”Strax efter klockan sju på morgonen den 26 februari 1942 sprang en ung kvinna på en snötäckt grusväg vid Rosenhälls gård. Hon hade sömnrufsigt hår och bara ett tunt nattlinne på kroppen. Ingen tröja eller kappa, inga skor på fötterna.”
Krigsvintern 1942 är en av de kallaste någonsin. På Rosenhäll i Skåne försöker drängen Elof Nilsson, hans fru Matilda och den stora barnaskaran klara sig från en dag till nästa. De är statare, och har rotat sig efter ett kringflackande liv präglat av stora umbäranden. Men det är inte bara kylan som påverkar dem. Något större har tagit sin boning i Elof. En oro, ett förtätat moln i bröstet.
Långt senare når delar av den olycksaliga berättelsen Patrik Svensson som bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen döljer sig bakom historien om Elof. ”Den barmhärtige mördaren” är en minutiös genomlysning av ett omskakande människoöde, men också en drabbande skildring av en grupp människor som alltför väl visste sin plats och förstod att den var förutbestämd och evig.
Lars Patrik Svensson (born 1972) is a Swedish journalist and author. Svensson works in the cultural editorial department of Sydsvenskan and Helsingborgs Dagblad.
In the summer of 2019, he made his debut as an author with the book Ålevangeliet, which is partly a non-fiction book about the eel as a species and about the eel's cultural history, and partly an autobiographical story about the author and his father. Rights to publish the book have been purchased in 2019 for publication in 33 other languages. The book received the August Prize for Swedish Non-Fiction Book of the Year 2019.
Denna bok gav mig definitivt en intressant historielektion. Orättvist nog grumlas mitt betyg av min avsky mot huvudpersonen (inte författaren). Jag gick runt med ett pyrande och bubblande småhat inom mig. Ett stort tack till bokpodden Boktokiga för att ni vidgar mina bokval.
Full recension i avsnitt 44 av podcasten Boktokiga! Tyvärr blev det lite för mycket koka soppa på en spik gällande mord”mysteriet”. Intressant om statare och gamla Sverige.
Ibland när jag läser upplever jag en känsla av berättelsens ofullkomlighet, att något fattas för att den klaffa fullständigt i mån av realism. I Den barmhärtige mördaren var det huvudpersonens, Elof Nillsons, motiv. Det kändes till en början som en stapplande kritik av klassamhället med en slags historisk metafor och föll mig inte i smaken. Men så slogs jag på fingrarna av författaren med den självgoda upplysningen att boken helt och hållet var en sann historia och åter igen fick jag påminnas om att ”truth is madde than fiction fam”. En tråkig bieffekt av en stor dos sanning är dock att livets klingande monotoni blir svår att gömma i degen vilket sin tur resulterade i ett och annat kapitel som saknade inneboende mening.
En faktabok som känns som en välskriven roman med många bottnar och dimensioner. Att försöka förstå det obegripliga i en faktiskt genomförd fasansfull gärning, av en i allt igenom god människa,det är bokens huvudspår. Man blir glad av historiebeskrivningen hur enskilda människors engagemang kan bli starten på förändring av ett orättfärdigt system som misshandlar ett lands medborgare. Statare som system avskaffades då på 40-talet. Det är en mycket fängslande berättelse ett samhälle som fanns när mina föräldrar var unga. Men tankarna går till de människor i Sverige idag som lever under statarliknande förhållanden, underleveratörers underleveratörer, livegna papperslösa i en skuggekonomi som lagar våra bilar, städar plockat bären vi äter. Människor i vårt land som inte ser några utsikter till ett ordnat liv. Vilken Gunnar Sträng ska ta sig an dem? Den barmahärtige mördaren i boken är nog inte Sveriges sista.
