Arendal

Morgenstjernen #5

by Karl Ove Knausgård, Sara Koch (Translator)

En isnende kold vinternat i 1976. Syvert Løyning senior er på vej hjem til sin kone og to sønner efter en forretningsrejse, da hans bil bryder sammen, og han tvinges til at overnatte i sin barndomsby, Arendal i det sydlige Norge.

Syvert vandrer planløst rundt i den bundfrosne og mennesketomme by. I kufferten har han brevene fra sit livs kærlighed, russiske Asja. Hun bor bag jerntæppet, i Sovjetunionen, og han har for nylig forsøgt at gøre det forbi med hende.

Syvert er plaget af uforklarlige syner. Tilsyneladende almindelige hændelser er ladet med foruroligende betydning: kulden og sneen og de bælgmørke gader, en bil, der holder ude på fjordens tykke is. Og om natten åbner der sig en sprække mellem det velkendte og det ukendte, både i byen og i hans eget liv.

Genres: Literary Fiction, Novels

320 pages, Hardcover

First published October 25, 2024

About the author

Nominated to the 2004 Nordic Council’s Literature Prize & awarded the 2004 Norwegian Critics’ Prize.

Karl Ove Knausgård (b. 1968) made his literary debut in 1998 with the widely acclaimed novel Out of the World, which was a great critical and commercial success and won him, as the first debut novel ever, The Norwegian Critics' Prize. He then went on to write six autobiographical novels, titled My Struggle (Min Kamp), which have become a publication phenomenon in his native Norway as well as the world over.

Reviews

[Sverre Eikill · Rating 4 out of 5]

Tenk å sigge så mye

[Nils · Rating 4 out of 5]

Når jeg sier at jeg elsker Knausgård og hans forfatterskap, kan det kanskje høres litt paradoksalt ut at jeg også hater lange bøker. Jeg har likevel lært å leve med at Knausgård skiver langt, og etter hvert, lært å sette pris på det. Derfor ble jeg noe overrasket da jeg satte mine ben inn på Tronsmo en torsdag ettermiddag i slutten av oktober for å overvære lanseringen av Arendal, at boka som lå i store stabler der hvor forfatteren skulle signere bøker etter en samtale om hans forfatterskap og Morgenstjerne-serien, var så tynn som den var. Det viste seg, da jeg etter hvert fikk bladd litt i den, at den ikke var så tynn, 300 sider må vel kunne kalles en voksen roman. Likevel, når tidligere bøker i serien har bikket opp mot 800 sider, ser denne noe puslete ut i sammenligning.

Ja, hva skal man så si om denne boka? Nok en gang er det en bok som på mange måter kan stå på egne ben, samtidig som den er en del av Morgenstjerne-serien. Knausgård har en ufattelig evne til å gjøre trivielle og tilsynelatende ubetydelige situasjoner til åsted for stor litteratur, og denne boka er nok et eksempel på det (en fyr går litt rundt i Arendal en natt, og så er han hjemme med familien noen dager. Det er hele handlingen). Nok en gang er døden et gjennomgående tema, men (relativt) nytt for denne serien er undersøkelsen av og diskusjonen rundt fenomenet drømmer. Det kastes det ut en mengde nye tråde som aldri blir sammenknyttet, og boka slutter brått.

Hovedpersonen kjenner vi delvis fra gjennom navn og rolle (faren til hovedpersonen fra Ulvene fra evighetens skog), men vi kjenner han ikke som person. Her har Knausgård trolig prøvd å beskrive sin egen far, ikke fra utsiden som han har gjort flere ganger tidligere, men fra innsiden. Jeg synes han får det til på en god måte. Forferdelig fyr.

Det var stort for meg personlig å møte forfatteren ansikt til ansikt da han signerte mitt eksemplar av Arendal på Tronsmo den torsdag ettermiddagen.

[Isak Bakkeli · Rating 3 out of 5]

Noen av Knausgårds bøker er handlingstomme, men likevel fulle av innhold. Denne var rett og slett tom hele veien. Knausgård elsker å skildre menn som drikker øl og røyker sigaretter, ser kanskje en pen dame på veien, men som videre går å legger seg for å sove. Står så opp igjen. Legger seg å sove igjen. Kjører bil. Tar seg en sigg. Legger seg å sove. Kjører bil om natten! Legger seg for å sove.

