Något som inte går att dela. Ägt är en diktsamling som kretsar kring ägandet och ätandet, som får mötas, samspela och stöta bort varandra. Ett språkarbete som sätter kroppsligheten och relationerna i förgrunden. Debuterande Alva Hedlund skriver med en osäkrad precision, både obehagligt och roligt, och med en helt ny röst i den svenskspråkiga poesin.
Den här boken fascinerar mig. Det enda jag vet om författaren är att det är hennes debut. Det första intrycket: knallrosa omslag, vad som ser ut som ett kvinnligt könsorgan med en mun inuti i mitten av omslaget. Spännande!
Lyriken ligger närmare Ola Julén i längd och sammansättning, även om Alva Hedlund vissa gånger bryter ut dikterna så att en del står på ena sidan medan dikten verkar fortsätta på motstående sida. Dikterna är fåordiga, ibland grammatiskt ostrukturerade. Det är mycket kropp, mycket ägandeförhållanden, ätande.
Det var fascinerande att läsa recensioner av boken efter att jag själv hade läst den. Jag läste tre (Aftonbladet, KULT Magasin och Expressen); alla tre har olika tolkningar av verkets innehåll och mening. Gör det diktsamlingen för abstrakt, eller gör det den bara mer spännande? Jag lutar åt det senare. Jag tänkte mer på att föda när jag läste, kanske hjälpt av framsidan och dikter som verkar signalera en förestående, närmast tvingad separation: "jag är rädd att / separera massan / från". Hur som helst en författare att hålla kolla på i framtiden.
Renderade ett febrilt bläddrade. Inte så mycket för önskad progression som för gammal konvention. Jag förstår att det låter onödigt krångligt, men det är i själva verket ganska exakt. Det fingrarna förlorade i vikt vann din granne i kurage. Tummens statiska överbyggnad. Skymningskurage.