gillade! konceptet att varva en historia med bakgrundsinformation om samhället/kulturen/politiken i stort uppskattar jag väldigt mycket. även om det ibland var svårt att förstå vad som var viktigast för berättelsen eller vad man skulle ta med sig
fortfarande lite svårt att riktigt gilla författarens överkänsliga skrivsätt. men habilt skrivet om ett gåtfullt mord på 1940-taket och blir en fin historielektion om Sveriges sista slavar
Statarsystemet, den lösning som under 200 år höll lantbruket med billig arbetskraft i utbyte mot en kringflackande samhällsklass utan egendomar, är nuförtiden knappast i gemene svensks medvetande. Kunskapen om det, inklusive hos mig, får generellt sägas vara låg. Särskilt viktigt då att Patrik Svenssons senaste bok tar sig an ämnet, där tyngdpunkten ligger på en ytterligt mörk familjehistoria, men med välkomna avbrott för att förklara den historiska kontexten. En statarfamilj i Skåne lever i februari 1942 på ett slags botten gällande framtidsutsikter, glädjeämnen och ork. Sorg, elände och missöden avlöser varandra, och till slut sker det mest ofattbara; fadern mördar sin fru och de tre yngsta barnen. I boken får vi lika delar upptrappning som efterspel, och i ett kort kapitel också själva förloppet i all sin plågsamhet. Frågorna som väcktes av rättsväsendet kretsar kring samma som vi idag fortfarande ställer oss, den om varför det kunde hända. Politiska och samhälleliga skeenden vävs in och ger luft i läsningen, som mår bra av att då och då komma bort från det mörkaste. Svensson har gjort ett gediget jobb i genomgång av protokoll, brev och tidningsartiklar - han känns ständigt säker och påläst i texten. Tacksamt nog finns inga illustrationer i boken, tydligheten i språkets saklighet är tillräckligt ilande. Hopplöshetens råa brutalitet är också något utspädd med skildringen av den ljusare tid som sedan kom, när de flesta före detta statare långsamt fick det bättre. En folkbildande gärning.
Helt otrolig bok! Gillade den minst lika mycket som Ålevangeliet. Författaren kan verkligen skriva sakprosa indragande och intressant utan att tumma på själva faktan. Bästa läsningen i år💫
Patrik Svensson beskriver hur det var i Sverige under första halvan av 1900-talet. Boken tar oss med in i statarstugorna. Hur statarna hade de, hur de slet för att överleva varje dag. Statarna levde ett kringflackande liv, de passade på att byta arbetsplats under ”slankveckan”, sista veckan i oktober då statare fick flytta. I hopp om att få det bättre. Patrik Svensson skriver även om några som såg statarnas elände och belyste det på olika sätt. 1934 kom Gunnar och Alva Myrdals bok ”Kris i befolkningsfrågan”. Barnfamiljer behövde stöd för att inte Sveriges befolkning skulle minska. Som t ex barnbidrag, gratis skolluncher och bättre bostäder. Ludvig Nordström reste runt i Sverige 1938. Skrev boken om ”Lort-Sverige”. Han besökte folk på landet, i små torp och statarlängor. Och skrev ned vilken missär han mötte! 1 januari 1939 tillträdde Gunnar Sträng som ordförande för Svenska Lantarbetareförbundet. Han cyklade runt och agiterade för att statare och lantarbetare skulle organisera sig i Lantarbetareförbundet. Nu blev statarna synliggjorda. Statarsystemet avvecklades 1945.
Genom berättelsen om Elof Nilsson och hans familjs öde kommer man statarnas vardag väldigt nära. Vi följer Elof och hans liv från sekelskiftet till 1900-talet och framåt. Hur han gifter sig. Barn föds och några dör i späd ålder. Familjen flyttar runt i Skåne. Elof jobbar som stalldräng och frun mjölkar kor och tar hand om familjen. Men livet känns hopplöst för Elof och hans fru. De äldsta barnen har börjat jobba, men hur ska det bli med de tre yngsta! Några år innan statarsystemet avvecklades skjuter stalldrängen Elof Nilsson sin fru Matilda och de tre yngsta barnen. Det var torsdag 26 februari 1942. Sonen Folke arbetar i stallet. Märta, som tillfälligt bor hemma, flyr och springer i nattlinne i isande kyla en kilometer och ber om hjälp. Vid häktningsförhandlingarna kommer de fram till att Elof var djupt deprimerad då han utförde dåden. Han behövde vård. Det är en djupt tragisk berättelse om hur en människa lever ett sådant liv att han inte vill se sina barn leva och föra statarens arv vidare. Det är nog flera faktorer som påverkat Elof men det måste ha känts hopplöst att slita och släpa, att bo i undermålig bostad och se hur flera av barnen inte överlevde spädbarnsåren. En hemskt bra och intressant bok.
