What do you think?
Rate this book
Moral
Anna anländer till en universitetsstad i Tjeckien för att doktorera i moralfilosofi. Hennes handledare möter henne vid stationen, och spänningen mellan dem är påtaglig. Blickar, antydningar och alkohol gör snart att mentorsrelationen övergår i något mer.
Men maktobalansen mellan dem skaver. Dessutom arbetar hans fru på samma institution. Det gnagande samvetet gör det svårt att se henne i ögonen.
Anna ska forska om ond och god litteratur. Men filosofin blir för konkret. När hennes handledare säger att det vore omoraliskt att avslöja deras affär har hon redan börjat skriva om den …
Moral är en berusad roman om makt och frestelser, om tänkande och åtrå.
Men maktobalansen mellan dem skaver. Dessutom arbetar hans fru på samma institution. Det gnagande samvetet gör det svårt att se henne i ögonen.
Anna ska forska om ond och god litteratur. Men filosofin blir för konkret. När hennes handledare säger att det vore omoraliskt att avslöja deras affär har hon redan börjat skriva om den …
Moral är en berusad roman om makt och frestelser, om tänkande och åtrå.
176 pages, Paperback
Published October 1, 2025
12 people are currently reading
578 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 123 reviews
November 17, 2023
På en av mina tidiga sommarjobb gick ryktet att en sommaranställd låg med chefen (en gift man). Det skiljde tretton år mellan dem, jag blev äcklad och tappade respekten för honom. En gång satt jag i samma longtail-boat som en ung kille och en gubbe. De tog i varandra på ett sätt som gjorde mig högst besvärad. När jag ser bilder på George Clooney, Madonna, Michael Douglas, Donald Trump, PG Gyllenhammar, Mick Jagger, Stellan Skarsgård, Richard Gere, Rod Stewart, Alec Baldwin, Rowan Atkinson tillsammans med sina flera decennier yngre partners blir jag olustig. Huruvida avskyn jag känner är något arkaiskt nedärvt eller om det vittnar om en överdrivet moralistisk, oromantisk och pryd personlighet har varit lite oklart.
Fram tills nu.
Här är då äntligen en bok som låser upp mitt intellekts dörrar. Lyra Ekström Lindbäck bjuder mig att leka med idéer och ifrågasätta övertygelser. Jag kliver ur mitt jag och får gå i person A, Annas skor. Hon är drygt tjugo och doktorand. Hon inleder en sexuell relation med person B, snart femtio år, gift tvåbarnsfar, författare och Annas mentor. De båda forskar inom filosofi. Hennes ämne handlar om hur moral och litteratur hänger ihop. KAN DET ENS BLI MER INTRESSANT?
”.. men måste det handla om njutning? Säg till exempel att jag vore på väg att inleda en affär med någon som är gift och att laddningen mellan oss gjorde mig inspirerad till att skriva och tänka, skulle det inte kunna finnas något gott med att bejaka det då? Mina texter kunde ju leda till att någon annan fick ett moraliskt uppvaknande.”
Det här är en generisk berättelse, underbart välformulerad, smart och spännande om å ena sidan läran om moral och andra sidan att leva moraliskt. Författaren undersöker hur makt, moral, begär, synd, självkontroll och litteratur förhåller sig. Det är inte en rolig bok men jag skrattar för att den är så löjligt bra. Jag älskar berättarjagets försök att med kontrollerat lugn bemöta patriarkatets käftar. Det blir komiskt. En liten femme queer Rödluva möter en gråvarg, frågan är hur stor och stygg han är? Makten låg väl egentligen hos Charles Perrault, Rödluvans författare. Berättelsen om den här smutsiga otrohetsaffären är författad av Anna, och Lyra Ekström Lindbäck.
”.. av någon anledning kan jag inte skilja den intellektuella spänningen från en sexuell, eller skilja min egen vilja från vetskapen om att du vill ha mig.”
Jag varvar att lyssna till författarens egen fenomenala uppläsning av Moral med att läsa den unge mannen av Annie Ernaux. På så sätt får jag tillgång till bådas perspektiv. Ernaux perspektiv är den äldres och i Moral är det den unga, porrdockans.
Oh! Det är härligt att leva när sanningar kan blottläggas och när frågor kan besvaras. Det är härligt att leva i en tid post-metoo när författare som Lyra Ekström Lindbäck nomineras till Augustpriset. Jag hoppas hon vinner.
Men om jag kunde komma till saken då och ni som ännu inte läst boken gör det. Det måste ni göra innan ni läser mina avslöjanden nedan.
Anna är alltså ung och nyanländ till Tjeckien, hon är så ung att tågvärden misstar henne för ett barn. Hon klär sig ”utmanande” och blir smickrad när den framstående författaren visar sig intresserad av henne. Hon är:
”..hypermedveten om hur mina höfter, min rumpa och mina bröst rör sig med stegen. Smaken av makt bränner metalliskt på tungan, och jag vet inte om den är min eller din.”
Det är ett allvarligt problem att när unga smarta tjejer vill ha den uppmärksamhet de förtjänar, eller kanske undersöka gränser, är det inte sällan någon äldre olycklig man där och utnyttjar tillfället.
”.. det känns viktigare att dricka in världen sinnligt än att begreppsliggöra och förstå den. Att vidga definitionen av filosofi. Vilken student på grundnivå har inte haft den ambitionen?”
