”Jag tillhör välfärdsstatens barn, den generation som blev vuxen på 90-talet och formades då – politiskt, kulturellt och moraliskt. Det var en tid när ekonomi alltid trumfade politik, och själv gick jag från att vara en aktivistisk vänstertjej till att studera på Handels och sedan få anställning på Finansdepartementet. Jag växte upp med drömmen om marknaden.”
90-talet var tiden då det sades att historien skulle ta slut, men då den egentligen fortsatte i en helt ny riktning. På ytan var det ett ljust och optimistiskt decennium, men därunder fanns något annat, något mörkt och kaotiskt. "Förbannelsen" är en personlig berättelse och en politisk undersökning av hur Sverige fastnade i 90-talets löften, och vilket pris vi betalar för det idag.
Intressant, engagerande och upplysande. Jag inser att jag är ganska ovan vid att läsa facklitteratur, därför uppskattar jag de små personliga insticken extra mycket. För någon som var väldigt mycket av ett barn på 90-talet är det givande att få historien, ekonomin och sambanden förklarade ordentligt.
Detta var kanske en bok som preached to the choir, men ändå väldigt intressant. Måste diskutera denna med någon. Karin pettersson gör upp med sig själv och med socialdemokratin så även om det kanske var en öppen dörr känns den fortfarande relevant ändå. Right up my alley. Fick inte direkt framtidshopp men ändå 🤪rekommenderar!
En välskriven och tillgänglig bok om nedskärningar, liberalism, kultur, åtstramningar, globalism och frihet. Jag tycker att Förbannelsen balanserar skickligt mellan Karin Petterssons person, yrkesliv och den stora politiken. Allt hör ihop, och allt är intressant. Jag uppskattar särskilt att hon är noga med att ta tillbaka frihetsbegreppet från den liberala högern och hon argumenterar skickligt för sin sak. I kapitlet Systemskiftet om nedmonteringen av den svenska välfärden sätter hon fingret på det som, förutom en politik som älskar att spara, kanske är den stora förbannelsen; "Jag tänker på det nyliberala systemet som en spegelbild av dess egen rädsla, en sorts dubbelgångare där det som inte skulle få ske istället blev slutresultatet. Där utrymmet för den enskilde människan att påverka sitt liv begränsades, men på ett annat sätt det förväntade. Men kanske är detta en alltför vänlig tolkning. För många av de revolutionärer var det nog aldrig människans frihet som var målet, utan kapitalets."
Intressant historielektion som fick mig att fundera kring bl.a. övertro på marknadskrafter, kreditmarknadens avreglering, demokratiunderskott, effekten av få offentliga investeringar.
Men det maler också i bakhuvudet: lätt att va efterklok? Och vad finns för trovärdiga alternativ?
Sladdar in på antagning.se för att plugga en kurs nationalekonomi
lite snackig och rörig, kändes kanske lite ekonomitung? Den mer cementerade att spelet/ekonomin/livet är riggat. (öronläst, kanske därför jag upplevde det som rörigt)
Gedigen återgivning av 90-talet och dess ekonomiska beslut, vad de har genererat för problem, strömningar och slitningar. Göran Persson, Bill Clinton och Tony Blair i skottgluggen. Finns det ens hopp? Jag klingar fast vid bokens enda positiva halmstrå, det Karin avslutar med: tron på att människan har ett behov av gemenskap.
Det är roligt när man känner att ens kunskap och förståelse växer som en galaxy brain medan man läser. Det är fint att ta del av hennes idéer och analys, trots att jag är hängiven bambino fick jag mycket extra av att läsa boken som jag inte fått i podden.
Uppfriskande med en självrannsakande och självkritisk bok (både mot författaren själv och svensk politik). Känner tacksamhet för denna redogörelse över ett ändå ganska obehandlat (förnekat?) ämne.
Svår o betygssätta! Kan nog handla om att det är just det här jag pluggar och därmed relaterar allt till min uppsats så kanske lite fel timeing hehe. För bra är den!
