Cecilia Vasa var Gustav Vasas vackraste och vildaste dotter. Hon var slösaktig och praktälskande, tyckte kanske för mycket om fester och nöjen. Men hon hade Vasarnas rika begåvning och också deras häftiga humör. Hennes kamp för familjen och dess ägor förde henne över stora delar av Europa, där hon bland annat förhandlade med påven och kejsaren. Utländska makthavare beskrev henne som ”begåvad med snille och framstående vältalighet”. Hon hade med säkerhet blivit en
”Cecilia överlevde sin make, Kristoffer II av Baden-Rodermarchern och alla sina sex söner , även alla sina syskon och deras gemåler. Under hennes livstid levde sex svenska monarker. Den sjunde, drottning Kristina, var bara ett år gammal då Cecilia gick bort. Tolv påvar passerade, fem tysk-romerska kesjare.” (S.193).
Cecilia tog lån när hon väl reste runt i Europa. Någonting som adel och högtuppsatt folk gjorde fram till Axel Von Fersens tid. Med andra ord blev man anförtrodd lån från olika bankirer eller andra mäktiga personer. Det här var lån som som hon först lyckades att betala av fem år innan sin bortgång.
Boken var väldigt lättläst och samtidigt spännande.
Att det är en bok om Cecilia Vasa har jag svårt att förstå. Det stod så lite om henne i hennes egen bok att det gör det hela lite märkligt. Jag ville läsa en bok OM Cecilia Vasa, inte om alla andra runt omkring henne. Herman är duktig på sin fakta, men boken borde ha haft en annan titel.