Den unga tjejen är den med minst makt i varje (patriarkalt) samhälle. Hon får mest skit och minst kredd. Ett vackert ansikte och en sexig kropp leder inte till reell makt även om det kan ge vissa riskfyllda möjligheter. Anna får klä skott för en medelålders deprimerad mans snuskiga bdsm-fantasier och fungera som en öppnare av tiden i hans liv. Han vill känna sig ung igen och därför gillar han att vara med henne. Han ser henne inte som en individ utan som en bild, en fantasikvinna över vilken han är ensam upphovsperson. Deras relation har egentligen inte med henne att göra, inte hennes inre, det är mellan honom och hennes kropp och därför intar hon ett slags blundande sinnestillstånd. Han vet inte – och vill inte veta – något om henne. Hon är förstås inte heller den andra kvinnan utan den tredje, som kommer innan den fjärde och den femte. Eftersom hon som ung, kvinna, under utbildning, ensam i ett nytt land är i underläge vill hon absolut inte visa det. Hon försöker istället låtsas det motsatta vilket sammanfaller perfekt med den bild han försöker pådyvla henne; som styrande, sexig, kåt och stark. Han kan på grund av bristande självinsikt inte se sig själv som en auktoritet trots att han är hennes lärare och ska betygsätta hennes arbete.
”Efteråt rör du vid mina stay-ups som jag har behållit på och ler lite skevt.
– Vet du, jag gillar sånt här. Det kanske är barnsligt men..
Jag frågar om barnsligt verkligen är rätt ord, men säger inte att jag snarare skulle föreslå gubbsjukt. Du älskar inte dig själv tillräckligt för att jag ska kunna göra det perversa i situationen explicit. Du måste få tänka att vi är två jämställda vuxna människor. Du måste få glömma att jag är din student.”
Hon försöker jämna ut maktrelationen genom att tänka, skriva och prata med sin vän Molly. Molly är den universella kvinnliga vännen som sitter på sanningen. Kanske har ni läst Andromeda och villrådigt funderat på hur det egentligen står till med Gunnar och Sofies relation. Samma spörsmål undersöks av Sally Rooneys protagonist Sukie i Högavlönad. Molly har svaret:
”-Man tror alltid att man kan hacka patriarkatet, säger Molly i telefonen efter att jag har berättat om min dag, man kan göra vad som helst eftersom man är ett självständigt queer; ligga med snubbar, gå in i skeva relationer, spela gullig eller sexig tjej, som om det bara vore en del av en självmedveten strategi för att navigera genom ett heterosexistiskt samhälle som man ändå aldrig kommer att låta definiera vem man verkligen är. Men man kan inte hacka patriarkatet. Förr eller senare sitter man ändå där och har blivit illa behandlad av en snubbe och så inser man att det mest är han som tjänar på att man har lyckats intala sig själv att ens självrespekt hindrar en från att bli ett offer. Då slipper han ju känna något ansvar för att han får en att må skit.”
Lyra Ekström Lindbäcks text är en strålkastare som förintar skuggor och gråzoner. Vad tråkigt, kanske man kan tro, inget utrymme för läsaren att tolka själv. Men nej, det är inte tråkigt. Det är nödvändigt. Inte ens den mest medvetna feminist verkar kunna avgöra vad som är moraliskt rätt och fel när det kommer till sex och lust och kärlek. Men tack vare Lyra Ekström Lindbäck behöver vi aldrig mer tvivla: Det är icke rimligt att äldre män ligger med unga tjejer i kärlekens namn. Hon kanske får orgasm, eller tänder på förnedring. Hon kanske initierar relationen och medverkar alldeles frivilligt. De är båda vuxna. Hur kan det vara omoraliskt? Det stavas m a k t. Varken vänskap eller kärlek fungerar i relationer där den ena står i maktposition till den andra. Kärlek och makt är antagonister, de kan aldrig samverka.
”.. tänkandet kanske alltid är en flykt från precis det man försöker tänka på.
Soundtrack: U suck med Sega Bodega
Rekommenderar boken till: Alla gamla män, och unga eftersom de kommer bli gamla. Och alla unga tjejer, samt gamla eftersom de varit unga.
Den äldre man som använder sin maktposition och förför en ung kvinna är ”en förövare med ett offers självbild. Han är fegare än en förövare.”
Fram tills nu.
Här är då äntligen en bok som låser upp mitt intellekts dörrar. Lyra Ekström Lindbäck bjuder mig att leka med idéer och ifrågasätta övertygelser. Jag kliver ur mitt jag och får gå i person A, Annas skor. Hon är drygt tjugo och doktorand. Hon inleder en sexuell relation med person B, snart femtio år, gift tvåbarnsfar, författare och Annas mentor. De båda forskar inom filosofi. Hennes ämne handlar om hur moral och litteratur hänger ihop. KAN DET ENS BLI MER INTRESSANT?
”.. men måste det handla om njutning? Säg till exempel att jag vore på väg att inleda en affär med någon som är gift och att laddningen mellan oss gjorde mig inspirerad till att skriva och tänka, skulle det inte kunna finnas något gott med att bejaka det då? Mina texter kunde ju leda till att någon annan fick ett moraliskt uppvaknande.”
Det här är en generisk berättelse, underbart välformulerad, smart och spännande om å ena sidan läran om moral och andra sidan att leva moraliskt. Författaren undersöker hur makt, moral, begär, synd, självkontroll och litteratur förhåller sig. Det är inte en rolig bok men jag skrattar för att den är så löjligt bra. Jag älskar berättarjagets försök att med kontrollerat lugn bemöta patriarkatets käftar. Det blir komiskt. En liten femme queer Rödluva möter en gråvarg, frågan är hur stor och stygg han är? Makten låg väl egentligen hos Charles Perrault, Rödluvans författare. Berättelsen om den här smutsiga otrohetsaffären är författad av Anna, och Lyra Ekström Lindbäck.
