazzarellas mest personliga – hon är generös med sina tankar, känslor, gympaprogram, kärlekar och onda samveten.

Hon slår fast att det finns olika sorters tid, tågtid och flodtid. ”Det jag kallar tågtid känns smalt, flodtid är bredare, fylligare, djupare. Intrycken flimrar inte bara förbi, de hinner sätta sig, man hinner reflektera över dem, man är mer närvarande, ens sinnen är öppnare, mottagligare. Jag har levt i tågtid – det gör, gissar jag, de flesta som är ute i arbetslivet – men nu försöker jag leva i flodtid.”

246 pages, Hardcover

First published August 1, 2025

Reviews

[Päivi Metsäniemi · Rating 4 out of 5]

Kuuntelin kirjan suomeksi, Nyt kun kirjoitan tätä -nimisenä, Krista Putkonen-Örnin erinomaisesti lukemana. Tätä editiota ei löydy vielä Goodreadsista. Olen vuosikausien ajan fanittanut Mazzarellaa, ja hellin ajatusta, että jonain päivänä kirjoittaisin kuten hän; viisaasti, itsekriittisesti, omaa elämää ja ympäröivää aikaa havainnoiden. Kirjailija lähestyy kahdeksaakymmentä, joten luonnollisesti vanhuuden ja vanhenemisen teemat ovat entistäkin enemmän läsnä. Päiväkirjanomaisesti etenevät merkinnät sijoittuvat Ukrainan ja Gazan sotien ja Bidenin presidenttikauden lopun aikoihin. Sukupolvien eroja, maailmantilanteen kurjuutta, oman onnellisen elämäntilanteen havainnointia, arjen rutiineja Töölössä ja Tammisaaressa - taitavasti ja nautittavasti kirjoitettua tekstiä ja hyvin kuljetettua kerrontaa, joka innostaa miettimään, mitä omasta elämästä kirjoittaisin ja mitä jää jäljelle jälkeeni. Olisipa 80-vuotiaana kognitiivisesti tässä kunnossa.

[Anna Schultz · Rating 3 out of 5]

Vissa tänkvärda passager och livsvisdomar men samtidigt lite pratig. Språket är fint och tilltalet känns trevligt. Bra att någon vågar skriva om hur det är att bli gammal.

[Kenneth · Rating 5 out of 5]

Vad vore världen utan mogna visa kvinnor? Den frågan ställde jag mig flera gånger medan jag läste Merete Mazzarellas essäsamling ”I skrivande stund”. Mitt svar på frågan är att världen knappast skulle överleva utan mogna visa kvinnor – och då avser jag inte reproduktionen. Boken innehåller tolv essäer med varsin månad som rubrik, vilket får mig att anta att boken skrivits under ett år, från november 2024 till oktober 2025.

Mycket här handlar om generationer och växelverkan dem emellan – och även avsaknaden av växelverkan. I essän ”April” sammanfattar hon denna växelverkan i tre punkter. Citerar i det följande den inledande tesen i varje punkt (s. 136–137):
• Varje generation av äldre tror att den är ungdomligare än föregående generationer.
• Yngre generationer tar föregående generationers insatser för givna eller avfärdar dem.
• Varje generation uppfattar följande generation som mera bortskämd än den egna.

Vad är sedan vishet allmänt taget och å andra sidan med beaktande av ålder. Detta sammanfattar författaren i sju teser (s. 243). Visdom är enligt hennes egen favoritdefinition: ”Perspektiv, ett sinne för större sammanhang, en medvetenhet om att allt har två sidor. Tålamod. Ironi.” Jag kan instämma här, fastän även de övriga teserna var övertygande även de.

Föräldrarnas ”front” mot sina barn är också ett återkommande tema. Visa kvinnor är också ett tema och hela samlingen texter är ett otvetydigt bevis på att Merete Mazzarella själv otvivelaktigt tillhör den kategorin. I december behandlar hon skillnaderna i hur kvinnor och män åldras olika.

Jag uppfattar författarens budskap i boken vara övervägande positivt med tillit till framtiden trots alla föreliggande risker. Sin egen ”degenering” skall man leva med och lita på att kommande släktled upprätthåller det vi byggt upp och gör det även bättre än vi. Jag är åtta år yngre än författaren, men ändå känner jag i mycket igen mina egna känslor inför åldrandet. Fast i relation till skillnaden mellan kvinnors och mäns medellivslängd i Finland är jag ju äldre än författaren.

[Elvy Netzel · Rating 5 out of 5]

Vi följer Merete Mazzarellas tankar under ett år.
Indelat i tolv kapitel, årets månader.
Hon har funderingar kring den fjärde åldern, som oftast räknas från 80 år. Det är mest positivt, men ibland kommer hon in på hur det är att vara gammal i Finland. Med nedskärningar i äldrevården som är väldigt likt hur vi har i Sverige.
Många äldre är rädda för att behöva åldringsvård. Så Merete Mazzarella reflektioner kring dödshjälp som för många äldre är ett bättre alternativ än att behöva hjälp från samhället.

Merete Mazzarella flätar ihop tankar om åldrandet med världsläget och händelser som pågår eller har hänt i motsvarande månad för ett antal år sedan. Det ger perspektiv på hur åren går. Att kriget i Ukraina och Palestina pågår fortfarande!

Huvudtemat är åldrandet. Här ger Merete Mazzarella resultat från forskning om åldrandet och vad andra författare skrivit.
Som slutsatsen i en studie att ju långsammare man går desto högre risk dö inom en femårsperiod. Och därför promenerar hon i rask takt!
Uttryck som påpekar att man blivit äldre: ”Nu har du satt din sista potatis” och ”Med ålderns rätt”. Dem är inte Merete Mazzarella så förtjust i.
Merete Mazzarella tycker också det är viktigt att verka, inte bara arbeta, utan göra något bland människor. Även upp i åren kan man finna sammanhang där man behövs.

Några tankar om åldrandet som Merete Mazzarella skriver om:
Sagt av Ingrid Bergman: Att åldras är som att bestiga berg. Man blir lite andfådd men man får en mycket bättre utsikt.
Sagt av både Freud och Marilyn Monroe att det enda som egentligen händer i livet är kärlek och arbete.
Merete Mazzarella skriver i slutet av boken: För ett bra liv måste vi acceptera att döden är en del av resan.

[Helena · Rating 4 out of 5]

Kuuntelin suomennettuna äänikirjana, joka on nimeltään ”Nyt kun kirjoitan tätä”. Tuttua Mazzarellaa, pohdiskelevaa ja ajatuksia herättävää kerrontaa. Keskeinen teema on ikääntyminen ja vanhuus. Tässä kirjassa oli ehkä vähemmän kirjallisuusviittauksia kuin useissa muissa kirjoittajan teoksissa, mikä teki lukemisesta helpompaa.

[Anders Rosen · Rating 4 out of 5]

En mycket personlig och täckande beskrivning av ålderdomen. Kände igen mig på en hel del punkter. Sedan så är ju varje resa individuell trots allt. Faktiskt så skrattade jag också högt på en del ställen vilket kanske är förvånande. Läser gärna fler böcker av Merete.

[Tina Wikström · Rating 3 out of 5]

Tröstande om att bli gammal, Meretes böcker är sköna att läsa.