En fantatisk, nödvändig och viktig bok. Vi känner igen Cecilia Udde'ns förmåga att levandegöra människor, på båda sidor, i den grymhet som är Palestina-Israel konflikten. Beskrivningarna av Gaza, förmedlade som det avhumanisrande i att inte ha några skor, eller avsaknaden av blöjor till åldrade släktingar slår an. Samtidigt en historisk kavalkad och en reflektion kring journalisternad verklighet och skillnaden mellan objektivitet och opartiskhet är viktig. En hyllning till den kritiska subjektiviteten, vikten att beröra. Boken vågar också lyfta den fredsrörelse som faktisk finns kvar, beskriven utifrån enskilda människors, från bägge sidorna, kamp för en framtid som i ljuset av de grymheter som Gaza kriget gett så många exempel på, idag känns så långt borta.