”.. av någon anledning kan jag inte skilja den intellektuella spänningen från en sexuell, eller skilja min egen vilja från vetskapen om att du vill ha mig.”
Jag varvar att lyssna till författarens egen fenomenala uppläsning av Moral med att läsa den unge mannen av Annie Ernaux. På så sätt får jag tillgång till bådas perspektiv. Ernaux perspektiv är den äldres och i Moral är det den unga, porrdockans.
Oh! Det är härligt att leva när sanningar kan blottläggas och när frågor kan besvaras. Det är härligt att leva i en tid post-metoo när författare som Lyra Ekström Lindbäck nomineras till Augustpriset. Jag hoppas hon vinner.
Men om jag kunde komma till saken då och ni som ännu inte läst boken gör det. Det måste ni göra innan ni läser mina avslöjanden nedan.
Anna är alltså ung och nyanländ till Tjeckien, hon är så ung att tågvärden misstar henne för ett barn. Hon klär sig ”utmanande” och blir smickrad när den framstående författaren visar sig intresserad av henne. Hon är:
”..hypermedveten om hur mina höfter, min rumpa och mina bröst rör sig med stegen. Smaken av makt bränner metalliskt på tungan, och jag vet inte om den är min eller din.”
Det är ett allvarligt problem att när unga smarta tjejer vill ha den uppmärksamhet de förtjänar, eller kanske undersöka gränser, är det inte sällan någon äldre olycklig man där och utnyttjar tillfället.
”.. det känns viktigare att dricka in världen sinnligt än att begreppsliggöra och förstå den. Att vidga definitionen av filosofi. Vilken student på grundnivå har inte haft den ambitionen?”
Den unga tjejen är den med minst makt i varje (patriarkalt) samhälle. Hon får mest skit och minst kredd. Ett vackert ansikte och en sexig kropp leder inte till reell makt även om det kan ge vissa riskfyllda möjligheter. Anna får klä skott för en medelålders deprimerad mans snuskiga bdsm-fantasier och fungera som en öppnare av tiden i hans liv. Han vill känna sig ung igen och därför gillar han att vara med henne. Han ser henne inte som en individ utan som en bild, en fantasikvinna över vilken han är ensam upphovsperson. Deras relation har egentligen inte med henne att göra, inte hennes inre, det är mellan honom och hennes kropp och därför intar hon ett slags blundande sinnestillstånd. Han vet inte – och vill inte veta – något om henne. Hon är förstås inte heller den andra kvinnan utan den tredje, som kommer innan den fjärde och den femte. Eftersom hon som ung, kvinna, under utbildning, ensam i ett nytt land är i underläge vill hon absolut inte visa det. Hon försöker istället låtsas det motsatta vilket sammanfaller perfekt med den bild han försöker pådyvla henne; som styrande, sexig, kåt och stark. Han kan på grund av bristande självinsikt inte se sig själv som en auktoritet trots att han är hennes lärare och ska betygsätta hennes arbete.
”Efteråt rör du vid mina stay-ups som jag har behållit på och ler lite skevt.
– Vet du, jag gillar sånt här. Det kanske är barnsligt men..
Jag frågar om barnsligt verkligen är rätt ord, men säger inte att jag snarare skulle föreslå gubbsjukt. Du älskar inte dig själv tillräckligt för att jag ska kunna göra det perversa i situationen explicit. Du måste få tänka att vi är två jämställda vuxna människor. Du måste få glömma att jag är din student.”
Hon försöker jämna ut maktrelationen genom att tänka, skriva och prata med sin vän Molly. Molly är den universella kvinnliga vännen som sitter på sanningen. Kanske har ni läst Andromeda och villrådigt funderat på hur det egentligen står till med Gunnar och Sofies relation. Samma spörsmål undersöks av Sally Rooneys protagonist Sukie i Högavlönad. Molly har svaret:
”-Man tror alltid att man kan hacka patriarkatet, säger Molly i telefonen efter att jag har berättat om min dag, man kan göra vad som helst eftersom man är ett självständigt queer; ligga med snubbar, gå in i skeva relationer, spela gullig eller sexig tjej, som om det bara vore en del av en självmedveten strategi för att navigera genom ett heterosexistiskt samhälle som man ändå aldrig kommer att låta definiera vem man verkligen är. Men man kan inte hacka patriarkatet. Förr eller senare sitter man ändå där och har blivit illa behandlad av en snubbe och så inser man att det mest är han som tjänar på att man har lyckats intala sig själv att ens självrespekt hindrar en från att bli ett offer. Då slipper han ju känna något ansvar för att han får en att må skit.”
Lyra Ekström Lindbäcks text är en strålkastare som förintar skuggor och gråzoner. Vad tråkigt, kanske man kan tro, inget utrymme för läsaren att tolka själv. Men nej, det är inte tråkigt. Det är nödvändigt. Inte ens den mest medvetna feminist verkar kunna avgöra vad som är moraliskt rätt och fel när det kommer till sex och lust och kärlek. Men tack vare Lyra Ekström Lindbäck behöver vi aldrig mer tvivla: Det är icke rimligt att äldre män ligger med unga tjejer i kärlekens namn. Hon kanske får orgasm, eller tänder på förnedring. Hon kanske initierar relationen och medverkar alldeles frivilligt. De är båda vuxna. Hur kan det vara omoraliskt? Det stavas m a k t. Varken vänskap eller kärlek fungerar i relationer där den ena står i maktposition till den andra. Kärlek och makt är antagonister, de kan aldrig samverka.
