Cecilia Vasa var Gustav Vasas vackraste och vildaste dotter. Hon var slösaktig och praktälskande, tyckte kanske för mycket om fester och nöjen. Men hon hade Vasarnas rika begåvning och också deras häftiga humör. Hennes kamp för familjen och dess ägor förde henne över stora delar av Europa, där hon bland annat förhandlade med påven och kejsaren. Utländska makthavare beskrev henne som ”begåvad med snille och framstående vältalighet”. Hon hade med säkerhet blivit en
”Cecilia överlevde sin make, Kristoffer II av Baden-Rodermarchern och alla sina sex söner , även alla sina syskon och deras gemåler. Under hennes livstid levde sex svenska monarker. Den sjunde, drottning Kristina, var bara ett år gammal då Cecilia gick bort. Tolv påvar passerade, fem tysk-romerska kesjare.” (S.193).
Cecilia tog lån när hon väl reste runt i Europa. Någonting som adel och högtuppsatt folk gjorde fram till Axel Von Fersens tid. Med andra ord blev man anförtrodd lån från olika bankirer eller andra mäktiga personer. Det här var lån som som hon först lyckades att betala av fem år innan sin bortgång.
Boken var väldigt lättläst och samtidigt spännande.
Inte någon höjdare. Jag har läst mycket där Cecilia har varit med, och denna bok ger tyvärr inte så mycket nytt om henne. Ännu en bok där författaren svävar ut i historiska händelser och relationer som sist och slutligen inte har så mycket med huvudpersonen att göra. Jag hade önskat att det handlat mera uteslutande om Cecilia, för information om henne finns nog.