Er din følelse af at blive forfulgt virkelig, eller er det bare indbildning? Og tør du se dig tilbage for at finde ud af sandheden?
En mand melder sin kone forsvundet i forstaden Bromma. Sagen volder Emma Sköld og hendes kolleger på efterforskningsenheden i Stockholm store problemer. De finder ingen tegn på liv fra den velhavende kvinde, men heller intet lig – men så bliver et makabert spor opdaget i en nærliggende have.
Emma Skölds søster, Josefin, der forsøger at tilpasse sig skilsmissetilværelsen med børn hver anden uge, er begyndt på politiuddannelsen for at følge i sin lillesøsters fodspor og beslutter sig for at hjælpe med efterforskningen. Men hun har ingen anelse om, hvad hun går ind til.
3,5⭐️ Kan tycka att boken var lite långdragen emellanåt. Vissa kapitel var mer karaktärs-centrerade vilket automatiskt bromsar ner framstegen inom fallet i boken. Det är väl i och för sig en smakfråga vad man tycker om det.
Ploten var dock väldigt bra. Ett väldigt komplext fall som är svårt att gissa sig igenom. Jag älskade inslagen av de olika psykiska svårigheterna i karaktärerna. Jag anser att många författare är rädda för att snudda vid sådana teman. Men gör man sin research ordentligt så kan det leda till riktigt intressanta fall och idéer till böcker.
Jag skulle säga att jag överlag absolut gillade boken, men det är inte en favorit av Sarenbrant tyvärr. Men värd att läsa!
Sofie Sarenbrant levererar återigen en välskriven och engagerande kriminalroman som lyckas överraska. Följeslagaren tar upp ett ovanligt tillstånd som sällan skildras i skönlitteratur, vilket ger berättelsen en intressant och oväntad vinkel. Jag vill inte avslöja för mycket, men just detta grepp bidrar starkt till att göra boken minnesvärd. Även psykisk ohälsa lyfts, något som bidrar till att bryta stigmat kring ämnet. Handlingen håller ett bra tempo, med flera oväntade vändningar som höll mig som läsare på tårna. Det är alltid trevligt när en bok inte går att förutsäga, och Följeslagaren är just en sådan läsupplevelse.
Den var bra! Inte något wow men mysig vardagsdeckare. Det som drar ner betyget är att det nästan alltid är någon av huvudkaraktärerns nära som blir kidnappad på något märkligt sätt av gärningspersonen. Förutsägbart.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Har alltid gillat hennes böcker om Emma Sköld, men detta är den 12:e i serien och tycker att de senaste böckerna har inte varit lika bra som de tidigare. Lättläst och underhållande. Gillade ploten i de olika perspektiven. Gillar att det är korta kapitel. Några frågor lämnades obesvarade eller gick inte ihop iallafall, lite irriterande.
Denna var helt ok för att vara en krimbok. Jag är annars inte så förtjust i det och brukar tycka att det blir mycket samma sak, att det ofta är ganska platt och förutsägbart.
Denna var kanske inte helt förutsägbar och till skillnad från andra krimförfattare tycker jag nog att den höll en rätt bra standard och kvalitet ändå. Det flöt på bra, språket snyggt och dialogerna intressanta.
Den får inte mer än 2 i betyg eftersom jag tyckte (som vanligt) att upplösningen blev hastig och kom i rask takt i slutet medan allt har byggts upp på 350 sidor. Jag tycker att det är oklart hur Emma inte kunde känna igen Lycke när de tog in Kitty på förhör eftersom hon träffat henne tidigare, eller så är det jag som missat något. Det borde slagit henne redan då att Lycke och Kitty var samma person. Jag tycker inte heller att motivet till morden och beteendet från Isabella är helt rimligt, borde varit något mer? Kanske bara är jag.
Sen är det problematiskt med böcker som påstår sig vara fristående uppföljare och att man ska kunna läsa utan att ha läst de tidigare böckerna för det retar ändå ögat mycket när det sker lite detaljer här och där om folks relationer och tidigare händelser som man inte känner till eller får någon vidare info om, men som liksom ska finnas med ändå för att det är en serie och en följetong.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Den 12e boken ur serien om Emma Sköld och jag var så taggad på att få läsa boken. Hittills har den varit okej, känns en aning långdragen. Har börjat hända mer och mer som gör mig mer intresserad men inte wow än så länge.
Klar med boken och den blev absolut bättre mot mitten och slutet. Den hade kunnat kortas ner en del för att få den mer spännande genom hela boken. Det var en del som jag var förvirrad över tidigt i boken men allt det blev tydligt i slutet. En bra bok, men inte den bästa i serien. Med tanke på slutet så är jag säker på att vi får träffa Emma Sköld igen!
En kvinna försvinner men mannen anmäler inte försvinnandet för än efter tre dagar. Vad döljer han! När det sedan kommer fram att kvinnan känt sig förföljde är inte Emma lika säkra på att maken är den skyldige. Även Emmas syster Josefin intresserar sig för den försvunna kvinnan. Hon bor i närheten och därför kan röra sig naturligt i området. Det är en spännande läsning! Med intressanta grannar som kan var inblandade i försvinnandet. Samtidigt som vi får serverat glimtar från förr. Hur hänger det ihop? Spännande upplösning som inte kan anas för än på slutet! Jag gillar den här deckaren.