”.. tänkandet kanske alltid är en flykt från precis det man försöker tänka på.
Soundtrack: U suck med Sega Bodega
Rekommenderar boken till: Alla gamla män, och unga eftersom de kommer bli gamla. Och alla unga tjejer, samt gamla eftersom de varit unga.
Den äldre man som använder sin maktposition och förför en ung kvinna är ”en förövare med ett offers självbild. Han är fegare än en förövare.”
This entire review has been hidden because of spoilers.
November 21, 2023
This is an interesting novel on a very complex (and eternal) topic: good and evil. The subject of “moral philosophy” — or can one say the philosophy of morality? — could fill an entire library. Tackling it in the form of a novel, a work of fiction, might be considered very risky, but Lyra Ekström Lindbäck does it masterfully. In very short form, it is the tale of the adventures of an attractive student working on her doctorate, who becomes sexually involved with her mentor.
October 30, 2023
Ja men ja, det är det här det handlar om när det gäller maktrelationer. "Du kan inte hacka patriarkatet" som Annas vän Molly säger. Hur mycket man än tänker att man går in i något med kontroll och medvetenhet, spelet är tyvärr riggat.
Intressanta frågeställningar eller kanske snarare gestaltning av skrivandets roll i detta. Någonstans lämnas jag också med känslan av att skildringen i sig (dvs boken) är riggad, eftersom författaren står i ett maktförhållande till mig som läsare. Lurar hon mig att tänka det ovanstående? Går hon ändå ut med ett hånskratt och utan sårade känslor? Jag tror inte det, och står för att jag är en sucker isåfall. Bästa jag läst av Ekström Lindbäck, det mesta innan har varit för mycket yta för mig, men den här nådde in. Triggar också till eget skrivande, särskilt känslan av rätten att skriva.
Intressanta frågeställningar eller kanske snarare gestaltning av skrivandets roll i detta. Någonstans lämnas jag också med känslan av att skildringen i sig (dvs boken) är riggad, eftersom författaren står i ett maktförhållande till mig som läsare. Lurar hon mig att tänka det ovanstående? Går hon ändå ut med ett hånskratt och utan sårade känslor? Jag tror inte det, och står för att jag är en sucker isåfall. Bästa jag läst av Ekström Lindbäck, det mesta innan har varit för mycket yta för mig, men den här nådde in. Triggar också till eget skrivande, särskilt känslan av rätten att skriva.
March 24, 2024
De är moralfilosofer, yet they know Foucault about moral. De är out of Kantrol, ganska Deleuseonal. Mycket samtida autofiktion, handlingen sträcker sig ända fram till pandemin och Lockedown.
Beskrivningar av passionerade affärer av det här slaget blir så banala och skeva i efterhand. Ändå läser vi dem och lever dem. För att det är hett och hemligt. Men ett nytt post-metoo-inslag är att dialogen innehåller uttalanden som: - Märkte du skiftet som skedde i maktbalansen mellan oss nu?
Tre timmars bra Storytel.
Beskrivningar av passionerade affärer av det här slaget blir så banala och skeva i efterhand. Ändå läser vi dem och lever dem. För att det är hett och hemligt. Men ett nytt post-metoo-inslag är att dialogen innehåller uttalanden som: - Märkte du skiftet som skedde i maktbalansen mellan oss nu?
Tre timmars bra Storytel.
Read
March 8, 2024Den här boken hade potential. Det är uppenbart att författaren är begåvad när det kommer till skrivande och jag strök under flera meningar och stycken som jag tyckte var lysande. Däremot är jag inte lika entusiastisk gällande huvudkaraktären och hur hennes relation till sin “älskare”/handläggare porträtterades. Jag anser att den var alltför skuldbeläggande och att huvudkaraktären Anna lade hela skulden, allt det dåliga som deras relation genererade, på sin “älskare”, som under hela berättelsen benämns som “du”.
För det första skuldbeläggs han för det faktum att de begår en otrohetsaffär. Anna menar på att han handlar fel för att han är gift: “Vi överspelar deltagandet för att dölja våra rörelser under bordet. Jag trevar under din hand. [...] Din breda vigselring i vitguld stöter emot mina knogar. Vad håller du på med.” Frågan kan likväl riktas mot Anna: Vad håller Anna på med, eller vad håller ni på med? Men Anna vill hellre frige sig själv från all skuld. Hon är ju oskyldig. Eller är hon verkligen det? Inte bara vet hon om att mannen hon inleder en relation till är gift, hans fru är dessutom hennes sekundära handledare i sin doktorsavhandling. Visst är det mannen som bryter sitt löfte till sin fru, att vara henne trogen, för alltid; men Anna har enligt mig begått en lika stor synd genom att ingå i den här relationen med denne gifta mannen. Hon har inte avgett några löften, men hon har tagit en man som tillhör en annan kvinna.
