Lukion ensimmäinen päivä päättyy järkyttävästi: ylellisessä huvilassa Visbyssä järjestetään illalla juhlat, ja teinityttö katoaa jälkiä jättämättä.
Rikostutkija Maria Wern kollegoineen saa piinallisen tapauksen tutkittavakseen. Silminnäkijöiden kertomukset juhlista eivät täsmää. Puhuuko kukaan totta? Kun poliisi saa selville toisenkin tytön kadonneen, herää pelko, että myös muut nuoret ovat vaarassa. Pian Maria Wern joutuu kamppailemaan aikaa vastaan ratkaistakseen tapauksen, ennen kuin lisää tyttöjä katoaa.
Till offer åt det okända är en lättläst deckare i en aktuell kontext. Jag läste ut den på två dagar. En av Anna Janssons styrkor är att hon gör bra research och med inlevelse väver in samhällsaktuella fenomen. I Till offer åt det okända beskriver hon väl en del av det som ungdomar idag brottas med, och jag tycker hon lyckas fånga den ångest som Lovisa och de andra bär på på ett sätt som berör. Till offer åt det okända handlar om att det en människa visar för sin omgivning kan vara helt skilt från det som man egentligen tänker och känner. Vilket jag tycker i sig är djupt tragiskt, att inte få kunna vara sig själv.
Till offer åt det okända är bok 25 i serien om Maria Wern och jag har läst allihopa. En del av charmen är att jag vet vad jag får, och det ger en trygghet i läsandet fast det handlar om obehagliga saker. Under en period i serien så var jag lätt irriterad på Maria Wern, men det har minskat i de senaste delarna. Trots alla saker hon fått gå igenom så fungerar hon på något sätt ändå, och kan lägga fokus på jobbet. Jag gillar utvecklingen med hennes pappa i Till offer åt det okända. En sak som jag reagerar på är att åldern på Marias barn skrivs ut, de är 8 och 11. Nu minns jag inte om de var med i serien från början, men det känns märkligt att de bara skulle vara så gamla med tanke på allt som hänt med deras pappa, Björn och andra karaktärer.
Anna Jansson är bra på att bygga spänning, så att man som läsare vill veta vad som hänt. Så även i Till offer åt det okända. Det blir lite för extremt i upplösningen för min smak, men fram till dess gillar jag berättelsen.
Jo då, jag kommer nog att läsa bok 26 också när/om den kommer. Det känns som om det är möjligt att serien fortsätter.
Följer den vanliga mallen på Maria Wernböckerna till punkt och pricka. Själva historien är fantasifull (kanske lite väl mycket) och AJ skriver som vanligt med ett driv framåt som drar läsaren med sig.
Inte den bästa av författaren men klart intressant utifrån ungdomars ångest och att samma ångest kan sitta i ända upp i vuxenlivet. Är du hjärntrött är detta en bra bok för dig att lyssna på.