Två unga kvinnor blir våldtagna i centrala Umeå inom loppet av en vecka. Gärningsmannen, maskerad i en svart rånarluva, lämnar inga spår efter sig förutom en märklig signatur: en skulptur av en skvader – en hare med tjädervingar – brutalt nedtryckt i offrens halsar. När ett tredje offer, en manlig popartist, blir överfallen och dessutom knivhuggen till döds eskalerar mardrömmen. Polisen inser att de jagar en mördare som inte kommer att sluta förrän han grips.
Nationella profileringsgruppen kallas in, och kriminalkommissarie Johan Axberg tar sig an fallet tillsammans med psykiatriker Nathalie Svensson och sitt erfarna team. Men jakten tar en oväntad vändning när Sveriges värsta seriemördare genom tiderna, den gåtfulle Kameleonten, erbjuder sin hjälp. Kan de lita på honom – eller är hans motiv lika mörka som gärningsmannens dåd?
När ytterligare en person hittas död inleds en intensiv kamp mot klockan samtidigt som inre demoner får fritt spelrum.
Lockfågeln är den tolfte fristående delen i Jonas Moströms prisbelönta serie om psykiatriker Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg.
Jonas Moström är författare och läkare. Han debuterade 2004 med thrillern Dödens pendel. Uppföljaren Svart cirkel kom år 2006 och blev hans genombrott med över 80 000 sålda exemplar. Sedan dess har Moström nått stora framgångar med böckerna om kriminalkommissarie Johan Axberg. 2014 kom första boken om Nathalie Svensson, Himlen är alltid högre. I Dominodöden förenas de två serierna.
Det är ett relativt bra driv i Lockfågeln, och Jonas Moström lyckas att sy ihop historien. Lockfågeln är obehaglig på flera sätt, det är grymma våldsdåd, med övervåld, och det är skrämmande personer som dyker upp. Psykopater skulle jag säga, utan hämningar. Det vägs inte upp på något sätt, för relationsdelarna är också rätt jobbiga. Bitvis är detaljgraden för hög, jag märker hur jag skummar vissa delar.
Största delen av Lockfågeln utspelar sig i Umeå. Jag har varit flera gånger i Umeå, och i början så rör de sig i miljöer som jag känner igen och ser saker jag sett. Några bor på samma hotell som jag bodde på i september förra året. Men ganska snart så rör de sig i för mig okända miljöer, och det blir inte samma sak som Sundsvall eller Uppsala.
När jag följer en serie så behöver jag på något sätt intressera mig för de återkommande karaktärerna. Mitt intresse för Nathalie och Johan har bara blivit mindre, och nu räcker det inte. Johan ser sig själv som oemotståndlig, och om en kvinna dyker upp så blir hon förvandlad till ett våp i hans närhet. Nathalie är osäker och naiv, men upprepande får vi veta hur attraktiv hur hon är. Sen undrar jag hur många gånger en polis kan ”svänga med hårpiskan” och en annan kan tappa humöret och bullra med rösten. Utseendet och beteendet hos karaktärerna upprepas allt för ofta, och kvinnorna tecknas märkligt. Det finns också en återkommande karaktär som jag inte alls gillar, och tyvärr får den karaktären alldeles för stor plats. Jag tycker inte karaktären är intressant, och känns alldeles för extrem.
Vi får se när nästa del kommer ut, men just nu känns det som om jag ska sluta läsa den här serien. Utvecklingen i serien passar inte mig, och man måste ju också kunna sluta läsa serier. Cliffhangern i Lockfågeln är dramatisk men mig avskräcker den. Ja, utom att den verkar utspela sig i Uppsala…
Jag började jag lästa ”Lockfågeln” av Jonas Moström och sedan fick jag inte så mycket annat gjort, jag blev helt uppslukad av historien som är andlöst spännande, historien tar helt oväntade vändningar och slutar med en rejäl cliffhanger. Det blev sträckläsning för mig som gillar att följa både det nya fallet tillsammans med Johan och Nathalies privatliv där de står inför en nystart. Kameleonten, en av landets mest utstuderade seriemördare som ideligen byter identitet, är också tillbaka och gäckar polisen.
Boken är den tolfte fristående delen i serien om psykiatriker Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg. En riktigt bra serie som växer och blir bättre och bättre. Polisen för en kamp mot klockan och samtidigt får vi som läsare följa både polisen och gärningspersonerna parallellt. Spänningen trappas upp steg för steg, tar högst oväntade vändningar, med många misstänkta och spår som leder åt olika håll. Det här är en riktig bladvändare som jag varmt rekommenderar, liksom de andra böckerna i serien.
Ksk 2,5⭐️ Tyckte typ den var lite förutsägbar i vissa lägen och lite antiklimax när man fick reda på vem det var. Men blev ändå taggad i slutet på att läsa nästa bok.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det var både en och två och tre saker jag störde mig med den här boken. Den var tjatig i vissa avseenden, hur många gånger nämndes inte Natalies icke-donation? Jättemånga! Och jag hade sett fram emot att den utspelades i Umeå men det verkade inte riktigt som att författaren bekantat sig med Umeå som det är på allra sistone. Sen tyckte jag inte fallet kändes så spännande, i alla fall inte upplösningen. Typ allt pekade på mäklaren men det kändes ändå som att det vore alltför enkelt om det var han. Men det blev ett antiklimax när det avslöjades vem det var. Synd för den började ändå bättre. Just det, en tanke som slog mig halvvägs var att författaren verkar lite sugen på att skriva erotisk litteratur istället men tur han inte gick hela vägen i den här boken i alla fall.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det känns som om den här serien har gått lite i stå. Boken är ganska lättläst, men bitvis grottar författaren ner sig i otroligt detaljerade beskrivningar. Vidare irriterar karaktärerna mig. Men så klart jag inte ger upp utan läser vidare, för nånstans skymtar jag ju en spännande historia bland all relationsdramatik och alla barn. Och givetvis är det inte så enkelt vad gäller gärningsmannens identitet som man först tror. Läs hela mitt inlägg om boken https://tofflandel2.com/2026/01/09/lo...
Boken är fristående, men det är fördelaktigt att ha läst de tidigare delarna för att hänga med i storyn. Det är spännande och lättsmält, korta kapitler med många vändningar som håller spänningen uppe. Slutet på boken är obehagligt och ett löfte om nästa bok.