Sedan är det frågan om makt, som är ett överhängande tema i boken. Till viss del håller jag med om att Anna är underlägsen mannen då han är hennes primära handläggare under hennes doktorsavhandling, vilket betyder att deras relation till varandra kan ha konsekvenser på hennes arbete. Vilket blir tydligt i slutet av boken: efter att deras relation avtar är det uppenbart att han straffar henne för att det tog slut genom att t.ex vänta med att svara på hennes mejl i flera månader samt hans motvillighet att hjälpa henne i arbetet. Och det är ett bristande karaktärsdrag hos honom. Han skulle inte ha inlett en relation med Anna om det finns en möjlighet att hans känslor inför henne kan påverka hans roll som hennes handläggare. Jag förstår också att denna relation, att han är hennes handläggare, kan ha försvårat det betydligt för Anna att våga säga ifrån när hon inte längre ville ha en intim relation med honom. Då, som tidigare nämnt, det kan påverka hennes doktorsavhandling.
Samtidigt. Anna är inte oskyldig. När hon märkte att han hyste en sexuell attraktion till henne, redan innan deras doktorand-handläggare-relation riktigt börjat, var det en aspekt som verkade lika attraktiv i hennes ögon, vilket blir tydligt när hon börjar skriva ner det som skett emellan dem: “Redan innan jag började skriva kändes det som att iscensätta en spännande berättelse. Klassisk, rentav. Jag var en av de alla åtråvärda ynglingarna i Platons dialoger, bara med blont flygigt hår och läppstift. Du var en äldre filosof som skulle visa mig hur begäret kan leda till insikter. Philosophia. Grekiska för “kärlek till visheten”. Med en ironiskt spelad naivitet gick jag till seminarium i knästrumpor, lindade en hårslinga runt fingret och framställde mig själv som ung, beundrande och påverkbar, om än lite yvig och hetsig.” Det är tydligt att detta var ett spel för Anna hela tiden. Ett spel om uppmärksamhet och makt. För även om han har haft makt över henne som hennes handläggare, så har hon uppenbart haft makt över honom. Genom att pråla med sitt utseende (klä sig i korta kjolar och knästrumpor, stay-ups, och jag citerar Anna en “lolita”), och med vetskap spela på sin sexuella attraktionsförmåga, har hon kunnat sola i hans uppmärksamhet och känna sig åtråvärd. Haft så pass stor makt att hon kunnat få en man att bedra sin fru. Hon har dessutom fått större förmåner när det gäller hennes doktorsavhandling. Visst, det är fel av honom att ge henne förmåner, men det är lika fel av henne att fortsätta denna relation när hon vet att den ger henne fördelar. Hon hade kunnat be om att byta handläggare tidigare, så fort hon började misstänka att han var attraherad av henne, intresserad av henne. Men det ville hon inte göra. Hon ville inte slänga bort chansen att känna sig åtråvärd. Och det dömmer jag väl inte henne helt för, jag har också gjort det ibland. Men jag tycker inte att Anna kan lägga hela skulden för det onda i deras relation på honom. Hon har lika stor del i det. Vidare, erkänner Anna att doktorsavhandlingen inte var så viktig för henne, att hon aldrig egentligen tyckte om akademins värld eller ville vara en del av den. Isåfall hade hon kunnat dra sig ur den här situationen långt tidigare. För som hon säger i slutet verkar det hela, hennes beslut att resa till Tjeckien för att doktorera, snarare vara ett sätt för henne att samla in stoff för sitt skrivande. Vilket påvisar starkt att Anna är lika delaktig i deras syndiga handlanden och dess konsekvenser som mannen.
Boken skulle dock kunna räddas, om det är så att den är skriven på detta sätt, för att illustrera att Anna är en omoralisk person genom att hon avskriver sig själv från att ha haft en del i denna syndiga affär. Att hon var ett offer. Kanske är det så att vi som läsare ska ifrågasätta henne? Men jag tvivlar faktiskt på det. Från vad jag har läst i andra recensioner av denna bok verkar det vara unisont att boken ska vara ett belysande av den makt som mannen haft och använt mot (offret) Anna. Jag tycker dock att det är småsint att se det som att Anna inte har haft en makt. Hon var inget barn, utan en vuxen kvinna som såg vad som var på väg att hända och valde att gå rakt in i det istället för att stanna kvar vid gränsen. Alla relationer är en maktkamp, kvinnor och män har bara olika sätt att nyttja denna makt.
För det första skuldbeläggs han för det faktum att de begår en otrohetsaffär. Anna menar på att han handlar fel för att han är gift: “Vi överspelar deltagandet för att dölja våra rörelser under bordet. Jag trevar under din hand. [...] Din breda vigselring i vitguld stöter emot mina knogar. Vad håller du på med.” Frågan kan likväl riktas mot Anna: Vad håller Anna på med, eller vad håller ni på med? Men Anna vill hellre frige sig själv från all skuld. Hon är ju oskyldig. Eller är hon verkligen det? Inte bara vet hon om att mannen hon inleder en relation till är gift, hans fru är dessutom hennes sekundära handledare i sin doktorsavhandling. Visst är det mannen som bryter sitt löfte till sin fru, att vara henne trogen, för alltid; men Anna har enligt mig begått en lika stor synd genom att ingå i den här relationen med denne gifta mannen. Hon har inte avgett några löften, men hon har tagit en man som tillhör en annan kvinna.
