What do you think?
Rate this book
Det oss som saknar ett vi
Hon söker någon att väga sin tyngd mot, han vill ha någon att forma och stöpa om.
Det oss som saknar ett vi belyser klasskillnaderna i våra kärleksrelationer och är en befriande uppgörelse med svunnen kärlek. När pojkvännen påminner diktjaget om att bära ut soporna under en födelsedagsmiddag börjar ojämlikheten bli synlig.
Jenny Wrangborg (f. 1984) debuterade som arbetarlitteraturens förnyare med den hyllade Kallskänken (2010), följd av Vad ska vi göra med varandra (2014). Hon har varit krönikör för Kommunalarbetaren och Dagens Arbete och ordförande i Föreningen Arbetarskrivare.
Det oss som saknar ett vi belyser klasskillnaderna i våra kärleksrelationer och är en befriande uppgörelse med svunnen kärlek. När pojkvännen påminner diktjaget om att bära ut soporna under en födelsedagsmiddag börjar ojämlikheten bli synlig.
Jenny Wrangborg (f. 1984) debuterade som arbetarlitteraturens förnyare med den hyllade Kallskänken (2010), följd av Vad ska vi göra med varandra (2014). Hon har varit krönikör för Kommunalarbetaren och Dagens Arbete och ordförande i Föreningen Arbetarskrivare.
- GenresPoetry
113 pages, Paperback
First published January 1, 2025
1 person is currently reading
23 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 7 of 7 reviews
October 28, 2025
Det finns diktsamlingar som berättar och så finns det de som visar. Wrangborg tillhör den senare sorten. Här rör hon sig mellan kärlekens vardagsgeografi och den känslomässiga politik som uppstår när två världar försöker förstå varandra men inte riktigt lyckas. Det är reflekterande, berättande och märkligt nog väldigt avkopplande. Lite som att följa någon som långsamt inser vad som gick fel utan att längre försöka ändra det.
Jag fastnade tidigt för raden:
“slösat så mycket tid på att försöka känna ingenting”
Den är brutalt enkel. En mening man egentligen inte borde kunna skriva utan att den kollapsar i en typ av kliché, men Wrangborg lyckas. Det finns en vardagsnära precision här, där känslan inte kommer från dramat utan från försöket att hålla dramat på avstånd. Det är sorg som gått över till klarhet och klarhet som fortfarande bär sorgens ryggsäck.
Wrangborg rör sig ofta i konkreta bilder, hon skriver inte om känslor, hon sätter dem.
“jag är mitt emellan raps och havre”
En av mina favoriter från samlingen. Det är både ett geografiskt och emotionellt tillstånd, en sorts poetisk neutralzon mellan trygghet och frihet, mellan tillhörighet och ensamhet. Man ser Skåne, man hör tåget, men man känner också något större. Den där känslan av att befinna sig på en plats som lika gärna kunde vara en paus i livet som en början.
Och mitt i allt detta smyger hon in den sorts kärlek som känns mänsklig i sin ofullkomlighet. I en av samlingens mest träffande sekvenser skriver hon:
“jag hittade i dig en ny människa i mig”
Det är en av de raderna man vill läsa högt för någon, men inte riktigt vågar. För det handlar inte bara om kärlek, utan om att hitta sin egen reflektion i någon som inte riktigt ser tillbaka. Att dejta en moderat(?), kanske. Att tro att känslor kan överbrygga någon annans övertygelser tills man inser att den andra bara ser ett stycke, en produkt, inte ett helt eget jag.
Wrangborg lyckas med något, hon låter läsaren vila i förloppet. Hon skriver inte fram känslan, hon håller den fram. Det är ett uppvaknande, ett värdesättande av jaget över känslan, utan att förlora ömheten. Det här är poesi som känns på riktigt och det är väl meningen.