Syskonfejden tar av mellan Josefin och Emma. Josefin håller på att utbilda sig till polis och fast hon inte är färdig så blandar hon sig i en polisutredning om en försvunnen kvinna. Emma mår dåligt efter ett missfall för ett par år sen och förhållandet med Krille haltar. Boken är lagom medryckande, också om något långsökt.
Längesen jag avslutade en bok nu. Gillar verkligen Sofie Sarenbrants böcker om Emma Sköld, men vet inte riktigt vad jag tyckte om denna. Den var helt okej, men tyckte att det var svårt att förstå allt pga för många karaktärer. Jag ville också velat haft mer tid åt Nyllet och Emmas interaktioner. Även bokens storyline gick väldigt långsamt och det kändes som att boken stampade på samma ställe. Men överlag en okej bok!
Klart sämsta i serien med Emma Sköld. Alldeles för mycket tjafs i det sedvanliga bråket mellan systrarna. Andra relationsproblem för Emma fyller ut handlingen. Emma Sköld-spåret är uttömt, dags för nytt. Det tar sig lite i slutet men segt. Kan inte ge högre än en etta.
Väldigt spännande bok denna gång med! Svårt att lägga ifrån sig den i förväntan om vad som händer härnäst. Däremot tycker jag att det börjar bli rätt tjatigt att Josefin är inblandad i så många av fallen som Emma reder ut. Om jag minns rätt så är det väl inte första gången som Josefin blir bortförd och inlåst under en utrednings gång? Och slutet på det här fallet påminner mycket om Skamvrån (bok 7 i serien), där Josefins egna dotter också blev kidnappad och kvarlämnad i en stuga mitt ute i skogen i ett livshotande skede, för att sedan bli räddad av Emma. Men allt detta är som bortblåst då Josefin följer blint med en person hon knappt känner till ett gammalt ruckel mitt ute i ingenstans, utan att upplysa någon om hennes befinnande på förhand. Realistiskt sätt skulle hon väl ändå ha avstått med tanke på hennes förflutna, eller? Utöver det så tänker Josefin i kapitel 79 att hon själv skulle "gått upp i limningen av att inte veta om hennes dotter är okej". Tycker det är konstigt formulerat då hon om någon ändå vet hur det känns? Jag förstår att dessa saker säkert inte nämns då dom egentligen inte påverkar bokens förlopp och att målet med varje del i serien ändå är att vara fristående, men jag kan inte låta bli att störa mig på det. Det börjar kännas ganska repetitivt i slutändan.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag har läst alla böckerna i serien om Emma Sköld och de är alla lika välskrivna. Sofie Sarenbrant är skicklig i att väva samman de olika karaktärernas berättelser så att de bildar en gemensam ram kring själva kriminalhistorian. Följeslagaren är en av de böcker i serien som jag tyckte bäst om. Den innehåller en spännande mordgåta som visar sig ha sin bakgrund i händelser många år tidigare. Vi får också följa Emmas strävan att balansera sitt yrkesliv med privatlivet och relationerna med de familj och kollegor. Josefin, Emmas syster, har en mer framträdande roll i denna bok och jag tyckte om att få läsa mer om henne. Jag upplevde även att det fanns mer energi och driv i berättelsen än i förra boken.
Emma Sköld-böckerna innehåller inte enbart en spännande kriminalhistoria utan Sofie Sarenbrant väver också in samhällsaktuella frågor som får betydelse för händelserna i boken. I Följeslagaren berör hon bland annat sluten ungdomsvård, relationsvåld och psykisk ohälsa.
Följeslagaren, och framförallt hela Emma Sköld-serien, är ett måste för dig som vill läsa spännande och välskrivna deckare.
Så var det dags för en ny bok om Emma Sköld och hennes nära och kära. Boken är rätt spännande och jag känner ju karaktärerna nu. Dock tycker jag att Josefin är rätt jobbig här, hon gör en massa saker som faktiskt skadar både hennes framtida yrkesliv men också hennes relation till Emma och de andra inom polisen. En person som agerar så som Josefin gör är ingen man skulle vilja ha vid sin sida när man i arbetet riskerar sitt liv för att hjälpa andra. Handlingen är lite rörig av och till, det är inte helt lätt att hålla isär dåtid och nutid. Det tar dock inte lång tid att räkna ut vems dåtid det är man får ta del av.
Lättsmält underhållning, men karaktärerna som man tycker borde växa i en serie blir bara allt mer irriterande. Jag börjar bli rätt trött på Emma och hennes oförmåga att ta tag i sina egna problem. Hennes syster Josefin är ännu värre, att hon inte slutar lägga sin näsa i blöt börjar bli rejält tröttsamt. Temat på boken är å andra sidan intressant, att väva in psykisk ohälsa och vad det kan innebära. Men sammanfattat är det en dussindeckare. Språket är emellanåt väldigt banalt, man beskriver saker in i minsta detalj vilket gör att man som läsare inte har något utrymme kvar att föreställa sig saker själv.
Jag gillar verkligen den här serien. Det var ett riktigt spännande fall där man fick misstänka flera stycken innan sanningen kom fram och det var ett bra avslut på det fallet. Däremot förstår jag inte riktigt hur polisen agerade kring personen som hade behövt stöd och hjälp från psykiatrin, kände att psykakuten kanske hade varit en väg att gå för att ge hjälp.
Jag hoppas att i framtida böcker så kanske det blir lite mindre familjedrama för Emmas del. Det måste som alltid vara någonting, och det blir lite mycket efter 12 böcker. Tror fortfarande att den här serien hade kunnat gå hem ordentligt i tvrutorna, spännande fall + en hel del familjedrama.