Sedan är det frågan om makt, som är ett överhängande tema i boken. Till viss del håller jag med om att Anna är underlägsen mannen då han är hennes primära handläggare under hennes doktorsavhandling, vilket betyder att deras relation till varandra kan ha konsekvenser på hennes arbete. Vilket blir tydligt i slutet av boken: efter att deras relation avtar är det uppenbart att han straffar henne för att det tog slut genom att t.ex vänta med att svara på hennes mejl i flera månader samt hans motvillighet att hjälpa henne i arbetet. Och det är ett bristande karaktärsdrag hos honom. Han skulle inte ha inlett en relation med Anna om det finns en möjlighet att hans känslor inför henne kan påverka hans roll som hennes handläggare. Jag förstår också att denna relation, att han är hennes handläggare, kan ha försvårat det betydligt för Anna att våga säga ifrån när hon inte längre ville ha en intim relation med honom. Då, som tidigare nämnt, det kan påverka hennes doktorsavhandling.
Samtidigt. Anna är inte oskyldig. När hon märkte att han hyste en sexuell attraktion till henne, redan innan deras doktorand-handläggare-relation riktigt börjat, var det en aspekt som verkade lika attraktiv i hennes ögon, vilket blir tydligt när hon börjar skriva ner det som skett emellan dem: “Redan innan jag började skriva kändes det som att iscensätta en spännande berättelse. Klassisk, rentav. Jag var en av de alla åtråvärda ynglingarna i Platons dialoger, bara med blont flygigt hår och läppstift. Du var en äldre filosof som skulle visa mig hur begäret kan leda till insikter. Philosophia. Grekiska för “kärlek till visheten”. Med en ironiskt spelad naivitet gick jag till seminarium i knästrumpor, lindade en hårslinga runt fingret och framställde mig själv som ung, beundrande och påverkbar, om än lite yvig och hetsig.” Det är tydligt att detta var ett spel för Anna hela tiden. Ett spel om uppmärksamhet och makt. För även om han har haft makt över henne som hennes handläggare, så har hon uppenbart haft makt över honom. Genom att pråla med sitt utseende (klä sig i korta kjolar och knästrumpor, stay-ups, och jag citerar Anna en “lolita”), och med vetskap spela på sin sexuella attraktionsförmåga, har hon kunnat sola i hans uppmärksamhet och känna sig åtråvärd. Haft så pass stor makt att hon kunnat få en man att bedra sin fru. Hon har dessutom fått större förmåner när det gäller hennes doktorsavhandling. Visst, det är fel av honom att ge henne förmåner, men det är lika fel av henne att fortsätta denna relation när hon vet att den ger henne fördelar. Hon hade kunnat be om att byta handläggare tidigare, så fort hon började misstänka att han var attraherad av henne, intresserad av henne. Men det ville hon inte göra. Hon ville inte slänga bort chansen att känna sig åtråvärd. Och det dömmer jag väl inte henne helt för, jag har också gjort det ibland. Men jag tycker inte att Anna kan lägga hela skulden för det onda i deras relation på honom. Hon har lika stor del i det. Vidare, erkänner Anna att doktorsavhandlingen inte var så viktig för henne, att hon aldrig egentligen tyckte om akademins värld eller ville vara en del av den. Isåfall hade hon kunnat dra sig ur den här situationen långt tidigare. För som hon säger i slutet verkar det hela, hennes beslut att resa till Tjeckien för att doktorera, snarare vara ett sätt för henne att samla in stoff för sitt skrivande. Vilket påvisar starkt att Anna är lika delaktig i deras syndiga handlanden och dess konsekvenser som mannen.
Boken skulle dock kunna räddas, om det är så att den är skriven på detta sätt, för att illustrera att Anna är en omoralisk person genom att hon avskriver sig själv från att ha haft en del i denna syndiga affär. Att hon var ett offer. Kanske är det så att vi som läsare ska ifrågasätta henne? Men jag tvivlar faktiskt på det. Från vad jag har läst i andra recensioner av denna bok verkar det vara unisont att boken ska vara ett belysande av den makt som mannen haft och använt mot (offret) Anna. Jag tycker dock att det är småsint att se det som att Anna inte har haft en makt. Hon var inget barn, utan en vuxen kvinna som såg vad som var på väg att hända och valde att gå rakt in i det istället för att stanna kvar vid gränsen. Alla relationer är en maktkamp, kvinnor och män har bara olika sätt att nyttja denna makt.
Read
June 22, 2024post-autofiktion? anti-erotisk thriller? kul, spännande, äckligt
September 17, 2023
- Undrar vad det hade varit för roman ifall den inte hade all 'autofiktion och metasnack om skrivande och litteratur' och var mindre ett performanceverk och hämndaktion.
- Hade velat ha den längre och mer (modig?) om hur romankaraktären mådde under processen.
- Mer om vad N och 'anna' haft för samtal om relationen. Anna kändes så sval inför N.
+ Men vilket modigt projekt och vad juicy.
+ Jag känner mig ambivalent. Vad svårt att prata om autofiktiva böcker utan att man känner sig onödigt recenserande av människor.
Undrar vad No tkr om boken.
- Hade velat ha den längre och mer (modig?) om hur romankaraktären mådde under processen.
- Mer om vad N och 'anna' haft för samtal om relationen. Anna kändes så sval inför N.
+ Men vilket modigt projekt och vad juicy.
+ Jag känner mig ambivalent. Vad svårt att prata om autofiktiva böcker utan att man känner sig onödigt recenserande av människor.
Undrar vad No tkr om boken.
This entire review has been hidden because of spoilers.