Jag fastnade tidigt för raden:
“slösat så mycket tid på att försöka känna ingenting”
Den är brutalt enkel. En mening man egentligen inte borde kunna skriva utan att den kollapsar i en typ av kliché, men Wrangborg lyckas. Det finns en vardagsnära precision här, där känslan inte kommer från dramat utan från försöket att hålla dramat på avstånd. Det är sorg som gått över till klarhet och klarhet som fortfarande bär sorgens ryggsäck.
Wrangborg rör sig ofta i konkreta bilder, hon skriver inte om känslor, hon sätter dem.
“jag är mitt emellan raps och havre”
En av mina favoriter från samlingen. Det är både ett geografiskt och emotionellt tillstånd, en sorts poetisk neutralzon mellan trygghet och frihet, mellan tillhörighet och ensamhet. Man ser Skåne, man hör tåget, men man känner också något större. Den där känslan av att befinna sig på en plats som lika gärna kunde vara en paus i livet som en början.
Och mitt i allt detta smyger hon in den sorts kärlek som känns mänsklig i sin ofullkomlighet. I en av samlingens mest träffande sekvenser skriver hon:
“jag hittade i dig en ny människa i mig”
Det är en av de raderna man vill läsa högt för någon, men inte riktigt vågar. För det handlar inte bara om kärlek, utan om att hitta sin egen reflektion i någon som inte riktigt ser tillbaka. Att dejta en moderat(?), kanske. Att tro att känslor kan överbrygga någon annans övertygelser tills man inser att den andra bara ser ett stycke, en produkt, inte ett helt eget jag.
Wrangborg lyckas med något, hon låter läsaren vila i förloppet. Hon skriver inte fram känslan, hon håller den fram. Det är ett uppvaknande, ett värdesättande av jaget över känslan, utan att förlora ömheten. Det här är poesi som känns på riktigt och det är väl meningen.
December 8, 2025
Enkla men rena och klara dikter om ojämlikhet i en relation. Hur man kan tro sig älska, och tro sig bli älskad, men egentligen mest är förälskad i en önskan om den andre eller en önskan om sig själv. Hur klibbigt svårt det kan vara att slita sig från illusionen, fastklamrande i de känslor man upplevt i enstaka stunder, istället för att se klart på allt det som talar emot. Förälskelse är en märklig mekanism. Fina vändningar i meningar som vrids till något annat, noggranna ordföljder som skapar oförväntade betydelser. Både ömhet, sorg, ilska och ironi.
March 7, 2026
En roman i poesiform. Gripande, spännande och alldeles underbar! Den enda poesiboken jag läst som är en riktig bladvändare.
Även väldigt fint att höra författaren själv framföra dikterna samt höra de tonsatta av kören Sötsur på Hornstulls bokhandel.
Även väldigt fint att höra författaren själv framföra dikterna samt höra de tonsatta av kören Sötsur på Hornstulls bokhandel.
October 20, 2025
En diktsamling, rå, utlämnande, vacker och sorgsen.
Ord som säger det vi inte alltid själva kan sätta ord på.
Vad är kärlek egentligen?
Eller vad tror vi är kärlek?
Vad gör att att det blir vi, oss??
Hennes ord ritar en del av ett liv, sårbarhet och smärta, men hopp, så mycket hopp om att det som söks finns, och kan fås!
Jag ger denna bok
5 av 5 möjliga!❤️
Ord som säger det vi inte alltid själva kan sätta ord på.
Vad är kärlek egentligen?
Eller vad tror vi är kärlek?
Vad gör att att det blir vi, oss??
Hennes ord ritar en del av ett liv, sårbarhet och smärta, men hopp, så mycket hopp om att det som söks finns, och kan fås!
Jag ger denna bok
5 av 5 möjliga!❤️
October 12, 2025
Älskar den PUNKT
October 18, 2025
Lika genialt som tidigare diktsamlingar.
February 10, 2026
Wrangborg verkar bara kunna skriva briljanta böcker. Från en annan arbetarunge som dejtat över klassgränserna - tack! ❤️
Displaying 1 - 7 of 7 reviews