Är det här en "true Crime"? Elof och Matildas liv som statare, 13 barn födda , 7 dog inte direkt. Elof sköt Matilda och de tre yngsta för att de inte längre skulle vara ivägen för någon. En intressant historia, men jag gillar den inte. Mest är det berättandet som stör mig, han lämnar inget inget utrymme för egna tolkningar. Det är mycket politik vilket förstås är bra på ett sätt, men han lyfter bara socialdemokratins goda sidor och liberalismens dåliga eller han värderar dem så i alla fall. Varför hade Elofs det så synnerligen svårt jämfört med alla andra statare? varför åt de bara sill? vad åt de andra familjerna? Många barn dog tidigt i många familjer, inte bara i deras...
Han skriver om den hemska arbetslösheten när industrialismen drog igång, men inget om arbetslösheten när lantbruket moderniserades... Jag tycker det känns som att han agiterar på ett sätt som inte passar dagens politik, eller det finns inga referenser till i dag.
I min smak är boken alldeles för lång, fylld av en massa fluff jag kunde ha varit utan. Jag kände mig helt enkelt smått irriterad under hela läsningen. Kanske var det bra att den väckte några känslor hos mig, men jag hade gillat att bli mera nyfiken.
Jag försökte i alla fall sätta hela historien i perspektiv mot min mammas uppväxt. Nu var det i Norrland där det inte fanns några statare, men fattiga fanns det gott om. Och många barn. Hur hjälpte socialdemokraterna dem? Tydligen helt ointressant.
Ottar hjälpte kanske allra mest!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Märklig bok, som trots sitt grymma epicentrum blir försonande och hoppfull. Den är ett lysande stycke inlevelsefull dokumentär, som också redovisar viktiga smärtpunkter i historien t ex Matilda och Märits roll respektive öde, men där källmaterialet är knapphändigt. Det blir i stället Elof som p g a sina grymma, men förvirrat välmenande handlingar under några minuter i den stränga kylan under krigsvintern 1942, skapar rikliga avtryck i källorna, vilket en fattig, försynt statare annars aldrig hade gjort. Det finns mycket mer att säga om denna bok, som verkligen kryper och stannar under huden. Patrik Svenssons lågmälda och omsorgfulla berättande och Hannes Meidals perfekta inläsning, gör boken oförglömlig. Och fick mig att också börja läsa och lyssna på "Den lodande människa", som också är mycket bra och som jag återkommer till.
Partik Svensson menar att detta inte är en roman utan ett försök att dokumentera och skildra det hemska brottet som inträffade 1942, på Rrosenhälls gård och jag instämmer. Förutom detta, bjuder boken på fakta om statarnas historia, minervaugglor, Gunnar Sträng, med mera. Patrik har en stil som får fakta och sakprosa att framstå som skönlitteratur men slutändan är detta ändå en faktabok, en dokumentär.
Jag har svårt att betygsätta böcker inom den här genren. Har jag lärt mig något? Ja, jag har till och med googlat och efterforskat vissa saker. Har jag haft en wow-upplevelse? Nej, det skulle jag inte kunna hävda men är det rimligt att begära detta ifrån en dokumentär?