Alltså boken var bra skriven men tesen är verkligen för svag. Det finns ett före och efter 90-talskrisen: ett före med långvarig lönestagnation, galopperande skuldsättning, samt fallande välstånd relativt andra länder, och sedan ett efter med stora reallöneökningar och stigande välstånd trots, eller på grund av, att vi genomförde saneringen av de offentliga utgifterna. Sedan 90-talet har Ginikoefficienten knappt rubbats, och även om förmögenhetsojämlikheten har stigit något sedan 90-talet är den långt ifrån den som rådde i början på 1900-talet när man räknar in offentliga transfereringar och pensionsförmögenheter.
Detta viftar hon bort alldeles för lättvindigt. Såväl Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Spanien har högre offentlig skuldsättning än Sverige men är fattigare än oss per capita. Frankrike och Tyskland har stora problem med sina pensionssystem som nu är nära ett sammanbrott. Dessa problem har vi lyckats undvika genom 90-talsreformerna.
Skulle Pettersson föredra deras situation framför vår? Jag vet inte, eftersom hon undviker frågan. Exempel på länder som inte hanterat sin skuldsättning men ändå har en lysande ekonomisk utveckling står inte som spön i backen i boken, sannolikt eftersom länderna inte finns, men att peka ut åtminstone ett trovärdigt alternativ tycker jag man kan begära av en kulturredaktör på Aftonbladet.
Karin Pettersson skriver väldigt klartänkt och påläst om "vad som gick fel" under 90-talet. Redogörelser för hennes uppväxt och karriär varvas med geopolitiska händelser vilket förs samman till en väldigt skarp analys med både personliga och välgrundade slutsatser. Aldrig känns det kallt eller torrt utan hon binder återkommande konsekvenserna av den politiska utvecklingen till den faktiska inverkan det får för sveriges/europas medborgare. Väldigt bra läsning!
En av det senaste årens viktigaste fackböcker. Karin Pettersson, ekonom, journalist och ledarskribent skriver lysande om den förvandling som hänt i Sverige och västvärlden sedan avregleringarna av kapitalmarknaderna på 1980- och 1990-talet. Världens mest jämställda samhälle, där även barn från fattigare miljöer hade stora chanser att lyckas på grund av stark skola och utbyggda välfärdstjänster, har eroderat i takt med att avregleringar och skattesänkningar gjort Sverige till en av de mest ojämlika länderna i Europa, där miljardärer blir allt fler samtidigt som förorter, småstäder och landsbygd utarmas. Socialdemokratin har aktivt medverkat till detta tillstånd tillsammans med borgerliga partier. Ingen tror längre att marknadskrafter kan och ska regleras för det allmänna bästa, varför politiken står helt handfallen inför en övermäktig hyperkapitalistism, som drivs av techmiljardärer vars visioner är det helt fria och oreglerade samhället där den starkaste och smartaste vinner. När etablerade partier står handfallna och saknar både visioner och praktisk politik har istället högerpopulismen fått fritt spelrum och bidrar med säkra, enkla svar på samhällets tilltagande problem. Det är invandrarnas fel! Eller alla liberaler, gröna o socialdemokrater som tror på rättighet, jämställdhet och rättvisa och som förstört det homogen, svenska, vita samhället med massinvandring. I en sådan tid tappar många unga tron på framtiden, rädslans politik får större kraft, liksom hatet mot alla dem - invandrare, feminister, miljöaktivister - som de tror är orsaken till samhällets tillstånd. I skyddat bo sitter miljardärerna, som fått allt serverat på ett silverfat, och som inser att extremhögern kan skydda deras förmögenheter genom att vända bort blicken från de enorma ekonomiska o sociala klyftorna, och istället jaga de allra mest utsatta, som anklagas för lathet, ovilja att jobba och för sunkiga kulturer. Det enda som kan vända detta är en kraftsamling av progressiva människor i flera olika sammanhang och länder, som vågar ifrågasätta hyperkapitalistismen, reglera den och upprätta staters förmåga till progressiv omfördelningspolitik. Karin Petterssons analytiska blick är knivskarp. Möjligen saknas några framtidsinriktade kapitel som beskriver vad vi faktiskt kan göra som medborgare. Vi vill ju att våra barn och ungdomar ska återfå tron på framtiden. Mkt stark 4.5 för boken.
En riktigt bra bok, jag blev positivt överraskad! Jag gillar Karin Pettersson medverkan i Café Bambino-podden mycket, så det var kul att se vilken skarp författare hon också är.