September 11, 2024
Balanserar mellan en trea och en fyra, men sträcker mig till det högre betyget på grund av språket. Ämnet är brännande, de moraliska frågorna mycket intressanta. En läsvärd bok där man får anstränga sig för att inte börja googla namn. Eller som Ekström Lindbäck skriver på första sidan: ”Detta är en roman. Alla eventuella olikheter med verkligheten är avsiktliga.”
March 5, 2024
Så kluven kring denna bok! Pretto och tråkig stundtals, hade gett den en 2a men slutet gjorde var ändå spännande
May 16, 2024
4.5/5 kanske
Ganska dark academia-kodad. Gillade den skarpt men det lilla extra saknades, kanske läser om den någon gång så jag tror jag hade fått ut något mer av den då.
EDIT: Kan inte sluta tänka på den?? Vill också lägga till att det verkligen bidrog till romanen att den ju faktiskt är baserad på verkliga händelser (om jag fattat rätt) och det gör att boken i sig nästan känns oetisk, precis som de ju diskuterar i boken. Känner mig lite mindfucked men ja, den här är riktigt bra.
Ganska dark academia-kodad. Gillade den skarpt men det lilla extra saknades, kanske läser om den någon gång så jag tror jag hade fått ut något mer av den då.
EDIT: Kan inte sluta tänka på den?? Vill också lägga till att det verkligen bidrog till romanen att den ju faktiskt är baserad på verkliga händelser (om jag fattat rätt) och det gör att boken i sig nästan känns oetisk, precis som de ju diskuterar i boken. Känner mig lite mindfucked men ja, den här är riktigt bra.
February 11, 2024
Superb!!
November 12, 2023
Tyckte om den akademiska miljön. Lite pretentiös kan kanske vissa påstå, men jag tycker om det! Intressant att få ta del av filosofiska utläggningar om moral. Samtidigt är den ändå snabbläst och ganska lätt, jag vill ju veta vad som kommer hända mellan dem, trots att det är något jag kan räkna ut från början. Vill läsa om! Tack Alva för rekommendationen, du vet vad jag tycker om för böcker🤪
November 22, 2023
Knivskarp och tankeväckande bok skriven från ”jag” till ”dig”. ”Du” är handledare för ”mig” som är doktorand och ”vi” inleder en affär trots att ”du” är gift och har barn och trots att ”du” är 20 år äldre än ”mig” och är handledare. Boken sätter fingret på alla känslor och resonemang mellan början och slutet på denna berättelse på ett fantastiskt sätt. Gick inte att sluta läsa.
October 25, 2023
Det är en berättelse som inte tillför så mycket. Huvudsakligen välskriven och kanske fylld av ironi för finsmakare. Är man kanske en ”handfull” på svenska. Ännu en beskrivning av hur hetsigt det kan bli hett, skevt och kallt. För dig som behöver ytterligare en bok om en komplex begåvad kvinna som trasslar in sig med en kulturman.
Addendum: En mer begåvad läsare påpekar hur författaren förhåller sig till autofiktiva inslagen. Jag upplevde en urlakad version av de begåvade tankarna men viftade bort dem som författarens slarv. Men. Det är något intressant som författaren försöker vädra med det svajiga förhållandet mellan berättelsens två plan: bokens tillkomst och det levda.
Addendum: En mer begåvad läsare påpekar hur författaren förhåller sig till autofiktiva inslagen. Jag upplevde en urlakad version av de begåvade tankarna men viftade bort dem som författarens slarv. Men. Det är något intressant som författaren försöker vädra med det svajiga förhållandet mellan berättelsens två plan: bokens tillkomst och det levda.
December 2, 2023
Välformulerad och djuplodande. Inte bara maktobalansen som skaver hos mig som läsare. Det gör även mörkret och solkigheten. Just idag i alla fall, och det är svårt att betygsätta läsningen. En stark 3:a får det bli.
December 27, 2023
Tycker om böcker som skildrar akademin och använder mycket citat från annan litteratur. Affären var lite äcklig men det kanske är meningen. Hade inte orkat fler sidor. Störde mig på hennes användande av ordet texta.
September 8, 2025
spännande sätt att diskutera moraliska dilemman i skönlitteratur! men lite för meta för min smak... och antiklimaktisk. den kunde verkligen varit längre, dykt lite djupare in i det filosofiska problemet, det här kändes som översiktslitteratur..
February 10, 2025
the vibes were vibing
October 8, 2025
Jag gillade den verkligen men det kändes inte som att den ledde någonstans. Kunde ha avslutats typ 10 sidor tidigare, nu lämnade den inget att begrunda eller undra över
January 18, 2025
Tyvärr right up my alley
July 3, 2025
väldigt fängslande språk och sjukt lättläst! en intressant och rolig take på autofiktion, rekommenderar!
November 15, 2023
Snuskig, pretto och ibland lite rolig
February 6, 2024
Hade tänkt ge den en 3a men den blev ändå bra i slutet?? Så det blev en 4a. Metafiktiv på ett väldigt demonstrativt och pretentiöst sätt vilket jag störde mig på, samt att sättet hon skrev på kändes krystat modernt. Vem säger ”texta” liksom? Nä jag kanske borde ha gett den en 3a ändå. Men det var så festligt på slutet när jag upptäckte att det var jättelätt att googla fram forskningschefen på det där filosoficentret hon doktorerade vid och se att det uppenbarligen är han som är hennes handledare i romanen.