Den siste tredjedelen av boka var klart den beste, som løftet boka betraktelig. Her får man se hovedpersonens alkoholisme og idioti komme frem ytterligere. En skikkelig stakkar av en fyr. Men samtidig ikke så veldig stakkar… det føltes som om å vandre i Knausgårds nostalgiske Arendal bare med kortere og dummere setninger, og noen av tankesprangene var mer ‘Karl Ove’ enn Syvert. I de andre bøkene kommer karakterenes natur mer frem enn i denne.

Her savner jeg mer av det djevelske og skumle som var i de forrige bøkene.

[Simon Gustafsson · Rating 2 out of 5]

En riktig mellanbok... du vet att jag stöttar dig i allt du tar dig för Knasse - även i det här galna Morgonstjärnanprojektet, men nu måste du faktiskt börja knyta ihop trådar istället för att bara lägga ut nya... ok, ses om två år igen.

[Marcus Uhre · Rating 3 out of 5]

MIT ÅR MED KNAUSGÅRD

Efter i februar at have læst min første Knausgård-roman, satte jeg mig for at dedikere mit læseår til hans forfatterskab. 19 bøger er det blevet til, og min eneste fortrydelse er, at jeg ikke fik de sidste 6 med. Her kommer min rangering:

- Min kamp 1 (5 ud af 5)
- Om foråret (5 ud af 5)
- Min kamp 5 (5 ud af 5)
- Ulvene fra evighedens skov (5 ud af 5)
- Fuglene under himmelen (4,5 ud af 5)
- Det tredje rige (4,5 ud af 5)
- Min kamp 3 (4,5 ud af 5)
- Morgenstjernen (4,5 ud af 5)
- Alting har en tid (4 ud af 5)
- Min kamp 6 (4 ud af 5)
- Min kamp 2 (4 ud af 5)
- Natskolen (4 ud af 5)
- Om efteråret (4 ud af 5)
- Min kamp 4 (3,5 ud af 5)
- Om vinteren (3,5 ud af 5)
- Arendal (3 ud af 5)
- Uforvarende / Derfor skriver jeg (3 ud af 5)
- Om sommeren (3 ud af 5)
- Sjælens Amerika (3 ud af 5)

[Marievelde · Rating 4 out of 5]

Jeg har lest mange anmeldelser om at denne boka er handlingstom, og var derfor spent på om jeg kom til å like den. Jeg er både enig og uenig - for det mest interessant er ikke handlingen, men hovedkarakterens møte med det uforklarlige. Han gjenkjenner ukjente mennesker i byen, gjør handlinger han ikke selv kan kontrollere og drømmer om ting som kommer til å skje. Glad for å møte igjen favorittkarakteren min Joar!

[helene ✧ · Rating 4 out of 5]

Skuffer aldri! Gleder meg allerede til neste.

[Anders Jaarvik · Rating 4 out of 5]

Om du ikke har gitt deg i kast med Morgenstjerne-serien ennå, kan du gjerne starte med denne femte boka i rekken, evt. lese den som nr. 2, som en forløper til toern og treern. Men den kan også fint leses helt for seg som en frittstående roman. Vår hovedperson, den alkoholiserte Sivert, baler rundt med livet, kjærligheten og døden, en vinternatt i Arendal.

[Kristina Korsvik · Rating 4 out of 5]

Hm ja, ka skal en si? Enda en avstikker fra «hovedfortellingen». Vil kanskje sei at denne boka har minst driv og spenning sammenligna med resten av serien, men samtidig satt eg pris på å bli kjent med tidligere karakterer gjennom en ny infallsvinkel. Blir spennende å se kordan han samler trådene fremover..

[Marie H.D. · Rating 3 out of 5]

3 ⭐️—Tankespinn og tålmodighetsprøve

Det som skjedde her, var at jeg likte den forrige boken i serien så godt at forventningene mine var skyhøye til denne—og kanskje nettopp derfor ble skuffelsen ekstra stor. Morgenstjernen-serien har tidligere vært midt i blinken for meg, men dette? Dette føltes mer som å være fanget i en endeløs tankestrøm der ingenting egentlig skjer.

Kanskje jeg bare var i feil humør for en slik bok, men å tilbringe en hel roman inne i hodet på denne hovedpersonen … vel, det ble for pretensiøst for min smak. Ikke misforstå, jeg tåler en solid dose eksistensiell grubling, men det må da være grenser for hvor mye man kan tolke sin egen eksistens før leseren begynner å drømme seg bort til handlelista i stedet.

Kanskje noen vil elske denne boka for nettopp det den er, men for meg ble det mest en tålmodighetsprøve.