Jag gillade det lite annorlunda formatet för boken, med kombinationen av en saklig undersökning av resultatet av olika politiska beslut som togs under 90-talet med Petterssons egna upplevelser och professionella roll under den tiden. Jag tycker att boken är både riktigt insiktsfull och tankeväckande. Även om den inte eftersträvar att ge några tydliga svar, så tycker jag att den ställer helt rätt frågor om varför vi biter oss fast vid reformer - tex riskkapital i skolan, marknadsmässig förvaltning av vården, systematisk brist på investeringar i infrastruktur som järnväg och klimatomställning - som ingen (förutom de få som tjänar på det) verkar gilla.
Vissa referenser och argument hade kanske kunnat vara mer detaljerade för att kännas mer grundade, men jag förstår samtidigt att författaren har eftersträvat en mer lättillgänglig och översiktlig utformning av boken. Bokens styrka tycker jag ligger i att ifrågasätta varför många av de ställningstaganden som togs under 90-talet idag behandlas som omöjliga att ändra och att istället efterfråga mer visioner inom politiken. Finns mycket att diskutera och fundera vidare på i den här boken!
En fråga som jag ofta ställer mig är vart folkhemmet tog vägen. Hur kunde landet lagom bli så extremt? Och när blev viljan att återvända till det lagom en radikal åsikt?
Det här är helt klart en intressant bok, en man önskar fick större uppmärksamhet, inte minst för hur den ekonomiska politiken lyfts och sätts i sitt historiska sammanhang. Men i stället för att prata om strukturer och makt är det tydligen enklare att peka ut någon med fel hårfärg 🙃.
Det är svårt att inte tänka på Lyndon B. Johnsons ord om hur man kan lura den fattigaste vita mannen på pengar, så länge man ger honom någon att se ner på.
Skämt åsido: många frågor besvarades, men ännu fler väcktes. Behöver akut en bokklubb typ?!
Jag växte upp med tanken om att globaliseringen var positiv och ostoppbar. Varför skulle man inte vilja vara en del av den stora vida världen? Globaliseringen var lika med fri rörelse av människor och handel. Öppna gränser, fria flöden.
Såhär i efterhand är det intressant att reflektera kring det jag då tog som självklart. Den största behållningen finns i sista halvan av boken, med kapitlen kring anti-globaliseringsrörelsen. Den drunknade effektivt i 9/11, då motsättningen byttes ut från globalisering vs anti-globalisering till det globala väst vs terrorismen.
Bara vår allas älskade Karin Pettersson kan få mig att frivilligt läsa en bok som till så stor del handlar om ekonomi. Tacksam för hennes arbete med boken och klarsynta röst i en sån ryggradslös samtid. Uppskattade det personliga narrativet, då inramningen gav djup och mänsklighet mellan all redogörelse av fakta.
Borde vara kurslitteratur för nästa generation statsvetare. Snyggt förpackad historieskrivning om sånt som vi läst och hört om på annat håll, men här med en personlig touch. Rekommenderar varmt. De som är åttiotalister eller nittiotalister och som alltid har undrat hur sossarna kunde svika och ge upp sina ideal bör läsa ”Förbannelsen”. Boken ger ingen fullständig förklaring, än mindre tjänar den som ursäkt. Däremot ger den ökad förståelse för de beslut som ledde oss hit. Frågan infinner sig: Var hade vi varit nånstans om vi inte hade fört den hårda åtstramningspolitik som vi förde på 00-talet?
Matnyttig. Mycket vet man redan, men den gav mig ytterligare en dimension kring hur jag ser på 90-talet. Den gav mig också fler insikter om vilken stor påverkan individer kan ha på ett sekel, och då ej att förglömma personer såsom Persson, Clinton och Bush.
En utdragen läsupplevelse delvis förstörd av en värdelös abf-cirkelledare. Men fantastisk bok! Jag hade kanske hoppats på ännu mer förtydligande för mig som aldrig någonsin förstått mig på ekonomi men gärna skulle vilja, men en väldigt bra grund för att djupdyka på egen hand.
förstår vad folk menar med ”preaching to the choir”, men jag tyckte väldigt mycket om denna! gillade skrivsättet, inslagen av något lite självbiografiskt / autofiktivt. framförallt var det en väldigt lättläst fackbok efter ett år av enbart nästan akademisk sådan.