Läsvärd intressant. Jag hade velat veta mer om Matilda, önskat fördjupning o problematisering av Elofs vittnesmål. Något saknas i den här historien är min känsla. Kanske fler perspektiv? Offren bleknar bort för snabbt, blir som en del i mördarens livshistoria, tyngdpunkt påhur han förhåller sig till det som hänt. Tyckte ibland att språket ställde sig emellan, formuleringar och frågeställningar kändes OT. Med detta sagt absolut läsvärd.
Mycket intressant läsning som satte igång min hjärna. Har brottats med begrepp som rätt och fel, förståelse och oförståelse, förlåtelse, tolerans och allt sådant. Funderat över fattigdom och slit och påverkan på val och psykiskt mående. Funderat på om jag, i min moderna tid där allt ska psykologiseras, ser på händelserna med fel ögon. Finns det andra perspektiv? Älskar när böcker gör sånt här med mig!
Jag blev förvånad över hur mycket jag gillade denna bok. Den föll mig verkligen helt i smaken. Delarna som handlade om statarna och deras omständigheter var otroligt intressant och lärorik, och den juridiska processen kopplad till mordet som boken handlade om var mycket intressant. Enligt min uppfattning den bästa av Patrik Svenssons böcker. För full recension, lyssna på Boktokiga podcast avsnitt 44.
Patrik Svensson ägnar samma energi åt att förstå den man som 1942 dödade sin fru och tre yngsta barn som han i Ålevangeliet ägnade åt att förstå ålens natur. Kanske lyckas han bättre med att placera denna man i sin tid och sammanhang. Men i slutändan är det samma sak som med ålen. Mannens sanna natur och motiv är bortanför det som kan efterforskas.
En viktig påminnelse om statarsystemets historia och en otäck och berörande skildring av "Elofs" liv och brottslighet. Tycker dock att detta med den asteniska konstitutionen och människors agens återkommer lite för ofta, att ugglespåret tas lite för långt och att de retoriska frågorna är lite för många. En klart läsvärd bok under alla omständigheter.
Ett gediget arbete att dokumentera denna tragedi från alla källor. Man får dessutom händelsen satt i sitt sammanhang i statarsverige. Mycket intressant. Inte så ledsamt och medryckande som jag kanske hade tänkt mig, men det är väl för att det är en dokumentär först och främst. Men det saknas ändå något som jag inte kan sätta fingret på. Läs Ålevangeliet av samme författare först.
Den utgår väldigt mycket från mördarens synpunkt. Välgrundad och saklig, men väcker såklart känslor. Jag kommer inte läsa om boken och det är inte den sortens bok jag skulle rekommendera, men jag tycker att det är intressant att läsa om statare. Så författaren tog sig an ämnet på ett vettigt sätt. Jag hade dock önskat en djupare skildring kring offren.
Intressant beträffande beskrivningen av statarsystemet som jag hade dålig kunskap om och jag förstår att den beskrivna familjetragedin blir ett sätt att pedagogiskt försöka förklara vad detta system kan göra med en människa men det blev många upprepningar, ganska trögt ibland. Beskrivningen av vården på St Lars var intressant.
Hard to read, because it's real. The only thing that isn't real is the names of the characters, and that's terrifying. How our society affected such a big group of people so negatively to the point of seeing no future, no freedom and now will of living. Horrible and so devastating. Really makes you bat an eye at the modern society.
Boken är den första dokumentärt skrivna boken jag läst, som blandar dokumentär och skönlitteratur. Väldigt intressant att lära sig om svenska statarsamhället samt hur brott redes ut på 1940 tal, och kul med lokala miljöer i Skåne. Men!!! Blir inte klok på huvudkaraktären/mördaren. Helt galna twister! Man vet inte vad man ska tycka om det.
Vad är det att vara människa? Vad är människovärde? Vad blir kvar av en människa som begått ett oförlåtligt brott, och vad finns kvar som man kan förlåta? Patrik Svensson svarar inte på de här frågorna, för han konstaterar att de nye kan besvaras. Men han gör ett ärligt försök och ser till statare Elof Nilsson med en blick som ramar in människan och dådet i ett sammanhang.