Christer Lundbergs Blodiga tangenter bjuder på skyhög igenkänning för alla sjuttiotalister som drömde om att spela i ett band, inta de stora arenorna och bokas på turnéer i Europa. Men som mest harvade runt i en replokal, snackade musik och drack mellanöl. Det är roligt och nostalgiskt, men också drabbande sorgligt, i en berättelse om klubbar, droger, syntar, vänskap tjockare än blod och oviljan att växa upp och skaffa sig ett jobb . Att läsa Blodiga tangenter är som att warpas tillbaka till ett musik-Sverige i gränsen mellan åttiotal och nittiotal. En tid när det var livsavgörande om man var hårdrockare eller synthare och affischerna i pojkrummet stoltserade med Sabrina och Samantha Fox. Och där blandbanden med Depeche Mode, Front 242 och Pet Shop Boys spelades tills de gick sönder.
Christer Lundberg är en av Sveriges främsta radioröster, känd från program som Kvällspasset , Fråga Agnes Wold i P4 och klassikern Ring så spelar vi. Han har även tilldelats Stora radiopriset två gånger. Spelar i Kennelklubben och släppte debutromanen Gräspojken 2012.
... född 1974, är programledare för det självbetitlade programmet Christer i P3. Christer har en historia som jeansförsäljare, fjällvandrare och reporter åt Siewert Öholm. Han har också gjort en dokumentärfilm om kyssar, tävlat i judo och belönats med Sveriges Radios språkpris. När han inte sitter i radio eller tävlar i På spåret sjunger han i syntpopbandet Universal Poplab. 2009 var han programledare för Musikhjälpen i SVT.
Jag hade gärna skrubbat minnet från en viss scen i en svinstia, men annars är min inre syntare oerhört glad och impad över romanbygget och vilken vändning den tog.
Härliga och underhållande formuleringar och en del scener som får mig att dra på smilbanden. Å andra sidan är det hög äckelvarning på andra. Scenen i svinstian var definitivt för mycket! “Feelsick” istället för “feelgood “! Rent generellt för mycket knark, kroppsvätskor och slickande för att falla mig helt i smaken