Vi har alla problem med skärmarna. Säg den människa i vår samtid som inte vill lägga mindre tid på scrollande och mer på att, ja, tänka, skapa och leva. Så hur kan vi frigöra oss?
I sin nya bok Ingen surf lägger poeten och författaren Jonas Gren fram en metod för att minska bruset. Varje morgon cyklar han till kontoret där wifi saknas, och där all kontakt med omvärlden sker via knapptelefon. Sju kilometer från internet blir det lättare att tänka.
Så kan inte alla göra. Men med inspiration från optimistiska radikaler genom historien, och i vår egen samtid, utforskar Jonas Gren hur vi alla kan ta steg från en tillvaro av ständig uppkoppling. Det är en försiktigt hoppfull, och högst konkret, väg till ökad livskvalitet.
En bok om nedkoppling. Författaren har intervjuat personer som valt att gå från smarttelefon till knapp telefon. Han tar fram fördelarna och nackdelarna. Samhället idag kräver nästan smarttelefoner för biljetter, parkering, bank ID. Jag hade inte haft en aning om var eller hur man kan köpa bussbiljett utan app. Men nog vill jag leva ett mer nedkopplat liv. Ett liv där jag använder min telefon, inte blir bunden av den. Fast boken handlar om mer än bara smarttelefoner. Författaren själv har ett kontor utan wifi. Väl värt att läsa!
Om man väntar sig en strukturerad, akademisk analys av samhällsfrågor och psykologi runt en värld som är konstant uppkopplad blir man nog lite besviken, men jag gillar hur Gren tar en mer fundersam attityd; pratar om sina egna erfarenheter, erkänner att det är en lyx som ofta är beroende av att någon annan får göra jobbet åt dig, etc. Försöker inspirera snarare än övertyga. Samtidigt blir det också rätt tjatigt över 200+ sidor.
Intressant ämne och bitvis var det väldigt bra läsning, men efter ett tag kändes allt lite tjatigt. Man fattar, han är emot alltihop. Jaja. Man hade velat ha nån röst som sa något annat, och kanske velat veta mer om alla de här intervjuerna han verkar ha gjort? Äsch jag vet inte, den var väl helt OK
Lite långrandig, mycket citat från andra författare och tänkare, så det känns lite som en sammanfattningsbok emellanåt. Hade kunnat vara kortare. Samtidigt tycker jag Jonas har ett bra språk, och det känns som det ligger i linje med bokens ämne och hans tes att den är reflekterande. Jag tar med mig tanken att det faktiskt är helt sjukt att alla snart förväntas ha en smarttelefon för att kunna vara en del av samhället.
För en Uppsalabo är det dessutom roligt med lite lokala betraktelser.
Jag gillar att boken inte har som mål att få oss att sluta använda internet och smarta mobiler. Författaren ger flera exempel på hur bra internet kan vara. Samtidigt är det viktigt att vi blir medvetna om vad som har gått förlorat - bland annat möjlighet till reflektion och lugn som dötiden ger, förmågan till fokus.
Inte jättemycket nytt under solen, lite enkelspårig i att den mest berättar två sidor av uppkopplandet - antingen helt uppkopplat eller inte alls, lite för lite om hur man klarar av att göra det lagom med olika typ av begränsningar. Och lite oklart vad boken vill uppnå. Men gillade språket! Ett lugn och känsla av närvaro tyckte jag mig smittas av.