Samma dag som hans första dotter föds tar han bakvägen ut, till kvinnan på andra sidan gården.
Inger Wahlöö är nyskild, Alvar Alsterdal är gift. Deras historia ska pågå i många år.
Jag önskar dig lagom lycklig är en berättelse om kärlek, lögner och svek. Historien utspelar sig i Malmö kring 1960-talets början, när Sverige ser fram emot den lyckligaste tiden i mänsklighetens historia. Den handlar om författarens far och älskarinnan som aldrig kom över honom.
Jag önskar dig lagom lycklig är Tove Alsterdals första roman utanför spänningsgenren.
Första tredjedelen var en solklar femma, sen tyckte jag den tappade tempot lite. Snyggt skriven med olika berättarperspektiv och väldigt uppfriskande med ett ”du-berättande”
En berättelse om relationer och äktenskap, om vad kärlek är och hur den kan uppfattas olika av de som känner den. En berättelse om en player. En berättelse om en duperad älskarinna, och en duperad fru. En släktberättelse. En försoningsberättelse, som kanske inte leder till försoning för de inblandade, men för de efterlevande, för jaget som finns i berättelsen - Tove. Om att förstå hur det blev, och acceptera, känna igen det mänskliga, våra mönster. En berättelse om starka kvinnor.
Jag tycker att utgångspunkten här är spännande, jaget som är Tove, riktar sig i den största delen av boken till ett du, som är faderns älskarinna. Anslaget är att gå in i hennes berättelse, se det från hennes synvinkel. Det känns nytt och intressant, och skapar ett spänningsfält, ett driv. Sedan tar fler perspektiv vid, vi följer Alvar, vi följer Elsa i perspektiv utifrån (men med exempel i jagperspektiv från dagböcker, brev), någon instick igen från Ingers perspektiv. I slutet upplever jag Elsas återberättelse om samma tid som Alvar beskriver som ett upprepande, alltför överlappande. Kanske hade det fungerat bättre om jag lagt ifrån mig boken mellan varven, men nu läste jag hyfsat kontinuerligt, och då blev det lite för tätt inpå. Tyckte däremot om att få vara i de andra perspektiven också, att få ett grepp även om deras versioner och karaktärer, och hur de skiljer sig från Ingers berättelse, sätter den i ett annat ljus.
Kanske en av de tydligaste exemplen på att "gå i den andres skor" som jag sett, i ett skrivande som utgår från biografisk, självbiografisk grund. Jag brukar göra den övningen i mina själv/biografiska kurser. Känner spontant att den här boken kommer att hamna på min inre litteraturlista för de kurserna, just för det här greppet med perspektiv och att hantera ett biografiskt material, en biografisk utgångspunkt i det egna skrivandet.
Uppskattar att Alsterdal tagit klivet bort från spänningsromanerna. Den genren behärskar hon galant, men i den här formen kommer hennes talang ännu mer till sin rätt.
3 stjärnor pga det fantastiska språket, handlingen hade fått en 2:a. Biografi eller roman, lågmäld och lite sorgsen är den iallafall. Vi får följa Inger, Alvar och Elsa, allt kretsande kring en man som har affär på affär, och alla är de den stora kärleken, och han tror nog på det själv också. Första tredjedelen kändes intressant, sen tappade den fart och blev ganska tråkig, men tar sig igen på slutet. För mig väcker den irritation över kvinnornas oförmåga att se honom för vem han var. Men så har jag inte heller stått i deras skor, vilket kanske skulle ändra min syn på boken.
Wow alltså vilken bok…. Lyssnade igenom hela på kanske två dagar och damnnnn jag tror nog jag gillar sånna här semi biografiska historier— eller så är det bara Tove Alsterdal som är en sjukt bra författare
Vilket som så kommer jag vilja lyssna/läsa mer (såg seriöst en av hennes böcker på Myrorna förut idag, men jag iggade sönder den för jag ville bara ha terry pratchett böcker… men ångrar mig nu. Får se om jag pallar dra dit igen)
Fint berättad om kärlek och svek på så många plan, och snyggt sätt att få med flera perspektiv. Stundtals lite seg och lång men glad att jag läste klart. Lämnar mig med en känsla av värme, vemod, sorg och lite bitterhet mot Alvars dubbelliv och de offer han lämnade bakom sig.
Lyssnade. Jag tyckte mycket om det fyrdelade perspektivet som fördelades mellan älskarinnan, mannen, frun och den äktenskapliga dottern. Tove Alsterdal tycker jag skriver med en perfekt avvägd nära innerlighet och distanserad realism. Där de olika kvinnornas smärta får utrymme.
Kul med en inblick i 50-60talets Malmö. Kärlek, svek och den andra kvinnan. Man har läst det förut. Intressant ändå att skriva om sin egen pappa och hans kvinnor. Men speciellt drabbande var den inte för mig.
Njaaa. Hade höga förväntningar men fastnade inte riktigt för karaktärerna. När berättelsen väl blev spännande tog den en annan vändning och handla om något annat?