[Stine Pernille · Rating 3 out of 5]

Tja. Boka har til tider et ekstremt driv og en framdrift som gjør at jeg bare mååå lese videre. Samtidig blir det litt for mange konstruerte refleksjoner og tankespinn om tiden, livet, døden, familien, hvem vi er i relasjon til andre osv.
Syvert Løyning som vi ble kjent med i bok 2 i "Morgenstjernen"-serien ("Ulvene fra evighetens skog") er nå midt i 30-åra, gift og har to barn. Han må tilbringe natten i vinter-Arendal på grunn av bilhavari. Og hvilken natt det blir. Knausgård lar virkelig leseren kjenne på Syverts rastløshet og rotløshet. Til tider er det svingende godt skrevet, og samtidig blir jeg irritert på Syvert og alle de teite valgene han tar. Forholdet til kona er mildt sagt frustrerende. Det er en uhyggelig og til tider guffen stemning i boka.

[Lina Nilsson Ågren · Rating 3 out of 5]

Knaus! Gård! Mannen i mitt liv!

Femte boken i serien var som alltid välskriven, tankarna vindlande, detaljrik. Jag vet inte varifrån den bilden kommer (kanske Gentlemen?) men att vara ute på tjock is en blå natt tilltalar mig, så jag blev glad av att Knaus använder just den för att skapa suggestion. Den har ju verkligen något, och därför är jag med på allt som händer, för att sedan bli besviken över att han inte återkommer till det. Varken kyrkan, sorgefolket eller Den flygande holländaren. Och med tanke på att serien är tjock som den redan är, har jag svårt att tro att alla trådar, i alla böcker hittills, inklusive denna, kommer att få sina knutar lösta. Tyvärr börjar det bli en del nu.

Efter den fjärde boken började jag fundera över om han slutar skriva när det når en kulm för att han själv inte vet vad som händer efteråt. Han närmar sig elden men låter oss inte följa med in i den. I den här blev det bekräftat. Trots att jag skulle läsa hans inköpslista om den blev publicerad, börjar till och med jag tröttna lite på att hållas. Låt oss möta djävulen, morgonstjärnan, apokalypsen, fiskmunnarna, så kommer projektet vara på rätt kurs igen! Pls!

[vegarf · Rating 4 out of 5]

hadde håpet på enda mer død og udødelighet. men mørket er litt lysere med en knause-bok i hånda så jeg klager aldeles ikke.

[Bendik Thommesen · Rating 4 out of 5]

kald, dyster og enestående utforsking av mening, virkelighet, liv og død. det vakre i de små kjedelige detaljene og enkelheten i de store tankerekkene gjør hjernen litt mindre alene

[Robin Dronsfield · Rating 3 out of 5]

Året är 2038. Karl Ove Knausgårds nittonde bok i serien Morgonstjärnan har släppts. På kulturredaktionerna sitter nu söner och döttrar till kritiker som en gång recenserade de första böckerna i serien. De kliar sig i huvudet. Samma frågeställningar som deras föräldrar en gång ställde ekar som rundgång. I Babel sitter Jessika Gedin och tittar på sina programledarkort. Hennes hår är som alltid samlat i en hård knut uppe på huvudet. Framför henne sitter Karl Ove.

Jag är en Knausgårdian. Jag ser fram emot hans boksläpp på ett sätt som blivit omodernt i vår värld där allting finns on demand, kultur lika tillgänglig som luft. Nattens skola, den tidigare boken i serien, gör det svårt för mig att inte ha höga förväntningar, eftersom den är det bästa han har skrivit. Förväntningarnas vargar är svåra att tygla.

Bokserien, handlar den om döden? Är det skräck, spänning, eller fantasy? Nej. För mig handlar den om det förklarliga men ändå oförklarliga: medvetandet, tiden, döden och nu drömmarna, dödens väntrum. Knausgård lyckas försätta mig som läsare i samma känsla av ovisshet som han själv utforskar genom sitt skrivande. Visst är det så att det i vår tid inte händer någonting som vi människor inte kan förklara? Vi har modeller och teorier, vetenskapsmän i morgonradion. Men ändå, det ligger ju någonting där ibland, bortom det, bortom språket och förståelsen.

Syvert Løyning är en klassisk Knausgårdfigur: en problemtyngd, kedjerökande, alkoholiserad man som grubblar över metafysik. Knausgårds penna är som mest vässad när han skriver om den här typen av man. Och skrivit om honom har han gjort mycket. Många pennvässningar har det blivit. Kanske är det därför den här boken inte lyfter på samma sätt som de tidigare? Det kommer liksom ingenting nytt. Eller så har han skämt bort mig så mycket att det blir ett bakslag nu? Idéerna känns igen, och de är som alltid intressanta – sättet de vävs in i bilkörandet och kedjerökandet – men de känns kanske lite hastiga här.