October 3, 2023
Intressant. Vem är mest omoralisk, den 30 år äldre handledaren som ligger med sin 20-åriga student, eller studenten som sen skriver om relationen i den här romanen? Jag vet faktiskt inte. Men jag tycker handledaren är hyfsat obehaglig, så, ja, heja Anna (Lyra?), vad är fiktion och vad är verklighet? Ska googla lite nu 🙃
October 29, 2023
Hämnden serveras bäst kall!
Under en tågresa lyssnar jag igenom hela den korta boken i ett svep, vilket är ovanligt för min del. Jag tycker det är en rätt rak och sjaskig historia, som jag hört förut.
När jag vaknar tidigt följande natt lever boken kvar i mig och det kommer till mig att den rymmer många undertexter. Under förmiddagen läser jag början och slutet av boken och finner att boken är knivskarpt formulerad och väldigt väl avvägd.
Den mynnar ut i en skoningslös hämnd och ger samtidigt handledaren precis det han själv efterfrågat! Handledaren har tidigare försökt ta akademisk hämnd på Anna, utan att själv behöva tappa i prestige.
Ända vill jag påstå att boken i sin helhet är en öppen och mångbottnad berättelse kring vår moral, våra val, roller och bevekelsegrunder.
Den påminner mig också om både Melanie Kleins tankar om det goda och onda bröstet och Birgitta Trotzigs ord:
"könet är barnet i människans liv: ätande, rasande, formande".
Ja, boken är verkligen knivskarpt skriven och bör läsas och inte bara lyssnas på, även om det är en poäng att författaren själv läser en så personlig bok, så förmår hon inte göra sin text rättvisa när hon läser den.
Under en tågresa lyssnar jag igenom hela den korta boken i ett svep, vilket är ovanligt för min del. Jag tycker det är en rätt rak och sjaskig historia, som jag hört förut.
När jag vaknar tidigt följande natt lever boken kvar i mig och det kommer till mig att den rymmer många undertexter. Under förmiddagen läser jag början och slutet av boken och finner att boken är knivskarpt formulerad och väldigt väl avvägd.
Den mynnar ut i en skoningslös hämnd och ger samtidigt handledaren precis det han själv efterfrågat! Handledaren har tidigare försökt ta akademisk hämnd på Anna, utan att själv behöva tappa i prestige.
Ända vill jag påstå att boken i sin helhet är en öppen och mångbottnad berättelse kring vår moral, våra val, roller och bevekelsegrunder.
Den påminner mig också om både Melanie Kleins tankar om det goda och onda bröstet och Birgitta Trotzigs ord:
"könet är barnet i människans liv: ätande, rasande, formande".
Ja, boken är verkligen knivskarpt skriven och bör läsas och inte bara lyssnas på, även om det är en poäng att författaren själv läser en så personlig bok, så förmår hon inte göra sin text rättvisa när hon läser den.
This entire review has been hidden because of spoilers.
January 25, 2024
Om man kunde tala om känslor så är tertiärkänslan att man har läst det här förut. Rätt nyligen dessutom. Intellektuella lolitafigurer, akademiernas maktobalans och dess pillesnaser i vaser. Kom med nåt nytt, vill man shotta. Men det känns också som en helt absurd premiss.
September 7, 2025
En tjej som doktorerar under en gift professor i moralfilosofi. Utvecklas snabbt till en otrohetsaffär, vilket man först tänker inte borde höra hemma hos någon som forskar i moralfilosofi kanske… Men det intressanta är att det snarare spär på begäret att ”göra fel” och de rättfärdigar det konstant genom att det ger de ”praktisk erfarenhet” till sin forskning kring moral. Ganska vidrigt och det kändes väldigt jobbigt att läsa den här texten. Tror den hade fått högre rating om den inte gjorde mig så obekväm, å andra sidan är det förmodligen meningen. Här är några citat:
”Sådana ögonblick passerar märkligt nog oftast som oskyldiga, också för en själv, trots att man mycket väl vet vad som står på spel. Flera veckor av slumpmässiga beröringar och otydliga anspelningar kan passera, danssteg som får sin form av att man förnekar vad som pågår. Till sist har man blivit så van vid att låtsas ovetande om vilka signaler man sänder ut att man inte längre märket dem, och de dåliga valen framstår som något som drabbar en, snarare än en situation man själv har byggt upp.”
””Jag kan inte låta bli att tänka att skrivandet på något vis ger mig licens för att göra förbjudna saker, till exempel det här. Gå över gränser, ta reda på hur förbjudna saker känns inifrån. Egentligen är det väl bara en vidrig form av självrättfärdigande.””
”Det leder ingenstans att forska på moral. Det ger en bara alibi att behandla sitt samvete som ett teoretiskt problem.”
”Sådana ögonblick passerar märkligt nog oftast som oskyldiga, också för en själv, trots att man mycket väl vet vad som står på spel. Flera veckor av slumpmässiga beröringar och otydliga anspelningar kan passera, danssteg som får sin form av att man förnekar vad som pågår. Till sist har man blivit så van vid att låtsas ovetande om vilka signaler man sänder ut att man inte längre märket dem, och de dåliga valen framstår som något som drabbar en, snarare än en situation man själv har byggt upp.”
””Jag kan inte låta bli att tänka att skrivandet på något vis ger mig licens för att göra förbjudna saker, till exempel det här. Gå över gränser, ta reda på hur förbjudna saker känns inifrån. Egentligen är det väl bara en vidrig form av självrättfärdigande.””
”Det leder ingenstans att forska på moral. Det ger en bara alibi att behandla sitt samvete som ett teoretiskt problem.”
Displaying 1 - 30 of 123 reviews