Historieböckerna är fulla av unika personer. Det är egentligen ofrånkomligt, för även den som ser vanlig ut på ytan blir unik om vi gräver tillräckligt djupt. Den som vill veta något om vanliga människor i historien ska istället läsa den här underhållande boken. Den handlar nämligen om Medelsvensson, den vanligaste av dem alla.
Medelsvensson har aldrig funnits på riktigt. Hon är genomsnittet av befolkningen, ett hopkok av vanliga egenskaper, statistikens motsvarighet till Frankensteins monster. Ändå kan vi lära oss lika mycket om historien genom henne som genom någon verklig person, om inte mer.
I nio nedslag i historien får vi här lära känna lika många personer, var och en sin tids Medelsvensson. Ett tionde nedslag spår framtiden. Genom finurliga statistiska överväganden får vi reda på vad de hette, vad de visste, var de bodde, hur de talade och hur de handskades med tillvaron – och mycket mer.
Mycket underhållande och lärorik bok! Texten är underfundig men meningarna ibland så långa att jag måste läsa dem både två och tre gånger för att fatta alla syftningar, därav fyra istället för fem stjärnor
Intressant och lärorik bok! I tio korta kapitel får vi följa nio historiska medelsvenssons och en framtida dito. Jag lärde mig en hel del om hur snittsvensken levt sitt liv och det blev en hel del aha-upplevelser.
Minus för språket… Tänker att författaren vill vara akademiskt underfundig, men det blir istället antingen lite skitnödigt eller svårt att förstå vad han egentligen menar. Meningar som ”Det tidiga 1900-talets etnologer, för vilka kategorisering av träsaker var lite som sex, talade om olika gårdstyper” (sida 87) och ”Med 165 centimeter bonde, kanske rentav lite mer, kände kyssarna i Berga blott marginellt mer av vinden än vad som varit fallet 1750, men bottennappet var definitivt passerat och nu fiskades högre upp mot ytan.” (sida 135) har jag läst flera gånger utan att fatta.
Ovanligt skrattretande men även sånt blir ju vardag och bara pågår. Hos mig tar det sig uttryck inte i ångest utan djupt, djupt vemod. Samma känsla har jag med en annan bok jag läser just nu och ja, det måste ju vara litteraturen det är fel på. Knappast årstiderna eller bristsjukdomarna.