Däremot är den norska kuststaden Arendal en härlig plats att vara i, rentutav bokens största behållning. Syvert kör bil på den bottenfrusna isen, mörkret sjunger under hans fötter. Det är suggestivt och klädsamt för den stämning som ligger mellan fibrerna i orden.

Kanske skulle vissa kunna benämna den här boken som en avstickare, eller för den delen fristående, men då har jag insett att man missar lite av poängen. Det här är ett steg på vägen i ett större projekt. När bokserien summeras kommer förmodligen de som förväntar sig en lösning, en förklaring, att bli besvikna. Jag är vid det här laget inte ens säker på att vi får se stjärnan igen. Men den som lever får se - eventuellt får de döda det också - och resan är väl ändå målet?

Svår bok att betygsätta. Som fristående bok tror jag att den är bättre än som ”transportsträcka” eller ”svagare länk” i en stark serie.

Fyra (?) av fem?

[Julia · Rating 4 out of 5]

Jag tittade upp från boken och sa till Elin (Vilhelmsson, reds anmärkning) att den var "kuslig". Elin sa att hon tänkt på exakt samma ord, fast hon aldrig annars brukar använda det. Kusligt!

[Julia Eriksson · Rating 4 out of 5]

Jag saknar lite av Morgonstjärnan-seriens storslagna persongalleri och bredd. Det här är en tätare bok, där merparten av handlingen utspelar sig under ett par dygn. Huvudkaraktären Syvert framstår i många fall som högst osympatisk (herregud, lägg dig bara på hotellrummet och sov och sluta fördärva ditt liv!) och ändå tecknar Knausgård ett porträtt som känns allvarligt och äkta. Inte min favoritbok i serien, men fortfarande bra.

[Lukas Fjeld · Rating 3 out of 5]

3,9 fordi den tok seg opp etter hvert. Grusomt gode skildringer om grusomme valg i livet. Selvransakelse i femtegir. Pass på så spylevæsken ikke går der oljen skal og det greier seg med én øl.

En bør, men må ikke, lese ulvene fra evighetsskogen først.

[Niklas Laninge · Rating 5 out of 5]

Mindre historia en övriga i serien men funkar ändå. Först smått ointressant karaktär men jöklar i brödboden som de säger i Västerås — den tar sig!

[Magnus Trætteberg · Rating 4 out of 5]

Det som startet som noe jeg trodde skulle bli en serie bøker som bygget på hverandre er nå nesten blitt en slags antologi. Vi er fortsatt i samme univers, det dagligdagse møter det lett mørke og okkulte - med døden på slep. Denne gangen er vi et par dager sammen med en tidligere halvkjent karakter som er på vei hjem, en mann som også virker inspirert og kan minne om en kjenning fra Min Kamp..

[Eduard Andreas · Rating 4 out of 5]

Grei fortsettelse på serien, men kanskje den med minst kjøtt på beina både i rød tråd og egen forstand. Nå må jeg vente på at neste kommer ut:(

[Vilde · Rating 4 out of 5]

En av de mer bokstavelige tolkningene av boken vedrører dilemmaet mellom forpliktelsen til familien sin og den store kjærligheten. Jeg synes dog det er en falsk problemstilling. Åpenbart når relasjonen til en elskerinne har gått så langt vil det være umulig å finne lykke i et tidligere forhold. Syvert Løyning senior har jo allerede valgt å bli kjent med Asja. Han har allerede valgt å forlate familien sin, bare ikke rent fysisk. Alle valgene hans opptil dette punktet leder til at han også potensielt forlater dem fysisk.

Da han møtte Asja for første gang i Russland så skulle han, etter min personlige mening, ikke blitt bedre kjent med henne hvis han mistenkte en gjensidig tiltrekning. Man kan anta at han allerede før dette valget ikke følte seg lykkelig i ekteskapet sitt og det er lov det, men igjen, da har han jo allerede valgt bort forpliktelsen til familien!!!

Ååå vi mennesker er svake og dumme og sårer hverandre altfor mye...

[David Karlsson · Rating 3 out of 5]

3+

Knausgårds senaste är också hans tunnaste bok hittills, åtminstone om man räknar de regelrätta romanerna. Och just längden är på sätt och vis både bokens största styrka och svaghet.

