Ja, jag är golvad av dessa 650 sidor. Man förälskar sig i bägge (men slås främst av hur skarp och klok Agneta Stark är, på så många sätt). Man läser oerhört mycket klokt om tänkvärt och porlande om kärlek och samhälle. Man förämdras som människo, till det bättre.
Jag tillhör verkligen målgruppen för denna bok! Samtidigt finns det så många andra böcker som lockar nu på ålderns höst. Svens bok Myten om Wu Tao-tzu grep mig väldigt starkt under gymnasietiden. Den fångade på pricken min tonårsångest inför livet och världen. Och öppnade nog också en dörr på glänt in i mystiken. Sen kom jag att följa hans samhällsengagerade författarskap med stort intresse. Att läsa de mer personliga böckerna En älskares dagbok och En gift mans dagbok gav också omvälvande igenkänning. Många brev i Nöj dej aldrig blev underlag till de böckerna. I stället för att läsa annan en ett fåtal av de 300 breven i boken, lyssnar jag på ett avsnitt av Lundströms bokradio, där Marie och Agneta Stark samtalar öppenhjärtigt. Rekommenderas starkt!!
Fint om kärlek över gängse moraliska gränser, om att älska flera människor samtidigt. Men eftersom brevväxlingen är på riktigt och genomskärs av dagliga telefonsamtal vi såklart ej får ta del av (och det dessutom, först i efterordet, visar sig vara endast ett urval av delvis censurerade brev), så tappar man ständigt bort sig. Vad hände nu? Vem är den här personen? Vad pratar de om?
Det är svårt att betygssätta en brevsamling... Men för den som har koll på huvudpersonerna är det en djupt fascinerande läsning som jag haft stort nöje av. Även om det blir långrandigt ibland.