Tvätten handlar om kvinnor på ett tvätteri. Lena Sohl tecknar kvinnornas porträtt men berättar också delar av sin egen familjs historia. Om en mormor som fyllde lägenheten i bostadsområdet Hagen med reakläder och vars kropp gick sönder av arbetet på tvätteriet.
Vi möter Sara som får blickar från sina grannar när hon berättar var hon jobbar. Hon kom till Sverige för att plugga på universitetet och såg framför sig att hon skulle bli psykolog. Men livet i Sverige blev inte som hon tänkt sig. Vi träffar Linnea som hoppas att hennes kropp ska hålla fram till pensionen för hon drömmer om att köra husbil ut i Europa.
Det är en bok om klass. Och om drömmar.
Men boken handlar också om något mer. Om hur ett landstingstvätteri säljs ut och privatiseras. Om den nya arbetsmarknaden och upphandlingar som skapar oro. Kommer jobbet ens att finnas kvar?
Tvätten befinner sig i gränslandet mellan litterär sakprosa och sociologi.
Det märks tydligt att författaren är forskare i hur texten framförs, intressant att författaren själv är från Rimbo och har egna erfarenheter från Tvätten. Hade dock hoppas på att höra ännu fler egna reflektioner och tankar från intervjuerna med kvinnorna om deras liv och arbete.
Lena Sohls Tvätten – en bok om kvinnor och klass är en bok som rör sig i gränslandet mellan sociologisk forskning och litterär sakprosa. Den bygger på intervjuer med kvinnor som arbetar på ett stort industritvätteri i Rimbo och ger en inblick i ett arbete som sällan syns men som är helt nödvändigt för samhället.
Upplägget är ganska typiskt för den här typen av reportage- och forskningsbaserad litteratur. Boken växlar mellan intervjuer med de anställda, mer akademiska resonemang om klass och arbetsmarknad, och författarens egna erfarenheter och reflektioner. Det är alltså inte bara en dokumentation av en arbetsplats, utan också ett personligt och politiskt resonemang om arbete, identitet och samhällsförändring. Jag tycker att den blandningen fungerar bra. De akademiska referenserna ger tyngd, men de personliga delarna gör att texten känns levande och engagerande.
Det mest intressanta i boken är kanske just rösterna från tvätteriet. Genom kvinnornas berättelser får man en bild av ett fysiskt och ofta monotont arbete som samtidigt bär upp viktiga samhällsfunktioner – sjukhusens textilier måste tvättas, varje dag, året runt. Samtidigt framkommer hur arbetet är lågt värderat och ibland förknippat med skam eller låg status.
Men Tvätten handlar inte bara om en arbetsplats. Den väcker också frågor om vad klass egentligen betyder i dagens Sverige. Är klass fortfarande något som handlar om arbete, kropp och vardag, eller är det något mer diffust? Genom kvinnornas berättelser och Sohls analyser blir det tydligt att klass fortfarande spelar roll – men kanske inte alltid på de sätt vi förväntar oss.
Överlag är det en intressant och tankeväckande bok. Den ger en röst åt människor vars arbete ofta förblir osynligt och öppnar samtidigt för större frågor om klass, arbetsliv och värdet av olika typer av arbete.
Lena Sohls Tvätten – en bok om kvinnor och klass är en bok som rör sig i gränslandet mellan sociologisk forskning och litterär sakprosa. Den bygger på intervjuer med kvinnor som arbetar på ett stort industritvätteri i Rimbo och ger en inblick i ett arbete som sällan syns men som är helt nödvändigt för samhället.
Upplägget är ganska typiskt för den här typen av reportage- och forskningsbaserad litteratur. Boken växlar mellan intervjuer med de anställda, mer akademiska resonemang om klass och arbetsmarknad, och författarens egna erfarenheter och reflektioner. Det är alltså inte bara en dokumentation av en arbetsplats, utan också ett personligt och politiskt resonemang om arbete, identitet och samhällsförändring. Jag tycker att den blandningen fungerar bra. De akademiska referenserna ger tyngd, men de personliga delarna gör att texten känns levande och engagerande.
Det mest intressanta i boken är kanske just rösterna från tvätteriet. Genom kvinnornas berättelser får man en bild av ett fysiskt och ofta monotont arbete som samtidigt bär upp viktiga samhällsfunktioner – sjukhusens textilier måste tvättas, varje dag, året runt. Samtidigt framkommer hur arbetet är lågt värderat och ibland förknippat med skam eller låg status.
Men Tvätten handlar inte bara om en arbetsplats. Den väcker också frågor om vad klass egentligen betyder i dagens Sverige. Är klass fortfarande något som handlar om arbete, kropp och vardag, eller är det något mer diffust? Genom kvinnornas berättelser och Sohls analyser blir det tydligt att klass fortfarande spelar roll – men kanske inte alltid på de sätt vi förväntar oss.
Överlag är det en intressant och tankeväckande bok. Den ger en röst åt människor vars arbete ofta förblir osynligt och öppnar samtidigt för större frågor om klass, arbetsliv och värdet av olika typer av arbete.
Många svenska fackböcker har en osviklig förmåga att visa hur eländigt, nedtryckande och ansträngande det var förr, i hemmet, på arbetet och i samället i stort. Men så finns det de böcker som, likt Lena Sohls Tvätten, visar på hur folk faktiskt arbetar i Sverige idag, med lika rysande effekt. Läsaren ges en sociologisk beskrivning av det stora tvätteriet i Rimbo, som efter decennier i offentlig regi såldes ut och blev rov för anonyma företag. I fokus står arbetarna, de som sköter om tvätten. Det finns män bland tvättarna, men här lyser de med sin frånvaro. Istället är det ett gäng kvinnor som får tala om hur det var att arbeta på 60-talet fram till idag. Varför de började jobba på tvätten, hur de ser på arbetet, vad de tycker om arbetsuppgifter och ledningens kontroller. De kan inte gå på toaletten utan att någon kollega direkt får ta deras plats. Alla raster är exakt beräknade och klockade. De är förbjudna att prata med varandra under arbetets gång. På en del håll redovisar en tavla på väggen exakt hur alla arbetare i ett lag ligger till, och alla kan se vem som för dagen sackar efter. Kvinnorna berättar hur kropparna tar stryk efter år av monotona sysslor. En berättar hur hon svimmade första arbetsdagen av stress och prestationsångest. Många undrar hur pensionslivet blir; hur ska jag orka göra något roligt? Och hur ska jag ha råd? Deppigt, insiktsfullt och upprörande om arbetare i Sverige idag. Om hur folk kan kämpa i ett helt arbetsliv och ändå vara så förtvivlat osynliga.
Mycket intressant bok om kvinnor, klass och tvätten i Rimbo. Om hur klass sätter sig i våra kroppar och hjärnor. Hur våra olika verkligheter helt och hållet styr hur vi lever våra liv. Jag tyckte stundtals att det blev lite babbligt, eller tårta på tårta som att poängerna hade kunnat skrivas fram med långt färre ord. Den största behållningen av boken var kvinnornas egna berättelser. Det jag tar med mig är arbetsmarknadens djupt rotade rasism. Fy fan.