Till skillnad från övriga böcker i serien blir det en väldigt koncentrerad historia som håller sig inom ett par dygn. Det är kall vinter och särskilt bokens första halva när Syvert rör sig i ett nattligt Arendal är nästan suggestivt. Det är snö, kyla och mörker, broöverfarter som kanske eller kanske inte förebådar hans kommande död (som vi känner sedan ”Vargarna …”), förutsägelser om den stjärna som ska komma. Men också den förhöjda vardagen, nära relationer som skaver och till synes banala iakttagelser som genom hur de skrivs fram känns geniala. Kanske får vi här också den första av Knausgårds huvudpersoner där det överdrivna drickandet faktiskt framställs som ett reellt alkoholmissbruk.

Baksidan av det korta formatet är att boken inte hinner gå på djupet. Det läggs ut mängder av trådar som aldrig sys ihop och det är lätt att fundera på vad som egentligen är poängen med den här boken i den större serien. Det kanske klarnar när vi har fått se slutet, om inte kommer den här delen troligen vara en av de minst minnesvärda.

Men Knausgårds lägstanivå är ändå otroligt hög och även om jag fortfarande känner mig tvekande till om han kommer att lyckas sy ihop det här projektet på ett tillfredställande sätt är det onekligen en bokserie man inte kan tänka sig att ge upp på. Sjätte delen släpptes på norska idag (och det tycks bli minst en sjunde) och det är bara att hålla tummarna för att den inte dröjer allt för länge på svenska.

[Katrine Funding · Rating 3 out of 5]

Jeg er vildt begejstret for Knausgårds forfatterskab, særligt serien om Morgenstjernen, hvor dette bind er nummer 5 i serien. Lige dette bind er bare ikke helt så interessant som de andre, føles mere som et interludium mens vi venter på det næste mesterværk i rækken. Dette bind 5 var også væsentligt kortere end de andre, med blot 308 sider er det under halvt så langt som flere af de andre bind i serien.

Handlingen er ret nem at overskue. Mand strander i by fordi bilen er brudt sammen, mand drikker sig fuld i byen og er rastløs og ensom, mand kører hjem til familie og drikker sig fuld og er rastløs og ensom, mand kører tilbage til byen og tager måske et valg.

Men nu er Knausgård jo heller ikke den store handlingens mand. Det er mere tanker og filosofi, der præger hans værker. Hver gang jeg åbner en ny bog af forfatteren, bliver jeg slået af hvor ekstremt dygtig han til at sætte en stemning. Vi vader rundt i trivielle hverdagsdetaljer og hudfletter den ensomme mands følelsesliv, og samtidig er stemningen så skummel og truende, så man bare flår side efter side op, for at finde ud af hvad der skal ske.

Jeg savner nu lidt mere at det skumle, lidt mere graven sig ned i den menneskelige psykologi, glæder mig til at vi igen nærmer os morgenstjernens nutid, for det er den tid hvor verden som vi kender den virkelig er i opløsning. Det vender Knausgård forhåbentlig tilbage til i næste bind, nu hvor hele bind 5 foregår i 1970’erne.

[Emil Johnsen · Rating 4 out of 5]

Ekstremt hvor mye Knausgård klarer å si med lite handling!
Selvfølgelig også gøy å lese skildringer fra byen jeg er vokst opp i. Særlig gøy å lese om det som var i mitt eget nabolag (selvom han bare stoppa for å kjøpe sigg)

[Stian Ødegård]

fikk endelig lest denne... veldig bra! de første 100+ sidene er kanskje noe av det beste jeg har lest av Knausgård. mot slutten blir det litt lunkent og repetitivt, føles litt ut som det Morgenstjernen-konseptet hans går litt på tomgang, men likevel bra saker. gleder meg til neste!

[Kalle Eriksson · Rating 5 out of 5]

Mer, mer, mer, ge mig mer.

[Morten Skov · Rating 4 out of 5]

Ville sagt 3,5 stjerner. Men nærmere 4 enn 3

[Vegard Miancho Nedrelid · Rating 5 out of 5]

Eg er så fan av denne bokserien til Knausgård, og håper den aldri tek slutt. Bøkene er så forskjellige, og likevel heng dei saman på ein måte som gjer at eg berre vil lese meir og finne ut meir. Knausgård har sagt sjølv at han ikkje veit heilt korleis det skal gå, og det likar eg. Vi som lesarar blir med på ei fantastisk reise saman med forfattaren sjølv, og vi veit alle at vegen er målet, og Karl Ove Knausgård veit ikkje om han når det! Eg gler meg til neste!

[Mia Furu · Rating 2 out of 5]

dårligste hittil